Jag vann!!!

Jag har vunnit ett pris på en utlottning hos Sofia med den söta, lantliga och pyssliga
bloggen Sofias bod. Jag blev så barnsligt förstjust att jag helt enkelt bara måste
visa vad jag fick. Tack snälla Sofia. Det var helt i min smak.

Vi fortsätter väl att njuta av julen ett litet tag till.....eller..... Även om det

kliar lite i fingrarna att få skriva om våra alldelas nyfödda lammungar  och visa

lite vårblommor, så är det ändå officiellt jul till Tjugondedag Knut eller åtminstone

till nyår. Jag kan bara konstatera att jag lever i två skilda världar. I blomster-

affären städades julen bort redan i tisdags och vi har ägnat de senaste dagarna

åt att förbereda inför nyår.

Amaryllisen är nog min favorit julblomma men kanske har ni precis som jag
tröttnat på att den tippar ur krukan och att stänglarna till och med går av
av tyngden. Numera planterar jag den oftast i en hög vas så att den får lite stöd.
Ett annat tips är att nästan inte låta den få något vatten alls innan den börjat
blomma. Då växer den inte så mycket på höjden.

Om olycka är framme så finns det inga hopplösa fall, bara nya möjligheter.
Skär av stängeln och sätt den i en vas eller häng den upp och ner och häll vatten
i stjälken.

Ja julen är kort, eller kanske inte. Det är i alla fall väldigt kul med julkort, både
att få och att göra egna. Julgranskulor är ju också kul. Fniss!

Vi hörs.

Ha en skön fortsättning på veckan.

Flitiga Lisa.

Mer jul, ge mej mer jul.

Skulle ni ha missat det så säger jag det
igen. GOD JUL på er och god fortsättning.

Årets snyggaste julkrukor i ruffig lite stram betong. Snygga i fönstret men
inte så ergonomiska för oss florister, de är ju så tunga.

Tomten har varit här, gästerna har åkt hem och lite trötta men nöjda går hela

familjen runt och njuter av julefriden och allt det vackra. Vi slappar och bryr oss
inte ens om att bädda sängarna. Äter en massa julmat och konstaterar nöjt att
julbord är fantastiskt, man kan leva på rester i flera dagar. Sedan blir man bort-
bjuden och då behöver man inte heller laga mat. Härligt och helt i min smak.

Ullkrans, ull hyacinter och en ullig liten luva på enen. Jag älskar att julpyssla men

anar att det nog inte blir något mer pysslat på ett tag nu. Nu ska jag bara umgås,

blogga och läsa julklapps böcker.

Snön försvann lagom till jul men innan granen fick komma in var vår värld lika

vit och vacker som ett julkort. Nu får vi njuta av vita blommor inomhus istället.

Kolla in vår jätte kruka, än har den inte helt besegrats av vintern. Silverfallet

mår bra och i den lilla krukan har vi en ganska välmående "spisi bell". Bacopan

strök nog med i veckan och min fina ljung den gav upp för länge sedan.

Är ni sugna på mer jul? Jag är det absolut. Får jag bara en ljus och fin dag som

lämpar sig för fotografering så tänker jag  bjuda på mer. Lite amaryllis kanske

och en och annan hyacint.

Julkramar

Flitiga Lisa.

I juletid.

Det hände sig vid den tiden..... för ca.

tvåtusen år sedan och det känns lika

verkligt nu som då.

Vår något plastiga julkrubba....

Nu i veckan fick jag följa med på en julvandring i Norra Sandsjö kyrka för att

med alla sinnen ta del av julens budskap. Jag fick skattskriva mig i Betlehem, följa

samma stjärna som de österlänska stjärntydarna, träffa herdarna och fåren  och

sist men inte minst fick jag träffa julens huvudperson, Jesus.

......och lite riktiga bilder. Skattskrivning i Betlehem

Julevangeliet. Lukas 2:1-20.

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle

skattskrivas. Det var den första skattskrivningen,och den hölls när Quirinius var
ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig var och en till sin stad. Och
Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i
Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig
tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son,

den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte

fanns plats för dem inne i härberget.

I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod
Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de
greps av stor förfäran. Men ängels sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud
till er om en stor glädje,en glädje för hela folket. I dag har en frälsaren fötts
åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall
finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Och plötsligt var
där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: "Ära i
höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt."

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra:
"Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit
oss veta." De skyndade iväg och fann Josef och Maria och det nyfödda barnet
som låg i krubban. När de hade sett det berättade de var som hade sagts till
dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria
tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka
och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som
det hade sagts dem.

Massor av julfrid åt er alla.

Kram Flitiga Lisa.

Adventsmys och julefrid.

Själv befinner jag mig någonstans där mitt
emellan. Jag tror att det kallas julstress.

