Äntligen luktärtor.

Tunga höstdofter blandas upp av den härliga doften av luktärtor. Äntligen
har de börjat blomma hemma hos mig. Den som väntar på nå´t gott väntar aldrig
......ja ni vet.

Man funderar och planerar, längtar och väntar och så plötsligt en dag bara händer
det. Med varlig hand plockar jag en liten bukett och ställer den någonstans där jag
inte kan undgå doften. Det blir inger överdåd, högst ett par småbuketter i veckan,
lagom stora för mormors gamla finglas. Mer än så blir det inte men det räcker för
att fixa lite vardagslyx hemma hos oss.

Under alla luktärterna döljer sig björkris och åter björkris.

Jag tänker mig luktärten som en sommarblomma men faktum är att hos mig

blommar de alltid som bäst just innan frosten tar dem. I år hade jag tänkt att det
skulle bli ändring på det. För att skynda på själva processen lite förodlade jag de
små liven inomhus och planterade dem sedan i en stor zinkbalja. Den placerades

sedan i ett varmt och soligt hörn på en av våra uteplatser. Om det hjälpte? Ja

faktiskt, men bara lite.

Mmmm.... vad det luktar gott. Tänk om jag kunde skicka med lite doft hem till

er. Jag leker med tanken för en sekund men riktigt där är inte tekniken än

och tur är väl det. Verkligheten är ändå alltid bäst.

Ha det gott.

Flitiga Lisa

Växthuset

Välkommen in i mitt lilla växthus. 9 m2 stort och sprängfyllt med nyttiga godsaker,
allsköns viktiga, allt för skrymmande trädgårdsprylar och lite bling bling.

Det är lika bra att jag erkänner med en gång - jag hyser en hatkärlek till tagetes.
För mig är den 70-tal och barndomsminnen. Tönt blomman jag inte vill kännas vid
men ändå dras till. I växthuset har den fått en fristad långt borta från alla de milda
rabattkompositioner som annars dominerar trädgården. Ibland är det befriande att
få ösa på med färger.

Den lilla nästan självlysande kryddtagetesen ´Tangerine Gem´är en av favoriterna.
Bladen har en skarp kryddig citronsmak. Blomman passar bra i sallader och som
dekoration. Se bara vad snygg den är tillsammans med den rödbladiga basilikan.
Tänk så bra de mår här inne i sin egna skyddade lilla värld, långt från hungriga
sniglar och regn och rusk.

Randiga ´Mr Magestic´fungerar bra som kantväxt sedan jag skördat färdigt av
tidigt sådd ruccola sallat. Ruccolans blommor är riktigt trevliga och alldeles
nyligen tipsade en TV-kock om att de passade bra i salladen. Man kanske skulle
testa?

Årets experiment - vild prydnadsgurka,  Cucumis carolinus - betraktar jag som

misslyckat. Mer än såhär har det inte hänt på hela sommaren och nu har den lilla

drabbats av spinn också. Det får bli komposten och till nästa år ska jag beställa

hem spinnrovkvalster från Predator och ta tag i problemet.

Här har vi precis den sortens växtskyddsmedel som jag gillar. Den blå ballong-
blomman skrämmer bort vita flygare sägs det och jag är väldigt säker på att det
stämmer. Jag låter den självså sig men den är riktigt, riktigt trögstartad. Något
som den tar igen med besked mot slutet av sommaren. Nu är den lika hög som
tomaterna, alltså en riktig jätte. Själva plantan är inte alls lika ljuv som blomman
och snart kommer de gamla fröställningarna skifta i svart. Jag lovar att visa senare.

Här har vi själva huvudnummret i växthuset - tomaterna.  En stor skål står alltid

framme på köksbordet såhär års och de är försvinnande goda.

Aptitretande ögongodis. Det ingen riska att vi skulle få i oss för lite frukt och
grönt den här tiden på året. Det vi inte lyckas äta upp färskt, kör jag i mat-
beredaren och fryser in till vinterns köttfärssåser och andra smaskigheter.

