Vårplanteringar i lilla solhörnan.

I helgen har jag fixat en ny sittplats i trädgården. Det är inte så svårt som det låter,
jag flyttar bara runt på sakerna jag redan har. Varje årstid har sina behov och nu ville jag ha en lugn, solig plats i lä. På sommaren är det nästan olidligt hett i hörnan bredvid glasverandan men nu är det perfekt. Vi har redan provsuttit, lilla mamma och jag,
fast inte så länge. ;-) Riktiga trädgårdsnördar har tyvärr inte ro till sådant.

Jag har investerat i ett härligt rostigt ägg från blomsteraffären och jag kan
avslöja att jag kommer att köpa minst ett till. Jag som trodde att min rostiga
period var över.

Såhär blev det med vårplantering,"solstol" och lite gammal bråte. Penséerna
är planterade i  mormors gamla diskbalja och nu väntar jag på att de ska växa
till sig så att de syns också.

Penséerna syns på nära håll i alla fall.

Den rostiga hönan och kycklingen får vara med i år igen.

Elisabeth

Måttfullhet.

Måttfullhet handlar om att lägga band på sig själv och inte alltid ge uttryck för sina lustar
står det i Wikipedia. Måttfullheten är återhållsam och besinnad men även känslig och mjuk. 

Krokus i rabatten längs med grusgången. Om ni undrar vad det är för konstigt

grått runt så är det ull som jag ofta täcker rabatterna med för att ge växterna 

näring och hålla tillbaka ogräset.

Mitt förhållande till blommor och trädgård är inte alltid så återhållsamt. Mer är mer, så är det. Jag tänker att en måttfull trädgård är ganska strikt. Strikt men inte snål. Välklippta häckar, lugna bladverk och stora fält av en enda sort. Små blyga blommor som inte gör mycket väsen av sig men är vackra på riktigt nära håll. Några få väl valda blickfång.
Lite Ulla Molin, Ulf Nordfjäll och lugn klosterträdgård på en gång. 

Så hur hittar man då balansen, det magiska ordet lagom. Kanske min måttfullhet
i trädgården mer handlar om att välja bort än att välja till. Att vara lite sträng och återhållsam ibland och alltid sätta helheten i första rummet. Den allra vackraste blomman kanske inte passar just i min trädgård. Det kanske är bättre att gå på nummer tre eller fyra på topplistan för att uppnå den rätta harmonin.

Vårträdgården är återhållsam, men trots det underbart vacker.....eller är den vacker för att den är så återhållsam, känslig och mjuk.....

Trevlig helg på er

Elisabeth

Fler fina bidrag på temat måttfullhet hittar ni som vanligt på Blommig fredag hos bloggen
Bland rosor och bladlöss.

Vad jag har gemensamt med några av världens största.

Vad har jag gemensamt med många av världens mest framgångsrika människor? Inte 
mycket måste jag erkänna, men en liten detalj har vi gemensamt, vi skriver upp våra mål. När de väl finns där på pränt är det lite svårare att komma ifrån dem. De bara måste uppfyllas. Den härliga känslan av att få stryka över punkt efter punkt ger mig lite vardagslycka. 

I ärlighetens namn är mina mål mest små "att göra listor". Saker som inte får glömmas 
bort eller som det är svårt att få tid till. Typ: ring skinnkunderna (skinnen har kommit) sittdyna till x, kolla IB med revisorn, fakturera grannen, lämna in kameran på reparation, beställ dörrar till skinnboden, kolla upp visitkorten och så vidare.

Härlig rosa dubbel tulpan. Ja den är faktiskt underbar trots det lite ofloristiska
proportionerna på arrangemanget.

Min sista punkt med visitkorten är faktiskt lite dråplig. Jag har beställt visitkort till 
oss i Höglandslamm och när jag lämnar ut kartongerna med de små korten till mina "fårkollegor" blir det helt plötsligt lite fnissigt. En låda visar sig innehålla visitkort till den franske gynekologen Docteur Alexandre Peres någonting. Lite komiskt men jag suckar 
över allt extra jobb det ger.

Tulpanbukett i starka färger. Lila, rött och orange och så lite fjädrar till så klart.
Vad har tulpanerna med blogginlägget att göra. Jo det ska jag berätta. Min
kamera strular. Det blir ingen skärpa på det avstånd som skulle vara perfekt
för en tulpanbukett och att få kameran fixad står på min "att göra lista"

Det sägs ju att vi bloggare rent allmänt skriver mest om vad vi  gör i vårt vardagsliv 

och det stämmer säkert. Nu vet ni vad jag borde göra.... istället för att blogga. ;-)

Kram Elisabeth

Oskuldsfull.

Ren och vit som snö, oskuldsfull, perfekt och utan minsta fläck. Det känns som om jag pratar om tulpanerna här hemma. Stilrena och eleganta och så vackra i sin enkelhet.
En kombination av yttre och inre skönhet. 

Tulpaner, körsbärsris och lite fjädrar och jag har börjat längta lite efter påsken.

Veckans tema på Blommig fredag är oskuldsfull och fler bidrag hittar du på bloggen Bland rosor och bladlöss.

Trevlig helg på er alla

Elisabeth

Påskfabriken: ägg fjädrar och lite till.

Nu är det obligatoriskt med ägg, fjädrar blommor och björkris. Jag jobbar ju mitt i påskfabriken så kameran fick helt enkelt följa med till min arbetsplats. Idag blir det rosa för hela slanten. Puderrosa, aprikosrosa och lilarosa. Härliga, dämpade och lite dova toner som passar bra så här i fastetider. Lite att mjukstarta påsken med. 

