Kunskapens frukt - på gott och på ont.

Dagsmeja och fågelkvitter. Årets första fikastund i växthuset. Dagens inlägg borde 
andas lika mycket vår som verkligheten med i dag ska det handla om plugg. Inget 
vrålplugg, utan lustfyllt roligt plugg som gör vilken bloggare som helst lycklig. 

Visst har jag väl berättat att jag läser en liten högskolekurs, Digital bildbehandling, på kvartsfart och på distans. Lektionerna gör jag hemma framför datorn i min egen takt, där magister Mattias Karlsson Sjöberg pedagogiskt lotsar mig genom bildbehandlingens förunderliga värld. Rena fakta blandas med "mjukare" funderingar. I det enorma ekosystemet Photoshop kan varje justering göras på en mängd olika sätt och varje ledig stund fylls av verktygsfält, menyer, paneler och histogram. Var det svårt att fatta beslut innan så har livet inte precis blivit lättare med Photoshop men lite roligare.

Kunskapens frukt - på gott och på ont.

Lite lämplig litteratur har jag också införskaffat. Böckerna Bild och budskap av Bo Bergstöm) och Adobe Photoshop CS6 från början är kurslitteratur och sedan kunde jag ju inte låta bli att köpa några spännande böcker till när jag ändå höll på......Ja ni vet hur det är när man sitter där och fyller i sin lilla beställning. The Photography Book, en tegelsten med kända fotografier från a till ö (förlåt v). Konsten att ta vinnande bilder av Göran Segerholm och Samspel text och bild av Bo Bergström. 

Ja, tror ni att jag kommer att hoppa över årets frösådder? Blir det köpta tomatplantor eller ska jag lyckas få ner något litet frö från favorit tomaten´Gardeners Delight` i jorden? 

Ha en fin vårvinterdag.

Elisabeth

Lusthusrabatten.

Tro det eller ej men om några månader kommer det att se ut ungefär så här i rabatten runt
lusthuset.

Först kommer lökväxterna tätt följda av vivorna. När våren sedan övergår i försommar blommar iris, fänrikshjärtan och myskmadra. Aklejorna tittar upp lite här och var precis som humleblomstren och den blå bergvallmon blir rabatten "snackis". 

Ljusgul stor tulpan vid namn ´Yellowa` mfl.

Riddarsporrar i blått och vitt och en kaprifol som jag inte kan bestämma mig för om jag 

verkligen tycker om kommer lite senare. Ungefär i samma veva börjar vidjehortensia´Anna Bell` att blomma liksom nepetan och rabatteternellen.

Färgskalan är mild i vitt, blått och gult, helst cremegult. Inte som den orangegula
kaprifolen som jag jag varje år tänker att jag skulle ta bort för att färgen sticker ut så mycket. Det lär förmodligen inte hända, för under de år  vi har haft den har den vuxit 
sig så stor och fin att jag inte nämns ta bort den. Jag brukar trösta mig med att den 
ändå inte blommar så länge. ;-)

Lusthuset själv, som gett namn åt rabatten, lyckades visst inte komma med på bild.  
som ni kanske anar finns det alltid mer att upptäcka och mer att blogga om.

Ha det gott alla trädgårdsvänner

Elisabeth

Varma och goa (och inte det minsta sticksiga)

Mycket snö, mycket jobb och plugg och så bokföringen som jag ligger efter med. Nej, jag skriver inte för att beklaga mig. Jag tittar in för att det är så roligt att blogga och för att det ger mig sådan energi. Det kanske vore ide att slå ner lite på takten men som den bloggohollick jag är tänker jag vägra bloggpaus. Bloggandet är avkopplande. En del tittar på TV, andra stickar och jag bloggar. Så enkelt är det.

När vi ändå pratar om stickning måste jag visa mina nya fina hemstickade lammulsvantar som är både mjuka och varma. (Ser ni vilken "radioövergång" det blev) Som ni kanske anar är jag helt oskyldig till själva stickningen men det grå garnet däremot kommer från våra egna får (lammull från Gotlandsfåren) och det vita från Falla Finull. 