´Moneymaker´,´Gardeners Delight´,´Bloody Butcher´,´Sungold´,´Yellow

Pearshaped´och´Olivade´heter några av godsakerna. Alla i familjen har sina

favoriter. Jag tycker bäst om ´Sungold´och ´Gardeners Deligh´men annars är

det ett väldigt riv efter pärontomaterna.  

Ha en skön odlingsvecka.

Flitiga Lisa

Höstkänsla.

Så tog då det långa härliga sommarlovet slut. Det som vi från början trodde var

oändligt långt visade sig vara lika kort som vanligt. Ja, faktiskt till och med lite

kortare.

Det ligger något särskilt i luften denhär tiden på året. Luften är inte bara hög och

klar och full av dofter från flox och mogna frukter. Det är något annat. En känsla

av uppbrott och förändring, förväntan och oro. Trots att det är många år sedan

jag själv gick i skolan sitter minnena i kroppen och jag kan minnas exakt hur det

luktade och kändes då. Den långa, härliga sommaren håller på att ta slut och vi går

in i något annat. Det är inte nödvändigtvis sämre, det är bara annorlunda och lite

vemodigt innan man vant sig. Det är höst.

Att ha en trädgård är som att få ett nytt liv varje år. Allting föds, växer upp och

dör och allting har sin tid, både för oss och för trädgården. Det känns både

förgängligt och evigt på samma gång. Oj, det där blev visst lite djupt, men det är

precis sådana tankar man kan få när man går och pular lite i sin trädgård en dag i

augusti. Livet blir så nära på något vis.



Så över till de lite mer världsliga, alldagliga aspekterna på det som händer i min

trädgård just nu. Det blir inte alls lika mycket frukt på äppelträden i år som det

brukar bli. Det går väl egentligen ingen nöd på oss, vi lever ju i en tid där man

bara kan åka iväg till affären och köpa det man vill ha. Men ändå......egen frukt är

alltid bäst, en rikedom som inte kan mätas i pengar.

Jag slutar min bloggsommar på samma sätt som jag började den, med några rader
från en sommarpsalm som jag tycker mycket om.


En vänlig grönskas rika dräkt.

Men du , o Gud som gör vår jord så skön i sommarns stunder,
giv att jag aktar främst ditt ord och dina nådes under.
Allt kött är hö, och blomstren dö,
och tiden allt fördriver; blott Herrens ord förbliver.

Allt kött är hö. Allt flyktar här, och snart förvissnar gräsen.
Hos dig allena , Herre, är ett oförgängligt väsen.
Min ande giv det nya liv, som aldrig skall förblomma,
fast äng och fält  stå tomma.

En riktigt skön blogghöst

önskar jag er alla.

Flitiga Lisa

Grönsakskompisar.

Vad vore grönsakslandet utan alla vackra sommarblommor? Säkert lite mer lätt-

skött men ack så trist. Fy för att rensa ogräs utan att ha en enda vacker ring-

blomma som sällskap att vila ögonen på.

Plocka, plocka och plocka får man gärna göra om man odlar ringblommor. Stora
fång med blommor kan man unna sig. Plocka ska man göra, vilket härligt krav, för
att blomman ska luras att tro att det inte är höst än på långa vägar. Ringblommor
fungerar nämligen som så många andra ettåriga växter, om de tillåts sätta frö tror
de att sommaren är på väg att ta slut och slutar producera nya blommor.

´Indian prince` heter den vackra ringblomman som ni säkert sett skymta förbi här
på bloggen ibland. Dess framsida är vackert varmorange och baksidan är om möjligt
ännu vackrare. Den mörka, nästan svarta, blåklinten ´black boy` passar perfekt till
Har man gott om dillkronor är de limegröna blommorna jätte fina som utfyllnad.
Annars går det lika bra med daggkåpa som oftast finns i överflöd i perennrabatten .

För att buketten ska kännas lite mer spännande och floristisk  har jag vikt några
strandirisblad lite kors och tvärs över. En liten detalj som gör stor skillnad. Som om
det inte räker med att buketten är vacker...... floristen i mig vill alltid ha roligt
och pröva något nytt. Min trädgård är min lekstuga och jag borde leka oftare.

