Skinnen har kommit.

I förra veckan var maken i Tranås och hämtade hem en stor säck med skinn från berederiet. Mest Gotlandsskinn men även ett par vita. Äntligen säger jag, äntligen var de klara. Det känns extra bra eftersom vi länge trodde att de faktiskt var stulna från slakteriet.

Sovrummet och en bra start på dagen. Tänk att få sätta ner fötterna i ett varmt
och mjukt fårskinn.

Det hänger på håret, pälshåret, om skinnen är snygga eller inte. När man pratar om pälshåret på Gotlandsfårens päls menar man själva kvalitén på hårstråna i lockarna. Pälsen ska vara glansig och silkig och stråna lagom grova. Det är en hel vetenskap att bedöma det levande lammets päls och se om skinnet kommer att bli bra eller inte. Det är mycket lättare att bedöma det färdiga skinnet.

Lammskinn i tre nyanser: grått mörkgrått och ljusgrått

Glansigt och silkigt ska det vara och känns skinnet bra är det också vackert att titta på, så enkelt är det. Sedan kan man alltid ha åsikter om vad som är snyggast med olika färger och olika form och storlek på locken.

Jag har spanat in ett mörkgrått glansigt skinn som jag tänker behålla själv. Nu väntar prismärkning och en liten nördig genomgång av alla skinnen. Sedan är det bara att vänta på att vi ska få skinnboden färdig. Just nu målar jag taket och har fått en ritning på en riktigt snygg pardörr.

Vi ses

Elisabeth

Våren hos mig

Intensiv, omtumlande och trålande vacker. Sådan är våren. Jag skulle vilja hålla kvar den en liten, liten stund men inser att det är just det snabba och förgängliga som gör att vi älskar den så.

Såhär ser våren ut hos mig, just nu eller för ett par dagar sedan.

Min påskpyntade taggtrådsboll med påskliljor och fjädrar skulle blivit ett blogg-
inlägg i påskhelgen med det hanns inte med. Påskliljelökarna är faktiskt fina än.

För en timme sedan. Ljuset är egentligen för skarpt för att bilden ska bli bra.
Fast man får väl inte klaga på solen....och ja, nu strular skärpan på kameran igen.
som om inte det var nog går det inte att göra den sedvanliga efterskärpningen i
Photoshop heller. Jag suckar och sörjer. Nu när allt är så vackert och man vill
fota så mycket.

För några dagar sedan. Lekstugan och barnens lilla trädgårdsbord som en
snäll god granne snickrat åt oss.

Fler bilder på  Blommig fredags tema "Våren hos mig" hittar du som vanligt på

bloggen Bland rosor och bladlöss.

Glad vår till er alla

Elisabeth

På fönsterbrädan

Nu är det trångt på fönsterbrädorna. Aningen rangliga tomatplantor trängs med diverse andra frösådder och en och annan pelargonstickling. Plantor som skriker, sätt ut mig i växthuset, jag vill ha ljus värme och näring. Förståndet säger, sätt stängsel till fåren istället, vänta tills alla djur är ute. Hjärtat skriker måla, måla, måla. Nu vill jag bara måla tills hela skinnboden är färdigmålad och vackert vit på insidan. Är det någon mer som önskar att ni kunde klona er själva såhär års för att hinna med allt som ska göras.

Här ser ni något spännande, småplantor av jätteverbena. För två år sedan hade jag en verbena i en kruka på grusgången. Strax före jul året efter hittade jag några små mystiska "ogräs" i grusgången. Plantan hade fröat av sig! Jag grävde upp de små liven och nu står de i glasverandan på tillväxt. De skulle säkert också må bra av lite mer omvårdnad. ;-)

Jag är hemskt dålig på att övervintra pelargoner. Halva sommaren hinner gå innan jag riktigt får fart på dem. Jag gödslar säkert för dåligt men här har jag hittat en sort som verkar trivas hos mig ändå. Det är en namnlös skönhet men den ser ut lite som en Mårbacka. Bladen är aningen mörkare till färgen och den är minst lika söt.

