Julfavoriter på nytt sätt.

Med risk för att verka lite tjatig presenterar jag ännu en hyacint med ull. Denna gång
med ull virad runt hela löken, efter att jag tagit bort jorden och det mesta av rötterna. Sedan är det bara att dekorera med snören och band eller vad som passar.

Ni som tittade in till mig förra julen har sett det förut men handen på hjärtat hur många kransar och hjärtan har vi inte visat på våra bloggar år efter år och inte tröttnar vi på det
inte.

 

 

Det blev en ullanaryllis också när jag ändå var i farten. Har ni sett hur konstigt den växer.

Den har bestämt sig för växa rakt upp mot ljuset, hur lustigt det än blir.

 

 



Favorit snöret får vara med igen.

 

Till sist blir det en variant till av mina tunna fårskinnshjärtan. De första var gråa, söta

och välfriserade men här kommer en lite vildare variant med ett riktigt tomteskäggsrufs.



 

Oj så mycket jul det blev helt plödsligt. Ett tomtehjärta!

 

 

Precis som med de korthåriga Gotlandsfårshjärtanen har jag lindat tunna remsor, ca 1 cm

breda runt en ståltrådsstomme. Att linda hyacinter med ull går på nolltid men  att lida pälsskinsremsor var mycket mer tidsödande än jag antat.

 

 

Lycka till alla julpysselsugna.

 

Elisabeth

 

 

 

 



Hyacinter + konservburkar = sant.

Skrot temat fortsätter här på bloggen. Nu har jag har letat färdigt ute i markerna och istället botaniserat bland vår tids sopor.

Våra grovsopor mellanlandar i källaren innan de transporteras vidare till sopstationen.
Det var just här jag gjorde mina fynd, ett antal konservburkar.

Jag ville ha något billigt, jag ville ha många och det skulle vara lättfixat. Här ser ni resultatet. Åtta stycken hyacinter i varsin dekopagemålad liten konservburk. Piffat och klart med lite ull och ett fint band fäst med en nål. Perfekt för vinterns alla basarer,
missionsauktioner eller vad du vill.

Idén att göra dekopage på konservburkar har jag lånat av Sofia på mysiga pyssel/återvinnings bloggen Sofias Bod. Hon lackar fast motivet på burken med
hjälp av båtlack.

Ursäkta den läskigt gröna färgen på hyacinterna . Det var väl för mörkt när jag

fotade.

 Visst skulle man väl kunna tänka sig att ha ett sån´t här gäng på julbordet.

Varje "vinter" brukar jag köpa någon ny julros som sedan får fortsätta sitt liv ute i trädgården. Här ser ni vackra ´winterbells´som man måste vända upp blommorna på för
att riktigt kunna se hur vackra de är.

Ha en finfin vecka

Elisabeth



En skrotig ljuslykta.

Hej på er alla bloggvänner. Idag blir det bara ett litet kort inlägg. Fast när jag ändå
sitter här så kan jag väl berätta lite om min nya ljuslykta som kom till mest av en slump. Inför ett trädgårdsbesök behövde jag i all hast gömma en mycket ful marshall som låg och skräpade och på den vägen är det. Tänk att jag inte har sett det förut. De är ju som gjorda för varandra.

Vad den skrotiga tingesten egentligen är för något vet jag inte men jag vet att den kommer från den tiden då ett hushåll inte slängde mer på ett år än vad vi gör på en vecka eller kanske en dag. Det som inte hamnade hos grisarna eller i spisen hamnade på en stenmur någonstans. Jag har fyndat zinkhinkar, glasflaskor och lite annat smått och gott. Det skulle de veta vår förfäder.

Ha en finfin bloggdag.

Kram Elisabeth.

 

 

 

Nu säljer vi lammkött.

Äntligen är vi igång. Slakt och styckning av ca 10 lamm är bokade i början av veckan och
i några dagar senare räknar vi med att kunderna ska kunna får sina lådor med lammkött.
Många små steg har tagit oss hit och tanken att kunna hitta ett slakteri i närområdet
och själva sälja på den lokala marknaden har funnits där länge. Samarbetet med fyra andra fårgårdar, i vår nybildade ekonomiska föreningen Höglands Lamm, har gjort det så mycket lättare och framförallt roligare att komma igång.

Den lokala pressen  har visat intresse för vår nysatsning (och vår annonser)

Jag måste erkänna att vi är utanför vår komfort zon nu. Vi kan mycket om får men inte
lika mycket om kött och det kommer nog att ta lite tid innan vi riktigt landar i vår nya roll. Samtidigt är det väldigt spännande att utforska något nytt och lära sig nya saker. Sedan får väl tiden utvisa om det är mödan värt med det extra arbete som det faktiskt 
innebär. Jag tror att vi även i framtiden kommer att sälja huvuddelen av våra lamm till det stora slakteriet i Linköping. 