Här har vi den omtalade och fantastiska baksidan. Hela blomman är som en

flammande vacker solnedgång. Den blir extra vacker i solljus men det var som

sagt var länge sedan det hände.

Bönorna och morötterna får sällskap av ringblommor, gurkört, blåklint och dill.
En färgstark kombination som man blir glad av. Såhär års börjar annars många trädgårdsland se lite småtråkiga ut eftersom så mycket redan är skördat. Har man
sått lite ettåriga blommor behöver det aldrig bli sådär trist och öde som det skulle
blivit annars. Ja föresten man behöver inte ens så dem......mer än första året då.

Underbara härliga dill. Har ni sett vilka vackra blommor den har. Jag uppskattar den nästan ännu mer som snittblomma än som krydda.



Ha en fortsatt färgglad

och nyttig skördetid.

Trevlig Helg!

Flitiga Lisa

Sommarfrukost.

Daggvått gräs och disigt morgon ljus. Jag smyger mig ut i den tidiga timmen och
och plockar ett par nävar vinbär till frukostyoghurten. Än dröjer sig sommaren
kvar och än finns det tid tanka en massa nyttiga vitaminer direkt i från trädgården.

En mild vaniljyoghurt, syrliga svarta vinbär och lite musli är den ultimata kombina-

nationen. Smaker som var för sig skulle varit lite tråkiga gifter sig och blir en

somrig smakupplevelse. Vardagslyx att minnas en gråmulen novembermorgon. Det

är hög tid att fylla frysen för att kunna njuta hela året. Frysta vinbär och yoghurt

smakar nästan som glass och det blir sommarfrukost hela året.

Ha en skön söndag.

Kram Flitiga Lisa.



Gott nytt år - nytt fårår.

Bästisar men rivaler.

Nu tror ni väl att jag har snurrat till det totalt. Visst kan man ha lite dålig koll på almanackan och bli lite veckovill om sommaren men så är det inte, inte den här
gången i alla fall. Så här ligger det till.

Det nya fåråret börjar när man släpper till baggen till tackorna, oavsett vilken 
årstid det är. En tacka är dräktig i snitt 145 dagar, alltså nästan fem månader.
Sedan är det bara att räkna när man vill att lammen ska födas, eller göra som de
flesta fårägare, titta i tabellen i  "Fårägarens fickbok". Vill man ha lamning i
januari släpper man till baggen nu och vill man ha lamning i april kan början av
november vara lämpligt. Kanske på farsdag för att det är så lätt att komma ihåg.

Här har vi hela vårt bagg gäng innan de började skingras. Ett par av dem har

fått komma till sina respektive tackgrupper, en är såld och ytterligare tre skall

säljas eftersom de är färdiganvända hos oss.

 

Finullsbaggen Findus tror jag att vi behåller. Han är snäll, rejäl och har ännu inte

blivit far till så många lamm. Dessutom gillar jag hans ovanliga bruna färg - rena 

drömmen för den som gillar att tova. 

Texelbaggen Linbacken söker ny ägare och lika så Gotlandsbaggarna Hultatorp

och Korp. Den här tiden på året och fram till oktober är det många baggar som

byter ägare och just valet av bagge är ett av de viktigaste besluten för fårägaren

under hela året. Lite skämtsamt brukar man säga att baggen är halva besättningen.

(får flocken) Tackan får kanske bara två lamm på ett år men baggen blir pappa till

så många fler så därför är det extra viktigt att han har bra arvsanlag.

Hej! Vem är du?

Korsningstackorna spanar in vårt nyförvärv - en Texelbagge vid namn van Martin.

Hans pappa är en hollänsk seminbagge och baggen själv har fått namn efter den

flygande  holländare som kom hit med semindoserna.

Oergonomiskt men effektivt.

Vi klipper våra får två gånger om året, oftast före betäckning och före lamning. 

Jag säger vi men egentligen är det mannen som klipper och jag som assisterar. 

Just här var det lite dåligt ljus för kameran men en bild till kan ni väl få se.

Visst är det ett fascinerande att se när en riktig fårklippare är igång och
eftersom min man även har fårklipning som sitt yrke lovar jag att återkomma till
detta lite udda ämne igen och igen.

Det var lite av det vi pysslar med under augusti månad.

