Julmarknad.

Vi hinner inte ens passera Allhelgonahelgen förrän  julbestyren drar igång så
smått och alla julmarknader börjar. Själv hoppas jag att jag hinner pyssla lite
nu i veckan och förbereda mig. Mer kransar, tomtar och annat mysigt ska 
tillverkas av ull och skinn innan jag kan packa bilen full och ge mig ut  i stora
vida världen. Ja, så särskilt långt bort brukar jag ju inte hamna. "Jul i huset" på
Emåns Ekomuseum, Nävelsjö Bygdegård och någon plats till brukar vara lagom
men i år tar jag i lite mer. Från torsdag till söndag kommer mina ulliga inrednings-
detaljer att finnas på Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby. Maken ska dit för att
visa fårklippning och jag har fått plats för mina alster i en liten hantverksbod.

Nu går jag och väntar på att årets skinn ska komma från berederiet i Tranås. Har

jag otur dröjer det till Lucia. Jag har lite ont om Gotlandsskinn just nu och jag

längtar så. Nej, nu ska jag pyssla vidare. Det blir nog inte mer bloggat idag.

Behöver ni en liten paus från Ronja Rövardotter och alla hennes vänner så kanske

vi syns.

Ha en skön höstlovs vecka.

Flitiga Lisa.

Ett litet rop på hjälp.

Hej alla ni där ute i cyberrymden som vet hur man sköter en blogg. Jag har stött
på problem, visserligen ett typiskt i-lands problem men det är ändå ett problem.
Ett stort problem för mig.

" Du har överskridit kvoten för bildöverföring" står det.

Jag hade tänkt byta header och ändra lite bland bilderna vid sidan eller gadget
som det heter. Helt enkelt höststäda lite och förnya mig en aning. Men där gick
jag bet. Bloggers engelska hjälpsida med prislista på ytterligare lagringsutrymme
gör mig bara förvirrad. Så snälla hjälp......ska det verkligen vara såhär. Jag har
inte lust att att börja om med en ny blogg men står inte ut med att inte kunna
ändra den.

Nej nu "pratar" vi om något roligare tycker jag, julrosor tex. Nu blommar nämligen
årets första, eller sista ska man kanske säga. Ljusrosa och vårlikt späda lyser de
upp min höstträdgård som håller på att göra sig redo för nästa årstid. Den ena
årstiden hinner inte ta slut förrän nästa tar vid. Det är brytningstid och jag
spjärnar emot. Frosten var ok. men jag vill slippa tänka på dubbdäck, snö och kyla.
I blomsteraffären har vi fått hem våra första hyacinter och amaryllisar. Jag var
nära att köpa men la beslutsamt dem ifrån mig, man ska inte försöka forcera
tiden, den kommer av sig själv ändå.

Det fina våningsfatet har kommit till Högagärde för att stanna. Jag skulle ju bara

låna det över helgen för att fota lite skördebilder och så gick det som det gick....

Amarantusen ´green tails` hann jag rädda undan frosten. För mig är den en viktig

ingrediens i trädgårdslandet. Oumbärlig som snittblomma och snygg tillsammans

med grönsaker. Gissa om jag plockar och njuter men nu är det slut på härligheten.

Fluffig som en ballerina kjol och söt som en marsipan ros. Visst är den bedårande.

Jag kan inte minnas vad hon heter, än mindre när jag köpte henne. Placeringen i

trädgården är inte heller så framstående. Jag saknar i det närmaste skuggiga

rabatter Det jag har att erbjuda är i princip en plats under krusbärsbuskarna.

En plats för höstslileben tänkte matte men så tänker inte jag.
Är man katt så är man.

Eftersom ni ändå läst ända hit frågar jag en sak till. Jag hade tänkt att ha en

bakgrundsbild bakom hela bloggen med det verkar vara svårt att föra över en egen

bild där. Den är för stor eller för.... ja jag minns inte men det funkar inte.Är det

någon som vet hur man gör så är jag tacksam för lite hjälp  även med detta. Det är

kanske lite överkurs men det vore roligt att göra sin blogg lite mer personlig. 

Jag tackar på förhand och funderar på om

denhär stilen skulle passa mig.

Det finns ju trots allt vissa saker man kan påverka i mallen simple och kanske får

man hålla sig till det om man inte är nå´t datasnille. Hur gör alla ni andra?

Ha det gott/Flitiga Lisa



Fårklippnings SM och Knarrhult Open.

Nu har jag landat framför datorn igen efter några intensiva dagar som funktionär
på fårklippnings tävlingarna på Elmia. Trött men nöjd skulle man kanske kunna
säga. Tack alla ni klippare, funktionärer och härliga publik. Det har varit så kul.
Här kommer ett litet smakprov (eller kanske en överdos) för er som inte var med.