Ett riktigt påskris. Jag har bundit ihop en riktigt rufsig plättar i luften (av den nya
sorten med lite stelare granar) 

Jag virade lite silvertråd runt plantan för att få en bättre form och pyntade med
ägg, fjädrar och spetsband. Tyvärr blev det ingen "helbild".  

Sötaste äggen och äggkopparna.

Påskfin cissus med sötaste ägget, fågelbo av sisal, fjädrar och en hängbjörks-
gren.

Ha det gott

Elisabeth

Generositet

Skapelsen är god. Slösande, generös och god. I bland återhållsam och kärv men för det mesta väldigt generös. Hur många frön finns det i en vallmo kapsel och hur många har en maskros? Hur mycket breder en mynta ut sig på ett år? Trädgårdsmänniskor är också generösa. Det tycker inte alls det är svårt att ge vidare av sitt eget överflöd. Om en vanlig grå- eller grönmynta växer en kvadratmeter på ett år (minst) känns det bara helt naturligt, ja rent av befriande, att få dela med sig.

Kryddbukett med gråmynta , läkemalva, malört. temynta  förstärkt med klematis
och bergenia blad.

Några av mina trädgårdsväxter är hett efterlängtade "dyrgripar". Andra är snälla, lättförökade överlevare som jag fått av någon god vän eller släkting. Ibland har en enda liten fröpåse eller rotbit get hundrafalt igen.

Ett av mina första trädgårdsprojekt här på Högagärde var kryddlandet. Hos en god granne grävde jag upp myntor, malört, oregano och annat smått ock gott. Växter som hängt med sedan dess och utgör stommen i det lilla kryddlandet. Själv har jag fortsatt att gräva upp av mitt överflöd till andra.

Här har vi även citrontimjan och lavendel.

Tack alla ni som läser min blogg. Ni är generösa. Uppmuntrande, positiva, roliga 

att hänga med och (jag säger det igen) GENERÖSA.

Jag hoppas på ännu en härlig vårdag

Elisabeth

Fler härliga bidrag på  Blommig Fredag tema generositet hittar ni på bloggen Bland rosor och bladlöss.

Påskfabriken: ullkransar

Nu är det dags för påskfabriken att ta plats här på bloggen igen. Vi mjukstartar med några olika ullkransar som jag pyntat med björkris, fjädrar och lite annat. Det känns vårlikt men inte allt för påskigt.

Även en gammal sliten källardörr kan förtjäna en egen dörrkrans.

Först ut blir en tovad krans till källardörren, enkelt dekorerad med ett par små fåglar och lite hängbjörksgranar. Vill man ha en lite hållbarare krans som klarar regn, rusk och lite smuts rekommenderar jag att man tovar. Annars går det lika bra att bara linda den kardade ullen runt kransen.

En tunn ullkrans där jag lindat kardad ull runt en ståltrådsstomme och sedan
pyntat den med ett spetsband med pärlor.

Här är det en halmstomme som lindats med kardad ull och pyntats med band
och fjädrar.

Ha det gott

Elisabeth

Ödmjukhet

Kan man tänka sig något mer ödmjukt än en blomsteräng som tema på veckans Blommig fredag. Vilda rara blommor i vår natur som sköts om av bonden och bondens djur eller en fin liten slåtteräng i en trädgård. Lika viktiga, lika vackra men väldigt olika blommor som lever sida vid sida. Ingen breder ut sig och tar för sig på sin grannes bekostnad. Biologisk mångfald där den är som bäst. En liten symbol för hur vi människor bör förhålla oss till varandra. 

Ängens blommor trivs bra i dikesrenen.  För att blommorna ska leva vidare krävs
det att man slår sent när blommorna hunnit fröa av sig. 

Lite ängslikt i trädgården. Stor blåklocka har hittat in i finrabatten. Här finns
även allium (ser ni fröställningarna) och violkungsljusen (här bara knoppiga)
som  fröar av sig lite som de vill.

I trädgården känns aklejan ängslik och naturlig både i rabatten och i de lite
mer vilda delarna. Man ser dem ofta  i gamla övergivna trädgårdar.

Fåren som fixar ängarna. Fast just detta är ingen äng utan en åker, en betes/
slåttervall.

Sann ödmjukhet är inte att vara mesig och undfallande. Den bygger på att vi alla har samma värde. När vi själva känner oss trygga, älskade och kanske till och med lite duktiga så vågar vi släppa fram andra och låta alla ta plats. 

Ja, vad säger man, vi får väl jobba på det. ;-)

Fler inlägg på temat hittar du på bloggen Bland rosor och bladlöss.

Ha en riktigt fin helg

Elisabeth

Det snickras på Högagärde

Nu har snickarna kommit och vi är snart på gång med skinnboden. Först ska det bara bli ett nytt loggolv ute i ladugården, då vårt gamla murkna blivit en säkerhetsrisk.

Ja, såhär ser den ut, vår blivande skinnbod. Charmig men sliten. Man skulle kunna säga att den har potentials, för hur vi än gör så kan det bara bli bättre. 

Här behöver det grävas bort för boden ligger nästan under markytan.

Grannens vackra timrade bod ( förlåt att jag visar utan att fråga)

Nu är det öppen planlösning som gäller i ladugården. Vårt nya golv går inte ända ut till kanterna, utan vi har ett par meters öppning på båda sidor. Vi tror att det blir praktiskt att slänga ner halmen rakt ner i ströbädden hos fåren och på köpet får vi en luftigare stallmiljö. 

Det var allt för den här gången

Ha det gott. Elisabeth