 

Det har varit många sammanträden under resans gång. Slakterier som inte kommit
igång, kalkyler som måste räknas om och så har vi hela biten med marknadsföringen. Jag har ritat en logga och vi har tryckt upp klistermärken och etiketter till våra varor. En reklamvepa är på gång, vi har fixat en hemsida och vi ska ordna ett gemensamt visitkort. Till nästa helg bär det av till julutställningen på Ljunga Park i Sävsjö där vi är
med och säljer kött och hantverk.

Ha det så gott.

Elisabeth

 

 



PS. Om ni kommer till Sävsjö, missa inte att provsmaka lammwoken som blev så populär
på Segerstad skolan.DS

Pysseltider - snart dags för julmarknad.

Eller ska vi kalla det hantverkstider för att lyfta det till en lite högre nivå. Hur som helst
håller jag på och producerar lite inför årets julmarknader och här kommer ett litet, litet
smakprov och lite tider.

Jag har gjort en för mig nu typ av fårskinnshjärtan genom att linda tunna remsor

av fårskinn runt en en ståltrådsstomme. Det låter inte så svårt men vilken tid det

tog. Här har vi den lilla varianten, ca 20 cm.

24 nov. Julskyltning i Sävsjö.

Vi och några får håller till utanför Asklunds Blommor

på eftermiddagen.

 

24-25 nov. Ljunga Park, Sävsjö.

Vi är med i en monter på Kulturhuset på söndagen.

 

 

1 dec. Jul i huset på Emåns Ekomuseum

i Bodafors kl. 11-16

 

 

2 dec. Nävelsjö Bygdegård Vetlanda.

kl.14-18

 

 

Det stora hjärtat ca 35 cm.

 

Nu är jag glad att jag sparat min rumsgran som jag retat mig på hela året.



Vackra snören och band kan man inte få för mycket av. Dessa hittade jag på

Sockerklaras. De är värdiga efterträdare till min gamla favorit som tyvärr tagit

slut.

Ha det så gott allihopa. Här i huset går vi runt och snörvlar och nyser och allt har gått
på halvfart i nästan en vecka nu och nu får det snart vara slut på det.

Kram Elisabeth

 

 





Ljuskrans av taggtråd.

Jag har länge sneglat på diverse gamla taggtrådsrullar som finns här på gården på alla möjliga och omöjliga ställen. Min tanke var att jag skulle göra en så´n där tjusig ljuskrona som finns i inredningsbutikerna på "fina gatan". Men blotta tanken på vilken tid det skulle ta att försöka böja och knipsa av något så otäckt som gammal rostig taggtråd fick mig att tänka om.

Ljushållare för vanliga ljus eller värme ljus? Jag kunde inte bestämma mig så det

fick bli både och jag skulle kunna tänka mig att sätta i ännu fler.

Kransen är dekorerad  med nypon och mossa och eklöven som redan fanns där när

jag  plockade in den fick vara kvar. Nedfallna löv från växthusets vinstock

kompletterar dekorationen.

Istället fick det bli en tidsmässig budget variant. Fram med rullen på bordet, i med ljushållare och lite pynt och sedan var det klart. Ingen upphängning och varken blod, svett

eller tårar. Klar att avnjutas  i höstrusket och lysa upp den grå november.

Här kan man sitta och ta det lugnt och njuta av att inget växer längre och behöver

tas omhand. Sedan råkade jag se våtarven som visst inte tänker ta någon vintervila.

Jag kommer på mig själv med att faktiskt tycka om även lite murrigare färger som rost, grått och brunt. November är en lugn månad och då kan färgskalan gärna få vara åt
det lugnare hållet.

I bland är det kul att fota från "fel håll". Jag gick runt på baksidan och knäppte av

genom rutan. Glaset var blött och smutsigt med jag tycker ändå att det blev en

ganska mysig känsla.

 

I dag är det en lugn dag, vi gör "ingenting" och återhämtar oss efter gårdagens intensiva

studiebesök här på gården. Ca. 80 personer dök upp och vi pratade får, lövskog och hantverk, grillade hamburgare och hade det allmänt trevligt. Vi fick även in lite bokningar

på lammkött men det projektet ska jag berätta lite mer om en annan gång.

 

Söndagsmys åt er alla.

Elisabeth

 

 



Välkomna på studiebesök.

På lördag är ni välkomna hit till Högagärde på studiebesök kl 10. Det är Norra Sandsjö
LRF-avdelning och Södra som har en liten höstträff här hos oss.


