Vild och vacker

Jag har alltid älskat vilda blommor och för mig får gränsen mellan vilt och tamt

gärna vara lite flytande. Bor man nära naturen mitt i bondens kulturlandskap

känns det helt naturligt att låta blommorna från åker och äng fortsätta att  bo hos

oss. Det där med klippta gräsmattor är historiskt sett ganska nytt och så länge

min svärfar var bonde slogs stora delar av trädgården med lie för att bli foder till

djuren.

Maskrosåkern bakom vårt hus känns som en förlängd del av trädgården. Den är

endast delvis avgränsad från trädgården med en syrenhäck. Så här ser den ut nu,

ett par veckor efter "fånga dagen" inlägget. Maskrosorna har blommat över och smörblomma,"syra" och "mormors glasögon" mfl. har tagit över scenen. De är

kanske inte några rara sällsynta ängsblommor men jag uppskattar dem ändå. Alla ni

bönder där ute som se bilden - jag vet det är en gammal dålig vall men sedan

vildsvinen kom är det de som styr växtodlingsplanen. Vi plöjer helt enkelt upp och

lägger om de vallar som är mest illa tilltygade efter grisarnas framfart.

Geum Rivale - Humleblomster med vänner.

En av mina vilda favoriter är humleblomster. Här har den flyttat in i lusthusrabatten

och den klarar sig väl i konkurrensen med ulletenell och fänrikshjärtan. Den ser söt

ljuv ut men den är en riktig tuffing. I förgrunden syns den armeniska  pärlhyacinten

´Fantasy Creation`. Den blommar senare än vanlig pärlhyacint och den blommar

länge.  En vanlig ormbunke från skogen syns bildar bakgrund och förstärker den
vilda känslan ytterligare.

Blått hav av förgätmigej.

Under de uppstammade krusbärsbuskarna tillåts förgätmigejen att breda ut sig.

Det är härligt att ha en blomma till snitt som man riktigt kan frossa i. När denna

tvååring blommat över rycker jag bara upp den och får en plats ledig för sommar-

blommor eller sena grönsaker. Så praktiskt med flera skördar på samma yta.

Mormors glasögon kallar jag denna söta
veronica som flyttat in i en rabatt. Jag har inte
hjärta att ta bort den.

Gräsmattan är ett kapitel för sig, mossrivning och ogräsjakt är inget för mig.

Trädgården är för stor för det, dessutom tycker jag bättre om mångfald än

monokulturer och vissa delar försöker jag att slå med lie. Jag får ibland det

välmenande tipset att gräsmattan bör gödslas men det aktar jag mig noga för, 

eftersom höga kvävegivor gör att många av våra ängsblommor inte trivs. 

Jag har en gång gjort misstaget att låta en kanin beta av en del av trädgården

och den skadan går inte att reparera under överskådlig tid. Jag skulle tro att de

finns ett 25-tal arter i gräsmattan om man räknar bort alla grässorter och ogräs

och förmodligen finns det också en hel del smått som jag inte ens vet namnet på.

Det är inget märkvärdigt alls egentligen med tanke på att en "riktig" äng kan

innehålla mycket mer. Någon har sagt att det i en artrik äng finns fler arter än i

en regnskog. Det är en fascinerande tanke att vi som lever här och brukar marken

är en del av ett unikt ekosystem. Tänk att det finns naturtyper som är beroende

av oss och våra djur. Kanske skulle vi titulera oss naturvårdare istället för bönder

jag och min man.

Ha det så gott och njut av allt det vilda.

Flitiga Lisa.