tisdag 30 juli 2013

Lite mjölkkonostalgi.

Mannen har precis avslutat sitt allra sista arbetspass som lantbruksavbytare och en epok i våra liv, i hans liv är över. 





Det är inget tragiskt beslut i sig, jag blir bara så otroligt nostalgisk. Alla kominnen 
som jag har från min barndom och min egen karriär som avbytare och fram till nu kommer över mig. Det tragiska är väl i så fall att mjölkkorna minskar i antal, familjejordbruken håller på och försvinna och att yrket avbytare snart kommer att vara en parentes i historien. Där med inget ont sagt om de stora mjölkgårdarna.

Som barn minns jag Einar och Greta, bönderna som arrenderader den lilla gården som 
mina föräldrar så småningom köpte. Vi följde deras arbete med höskörden med spänning. Einar jobbade i klassiska blåkläder och Greta hade alltid klänning, förkläde och huckle på
huvudet, oavsett arbetsuppgigt. Einar slängde upp det torra, hässjade höet till Greta som
stod i höhäcken och packade ihop det. Man kan ju undra om inte långbyxor hade varit en lämpligare klädsel i det sticksiga höet. Mjölkningen var en annan höjdpunkt och jag minns
kattungarna och kalvarna. Jag vill inte romantisera den tiden, livet var säkert slitigt och strävsamt men man hade ändå gott om tid och sju sorters hembakta kakor på kafferepen. Många bönder i den generationen menade att det var bättre förr, på 1970-talet, för då kunde 15 kor försörja en hel familj. Fast några semesterresor var det förstås inte tal om och inte två bilar och datorer heller.

Så blev jag vuxen och började själv jobba på olika mjölkgårdar. Gårdarna var större, 
korna fler och jordbruket mer mekaniserat, men ensilagehanteringe var fortfarande tung. Någon kom på att bönder också behövde ledigt och jag fick en anställning på Lantbrukets Avbytartjänst med en egen liten krets på fem, sex bönder som jag jobbade hos. Det var ett slitit, tungt, roligt, ansvarsfullt, tacksamt och viktigt arbete. Lite trist med så tidiga mornar och två arbetspass per dag och en alltid närvarande skräck att köra rörmjölkningens diskvatten i mjölktanken. Men ändå kort sagt ett ganska coolt och fritt jobb som fick mig att växa som människa. Själen mådde bra, men kroppen började kännas lite sliten och så småningom bytte jag karriär. Det var ett tufft beslut då, men på sikt var det rätt. Jobben finns inte längre kvar och "mina" kor är borta. Lantbrukets Avbytartjänst är nedlagt men några avbytare har startat egna små avbytarföretag.



Kl.6.00. avbytaren anländer till gården. Bonden är på semester och 28 snälla
kor står och väntar på att få komma in i  ladugården och bli mjölkade.

Insläpp i omgångar så att varje kossa lättare ska kunna hitta på sin egen plats.


Fyra stycken mjökmaskiner bärs ut och mjölkningen startar.


Tvätta spenarna med juverduk. Mjölka ur ett par strålar mjölk för att se att allt
är OK. På med maskinen. (Ta hand om en annan ko) Snart klart. Känn efter att
juvret är tomt. Ta av maskinen. Smörj spenarna med helosan. Gå vidare till
nästa ko.  Börja om igen. Två gånger om dagen, årets alla dagar. Det är klart att
man behöver en avbytare.


Och så viftar vi lite på svansen. Vilken svans?


Så var mjölkningen avslutad och korna går ut på betet igen. ( fast just dehär
är grannens) Avbytaren fortsätter att pyssla ett tag till i ladugården. Gör rent
och lägger fram nytt foder till kvällsmjölkning.

Skulle du någon gång hamna bakom en koskock på väg hem till mjölket ska du veta att du
är med om något unikt. Stanna bilen en liten stund, veva ner rutan och känn in. Känn doften av varm ren sommarko, vifta bort flugorna och ta fram kameran. Har du lite otur kan du få lyssna till ett nästan utdött ljud. Ljudet av småsten från grusvägen som fastat i den mjuka komockan du just kört över och som åker upp i hjulhuset.



Stort tack till 
mina gamla bönder i Malmbäck
och korna i Långaholmen som 
lät sig fotograferas.


Men är det inte Avbytartjänstens gamla tjänsteoverall som han fått på sig?
Nostalgi!

