Höstkänsla.

Så tog då det långa härliga sommarlovet slut. Det som vi från början trodde var

oändligt långt visade sig vara lika kort som vanligt. Ja, faktiskt till och med lite

kortare.

Det ligger något särskilt i luften denhär tiden på året. Luften är inte bara hög och

klar och full av dofter från flox och mogna frukter. Det är något annat. En känsla

av uppbrott och förändring, förväntan och oro. Trots att det är många år sedan

jag själv gick i skolan sitter minnena i kroppen och jag kan minnas exakt hur det

luktade och kändes då. Den långa, härliga sommaren håller på att ta slut och vi går

in i något annat. Det är inte nödvändigtvis sämre, det är bara annorlunda och lite

vemodigt innan man vant sig. Det är höst.

Att ha en trädgård är som att få ett nytt liv varje år. Allting föds, växer upp och

dör och allting har sin tid, både för oss och för trädgården. Det känns både

förgängligt och evigt på samma gång. Oj, det där blev visst lite djupt, men det är

precis sådana tankar man kan få när man går och pular lite i sin trädgård en dag i

augusti. Livet blir så nära på något vis.



Så över till de lite mer världsliga, alldagliga aspekterna på det som händer i min

trädgård just nu. Det blir inte alls lika mycket frukt på äppelträden i år som det

brukar bli. Det går väl egentligen ingen nöd på oss, vi lever ju i en tid där man

bara kan åka iväg till affären och köpa det man vill ha. Men ändå......egen frukt är

alltid bäst, en rikedom som inte kan mätas i pengar.

Jag slutar min bloggsommar på samma sätt som jag började den, med några rader
från en sommarpsalm som jag tycker mycket om.


En vänlig grönskas rika dräkt.

Men du , o Gud som gör vår jord så skön i sommarns stunder,
giv att jag aktar främst ditt ord och dina nådes under.
Allt kött är hö, och blomstren dö,
och tiden allt fördriver; blott Herrens ord förbliver.

Allt kött är hö. Allt flyktar här, och snart förvissnar gräsen.
Hos dig allena , Herre, är ett oförgängligt väsen.
Min ande giv det nya liv, som aldrig skall förblomma,
fast äng och fält  stå tomma.

En riktigt skön blogghöst

önskar jag er alla.

Flitiga Lisa