Nöjd och inget otäckt i trädgårdslandet.

Om jag skulle sammanfatta mitt trädgårdsliv just nu

med ett enda ord  fick det nog bli nöjd.

Självsådd ringblomma bland löken.

Nöjd för att den mest intensiva trädgårdsperioden nu ligger bakom. I maj och juni

är det  näsan över vattenytan som gäller. Allt ska hända på en gång. Vårbruk,

betessläpp, avslutningar, allt, allt i en enda härlig, salig röra. Det känns nästan lika

skamligt att säga att man inte gillar dessa månader som att tala illa om en vän.

Nu har livet gått tillbaka till det lite mer normala igen. Äntligen börjar jag få

ordning på mitt trädgårdsliv. Allt har kommit upp i trädgårdslandet och alla små

plantor är nu utplanterade, majs, bönor, purjo och mina kära amarantusar.

Ogräset är bortrensat (nå ja), potatisen är kupad och morötterna gallrade. Vilken

befrielse.

Potatis, lök och bönor inramade av smultron.
Till vänster syns humlestören.

Nu finns det ingen naken jord i trädgårdslandet som kan producera nya små ogräs
som fröar av sig. All jord är täckt och tänk så skönt att inte behöva rensa ogräs
mer på hela året. Kanske är det ett önsketänkande men fyller man bara på med
nytt täckmaterial brukar det ordna sig.

Man tager vad man haver... och den här gången blev det en möglig, varm

ensilagebal som vi inte ville ge till fåren. Balen var så het att den nästan brändes

och man kunde riktigt se hur amarantusen växte efter den kuren.



Jordguggar med ulltäcke från Gotlandsfår.

Inspirerad och helt betagen av Mandelmanns trädgård gav jag mig sedan på att

täcka några av odlingsbäddarna med ull. Har man egna får måste man ju bara

pröva. Lika snyggt som i den skånska trädgården blev det ju inte men lova mig

att ni tittar in på deras blogg så får ni se hur vackert det är med vita ullgångar.

Än så länge betraktar jag det mer som ett experiment. Ull ger inte alls samma
näring som gräsklipp eller liknande och det multnar långsamt. Det blir ganska
kompakt och tyvärr har jag lyckats kväva några små purjolöksplantor.
Jordgubbarna däremot mår alldeles utmärkt och smakar lika gott som vanligt. 
Jag har en liten elak baktanke med hela projektet. Jag hoppas att fåglar och
sniglar ska tycka att jordgubbslandet är en riktigt läskig upplevelse och låta mina
gubbara vara ifred.

Mer gubbar, perenn spenat och majs.

Familjen har tre krav på mina odlingar - jordgubbar, majs och sparris.  Kanske

inte det mest lättodlade men jag skämmer gärna bort dem om det går. Tack och

lov så uppskattar de även vanlig vardagsmat som potatis, lök och spenat. På

klätterställningen till vänster växer en perenn spenat. Som ni ser blir det hur

mycket som helst men jag blandar den gärna med vanlig spenat. Den är ganska ny

i trädgårdslandet och jag måste erkänna att jag inte vågat pröva den på egen

hand än.

Nu har skördetiden i trädgårdslandet dragit i gång  så smått och vad sägs om

gårdagens meny.

Frukost.

Jordgubbar och flingor med fil eller mjölk.

Mellanmål.

Rabarberkräm. Sallat på smörgåsen.

Middag.

Spenatsoppa med lökblast

Kvällsmys.

Jordgubbar och glass.

Självsådd och namnlös.

Ringblommor gör sig bra bland grönsakerna och rent estetiskt tycker jag att ett

grönsaksland med lite blommande inslag som kasse, gurkört, solros mm är väl så

vackert som den finaster perennrabatt. Jag brukar alltid låta några av de

ringblommor och andra ettåringar som fröat av sig från förra året växa upp lite

spontant  mellan raderna. Det är märkligt vad snabbt de kommer igång jämfört

med dem man sått. Man kanske skulle testa att så dem på hösten istället eller helt

enkelt lämna ännu mer plats för det spontana.





Eldig favorit.