Tack snälla fina gamla jobbarkompis J som har stickat dem åt mig. Vantarna värmer inte bara händerna utan även hjärtat. Visst känns det lite extra lyxigt att få ett par hemmstickade vantar av gårdens garn. Som nybliven pensionär är J  en passionerad stickare och stor garnkund. Jag bad att få låna ett par vantar för att kunna fota dem för bloggen och så fick jag ett par egna......Tack.

Stickbeskrivningen var med  i nr. 47  2012 i tidningen Året Runt och jag lägger med den här i inlägget och hoppas att det går att läsa. (Snälla Året Runt jag hoppas det är OK att jag gör lite smygreklam för er)

Varma Hälsningar ;-)

Elisabeth

Månadens favoritväxt, februari 2013.

Djupt under snön hittade jag den till slut, julrosen som blir mitt bidrag till månadens växt i Anna Vattenkannas länksamling.

Försiktigt borstar jag bort snön så att också ni kan se. Än blommar den inte men ett antal blekagula  små knoppar ger hopp inför framtiden. Om en månad eller två, när snön smält bort, anar jag att den kommer att var fantastisk.

Det är lite lurigt det där med blomningstiden. Potentialen för julrosen att bli månadens växt flera gånger är faktiskt ganska stor. Hos mig blommar olika sorter från sen höst och ända fram till sommaren men ironiskt nog blommar de aldrig till jul.

Fler månadsväxter hittar ni  som sagt var hos mysiga bloggen Anna Vattenkannas 
Trädgård.Titta in där och anta utmaningen.

Jag tänkte att ni kanske ville bekanta er lite med julrosens grannar också med det mesta i växtväg är ju döljt under snön och kanske inte så mycket att prata om just nu. Dessvärre
ser det ut som om grindstolpen och prydnadsstenen kommer att gå samma öde till mötes.
Ja ja, det blir nog vår här på småländska höglandet så småningom. 

Tänk jag tycker nästan ett det är något lite mänskligt över stenarna. Visst ser den övre ut som en dam med pälsmössa och pälskrage och den undre som en med pagefrisyr. Det ser nästa ut som om de vakar över trädgården.

Ha det gött trädgårdsvänner.

Elisabeth

 Lite bonusmaterial för alla vårlängtare.

Alla hjärtans dag.

Jag tror jag har hittat den ultimata alla hjärtans dags tavlan. Stilen är lite industriell och ruffig med budskapet klart och kärleksfullt. Så borde alla få ha det och efter de fina orden känner jag att det inte finns så mycket mer att tillägga.

Katten Bamse vilar på sin favorit plats.

Jag tror att vi läser det en gång till. Så där ja, nu säger jag bara ta hand om varandra och ha en fin alla hjärtans dag.

Kram Elisabeth

Sitt fint.

Kallt om rumpan? Bilen, trädgårdssoffan och snödrivan känns sådär i kylan... 

Kyrkbänken är hård och pinnstolen känns kanske inte så inbjudande. Nytillverkade 
sittdynor från sportaffären i all ära men inte är de särskilt snygga och inte kan man 
anse att de är en naturlig del av vårt ekosystem. Vackrast och skönast sitter man på ett fårskinn eller en hemtovad stjärtlapp av ull.

För ett par år sedan var jag på en skinntryckarkurs med norska Britt Solheim och blev inspirerad av hennes vackra fårskinnsfällar. Jag investerade i några vackra tryckblock och tänkte köra igång mitt lilla "tryckeri" här hemma men....

Det känns minst sagt lite pirrigt att trycka på ett stort fint lamm- eller tackskinn. Blir det fel kan man inte precis ångra sig. Men så i höstas samlade jag mod och började trycka lite försiktigt på några vita korsningsskinn som jag ändå tänkt göra sittdynor av.

Att tova i ull känner jag mig betydligt mer trygg med. Visst händer det att jag gör fel men ullen i sig är ett billigt material som man har råd att experimentera med. En misslyckad bit tovad ull kan man alltid göra något annat av.

