svans fåret. Under 1700- och 1800-talet importerades stora mängder får från England
och Spanien som hade en ulltyp som gav en för spinnerierna mer lättspunnen ull.
Detta gjorde att de inhemska raserna minskade i anta men efter andra världskriget
växte intressset för att bevara våra gamla lantraser. Numera finns ett särskilt EU-bidrag
för bevarande av utrotningshotade djurraser, som man kan söka om man har finullsfår.
Finullsfåret finns i färgerna vitt, svart och brunt och vitt är den vanligaste färgen.
Ullen är mjuk, glansig, silkig, finfibrig och finkrusig. I jämförelse med annan finfibrig ull
känns den inte så stum och prasslig. Huvud, ben och den nedre delen av svansen är ull-
fri. De vyxna tackorna väger ca. 50-70 kg och baggarna ca. 80-100 kg. Tackorna har mycket hög fruktsamhet och är goda mödrar. Temperamentet är livligt och rasen är,
precis som hos oss, vanligt förekommande i korsningsaveln.
Får jag lov att presentera vår Finullsbagge Findus, vårt enda renrasiga finullsfår. Han
är som ni ser brun med det blir tyvärr inga bruna lamm efter honnom. För det behövs
det bruna tackor. Det finns på önskelistan..... fast man kan ju inte ha allt. Findus är egentligen färdiganvänd hos oss (han är för mycket släkt med tackorna) men jag tror
att vi behåller honom ändå, han är så otroligt trevlig.
Ha det bääääst.
Elisabeth