Här har vi henne eller snarare honnom, den enligt mig allra vackraste ringblomman

av alla, ´Indian Prince`. Om ni tycker att framsidan är vacker är det inget mot

baksidan som är ännu eldigare med vinröda inslag. Med den bilden tror jag att jag

väntar med. Inte kan man väl offra den allra första för ett litet foto... eller ....

men annars gör jag nästan vad som helst för er.

Ha det gott.

 Njut och håll fingrarna gröna.

Flitiga Lisa.

Mmmm midsommargubbar.

Under stor andakt har jag ätit sommarens allra första jordgubbe

från det egna jordgubbslandet.

Inte var den särskilt stor och i ärlighetens namn var den inte heller så röd men

god var den. Inget smakar så gott som jordgubbar från den egna odlingen.

De är kanske inte störst och vackrast men smaken är gudomligt söt och god.

Inte är de äkta vara men som ögongodis duger de mer än väl dessa fina lackade pappjordgubbar. Rosen sitter i ett plastprovrör som jag bara stuckit ned  i

mülenbeckian. För att dölja den fula plasten och jorden har jag lagt på lite grå

kardad ull. Det fina spetsbandet är fäst med en dekorationsnål.

Jordgubbar är inte bara gott, det är nyttigt också. De har en förebyggande effekt

mot hjärt- och kärlsjukdomar och de skyddar mot infektioner framför allt i magtarmkanalen och nu ska ni få höra det allra bästa. De stärker hjärnfunktioner

som minne och rumsorientering. Tänk så smarta vi får känna oss såhär i midsommartid.

Härliga jordgubbstid. O vad vi ska frossa de närmsta veckorna. Om vi mot

förmodan inte skulle få i oss allt fyller vi frysen eller så gör jag några burkar med

lyxig och härligt god sylt.

Glad Midsommar

önskar

Flitiga Lisa

Bondeliv på Högagärde.

Från vårbruk till ensilage skörd. Lite bilder från den senaste månadens aktiviteter på gården.

Vårbruk.



Vi har sått havre och ärtor som vi tänker skörda som grönfoder och ensilera
dvs. lagra lufttätt i stora inplastade balar. Om vi lyckas skörda det tidigt blir det
nog smaskens för fåren. Redan nu är det potentiellt godis för duvorna och vilds-
vinen som vi gör vårt bästa för att skrämma bort. Jag vågar nästan inte skriva
att det gått bra, än så länge....

Kraftfoder till fåren köper vi för övrigt in. Våra höglänta ganska blöta marker
lämpar sig inte särskilt bra för spanmålsodling och det är skönt att slippa dyra
investeringar i torkanläggningar och maskiner. Ett bekymmer mindre och vi kan
sova gott om nätterna även om det regnar hela hösten. Å andra sidan är våra
kraftfoderräkningarna ganska saftiga, för ekologiskt kraftfoder är nästan dubbelt
så dyrt som konventionellt.

Fårflyttning - förflyttning.

40 tackor med lamm på väg till ett nytt bete. Border Collien Max går sist och

håller ihop flocken och husse som kan springa fort "går" först med kraftfoder-

hinken. Jag hänger på med kameran i högsta hugg. Det är verkligen inte lätt att fotografera i det tempot.

Vatten och tillsyn.

Min vanliga kvällssyssla är att titta till fåren och se till att de mår bra och har

vatten. Det blir en liten pratstund med favorittackorna och de andra. En liten

stund att ladda batterierna.

Vallskörd.

En äldre dam frågade mig för ett tag sedan var det var för stora plastbollar som

låg ute på åkrarna. Här har hon svaret. Det är ensilage, lufttätt lagrat gräs som ska

bli vinterfoder till djuren.



Nu är ensilageskörden i full gång och det är bråda tider. Det är roligt men hektiskt 

och lite nervöst - tänk om det börjar regna innan vi har hunnit rulla ihop balarna

och plastat in dem. Efter att ha suttit på traktorn hela dagen och slått eller

stränglagt är man alldeles slut i huvudet och det enda man ser framför sig är gräs

och åter gräs (och en och annan sten). Dagen efter är det dags att rulla ihop allt

med rundbalspressen och den här gången har vi lejt in den sysslan. Det komme en

super dunder maskin - en rundbalspress med integrerad plastning -  som både

pressar och plastar på ett litet kick.