Med hopp om lite mindre trängsel

i fönstren

Elisabeth

Påskfabriken: taggtrådskrans med påskliljor

Hoppas ni har en skön påskhelg. Här njuter vi av det fina vårvädret och ett par dagars ledighet.

Joh. 11:25

Allt gott till er

Elisabeth

Den lilla svarta.

Svart är sorgens färg, dödens färg men den står också för lyx och elegans och kanske finns den lilla svarta i din garderob. I trädgården är svart en eftertraktad färg, som i små doser kan få vilken rabatt som helst att bli lite mer spännande. Vem älskar inte svarta violer eller en nästan svart iris eller tulpan. Svart ger en härlig kontrast till mjuka pasteller: rosa, ljusblått, lila eller kanske till lite lime eller cremefärgat. Men man vinner inget på att överdosera. För mycket svart känns bara dött, platt och livlöst.

Nästan svarta självsådda penséer.

Hur många "svarta" blommor är egentligen svart. De flesta, som den här
papegojtulpanen, går i lila eller röda nyanser.

Tulpanen ´Black Night` blir lila i starkt ljus.

Här trillade vi in på sommarblommorna och så mycket svartare än så här kan det
nog inte bli. Svart hängpetunia som nästan försvinner och blir ett svart hål.
Chokladblomma och pionvallmo är andra svarta blommor som jag brukar ha i
min trädgård men  vi stoppar här. Man ska ju inte överdosera.

Jag gillar kontraster. Det är mycket det jag bygger min trädgård och mitt yrkesliv som 
florist på. Mörkt - ljust, blankt - matt, tunt - tjockt, transparent - opakt och så vidare och så vidare. Känns rabatten fel eller buketten ful är det bara att analysera. Vad är det för mycket av, för lite och vad saknas? Tänk nu låter jag nästan som min gamle floristlärare Alf Andersson. Kanske han ler i sin himmel när han ser att vi ändå lärde oss något.

Ja nu är det påsk hör ni. En helg full av kontraster. Sorg och glädje, död och liv, mörker och ljus, men mer om det en annan gång.

Ha en riktigt glad och god helg

Elisabeth

Ännu fler inlägg på temat svart hittar du bloggen Bland rosor och bladlöss.

Påskfabriken: Påskbukett med fårskinn och nejlikor

Påsken närmar sig och påskfabriken kör hårt igen. Jag har gjort en bukett med ljusgula favoritnejlikan och en krans av vitt fårskinn. Det kanske inte syns riktigt så väl på bilden

men lockarna och blommorna bildar en ring med att hål i mitten.

Jag gör ofta den här buketten till påsk men brukar använda mig av en krans med björkris som jag sticker blommorna igenom

Kransen "måste" såklart pyntas. Här har jag använt ljusgula och bruna påskfjädrar och 

en liten kyckling. Annars är det väldigt snyggt med pärlhyacinter på lök och små vaktelägg

som man kan limma dit.

Hålet som är i mitten är som gjort för att lägga påskägg.

Ha en fin påskpysselvecka

Elisabeth



Bygga och måla - en övning i tålamod

Alla som någon gång byggt något vet att det är tålamodsprövande. Alla som någon gång målat vet att det är ännu mer tålamodsprövande. 

Jag bygger inte själv men jag låter bygga skulle man kunna säga. En till tre händiga snickare har hängt här hos oss nästan dagligen under ett par veckors tid, för att göra om vår gamla vedbod till skinnbod. Det går framåt måste jag säga men nu är jag rädd för ett litet stopp. Vi väntar på fönster och dörrar. Tålamod, tålamod. Jag ska väl inte klaga för jag vet att den största bromsklossen kommer att vara målningen och det är jag som ska måla. Här brottas vi som så många andra med fenomenet tidsbrist och ibland undrar jag om inte just mitt dygn är lite kortare än alla andras.;-)

Det enda som varit med från början är taket.