Om skinntryckning kräver precision och planering och bara ger dig en enda chans så ger dig tovningen många möjligheter att rätta till felen under resans gång. Å andra sidan krävs det både tid och tålamod. Det i sig kan kanske vara en nyttig övning för oss stressade nutidsmänniskor. ;-)

Ha en fin 

Alla Hjärtans Dag

Elisabeth

Jag hoppas förstås att jag hinner återkomma med något litet blommigt inlägg innan den stora dagen även om det blir lite mer jobb i blomsteraffären för min del den här veckan.

En ganska risig och hängig bukett.

Inte vet jag om det är riktigt rättvist att kalla den risig och hängig, men varför inte. Varför jobba mot naturen när man kan jobba med den. Det är lika bra att inse att de franska tulpanerna är lite hängiga och göra något roligt av det istället. Förstärka känslan helt enkelt.
 

Björkris, helst från en hängbjörk, är ett tacksamt material att jobba med. Varje vårvinter
plockar jag nedfallna grenar under snyggaste björken i fårhagen. Oftast blir det material till kransar eller små fågelbon och i bland blir det själva stommen till en bukett.

 

Sedan kan man piffa lite till. Mina överblommade pärlhyacinter spolade jag bort jorden från och "hängde" i buketten, varje lök för sig. En enda kruka ger en härlig vårlik känsla.
 
Ja man kan faktiskt piffa ännu mer..... Fram med vackraste banden och pärlorna så gör
vi en brudbukett. Med hjälp av lite fjädrar och vaktelägg blir det istället en påskbukett.
Fast jag tror att det får räcka så här....... för den här gången.

 

 

Ha det gott alla bloggvänner.

Elisabeth

 

 

 

 



Lammrapport.

På självaste julafton fick vi årets första (ja man säger så) lammunge och sedan dess har det rullat på i en lugn men jämn takt under en hel månad. Sista veckan har det däremot varit helt stopp. Vi har en endaste tacka kvar som ska lamma, en liten ungtacka, och hon låter verkligen vänta på sig.

Nu undrar ni kanske hur det har gått och framför allt om vi har klarat oss undan Schmallenberg viruset. Nej vi har inte sluppit undan vi heller.

Det är inte så ofta det pratas om får i nyhetsrapporteringen med i år har det gjorts det   en del. Anledningen är ett nytt virus som upptäcktes så sent som 2011 i tyska Schmallenberg och som sedan dess har spridit sig till idisslare i stora delar av Europa. Viruset sprids med svidknott och ett djur som blir smittat kan få feber, dålig matlust och nedsatt mjölkproduktion. Vuxna djur dör inte av infektionen men smittas tackan under lågdräktigheten kan hon kasta eller få missbildade och/eller dödfödda lamm. Tackan själv utvecklar antikroppar och blir troligtvis immun hela livet. Än så länge finns inget vaccin med det spås komma.

Hos oss har en tacka fått ett gravt missbildat lamm men hur drabbade just vi är vet vi inte riktigt. Vi har betydligt färre lamm födda nu i vinter jämfört med förra året med vad det exakt beror på är svårt att säga. Kanske ville det sig inte riktigt när baggen var i farten i augusti, kanske var det några tackor som blev smittade och kastade, kanske var de dödfödda lammen också smittade.  Kanske, kanske inte. (Som ni ser gillar jag att upprepa mig, det blir liksom lite mer tryck i orden då) Det kan också ha varit så att tackorna som hade trillingar förra året "tyckte" att de ville ta det lite lugnt i år. Det funkar ofta så i får världen, efter ett tufft år med  många lamm är det svårare för tackan att bli dräktig med flera foster året efter.

Jag tänker bespara er bilder på det missbildade lamm som vi under stor möda lyckades få ut för ett par veckor sedan och istället blir det lite glada lammbilder. Det är nämligen så 
man får se livet när man är fårägare, man får glädja sig över de djur som lever och mår bra och försöka låta bli att tänka på det svåra. Vi kanske rent av ska se oss som förskonade. Det var ju bara ett lamm och lamningstiden är trots allt en glädjens tid. 

Lammkramar

Elisabeth