Här har vi lite av det färdiga resultatet men det var en riktig rysare innan det
blev klart. Det hade satt sig i inmatningen på rundbalspressen och maskinföraren
var många timmar försenad. Jag trodde allt skulle vara klart när jag kom hem från floristjobbet med först fram emot midnatt kunde han börja hemma hos oss. Tack
snälla du för att du offrade din nattsömn för att vi skulle få torrt ensilage. Tidigt
på morgonen efter började det regna. Det var ingen vanlig liten höskämma utan
mer ett skyfall och gissa om det var skönt att lyssna på regnet en stund, vända sig
om och bara somna om igen.

Ja det var bara början det. Nu hoppas vi på sol och värme så att vi kan skörda

resten men det bara regnar och regnar.

Må så gott och sköt om er.

Flitiga Lisa.





Sommarplantering.

Årets plantering i en av de stora zinkkrukorna går i mörkrött, limegult, vitt och

silver. Än är den inte riktigt färdigkomponerad. Det finns fortfarande lite plats

kvar och jag går och lurar på om det inte ska vara något vitt, fluffigt och

hängande. En bacopa kanske eller en snötörel? I nödfall får det bli en vit

hänglobelia. Det brukar ta ända fram till midsommar innan allt är färdigplanerat

och färdigplanterat. Är man lite kräsen med färger och sorter kan det ta lite tid

att hitta det man vill ha.

Den härliga chokladblomman passar bra i färg till vårt ljusgula hus. Ibland ser den
nästan svart ut men när solen lyser på den blir den rödare. Nästan faluröd eller
engelsktröd om man så vill. Den är ganska hög och ranglig och jag har stuckit ner
några gamla björkrisgrenar i krukan som stöd. Det är kanske inte lika snyggt som trollpilsgrenar som jag  använder mig av ibland men det är diskret och ändamåls-
enligt och skulle ändå hamnat på komposten.

Så var det det där med doften. Den ska dofta svagt av choklad med i ärlighetens
namn känner jag inget alls. Kanske har jag fått ett måndagsexemplar eller är det
helt enkelt så att att det måste bli varmare för att dofterna ska utvecklas. En
hemsk tanke slår mig - tänk om det bara är den andra sortens chokladblomma
som doftar?

Doftar fantastiskt gör däremot den vita blostertobaken. Varma sommarkvällar går
jag gärna ut på uteplatsen och ställer mig och bara njuter. Det är härligt med
växter som både är vackra och väldoftande.

Surfinian/hängpetunian skiftar i vitt, gult och lime och den är bara så läcker.

Silverfallen (syns på översta bilden)  hänger ner över kanten och är sedan några

år tillbaka helt ovärderliga i mina planteringar. De kan vara lite kinkiga att få

igång med har de väl etablerat sig stå de långt in på hösten.

Så skönt det är att ha en plats under tak där man kan ställa sina krukor om det
regnar mycket. Detta lilla stilleben uppkom helt spontant under ett skyfall förra
veckan och jag tror att det får fortsätta att vara så här ett tag till. Det lilla bordet
är gammalt arvegods från föräldragården. Jag har många gånger tänkt att jag ska
renovera det men tiden har inte räckt till och det är jag faktiskt glad för idag.
Shabby chick stilen har onekligen sina fördelar. Man sparar både tid och pengar.

Må så gott allihop!

Flitiga Lisa.

 

I min lilla glasveranda...

.... är det sommar nu och hela året. Pelargonerna stortrivs i den ibland nästan

heta miljön rakt i söderläge. Ljusrosa Mårbacka är ett måste på verandan. Prins

Nicola, som har en ännu ljusare rosa färg, har stått på tillväxt innan det blivit

dags att flytta ut i trädgården. Den näpna doftpelargonen Odorata Rose luktar

ljuvligt. Det är ett sinnenas rum, som gjort för ljusterapi hela året.

