Ett trädgårdsår till ligger bakom oss. Otaliga timmar av av putsande, rensande och ... Nej, nu sitter jag här och ljuger.
Min trädgård sköts numera lite på en höft. Några stulna minuter här och några där men alltid samma innerliga längtan efter mer tid att hinna. Tid att hinna hindra förfallet och tid att fullfölja gamla projekt och att kanske kanske hinna starta några små nya.
Min trädgård är ett "näsan över vattenytan projekt" men inte mindre älskad för det. En liten träning i att se skönheten i förfallet, att acceptera att inte allt blir som man tänkt.
Tacksamhet och vördnad för livet, skapelsen, skaparen.
Pärlhyacinter i januari. Trädgårdsåret börjar inomhus med mycket trädgårds- längtan och härliga vårlökar som får följa med hem från blomsteraffären. |
Snödroppar i februari. Helt plötsligt finns de bara där. |
Scilla och vårlök under silverpäronträdet. |
När naturen själv får välja. Små frön som gärna gror i gruset jämte en varm betongplatta. Löjtnanshjärtan som hittat sin egen växtplats. |
Maj och tid för sådd av grönsakslandet. |
Härliga försommartid med aklejor och prästkragar i blom. |
Högsommar och pionerna bjuder på trädgårdsshow. |
2015 blev året då mina taggtrådshjärtan såg dagens ljus. |
Sensommarprakt vid lusthuset. |
Hösten smyger in med morgondimman. |
Visst kan även ljusblått och vitt kännas lite höstigt. Det handlar lika mycket om nyanser och sortval och om att skapa en känsla som om själva färgen. |
Rimfrost och pudersnö. Visst är trädgården vacker även i december. |
Nu sitter jag här och försöker summera mitt trädgårdsår och av en händelse upptäcker
jag att detta är mitt femhundrade inlägg efter hela fem års bloggande. Jag tänker inte
bli allt för nostalgisk över detta och inte fira eller så. Jag vill bara tacka för i år och
önska er alla ett riktigt gott nytt år med med massor av odlarglädje och trädgårdsdrömmar.
Gott Nytt År
Elisabeth