Vi ses !

Flitiga Lisa

Synd om mig.

Hej alla ni där ute.

Här sitter jag vid datorn och tycker synd om mig själv. Min dator är nämligen
sönder sedan tre hela veckor....

När vi äntligen hade konkat med oss alla saker till datasnubbens affär hade han
precis stängt för ett par veckors semester. Suck, suck. Att hanka sig fram på
barnens datorer så länge var enda lösningen, men det är inte kul att behöva
fråga om lov och som jag har saknat möjligheten att redigera mina bilder och
göra collage. Det är ju för väl att jag åtminstone har kommit åt min blogg och dataprogrammet till fåren men med allt det andra är det bara kaos. Det blir
inget fakturerat till kunder, ingen ekonomisk redovisning i föreningen där jag är
kassör och ingen e-post läst. Hemska tanke, tänk om jag fått en massa viktiga
mail som jag bara inte får missa.

När sedan datorn varit hos doktorn i en vecka konstaterades det att den var
obotligt sjuk och måste vidare till de sälla jaktmarkerna eller vad man nu kan
kalla alla kraschade datorers himmel. En soptipp i Afrika kanske?

Så till nästa problem, när ska vi hinna köpa nytt. Lilla jag jobbar ju affärstider och
maken har ett flackande schema. Om en vecka sådär tror jag att vi gemensamt har
tid att ta tag i detta högprioriterade, delikata ämne. Sedan ska ju förstås alla
viktiga grejer över i den nya. Tack gode Gud att farbror doktorn sa att allt kunde
räddas. Ytterligare ett bekymmer med det hela är den ekonomiska aspekten.
Ja ni förstår att det kommer att ta tid innan livet blir som vanligt igen.

Som om inte detta var nog, en vanlig tråkig kväll såhär i början a veckan tänkte
att jag skulle fixa lite med bilderna på bloggen och lägga in lite nya gadgetar på
sidan. Vid bild nummer två tog det stopp. Tvär stopp. En röd text kom upp och sa
att det inte  gick att föra in fler bilder. Det var fullt helt enkelt.  Hänvisades till
en engelsk sida sida som föreslog att jag skulle göra något med mitt Picasa
webbalbum, det som finns i min nu ganska döda dator. Suck igen.

Vet ni hur det känns nu? Jo jag har dåligt samvete för att jag inte orkar ta tag i
problemet utan sitter här och ömkar mig. Jag är riktigt sur på mig själv för att
jag överhuvudtaget startade datorn i kväll. Jag föreställer mig att en kväll i
sällskap med ogräshackan hade varit mycket bättre. Tänk vilket oslagbart team
vi är vi två om vi bara får till det.

Denna lilla bild på årets första solros behagade visst följa med ut i cyberrymden

i allala fall.Det måste nog vara för att jag alltid tycker att man blir så glad av solrosor.

Kram på er alla från en frustrerad

bloggoholic.

Lata Lisa.

Yes, det funkade här. Bara därför får det bli en bild till. (Bloggar utan bilder är
ju bara så tråkiga.) Nu känns det lite bättre igen.

När jag ändå sitter här kan jag passa på att fråga om ni har några tips på vad man
ska köpa för dator. Jag vill inte spela spel på den utan göra vuxna saker samt
blogga och pyssla med mina bilder.

Sommar vid lusthuset.

Alldeles nära lusthuset, bakom ett litet plank och skyar av vita blommor har vi
grävt ner vårt gamla kasserade badkar. Det är en liten oas i trädgården som
tyvärr inte används så ofta utan mest fungerar som ögongodis.

En liten klematis ska så småningom hjälpa till med att ge lite mer insynsskydd så
att den som vill bada kan göra det lite mer ostört. Att trädgård tar tid vet vi ju alla.
Det tar inte bara tid att plantera och sköta den. Det tar ibland en enorm tid innan
den växer till sig. Tid som sällan kan köpas för pengar och tur är väl det. Just
denna del av trädgården anlade jag för ungefär fyra år sedan.

Vad den söta klematisen heter vet jag inte men det finns kanske någon annan

av alla er duktiga trädgårdsbloggare och övriga trädgårdsfantaster som vet svaret?