Om sommaren kan vara het är övriga årstider dess då svalare. På våren fylls

verandan av frösådder som trivs i den ljusa miljön. Här skulle gå utmärkt att

övervintra pelargonerna om jag bara orkade ha det lite stökigt men till advent 

åker de ner i källaren. Då finns det annat som lockar mer. Det är dags för gran,

hyacinter och julmys.

Men just nu är det bara

SOMMAR.

Ha det så gott (för det vet jag ju att ni har)

alla lantisar, trädgårdsälskare och alla ni andra.

Flitiga Lisa.

PS. Jag har haft lite svårt att lämna kommentarer på era andra bloggar i några

dagar nu. Hoppas att problemet löser sig. Jag har inte glömt er. Vi hörs senare DS.

Blomstertid.

Högst upp på min spotifylista just nu ligger....Nej någon sådan lista har jag inte
men under de senaste veckorna har nästan ständigt nynnat på " Den blomstertid
nu kommer". Den är sprängfylld med sommarkänsla och jag har tagit den till mitt
hjärta.

Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor,

du nalkas ljuva sommar då gräs och gröda gror.

Med blid och livlig värma till allt som varit dött,

sig solens strålar närma och allt blir återfött.

 De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd,

de rika örters ängar och lundens gröna träd,

de skola oss påminna Guds godhets rikedom,

att vi den nåd besinna, som räcker året om.

 Man hörer fåglar sjunga med mångahanda ljud,

skall icke då vår tunga lovsäga Herren Gud?

Min själ, upphöj Guds ära stäm upp din glädje sång

till den som vill oss nära och fröjda på en gång.

 O Jesus, du oss frälsar, du är de svagas sköld.

Dig  glädjesol vi hälsar. Värm upp vårt sinnes köld.

Giv kärlek åt det hjärta som ingen kärlek får.

Vänd bort all sorg och smärta du vän som allt förmår.

Välsigna årets gröda och vattna du vårt land.

Giv alla människor föda, välsigna sjö och strand.

Välsigna dagens möda och kvällens vilostund.

Låt livets källa flöda ur Ordets djupa grund.

Somriga hälsningar

Flitiga Lisa.

Vild och vacker

Jag har alltid älskat vilda blommor och för mig får gränsen mellan vilt och tamt

gärna vara lite flytande. Bor man nära naturen mitt i bondens kulturlandskap

känns det helt naturligt att låta blommorna från åker och äng fortsätta att  bo hos

oss. Det där med klippta gräsmattor är historiskt sett ganska nytt och så länge

min svärfar var bonde slogs stora delar av trädgården med lie för att bli foder till

djuren.

Maskrosåkern bakom vårt hus känns som en förlängd del av trädgården. Den är

endast delvis avgränsad från trädgården med en syrenhäck. Så här ser den ut nu,

ett par veckor efter "fånga dagen" inlägget. Maskrosorna har blommat över och smörblomma,"syra" och "mormors glasögon" mfl. har tagit över scenen. De är

kanske inte några rara sällsynta ängsblommor men jag uppskattar dem ändå. Alla ni

bönder där ute som se bilden - jag vet det är en gammal dålig vall men sedan

vildsvinen kom är det de som styr växtodlingsplanen. Vi plöjer helt enkelt upp och

lägger om de vallar som är mest illa tilltygade efter grisarnas framfart.

Geum Rivale - Humleblomster med vänner.

En av mina vilda favoriter är humleblomster. Här har den flyttat in i lusthusrabatten

och den klarar sig väl i konkurrensen med ulletenell och fänrikshjärtan. Den ser söt

ljuv ut men den är en riktig tuffing. I förgrunden syns den armeniska  pärlhyacinten

´Fantasy Creation`. Den blommar senare än vanlig pärlhyacint och den blommar

länge.  En vanlig ormbunke från skogen syns bildar bakgrund och förstärker den
vilda känslan ytterligare.

Blått hav av förgätmigej.

Under de uppstammade krusbärsbuskarna tillåts förgätmigejen att breda ut sig.

Det är härligt att ha en blomma till snitt som man riktigt kan frossa i. När denna

tvååring blommat över rycker jag bara upp den och får en plats ledig för sommar-

blommor eller sena grönsaker. Så praktiskt med flera skördar på samma yta.

