Lammfabriken

Nu är lamningen igång igen och alla Leicestertackorna har redan lammat färdigt. I år har 
vi fått våra första renrasiga Leicesterlamm. Så skönt att nya baggen Ullf har skött sig. 

Leicesterlammen är lockiga redan när de föds, till skillnad från många andra 

raser.  Pälsen är nästan lite gulvit och runt ögonen och mulen är de ganska

mörka.

På scenen. 

Korsningslamm.

Vi springer i ladugården och passar lamningar för jämnan men senaste dagarna har det varit ganska lugnt. Gotlandstackorna har inte riktigt kommit igång och jag börjar bäva för att alla kommer att lamma på en gång. 

Helst vill jag att lammen ska komma lite mer utspritt. Lammar tackorna samtidigt är det så lätt att de  blandar ihop sina lamm. Lammsjuka tackor vill ta hand om allt som är litet, blött och vingligt. Vems lamm det är är inte så noga just då, men när hon väl slickat det torrt har hon bestämt sig för att det är hennes. Lammet har hennes lukt och då vill inte heller någon annan tacka ha det. Präglingen går snabbt och det är inte kul om det blir fel. Ibland händer det att man står där med ett lamm som ingen vill ha.

Fyrlingarna som vägrar bli flasklamm. Det är  inte lätt att se vem som inte
hör hit men jag kan avslöja att det är lammet till vänster.

Här har vi fyrlingar men det är riktigt inte hela sanningen. En tacka fick tre lamm och en fick två. Nu har en tacka fyra och en har bara en. Så fel det kan bli. Jag försöker mata med flaska för jag vet att det kommer att bli tufft så småningom. Men än så länge är alla
mätta och belåtna och har bestämt sig för att vägra pulvermjölk.

Hälsningar från en lite trött fåraherde

Elisabeth