Ödmjukhet

Kan man tänka sig något mer ödmjukt än en blomsteräng som tema på veckans Blommig fredag. Vilda rara blommor i vår natur som sköts om av bonden och bondens djur eller en fin liten slåtteräng i en trädgård. Lika viktiga, lika vackra men väldigt olika blommor som lever sida vid sida. Ingen breder ut sig och tar för sig på sin grannes bekostnad. Biologisk mångfald där den är som bäst. En liten symbol för hur vi människor bör förhålla oss till varandra. 

Ängens blommor trivs bra i dikesrenen.  För att blommorna ska leva vidare krävs
det att man slår sent när blommorna hunnit fröa av sig. 

Lite ängslikt i trädgården. Stor blåklocka har hittat in i finrabatten. Här finns
även allium (ser ni fröställningarna) och violkungsljusen (här bara knoppiga)
som  fröar av sig lite som de vill.

I trädgården känns aklejan ängslik och naturlig både i rabatten och i de lite
mer vilda delarna. Man ser dem ofta  i gamla övergivna trädgårdar.

Fåren som fixar ängarna. Fast just detta är ingen äng utan en åker, en betes/
slåttervall.

Sann ödmjukhet är inte att vara mesig och undfallande. Den bygger på att vi alla har samma värde. När vi själva känner oss trygga, älskade och kanske till och med lite duktiga så vågar vi släppa fram andra och låta alla ta plats. 

Ja, vad säger man, vi får väl jobba på det. ;-)

Fler inlägg på temat hittar du på bloggen Bland rosor och bladlöss.

Ha en riktigt fin helg

Elisabeth