Nöjd och inget otäckt i trädgårdslandet.

Om jag skulle sammanfatta mitt trädgårdsliv just nu

med ett enda ord  fick det nog bli nöjd.

Självsådd ringblomma bland löken.

Nöjd för att den mest intensiva trädgårdsperioden nu ligger bakom. I maj och juni

är det  näsan över vattenytan som gäller. Allt ska hända på en gång. Vårbruk,

betessläpp, avslutningar, allt, allt i en enda härlig, salig röra. Det känns nästan lika

skamligt att säga att man inte gillar dessa månader som att tala illa om en vän.

Nu har livet gått tillbaka till det lite mer normala igen. Äntligen börjar jag få

ordning på mitt trädgårdsliv. Allt har kommit upp i trädgårdslandet och alla små

plantor är nu utplanterade, majs, bönor, purjo och mina kära amarantusar.

Ogräset är bortrensat (nå ja), potatisen är kupad och morötterna gallrade. Vilken

befrielse.

Potatis, lök och bönor inramade av smultron.
Till vänster syns humlestören.

Nu finns det ingen naken jord i trädgårdslandet som kan producera nya små ogräs
som fröar av sig. All jord är täckt och tänk så skönt att inte behöva rensa ogräs
mer på hela året. Kanske är det ett önsketänkande men fyller man bara på med
nytt täckmaterial brukar det ordna sig.

Man tager vad man haver... och den här gången blev det en möglig, varm

ensilagebal som vi inte ville ge till fåren. Balen var så het att den nästan brändes

och man kunde riktigt se hur amarantusen växte efter den kuren.



Jordguggar med ulltäcke från Gotlandsfår.

Inspirerad och helt betagen av Mandelmanns trädgård gav jag mig sedan på att

täcka några av odlingsbäddarna med ull. Har man egna får måste man ju bara

pröva. Lika snyggt som i den skånska trädgården blev det ju inte men lova mig

att ni tittar in på deras blogg så får ni se hur vackert det är med vita ullgångar.

Än så länge betraktar jag det mer som ett experiment. Ull ger inte alls samma
näring som gräsklipp eller liknande och det multnar långsamt. Det blir ganska
kompakt och tyvärr har jag lyckats kväva några små purjolöksplantor.
Jordgubbarna däremot mår alldeles utmärkt och smakar lika gott som vanligt. 
Jag har en liten elak baktanke med hela projektet. Jag hoppas att fåglar och
sniglar ska tycka att jordgubbslandet är en riktigt läskig upplevelse och låta mina
gubbara vara ifred.

Mer gubbar, perenn spenat och majs.

Familjen har tre krav på mina odlingar - jordgubbar, majs och sparris.  Kanske

inte det mest lättodlade men jag skämmer gärna bort dem om det går. Tack och

lov så uppskattar de även vanlig vardagsmat som potatis, lök och spenat. På

klätterställningen till vänster växer en perenn spenat. Som ni ser blir det hur

mycket som helst men jag blandar den gärna med vanlig spenat. Den är ganska ny

i trädgårdslandet och jag måste erkänna att jag inte vågat pröva den på egen

hand än.

Nu har skördetiden i trädgårdslandet dragit i gång  så smått och vad sägs om

gårdagens meny.

Frukost.

Jordgubbar och flingor med fil eller mjölk.

Mellanmål.

Rabarberkräm. Sallat på smörgåsen.

Middag.

Spenatsoppa med lökblast

Kvällsmys.

Jordgubbar och glass.

Självsådd och namnlös.

Ringblommor gör sig bra bland grönsakerna och rent estetiskt tycker jag att ett

grönsaksland med lite blommande inslag som kasse, gurkört, solros mm är väl så

vackert som den finaster perennrabatt. Jag brukar alltid låta några av de

ringblommor och andra ettåringar som fröat av sig från förra året växa upp lite

spontant  mellan raderna. Det är märkligt vad snabbt de kommer igång jämfört

med dem man sått. Man kanske skulle testa att så dem på hösten istället eller helt

enkelt lämna ännu mer plats för det spontana.





Eldig favorit.



Här har vi henne eller snarare honnom, den enligt mig allra vackraste ringblomman

av alla, ´Indian Prince`. Om ni tycker att framsidan är vacker är det inget mot

baksidan som är ännu eldigare med vinröda inslag. Med den bilden tror jag att jag

väntar med. Inte kan man väl offra den allra första för ett litet foto... eller ....

men annars gör jag nästan vad som helst för er.

Ha det gott.

 Njut och håll fingrarna gröna.

Flitiga Lisa.