Här ska det målas vitt.... tre gånger. Jag känner mig i alla fall väldigt nöjd
med att jag köpte en grundfärg som det är själlack i. (hus stavar man till det)

Sett med lite perspektiv kommer förstås min målning att vara en parentes, ett litet i-landsproblem som kommer att vara  bortglömt när boden så småningom är färdig. Trots 
allt tror jag att det är lite nyttigt att längta och vänta och inte få allt på
en gång. Fast tre målningar inomhus...... det är mycket det.

Skön helg åt er alla

Elisabeth

Fler inlägg på temat tålamod hittar ni som vanligt på Blommig fredag hos bloggen Bland rosor och bladlöss

Lammfabriken

Nu är lamningen igång igen och alla Leicestertackorna har redan lammat färdigt. I år har 
vi fått våra första renrasiga Leicesterlamm. Så skönt att nya baggen Ullf har skött sig. 

Leicesterlammen är lockiga redan när de föds, till skillnad från många andra 

raser.  Pälsen är nästan lite gulvit och runt ögonen och mulen är de ganska

mörka.

På scenen. 

Korsningslamm.

Vi springer i ladugården och passar lamningar för jämnan men senaste dagarna har det varit ganska lugnt. Gotlandstackorna har inte riktigt kommit igång och jag börjar bäva för att alla kommer att lamma på en gång. 

Helst vill jag att lammen ska komma lite mer utspritt. Lammar tackorna samtidigt är det så lätt att de  blandar ihop sina lamm. Lammsjuka tackor vill ta hand om allt som är litet, blött och vingligt. Vems lamm det är är inte så noga just då, men när hon väl slickat det torrt har hon bestämt sig för att det är hennes. Lammet har hennes lukt och då vill inte heller någon annan tacka ha det. Präglingen går snabbt och det är inte kul om det blir fel. Ibland händer det att man står där med ett lamm som ingen vill ha.

Fyrlingarna som vägrar bli flasklamm. Det är  inte lätt att se vem som inte
hör hit men jag kan avslöja att det är lammet till vänster.

Här har vi fyrlingar men det är riktigt inte hela sanningen. En tacka fick tre lamm och en fick två. Nu har en tacka fyra och en har bara en. Så fel det kan bli. Jag försöker mata med flaska för jag vet att det kommer att bli tufft så småningom. Men än så länge är alla
mätta och belåtna och har bestämt sig för att vägra pulvermjölk.

Hälsningar från en lite trött fåraherde

Elisabeth

Flit i trädgårdslandet.

Trädgårdsflit. Det känns som om det är enda vägen fram om man ska ha en trädgård i allmänhet och grönsaksland i synnerhet. Trädgårdsarbete i sig är roligt och det är ännu roligare när man ser resultatet i en vackrare trädgård och en härlig skörd, men det gör sig inte själv.

Jag känner en dragning till den vilda trädgården. En trädgård som är mer som en äng med vilda blommor, stora lövträd och vandrande skugga. En naturligt vacker trädgård med en minimal arbetsinsats från min sida. Det händer också att jag längtar efter den perfekta trädgården. Den med välansade kanter, ogräsfria rabatter och en gräsmatta utan mossa 
och maskrosor. Där någonstans mitt emellan befinner sig min trädgård just nu och jag måste bara medge att jag har ett något komplicerat förhållande till ordet flit. 

Purjolök kräver en del flit.

Likaså lavendelgången i trädgårdslandet.

Tidig höst. Grönsakerna är färdigskördadeoch jag har praktiskt taget slutat att
sköta om grönsakslandet. Här växer det bara busiga blommor.

Att odla grönsaker kräver en hel del flit så idag blir det lite bilder från grönsakslandet.

Fler inlägg på Blommig fredag under temat flit hittar du på bloggen Bland rosor och bladlöss. 

Trevlig helg

Elisabeth