Fåren bör klippas två gånger om året för att må bra och även det kan man göra
 till en sport. I länder som Austraslien, Nya Zeeland och Storbrittannien är
sporten stor och med tanke på hur publikvänlig den är borde den vara större
även i Sverige

Knarrhult Open

Scenen med tre klippare och deras medhjälpare, får, domare, ullsorterare
och tidtagare.

Långa härliga drag av Fårklipparförbundets ordförande Martin Sjunnesson.

Upp med fåret igen så klipper vi andra sidan.

Håll skinnet spänt så undviks klippskador. Näven i ljumsken
och de sista dragen går som en dans. Resultatet blev ett pris
för mest välklippta får( cleenest pen) och lite till......... för
Krystian Jarosz från Polen.

Full fart. Anna-Lotta Allared blev utsedd till årets rookie.
Denna duktig tjej har klippt får mindre än ett år. Imponerande.

In med fåret i fållan och bort med ullen. A. Fiks från Estland.

Tv. sponsorn av tävlingen Knarrhult Open.
1:a Krystian Jarosz, Polen
. 2:a Darryl Keenan, Nya Zeeland.
 3:a Torbjörn Svensson, Gotland

Dam SM

Therese Lindh blev etta i Dam SM.

Anna-Lotta kom tvåa.

Herr SM

Snyggaste tatueringen....

....tillhörande SM finalisten Torbjörn Svensson.

Ännu en finalist, Magnus Wuolo.

Emil Nordin var också med i finalen.

Vår engelske domare Martyn och hans kollegor granskar
fåren i fållan efter klippningen. Eventuella klippskador
försämrar resultatet.

 Lyckliga SM-pristagare.

1:a Torbjörn Svensson (mitten)

2:a Magnus Wuolo (tv)

3:a Emil Nordin (th)

I finalen klippte herrarna 8 får och detta klarade Torbjörn av på 8 min och 44 sek.

Tvåans tid var 10,43 och treans 11,10. Torbjörn fick även priset för cleenest pen
vilket bevisar att man både kan klippa väl och snabbt.

På väg hem från tävlingarna efter en dag i rampljuset.

Jag önskar Torbjörn och Magnus lycka till på VM på Nya Zeeland och tackar alla de

härliga tackor som ställde upp och lät sig klippas.

Man får tacka

hälsningar

Flitiga Lisa.



Snabba klipp.

Fårklippnings SM

Jag tänkte bara passa på att göra lite reklam för fårklippnings SM som går av
stapeln på Elmia i Jönköping nu till helgen. Ja du läste rätt, fårklippnings SM.
Man kan tävla i allt, även i att klippa får snabbt och väl. Det som till vardags
tar ca tre minuter för en professionell fårklippare kommer då att klaras av på
under minuten om det går riktigt, riktigt bra. Men då har man fuskat lite och
klippt fåren runt rumpan innan för att undvika eventuella skador som annars
lätt skulle kunna uppstå när det går fort. 

Fårklippning är inget hantverk, det är en konst. Ungefär så skulle man kunna
uttrycka det. Det är inte bara svårt att hantera saxen. Det är minst lika svårt
att hantera fåret och få det att sitta still på rumpan och låta sig plockas runt i
de olika momenten.

Helt färska bilder från dagens klipp uppvisning på Elmia. Hemmaklipparna

värmer upp scenen men på fredag och lördag är det på riktigt.

Knarrhult Open

Fred. kl.8.30 - 12 och kl. 13.00 - 15.30

Fårklippnings SM

Lörd. kl. 8.30 - 12.00 och kl. 13.00 - 15.00

SM final kl. 14.00

Jag ser fram emot ett par spännande och roliga klippdagar på Elmia. Åk gärna

dit om du har möjlighet. Fårklippning är lika kul att titta på om du 4 år eller 94.

Hälsningar. Flitiga Lisa.

Trädgårdens allra sista?

Det oundvikliga slutet närmar sig. Än så länge har jag kommit undan med en
tillfälligt vit gräsmatta och en vindruta som behövde skrapas. Frosten naggar
lite i kanterna och snart kommer vintern att inta mitt trädgårdsrike bit för bit.
Men just idag känner sig min höstträdgård totalt oövervinnerlig. Än har inte
vintern vunnit slaget.

Just idag bjuder jag på höstens kanske allra sista blomma- tidlösan.

Den står tryggt och stadigt jämte min mest fotograferade sten, en grundsten från

det gamla foderbordet i ladugården.

Spansknävan är en trogen vän i rabatten. Från juni till november hinner den med

att vara ett diskret och lågmält sällskap till mång olika blommor.

Solhattarna har nästan gett upp men floxen låter sig inte skrämmas av höstrusket.