Det är så lätt att ryckas med i den allmänna julhysterin. Mer jul, mer mat och
ännu mera klappar. Då tar jag ett djupt andetag, andas in, andas ut och påminner
mig själv om varför vi firar jul. Jag bestämmer mig raskt för att bara göra det jag
själv orkar och vill och då gäller det att prioritera och delegera nu när det är bråda
tider i blomsteraffären.

Julpyntat i glasverandan.

Jag älskar verkligen julen och tillsammans med min familj kommer jag att plocka
russinen ur kakan. Jag har lagat julgodis ihop med tjejkompisarna och tänker göra
egna julkort. Mannen får den stora äran att städa och koka julskinkan och så ska
vi så klart pynta lite. Mer än så behövs egentligen inte, man kan ju faktiskt köpa
färdigt.... men du mamma du glömmer väl inte att ta med köttbullarna och
världens bästa Jansson. Är det någon som vill baka lite pepparkakor går det också bra...........

Förra årets mosskrans fick nytt liv med lite vit sprejfärg.

Adventsmys och julefrid åt er alla.

Flitiga Lisa

Nästan som julafton.

Två stora säckar står och väntar på mig när jag kommer hem från jobbet en kväll  nu i veckan. Det är inte tomten som av misstag kommit för tidigt. Nej det är
roligare än så. Årets första riktiga leverans av lammskinn har anlänt, direkt från
berederiet i Tranås. Äntligen får jag se hur årets skinn blev och äntligen slipper
jag be kunderna vänta.

Varken säckarna eller högarna med skinn gjorde sig på bild så jag bjuder på
lite mys från kökssoffan istället. Fårskinnskuddar och klassiska ränder som
aldrig går ur.

En stund senare har matsalsbordet förvandlats till arbetsbord och skinnen ligger
utspridda över hela rummet. Nu vidtar ett intensivt plockande. Jag tittar och
känner, jämför storlek och kvalité och kollar in mönstringsresultaten från i somras.
Alla skinnen är individ märkta och vissa känner jag igen direkt medans andra
kanske levt sina liv lite mer anonymt.

Till slut har jag lyckats sortera upp dem i ett antal högar i olika prisklasser och
nästa dag gör jag kanske om proceduren igen. Oftast är det förstas intrycket
bestående med det händer att jag ångrar mig och undrar varför jag var så stäng
mot just det skinnet? Det var ju alldeles, alldeles underbart, trots den lilla vita
fläcken eller kanske tack vare den? Ungefär så går tankarna hos den nördiga
fårbonden på Högagärde. Det är mycket som spelar in när kunden sedan gör sitt
val: pris, kvallitet, färg, storlek och små högst personliga reflektioner. Kort sagt
finns det ett skinn för alla och en plats för varje fårskinn.

Nej hör ni , nu tror jag att jag lägger tillbaka skinnen i påsarna igen och tar kväll.

En riktig adventsmysarkväll med tre tända ljus och ett gammalt avsnitt ur min

favoritjulkalender, danska Jesus och Josefin.

Adventsmyshälsningar

Flitiga Lisa

Kanske gillar du:

Hyacinter. Kanske gillar du: Ull. Kanske gillar du: Hyacinter och ull.

Hyacintlöken är en fantastisk skapelse. Allt som hyacinten behöver finns i löken.

Du kan ta bort jorden. Du kan ta bort rötterna. Den enda du behöver göra är att

ge den lite vatten på ett fat någon gång.

Under ganska lång tid har vi florister lekt med hyacinter och roat oss med att linda

in löken i mossa. Men en dag fick jag nog. Det gröna, mjuka och levande hade

förvandlats till något torrt, brunt och skräpigt som fanns precis överallt, både

hemma och på jobbet, men allra mest på mina koftor och stickade tröjor. 

Räddningen för vårt hem blev den härliga ullen från våra får.

Till en hyacint går det åt ca 10-15 gram kardad ull som man varsamt sveper runt

löken. Ull fibrerna hakar ganska snabbt i varandra och det gör att ullen sitter fast.
Det bildas en slät men fluffig fusktovad yta. Sedan lindar jag oftast lite silver-
färgad spoltråd runt mest för syn skull. Jag gillar kontrasten med det hårda och

metalliska mot den mjuka ullen med ullöken är egentligen lika fin utan pynt.

Kanske gillar du: Julstjärnor .
Har du en egen blogg är svaret förmodligen nej. Inte en endaste julstjärna har jag

sett på era bloggar och jag måste erkänna att inte heller jag har den som min

favoritjulblomma. Dessa små rosa sötnosar föll jag dock genast för och jag kunde

inte låta bli att linda lite ull runt själva krukorna. Det var riktigt svårt så pröva inte

det. Ullen halkade bara av de hala plastkrukorna. Det var en riktigt, riktigt dålig idé.