Den skulle nog behöva ett litet stöd i livet, just här växer den vind för våg. Lugn,

bara lugn, ett stöd är på väg, jag ska bara måla lite först innan ni får titta.  

Vidjehortensian ´anna bell` vältrar sig i rabatten och tar plats. Jag borde nog ha

stöttat upp den innan allt regn kom men ska jag vara ärlig så tycker jag att den

klarar sig bra ändå. Stjälkarna är stadiga och går inte av i första taget. Grannarna

är inte heller några veklingar som ni ser. Varken myskmadran eller ulleternetten

behöver någon som försvarar dem. Jag älskar välfylda rabatter och vidje

hortensian gör att det ser nästan överdådigt ut.

Joan Senior tror jag att den heter denna gräddgula storblommiga daglilja. Visst är

den alldeles, alldeles underbar. Det har tagit många år för den att växa till sig men

den som väntar på något gott.....ja ni vet. Å andra sidan kan dagliljor bli mycket

gamla och det händer ofta att man ser dem i övergivna gamla trädgårdar.

Det är något trösterikt i tanken att veta att trädgård inte bara är färskvara utan

något som kan leva över generationer. När jag en gång inte längre tar hand om

min trädgård kommer mina syrener, daggliljor och all kirskål att leva vidare som

om ingenting hänt. Min trädgård blir en del av historien. Tänk er att få plocka

gammelfarmors päron och mormors pioner. (Ironiskt nog är det bara nya växter i

just detta inlägg, sicken dålig timing)

Ha det gott alla garden lovers

som varje dag skapar lite historia

Flitiga Lisa

Inspiration från dikesren och äng.

Får och vilda blommor handlade mitt senaste blogginlägg om 
och på något lustigt vis lyckades det ändå glida över på ämnet trädgård. Är man trädgårdsnörd så är man, så enkelt är
det bara.

Mmmm vad det luktar gott.  Särskilt de olika mårorna luktar
som en riktig sommaräng.

Jag känner att det finns en klar koppling mellan ängen och trädgården som jag
gärna vill spinna vidare på. Många av våra dikesrenar är så blommiga att man nog
också kan räkna dem till samma naturtyp. Det finns otroligt mycket i naturen och
i vårt odlingslandskap som vi kan inspireras av i våra trädgårdar. Jordbruk och
trädgård är ju trots allt bara ett stycke natur som vårdas av oss människor.



Kvällsljus över vägen upp till Högagärde.

Just nu rekommenderar jag  en titt i dikesrenen. Sällan har det väl blommat så

fantastiskt som just nu. Mustiga gula färger, cerise, blålila och kanske några stänk

av vitt. Härliga sensommarfärger som de flesta av oss tar det lite försiktigt med 

i våra trädgårdar. Färgcirkelriktigt som vi lärt oss i skolan, med  kontrastfärgerna

blått och gult anses nog inte vara det allra hetaste. De flesta tycks föredra en

mildare färgskala med rosa och blått eller kanske något sofistikerat i vitt med

spännande bladfärger som kontrast. 

Var ska rallarrosen växa om inte vid järnvägen?

Nu bjuder naturen på ett riktigt färgskådespel. Titta och njut. Det är inte alls

fult, för mycket eller för skrikigt. Det är bara så läckert med alla blommor och

inte minst gräs, som ger det hela en extra lyster. Inte för att mina bilder är så

särskilt märkvärdiga utan för att verkligheten är så mycket bättre.

Den lilla blåklockan är så söt men den större funkar bättre
i trädgårdens rabatter.

Rabatten vid husväggen är just nu på lite sensommarängs inspirerad. Pionvallmon
och fingeborgsblomman är borta och istället blommar rödmålla nepeta, rödbladig
sedum, stäppsalvia, höstöga och lite annat smått och gott. En lite försiktigare
tolkning av färgerna som passar både mig och huset bättre.

Inspirationen finns där ute. Så släng dig i bilen, eller ännu hellre på cykeln och ge

dig ut och kolla in dikesrenarna och ängarna.

 Men du, håll hårt i ratten.
Kram
Flitiga Lisa