Trädgårdens allra sista?

Det oundvikliga slutet närmar sig. Än så länge har jag kommit undan med en
tillfälligt vit gräsmatta och en vindruta som behövde skrapas. Frosten naggar
lite i kanterna och snart kommer vintern att inta mitt trädgårdsrike bit för bit.
Men just idag känner sig min höstträdgård totalt oövervinnerlig. Än har inte
vintern vunnit slaget.

Just idag bjuder jag på höstens kanske allra sista blomma- tidlösan.

Den står tryggt och stadigt jämte min mest fotograferade sten, en grundsten från

det gamla foderbordet i ladugården.

Spansknävan är en trogen vän i rabatten. Från juni till november hinner den med

att vara ett diskret och lågmält sällskap till mång olika blommor.

Solhattarna har nästan gett upp men floxen låter sig inte skrämmas av höstrusket.

Höstkrokusen ser kanske inte så märkvärdig ut men allt som blommar sent är

mer  än välkommet.

Själv funderar jag på när stunden kommer då det är dags för trädgården och säga

tack och godnatt. Jag håller på att hösta in för fullt med allt vad det innebär. 

Purjolöken ska upp ur jorden, växthuset städas och jag vill bra gärna hinna ge trädgårdslandet ett regält täcke men löv innan det vita täcket kommer och

gömmer allt. Förra året kom snön redan den 18 oktober, enligt de som kommer

ihåg sådant, men det skulle vara skönt om den dröjde lite längre i år så man hann

med alla måsten och hann njuta av allt det frostiga krispiga ett litet tag.

Själv säjer jag

God morgon världen

och ha en skön trädgårdssöndag.

Flitiga Lisa