Kanske gillar du:
Jag har sett att flera av er bloggare har just den texten med länkar tillbaka till tre

av era äldre inlägg längst ner efter inläggen. Är det någon som vet och kan tipsa
om hur man gör så är jag så tacksam. Har man väl lagt tid på att skriva en text är
det ju inte fel att återanvända den, särskilt om den handlar om något liknande
och kan fungera som lite fördjupning i själva ämnet.

Vi hörs.

Flitiga Lisa.

Om konsten att köpa ett får.

Tycke har uppstått och du har bestämt dig för vilket får som ska bli ditt. Säljaren
och du har kommit överens om priset. Ett handslag och en faktura (eller kanske
kontant betalning) och det är bara att lasta fåret och åka hem och hoppas på en
ljus framtid tillsammans med nyförvärvet. Nej stopp ett tag, det är bara lite 
pappers arbete som måste fixas innan allt är klart. Det är nog bäst att ni går in
och tar en fika och reder ut allt. Jordbruksverket är nämligen intresserad av vad
du har för dig och vilka djur som finns hemma hos dig på din produktionsplats.
Det kan vara bra att veta vid tex. utbrott av smittsamma sjukdomar var djuren har befunnit sig. Det handlar om spårbarhet som det så fint heter.

Transport dokument.
Säljarens namn, adress och SE-nummer (produktionsplatsnummer) ska fyllas i.
Likaså datum för transporten, djurets ID-nummer, vem som kör hem djuret
och registreringsnummret på bilen/transporten som djuret åkte med. Detta
papper ska sedan förvaras på den mottagande produktionsplasen (gården) i
minst 3 år. Det är nog bäst att säljaren tar en kopia med för man glömmer ju
så lätt.

Maedi-visna och fotröta.
När ni ändå sitter där och fikar och har trevligt tycker jag att du ska se till att
få intyg på att djuren är maedi-visna fria och fotröte fria. Det är både för fårens
och ditt eget bästa för dessa sjukdomar är inte att leka med (men vad det
innebär tänker jag inte gå in på här) Myndigheterna däremot bryr sig inte alls om dehär sjukdomarna.

Nu var det väl inget mer eller? Ja just det
Härstamnings bevis och protokoll från ev. riksbedömning.

Såhär kan det gå om man envisas med att fotografera utan blixt  i fårhuset en
mörk novemberdag.

Väl hemma igen fortsätter pappersarbetet.

Rapportering av förflyttning.
Både köparen och säljaren ska sedan skicka in papper på att de lämnat respektive
tagit emot djur. Här är det bara de båda parternas  SE-nummer, datum och antal
djur som behöver fyllas i. Sedan får man inte glömma att skriva under och skicka
blanketten till Jordbruksverket. Det är inte så dumt att spara en egen kopia även
här..... för man glömmer ju så lätt.

Ändra i fårdataprogrammet Elitlamm.
Många har sina djur registrerad i Elitlamm som är ett helt frivilligt datasystem
kopplat till fårkontrollen. Här samlar du alla fakta om dina djur, allt ifrån
härstamningar till avkommor, mönstringsresultat och vägningar. När ett djur säljs
eller dör ska det sedan rapporteras ut till den nya köparen eller det mottagande
slakteriet. Det är extra smidigt när man handlar djur med andra inom systemet.
Ett litet knapptryck hos köparen och djurets alla uppgifter hamnar rakt in i
dennes dator.

Stalljournalen.
En stor gul och blank bok där du skriver alla dina in och utgående djur, var de
kommer ifrån och vart de eventuellt flyttat. Ska även innehålla djurets ID, ras
födelseår och kön, transportörens namn och registreringsnummer för den del
av fordonet som innehåller djuret. Men hoppsan, hade jag inte skrivit allt detdär
någon annan stans....eller? 

Har man Elitlamm kan man skippa boken och få det lite smidigare. Det finns
nämligen möjlighet att koppla Elitlamm till en stalljournal på datorn som är
godkänd av jordbruksverket. Uppgifterna från Elitlamm trillar över automatiskt i stalljournalen och allt du behöver göra är att trycka på rätt knapp för att
godkänna överföringen.

Nyinstallade tackor vadar runt i halm ända upp till magen. Det är skönt att ha
dem inomhus nu när vädret är så ruskigt.

Låter det jobbigt? Ja det är jobbigt. Framför allt om man som vi säljer ganska
mycket djur till liv. Då gäller det att ta kopior på allt så att man inte glömmer
vad man gjort och inte gjort, samt att skaffa sig bra rutiner och förbereda så
mycket som möjligt innan köparen kommer. Det är så mycket papper att hålla
reda på att jag faktiskt en gång glömde att skriva en faktura till köparen.......
med den saken bryr sig Jordbruksverket inte om.....

I dagarna  har jag fått mer blanketter från jordbruksverket. Det är dags för den
årliga får och geträkningen

 Ha det gott
Elisabeth