Stort nostalgiskt tack till alla
mina härliga gamla avbytarkollegor,
Lantbrukets Avbytartjänst 
och personalen på kontoret.

Elisabeth


"Avbytare, det är goda människor det"
Sören Dahl, distriktschef på Avbytartjänsten



fredag 26 juli 2013

Brudbukett

Hej på er. Idag blir det ett kort inlägg. En brudbukett, en liten sommarhelgshälsning
och inget mer.






En brudbukett med rosorna ´Heaven`(ljusrosa), ´Aqua`(mellan) och ´Orcestra`(mörk).
Pioner, tvågärgade nejlikor och hjärtan på tråd.



Ha en fin helg
Elisabeth


tisdag 23 juli 2013

Svart dramatik i sommarblomsplanteringen

Svart är en dramatisk trädgårdsfärg som i lagom dos kan bli riktigt snygg. Årets 
plantering i jättekrukan på uteplatsen går i lila, lite vitt, grått och svart. Väldigt mycket svart, måste jag erkänna, för de svarta petuniorna trivs.

Planteringen innehåller svart petunia, murgrönsviol, heliotrop, stäppsalvia och silverfall.






Mmmmm. Tänk om det här hade varit en doftblogg. Heliotropen doftar himmelskt 
gott. Lite svagt sött som vanilj och kanske lite lakrits, en riktig godisblomma för 
näsan med andra ord.

Nu börjar stäppsalvian se lite överblommad ut, så den ska klippas ner och om jag har tur
så kommer den att blomma en gång till lite senare i sommar. Sedan har vi  murgröns-
violen som fler borde få upp ögonen för. Den är jätte fin som kantväxt och breder snällt 
ut sig om den får plats.

Sommarkram
Elisabeth


lördag 20 juli 2013

Högsommar och skördetid

Härliga soliga sommardagar när skuggan är skön och kvällarna fantastiska. Lite torrt är 
det allt men jag klagar inte, lammen växer bättre en torr sommar än en regnig. Vi får 
hålla tummarna för att ensilaget räcker över vintern, nu när andra skörden kanske torkar bort.

Jag tillhör dem som "aldrig" vattnar i trädgården men nu har jag fått revidera den sanningen och börjat vattna grönsakslandet.




Smultron på ett strå, kan det vara mer sommar än så. Om jag skulle ge bara ett enda trädgårdsråd så skulle det vara att plantera mer smultron. 

Hos oss har vi smultron runt grönsakslandet till glädje för både stora och små. Röda 
goda små bär som stoppat ivriga barnfötter från att planlöst trampa runt i mina 
odlingar. Nu när våra ungar blivit ganska stora njuter de fortfarande av bären och har 
man tur får man smaka av den goda smultronsylten. 


Dikesrenen på vägen upp mot Högagärde.


Lata sommarhälsningar
från Högagärde

Elisabeth


tisdag 16 juli 2013

Äntligen en hemsida.

Ja, nu äntligen är den klar, vår hemsida Högagärde Fårgård. Nu syns vi, våra får, köttlådor, skinn, hantverket, makens fårklippning och lite till på nätet.



hogagardefargard.se

Det var inte alls svårt visade det sig, när jag väl kom igång. Det svåra var att veta var och hur man börjar och att fatta alla stora och små beslut under resans gång. Det har varit superroligt och jag är så glad och tacksam över att någon har lyckats konstruera en sida, där en icke datanörd som jag, kan få fram något alldeles eget. Teknik ska vara enkel. Jag älskar teknik som man fattar. Så skönt att slippa förklara för någon annan hur man vill ha det. Jag som ibland kan vara lite petig. 

Lite fint på dotterns rum. Vitt korsnings skinn.

Nu är det bara mitt fel om det inte är bra. Jag kanske skulle bett mamma kolla stavningen åt mig innan.......Men hur som helst en hemsida är som en trädgård, under ständig förändring.


Tackskinn från Gotlandsfår. Tackskinnen har oftast ljusare sidor och en mörk ål
mitt på ryggen.

Nej nu ska ni inte behöva läsa mer om mitt sommarpyssel. Gå in och titta istället och 
ja.... hittar ni någon lite groda eller något konstigt så kan ni ju säga till så jag kan rätta 
till det.