Man får titta på fåren, fårhuset och vårt lövträhägn bla. För eventuella trädgårdsfantaster går det bra att ta sig en liten runda i trädgården, även om den just nu är ganska novembergrå. Jag kommer även att plocka fram lite hantverk och pyssel som jag har till försäljning. (Just nu är det tyvärr lite tunnsått med lammskinn här på gården men den som väntar på nå´t gott.... ni vet) Det bjuds på kaffe och något grillat och vi har ett närvarolotteri där alla deltagare får varsin lott med chans att vinna hantverk från gården.

 

 

Helt plödsligt blev det så mycket man vill hinna innan. Trädgårdsbloggandet får vänta ett litet tag, nu är det förberedelser som gäller.

 

 

Välkomna

Elisabeth med familj

 

 



 



Vid graven.

Idag är det Alla helgons dag, en dag som under stora delar av mitt liv passerat förbi
ganska obemärkt. På senare år har det blivit ändring på det och sedan pappas död i somras har dagen fått ett tydligare fokus.

Det låter kanske som ett "allhelgona maraton" men jag tror att det kan vara lite nyttigt, även sorgen och minnena måste få sin tid. Jag har aktivt besökt tre gravar, strosat runt på två kyrkogårdar och tittat på ännu fler gravar, missat några och varit på två fina Gudstjänster. Jag har grottat ner mig i  min sorg och allt elände med ändå kännt mig lite tröstad och kännt att det finns hopp.

Jag har två gravar som jag sköter om och det är väl bara att erkänna att men är lite

yrkesskadad. Jag tycker om att göra gravdekorationer, till och med sådana som

man massproducerar med tre kottar men privat vill jag gärna testa något nytt,

spänna bågen lite och utforska gränserna. Efter ett par år med hjärtan i olika former

blev det ett par srtutar med sidenrosor, mossa och lite murgröna från trädgården.

Hos svärföräldrarna blev det en mossboll och en ullboll och i förgrunden står

det en lite felplacerad julros som jag inte hade hjärta att ta bort.

Jag vill att gravdekorationerna ska kännas naturliga och lite "skogiga" och nu

vet jag precis vad ni tänker, man får inte ha plastblommor på kyrkogården. Själv  

kunde jag bara inte motstå mina bättre begagnade sidenrosor, man kan ju faktiskt

återanvända vissa saker. Här består i alla fall bottnarna av naturmaterial. Fast visst

hade det varit underbart med en riktig ros men...

Vad tröstar oss i sorgen? Alla vackra minnen, tankar om att det är livets gång och att allt
måste gå vidare. Ja visst, självklart och jag känner också hopp och tröst i det som de läste i kyrkan idag (Uppenbarelseboken 7:9-17) att döden inte är slutet. Livet kanske aldrig blir riktigt bra, åtminstone inte för alla och då måste man få tro på himmlen.


De ska inte längre hungra och inte längre törsta, varken solen
eller någon annan hetta skall träffa dem. Ty lammet(Jesus)som står mitt för tonen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor och Gud skall torka alla tårar från deras ögon.

Ha en riktigt fin fortsättning

på helgen.

Kram Elisabeth



Tidlöst.

Man kan fundera på varför den heter just tidlösa. Kanske är det för att den blommar när nästan allt annat gett upp i trädgården.

Som om den inte alls bryr sig om tiden och struntar i om den kommer för sent eller kanske rent av för tidigt. Den är märkligt lik en stor och förvuxen krokus  och efter lite research
fick jag reda på att det även finns vårblommande sorter av Colchium eller nakna jungfrun som den även kallas.

Det finns en tanke med att jag har placerat tidlösan strax innanför grinden till trädgården. Här stannar man upp, tittar till och blir välkomnad av en liten blomma.

 

 

 

Allt ljus på närmsta grannen, en grundsten från ladugårdens gamla foderbord som fått flytta in i trädgården och bli skulptur. Bilden är tagen från "fel" håll ner mot grusgången
och de övriga grannarna är kärleksört, lammöron och spansknäva. De är frodiga växter som täcker de något tråkiga bladen som dyker upp på försommaren och sedan har hunnit försvinna när det är dags för blomning. Där fick ni också förklaringen till varför den kallas nakna jungfrun.

Om party prinsessan tidlösan kommer till festen fem i tolv kan nog kärleksörten anses ha varit med ett bra tag. Kärleksörten är en så´n där pålitlig växt som håller hela odlings- säsongen. Den framhäver andra men visar ändå alltid färg efter ett tag och när alla andra gått står den kvar och håller ordning på tidlösan. Den är med andra ord en riktig bästis.

Ha det gott alla trädgårdsbästisar

Elisabeth