Mormors glasögon kallar jag denna söta
veronica som flyttat in i en rabatt. Jag har inte
hjärta att ta bort den.

Gräsmattan är ett kapitel för sig, mossrivning och ogräsjakt är inget för mig.

Trädgården är för stor för det, dessutom tycker jag bättre om mångfald än

monokulturer och vissa delar försöker jag att slå med lie. Jag får ibland det

välmenande tipset att gräsmattan bör gödslas men det aktar jag mig noga för, 

eftersom höga kvävegivor gör att många av våra ängsblommor inte trivs. 

Jag har en gång gjort misstaget att låta en kanin beta av en del av trädgården

och den skadan går inte att reparera under överskådlig tid. Jag skulle tro att de

finns ett 25-tal arter i gräsmattan om man räknar bort alla grässorter och ogräs

och förmodligen finns det också en hel del smått som jag inte ens vet namnet på.

Det är inget märkvärdigt alls egentligen med tanke på att en "riktig" äng kan

innehålla mycket mer. Någon har sagt att det i en artrik äng finns fler arter än i

en regnskog. Det är en fascinerande tanke att vi som lever här och brukar marken

är en del av ett unikt ekosystem. Tänk att det finns naturtyper som är beroende

av oss och våra djur. Kanske skulle vi titulera oss naturvårdare istället för bönder

jag och min man.

Ha det så gott och njut av allt det vilda.

Flitiga Lisa.

Vid första ögonkastet.

Jag kanske tar i lite väl mycket om jag säger att det var kärlek
vid första ögonkastet men ni har väl alla varit med om att hitta blomman som ni bara måste ha. Pionen ´Clair de lune` är en sådan.

Årets morsdagspresent till lilla mig blev en resa mot hemligt mål. Jag hoppades
att målet skulle vara något på temat trädgård och jag behövde inte bli besviken.
Vi hamnade på en för mig ny plantskola och familjens tanke var att jag skulle
köpa några nya fruktträd som ersättare för de som dött under vintern. När jag
såg det enorma utbudet av perenner och buskar blev jag alldeles till mig och
ändrade snabbt deras plan. Riktigt välsorterade trädgårdsbutiker är man ju inte
bortskämd med och vad gör man inte för att de stackars barnen skulle slippa
trängas med ett päronträd i baksätet. Fruktträd kan jag köpa hemma, nu var det
dags för perennfrossa.

Efter att ha sonderat terrängen en aning och plockat till mig en syrenbuske och en
jättevädd föll jag pladask över en samling ljusgula pioner som väckte ett omåttligt habegär. Svavelgula knoppar med en dragning år vinrött, kan det bli snyggare?
Den färgen passar perfekt till vårt hus som har en obestämbar gräddgul nyans som
egentligen inte alls passar till gult. Efter viss beslutsångest föll valet på

´Clair de lune´

(som är snyggare i verkligheten än på bild)

Priset hade med råge passerat det för mig acceptabla men mannen, som börjat
prata om att han nog borde byta bil igen......., hostade glatt upp pengarna. Efter
det blev det mat på en hamburgerrestaurang, istället för den tilltänkta lite dyrare
och jag tyckte att det kändes bäst att jag betalade.

Mums. Vilken trevlig överaskning.

Väl hemma igen ägnades eftermiddagen åt plantering. Jag gick försiktigt runt med
min dyrgrip som om hon var ett spädbarn och försökte känna in var hon skulle
passa bäst. Den rödbladiga styvklematisen i lusthusrabatten matchade perfekt men
det blev till sist den lite varmare söderrabatten som fick bli blommans nya hem.
Som sälskap fick hon bla. nepeta och jättevädd och det blev snyggt det med. 

Efter att ha läst på upptäckte jag till min fasa att pionen bara var härdig till zon
3-4. Hjälp! här får det både hållas tummar och bes böner. Farbrorn i plantskolan sa
att pioner är så härdiga så och i norrland där det är så kallt växer det minsann
inget annat än pioner i trädgårdarna. Jag hoppas han har rätt om härdigheten.

Ha en riktigt skön
Kristi himmelsfärds dag.

 Flitiga Lisa.