Ha det gott
Elisabeth



lördag 13 juli 2013

Våra fårraser:Finullsfåret

Finullsfåret är ett svenskt lantras får som härstammar från det nordeuropeiska kort-
svans fåret. Under 1700- och 1800-talet importerades stora mängder får från England
och Spanien som hade en ulltyp som gav en för spinnerierna mer lättspunnen ull. 
Detta gjorde att de inhemska raserna minskade i anta men efter andra världskriget
växte intressset för att bevara våra gamla lantraser. Numera finns ett särskilt EU-bidrag
för bevarande av utrotningshotade djurraser, som man kan söka om man har finullsfår.

Finullsfåret finns i färgerna vitt, svart och brunt och vitt är den vanligaste färgen.
Ullen är mjuk, glansig, silkig, finfibrig och finkrusig. I jämförelse med annan finfibrig ull
känns den inte så stum och prasslig. Huvud, ben och den nedre delen av svansen är ull-
fri. De vyxna tackorna väger ca. 50-70 kg och baggarna ca. 80-100 kg. Tackorna har mycket hög fruktsamhet och är goda mödrar. Temperamentet är livligt och rasen är,
precis som hos oss, vanligt förekommande i korsningsaveln.


 


Får jag lov att presentera vår Finullsbagge Findus, vårt enda renrasiga finullsfår. Han
är som ni ser brun med det blir tyvärr inga bruna lamm efter honnom. För det behövs
det bruna tackor. Det finns på önskelistan..... fast man kan ju inte ha allt. Findus är egentligen färdiganvänd hos oss (han är för mycket släkt med tackorna) men jag tror
att vi behåller honom ändå, han är så otroligt trevlig.

Ha det bääääst.
Elisabeth
 
 

tisdag 9 juli 2013

Pionfrossa med månadens favoritväxt i juli

Inget går upp mot pioner, trädgårdens primadonnor. Pionfrossa är nu inne på
sluttampen, så här gäller det att göra ett inlägg fort, innan det blir historia. 

Det började lite motigt måste man nog säga. Regn i piontider kan kännas ganska tungt
i ordets rätta bemärkelse. ´Bowl of Cream´ och ´Duchess de nemours´ regnade nästan bort, men ett par foton hann det ändå bli. 

´Bowl of Cream´och ´Duchess de nemours´trivs bra i den varma rabatten vid husväggen.
Här var tanken att  det skulle växa enbart cremegula och vita blommor. Det visade sig 
vara svårt så det fick bli lite gråblått också med några nepetor och sedan gick det som 
det gick..... Så blir det ganska ofta tycker jag, man börjar med en tanke och sedan blir det något helt annat.

´Bowl of Creame´

Pionkompirar: nepeta, salvia, sedum, näva, äggklöver, mm.
(bilden blev visst lite blek ser jag.)

´Duchess de Nemours´ med härligt cremegula nyanser.

Regntung  ´Bowl of Beauty´





Nu har vi välsignats med ett fantastiskt sommarväder igen så ´Sara Bernard´och ´Pillow
Talk´får blomma ostörda.  Ja det var en liten rapport från pionlanden. 




Kolla in fler 
månadens favoritväxt:juli hos Anna 

Kram Elisabeth


PS. För er som undrar....
Här kommer en bild på äggklövern som nästan inte syns på bilden ovan. Det är en stor lite cremevitgul klöver som finns i åtminstone två varianter och jag har sett att den även har andra namn. Tidgare hade jag en annan variant med större blommor, mer färg och ett lägre växtsätt. Den var med andra ord ännu snyggare. DS.




onsdag 3 juli 2013

Årets pelargon: ´Velvet Red`.

Rödaste rött i växthuset.

Röda blommor är lite "svåra" och som ni kanske minns från förra inlägget förpassades vallmon ´Beauty of Livermere` till rabatten vid växthuset. Samma öde har även drabbat mina röda pelargonior, ´Velvet Red`, för inne i köket blev det helt enkelt för mycket av det goda. I väntan på att tomaterna skall börja mogna och tagestesen blomma, skriker dessutom växthuset och mina ögon efter färg just där. Tänk så skönt att fel blev rätt till slut. Det finns inga fula blommor - bara fel sällskap.







När man inte riktigt vet hur det ska se ut för att vara "rätt" på en bild med röda blommor
kan man lika gärna skruva till det lite och "fel" blir rentav snyggt.





Vi ses
Elisabeth