Synd om mig.

Hej alla ni där ute.

Här sitter jag vid datorn och tycker synd om mig själv. Min dator är nämligen
sönder sedan tre hela veckor....

När vi äntligen hade konkat med oss alla saker till datasnubbens affär hade han
precis stängt för ett par veckors semester. Suck, suck. Att hanka sig fram på
barnens datorer så länge var enda lösningen, men det är inte kul att behöva
fråga om lov och som jag har saknat möjligheten att redigera mina bilder och
göra collage. Det är ju för väl att jag åtminstone har kommit åt min blogg och dataprogrammet till fåren men med allt det andra är det bara kaos. Det blir
inget fakturerat till kunder, ingen ekonomisk redovisning i föreningen där jag är
kassör och ingen e-post läst. Hemska tanke, tänk om jag fått en massa viktiga
mail som jag bara inte får missa.

När sedan datorn varit hos doktorn i en vecka konstaterades det att den var
obotligt sjuk och måste vidare till de sälla jaktmarkerna eller vad man nu kan
kalla alla kraschade datorers himmel. En soptipp i Afrika kanske?

Så till nästa problem, när ska vi hinna köpa nytt. Lilla jag jobbar ju affärstider och
maken har ett flackande schema. Om en vecka sådär tror jag att vi gemensamt har
tid att ta tag i detta högprioriterade, delikata ämne. Sedan ska ju förstås alla
viktiga grejer över i den nya. Tack gode Gud att farbror doktorn sa att allt kunde
räddas. Ytterligare ett bekymmer med det hela är den ekonomiska aspekten.
Ja ni förstår att det kommer att ta tid innan livet blir som vanligt igen.

Som om inte detta var nog, en vanlig tråkig kväll såhär i början a veckan tänkte
att jag skulle fixa lite med bilderna på bloggen och lägga in lite nya gadgetar på
sidan. Vid bild nummer två tog det stopp. Tvär stopp. En röd text kom upp och sa
att det inte  gick att föra in fler bilder. Det var fullt helt enkelt.  Hänvisades till
en engelsk sida sida som föreslog att jag skulle göra något med mitt Picasa
webbalbum, det som finns i min nu ganska döda dator. Suck igen.

Vet ni hur det känns nu? Jo jag har dåligt samvete för att jag inte orkar ta tag i
problemet utan sitter här och ömkar mig. Jag är riktigt sur på mig själv för att
jag överhuvudtaget startade datorn i kväll. Jag föreställer mig att en kväll i
sällskap med ogräshackan hade varit mycket bättre. Tänk vilket oslagbart team
vi är vi två om vi bara får till det.

Denna lilla bild på årets första solros behagade visst följa med ut i cyberrymden

i allala fall.Det måste nog vara för att jag alltid tycker att man blir så glad av solrosor.

Kram på er alla från en frustrerad

bloggoholic.

Lata Lisa.

Yes, det funkade här. Bara därför får det bli en bild till. (Bloggar utan bilder är
ju bara så tråkiga.) Nu känns det lite bättre igen.

När jag ändå sitter här kan jag passa på att fråga om ni har några tips på vad man
ska köpa för dator. Jag vill inte spela spel på den utan göra vuxna saker samt
blogga och pyssla med mina bilder.