Vid första ögonkastet.

Jag kanske tar i lite väl mycket om jag säger att det var kärlek
vid första ögonkastet men ni har väl alla varit med om att hitta blomman som ni bara måste ha. Pionen ´Clair de lune` är en sådan.

Årets morsdagspresent till lilla mig blev en resa mot hemligt mål. Jag hoppades
att målet skulle vara något på temat trädgård och jag behövde inte bli besviken.
Vi hamnade på en för mig ny plantskola och familjens tanke var att jag skulle
köpa några nya fruktträd som ersättare för de som dött under vintern. När jag
såg det enorma utbudet av perenner och buskar blev jag alldeles till mig och
ändrade snabbt deras plan. Riktigt välsorterade trädgårdsbutiker är man ju inte
bortskämd med och vad gör man inte för att de stackars barnen skulle slippa
trängas med ett päronträd i baksätet. Fruktträd kan jag köpa hemma, nu var det
dags för perennfrossa.

Efter att ha sonderat terrängen en aning och plockat till mig en syrenbuske och en
jättevädd föll jag pladask över en samling ljusgula pioner som väckte ett omåttligt habegär. Svavelgula knoppar med en dragning år vinrött, kan det bli snyggare?
Den färgen passar perfekt till vårt hus som har en obestämbar gräddgul nyans som
egentligen inte alls passar till gult. Efter viss beslutsångest föll valet på

´Clair de lune´

(som är snyggare i verkligheten än på bild)

Priset hade med råge passerat det för mig acceptabla men mannen, som börjat
prata om att han nog borde byta bil igen......., hostade glatt upp pengarna. Efter
det blev det mat på en hamburgerrestaurang, istället för den tilltänkta lite dyrare
och jag tyckte att det kändes bäst att jag betalade.

Mums. Vilken trevlig överaskning.

Väl hemma igen ägnades eftermiddagen åt plantering. Jag gick försiktigt runt med
min dyrgrip som om hon var ett spädbarn och försökte känna in var hon skulle
passa bäst. Den rödbladiga styvklematisen i lusthusrabatten matchade perfekt men
det blev till sist den lite varmare söderrabatten som fick bli blommans nya hem.
Som sälskap fick hon bla. nepeta och jättevädd och det blev snyggt det med. 

Efter att ha läst på upptäckte jag till min fasa att pionen bara var härdig till zon
3-4. Hjälp! här får det både hållas tummar och bes böner. Farbrorn i plantskolan sa
att pioner är så härdiga så och i norrland där det är så kallt växer det minsann
inget annat än pioner i trädgårdarna. Jag hoppas han har rätt om härdigheten.

Ha en riktigt skön
Kristi himmelsfärds dag.

 Flitiga Lisa.