Kompisar och rivaler.

Alldeles bakom huset går en grupp med  tackor som ska lamma i januari. Vi hoppas såklart att de är dräktiga allihopa men om utifall att det inte skulle tagit sig har vi släppt in två 

baggar till dem igen. Normalt sett brukar vi scanna (göra ultraljud) tackorna för att veta hur många foster de har och när det är dags. Av olika anledningar blev det aldrig av och nu får alla träffa baggen en gång till för säkerhets skull.

Findus, vår bruna finullsbagge och texelbaggen van Martin är både bästisar och rivaler. De följs hela tiden åt och bevakar svartsjukt varandras minsta rörelse. De smågruffas en del men det blir aldrig några egentliga slagsmål. Baggar är annars ganska våldsbenägna, särskilt under betäckningssäsongen.  Skulle två baggar komma ihop är det inte ovanligt med otäcka slagsmål och det kan till och med gå så illa att en blir ihjälstångad. Det är mycket heta känslor i fårvärlden den här tiden på året.  Vi försöker planera så att de olika grupperna inte kommer i närheten av varandra, för att undvika att något djur skulle hoppa över i fel grupp och ställa till skada.

Tackorna äter gärna av det gamla torra gräset men det är egentligen 

ingen näring i det.

De har fri tillgång på ensilage också.

Findus är kanske den mest fridsamma bagge jag har träffat och även hans kollegor är 
snälla och skötsamma. Hit in tills är kanske bäst att tillägga...... Annars är grundregeln att aldrig lita på en bagge. Vänd inte ryggen till för då kan det smälla. Hur snäll han är är så kan man aldrig vara riktigt säker.

Vi hörs.

Elisabeth