Höstkrokusen ser kanske inte så märkvärdig ut men allt som blommar sent är

mer  än välkommet.

Själv funderar jag på när stunden kommer då det är dags för trädgården och säga

tack och godnatt. Jag håller på att hösta in för fullt med allt vad det innebär. 

Purjolöken ska upp ur jorden, växthuset städas och jag vill bra gärna hinna ge trädgårdslandet ett regält täcke men löv innan det vita täcket kommer och

gömmer allt. Förra året kom snön redan den 18 oktober, enligt de som kommer

ihåg sådant, men det skulle vara skönt om den dröjde lite längre i år så man hann

med alla måsten och hann njuta av allt det frostiga krispiga ett litet tag.

Själv säjer jag

God morgon världen

och ha en skön trädgårdssöndag.

Flitiga Lisa

Skönhet och förfall.

Livet är som bäst vid 74-års ålder, åtminstone om man får tro en nyligen gjord
undersökning. Lite överraskande kanske, för det är nog ungefär då som vi tror att
det börjar gå utför. Kanske är det därför man uppskatter hösten så. Man vet att
allt det härliga en gång kommer att ta slut, precis som själva livet men det gäller
att fånga varje ögonblick. 

Pionvallmo.
Av jord är du kommen.

Hösten är så förlåtande på något vis. Lugn och kravlös, en tid då man ser
skönheten i det lilla. Även det som är sprött och skört och nästan dött kan vara
så otroligt vackert. Knotiga gamla äppelträd älskas av de flesta och det nötta
och skavda gör sig så bra på bild. Ting med patina och en historia tilltalar mig men.......... kan någon förklara för mig varför just färgen på min veranda ska
behöva flaga så.

Ladugårdsvägg att njuta av av flera anledningar.

Sten och mossa, hur japansk kan det bli på en
svensk ladugårdsgata. Säkert har det tagit lång tid
för regnvattnet att skapa denna skönhet.

Krolliljans frökapslar är fascinerande. Jag har hört att det
 tar sju år från det att frö grott tills växten börjar blomma.

Syrenhortensia framför ett naturligt patinerat staket och vår
vacker åldrade bod.

Vill ni veta när man är som olyckligast då? Jo om man ska tro undersökningen ovan

är det vid 46-års ålder. 46 är kanske ungefär som högsommar. Det regnar för

mycket, för lite, skadeinsekterna invaderar och pionerna har blommat över.

Nej skämt å sido, varje tid i trädgården har sin charm och det bästa är att den

aldrig dör den kommer bara igen och igen.

Om livet är som en trädgård är det trots allt inte så farligt att åldras och dö heller

för den delen, bara alldeles, alldeles naturligt. Det blir höst varje år och likaså

vår, som om Gud själv hade tänkt ut att vi skulle få träna oss lite och vänja oss vid

tanken på att det en gång tar slut och att slutet kanske bara är början......

En härlig höst åt alla.

Flitiga Lisa

Thanksgiving på svenska.

Nej inte gör vi som i  USA där man firar Thanksgining med buller och bång.
Tacksägelsedagen går nog ganska obemärkt förbi för de allra flesta av oss. Även
om den faktisk har en alldelas egen dag (idag) på kyrkoåret så finns den inte med
i almanackan.

Utsmyckningen på altaret i kyrkan fick följa med hem och bli fotograferat.

En gång har jag firat "riktig" Thanksgiving i USA, med kalkon och allt och då fick
jag frågan om vi också firade helgen i Sverige. Jag svarade nej och med glimten
i ögat frågade de då om vi kanske inte hade något att vara tacksamma för. Det 
ligger nog ett korn av sanning i frågan och problemet är kanske att vi tar allt det
goda så för givet att vi inte ser det. Vi som lever i fred och frihet och alltid har
mat på bordet.

Pumporna och blommorna lånade jag från den fantastiska
trädgården på andra sidan skogen.

Men just nu är jag ändå barnsligt förtjust över skörden. Glad över det som min

lilla plätt på jorden lyckas producera. Närproducerat, ja till och med härproducerat,
skulle man kunna säga om våra morötter, lökar, potatisar och vårt lammkött och
allt det andra.

Jag har hittat en ny knapp på kameran och fick en
mörkare ram runt.

Alldelas för många tycks ha inställningen att mat inte får kosta något, varken eget

arbete eller pengar och man värdesätter inte goda produktionsformer. Hur djuren,

bonden, arbetaren eller marken mår spelar mindre roll bara det är billigt, billigt,

billigt. Så synd om dem, så synd om oss alla. Så trist med all dubbelmoral, att vi

har regler som är viktiga att följa i Sverige med så fort varan kommer från ett

annat land är vi beredda att strunta i våra ideal.

Med en annan knapp blir det ljust och lite suddigt.

Då är det tur att ni finns där ute, alla härliga bloggare och alla ni andra som delar

era odlarmödor med mig. Jag är ju trots allt inte ensam. Det är så kul att ni vill

följa livet här på gården med fåren och trädgården.

Ha det så gott.

Flitiga Lisa

Jag visar daliorna igen . Njut en sista gång för nu är
de borta , tagna av frosten.

Höstkrukor.

Nej någon "total makeover" är det inta tal om för mina krukor men liten höst-
renovering sitter kanske inte helt fel. Det är märkligt hur fina sommarblommorna
hållt sig trots att det varit höst ett tag nu. Men så plötsligt en dag blir läget helt
akut. Man tröttnar på putsande och plockande och då måste de bara bort. Helst
redan nu, eller helst igår. Bort, bort, bort.

Inte bort med allt kanske. Har det tagit en hel sommar för silverfallet att bli  så

här stort och frodigt behåller man det mer än  gärna ett tag till. Dessutom tål det

ju lite frost precis som bacopan. Det enda nya är egentligen muhlenbeckian och

den stora ljusrosa ettåriga ljungen i mitten.

Färgen på ljungen är så söt men ur hållbarhetssynpunkt föredrar jag den fleråriga

calunan. Den mer färgsprakande sorten av erica ljung har nästan försvunnit från

marknaden på bara några år.Ingen kan vara mer glad över detta än vi som

jobbar i blomsteraffär, äntligen slut på det evinnerliga vattnandet av dessa

skräpiga plantor.

Är det fler än jag som tycker att det börjar bli svårt att fotografera. En mulen

dag räcker inte ljuset till och i solsken blir det inte heller så bra. Långa skuggor

och skarpa kontraster är inte särskilt kul. Jag vet inte hur många gånger jag har

försökt fota mitt lilla stilleben på uteplatsen utan att bli riktigt nöjd.

 

Närbilder är oftast lite lättare. Här har vi prydnadskål, en riktig höstfavorit som är

lätt att dekorera och piffa till efter tycke och smak. Lite ull från våra Gotlandsfår

passar bra och värmer frusna hösthjärtan.

 

Blanka röda nypon blir en pulshöjare. Riktigt, riktigt färgsprakande. Det är bara
att välja dekoration efter humör. Hösten är ju både och på något vis. Lite
kontrasternas tid. Färgsprakande och dov, varm och kall, lugn men ändå inte.
Kort sagt lite av varje.

Stor höstkram.

Flitiga Lisa

Baggauktion.

Guldfeber och silverlockar.

Så var vi hemma igen efter en intensiv dag i Tenhult, där en av årets två auktioner
för baggar av rasen Gotlandsfår just ägt rum. Drygt 60 baggar gick under klubban
och en av dem fick följa med oss hem. Som extra nördig information kan jag tala
om att vi nu äger 50% av baggen med katalog nr. 46, Hultets Abbe.

Auktionshallen sett lite från ovan.  Baggarna står uppbundna runt ett antal
rundbalar för allmän beskådan. Presumtiva köpare inspekterar, pratar med
goda vänner och fikar.

För den avelsintresserade är detta årets kanske viktigaste och mest spännande
fårdag. Efter att under några timmar ha detaljstuderat baggarnas pälsar, kollat
in benställningar och klämt på ryggar ska sedan det viktiga beslutet fattas, ibland
inom loppet av några sekunder. Is i magen, pengar i plånboken, kunskap och lite
magkänsla är allt som behövs. En B-plan, eller kanske till och med en E- eller
F- plan, behövs också. Det är ju inte alltid det går som man vill och snyggt är
oftast dyrt.

Ett mörkt och glänsande förslag som man bara kan drömma om....
( han heter Granstorp)
Jag måste även konstatera att det INTE går att fånga  päls på bild, inte under
några omständigheter. Bilden blir för mörk, för ljus, för platt osv.
Fåren måste helt enkelt, precis som livet, upplevas  i verkligheten

Jag anar en viss guldfeber men det är de silverglänsande lockarna alla vill åt.
Det som på fackspråk kallas pälshår, själva hårets silkighet och glans, är det
allra viktigaste. Färgen och lockformen må vara viktiga och tycke och smak
varierar men är inte pälshåret bra blir skinnet ändå ganska trist.

Till sist lite extra nördig info.

Dyraste baggen: katalog nr.1, Helge.33.000 kr

Näst dyrast: katalog nr.5A, Gannarve.

Flest priser: katalog nr. 2, Kärrbo Xantos.

Sötast: en bagge med rosa halsband och tillhörande rosa grimskaft.

Medelpris: 11.500

Alla baggar blev sålda.

Ha det gott alla får- och

trädgårdsvänner.
Flitiga Lisa