undersökning. Lite överraskande kanske, för det är nog ungefär då som vi tror att
det börjar gå utför. Kanske är det därför man uppskatter hösten så. Man vet att
allt det härliga en gång kommer att ta slut, precis som själva livet men det gäller
att fånga varje ögonblick.
 |
| Pionvallmo. Av jord är du kommen. |
Hösten är så förlåtande på något vis. Lugn och kravlös, en tid då man ser
skönheten i det lilla. Även det som är sprött och skört och nästan dött kan vara
så otroligt vackert. Knotiga gamla äppelträd älskas av de flesta och det nötta
och skavda gör sig så bra på bild. Ting med patina och en historia tilltalar mig men.......... kan någon förklara för mig varför just färgen på min veranda ska
behöva flaga så.
 |
| Ladugårdsvägg att njuta av av flera anledningar. |
 |
| Sten och mossa, hur japansk kan det bli på en svensk ladugårdsgata. Säkert har det tagit lång tid för regnvattnet att skapa denna skönhet. |
 |
| Krolliljans frökapslar är fascinerande. Jag har hört att det tar sju år från det att frö grott tills växten börjar blomma. |
 |
| Syrenhortensia framför ett naturligt patinerat staket och vår vacker åldrade bod. |
Vill ni veta när man är som olyckligast då? Jo om man ska tro undersökningen ovan
är det vid 46-års ålder. 46 är kanske ungefär som högsommar. Det regnar för
mycket, för lite, skadeinsekterna invaderar och pionerna har blommat över.
Nej skämt å sido, varje tid i trädgården har sin charm och det bästa är att den
aldrig dör den kommer bara igen och igen.
Om livet är som en trädgård är det trots allt inte så farligt att åldras och dö heller
för den delen, bara alldeles, alldeles naturligt. Det blir höst varje år och likaså
vår, som om Gud själv hade tänkt ut att vi skulle få träna oss lite och vänja oss vid
tanken på att det en gång tar slut och att slutet kanske bara är början......
En härlig höst åt alla.
Flitiga Lisa
Det var en massa tänkvärda saker du hade tagit upp!
SvaraRaderaDet första som slog mig var att på sätt och vis så stämmer nog det här med att man bara blir lyckligare - och mer tillfreds med livet - ju äldre man blir. När man var yngre var det ju så många "måsten" som skulle uppfyllas. Nu kan man bara njuta av att man finns till och fortfarande lever och är förhållandevis frisk.
Fast det är klart, det hjälper ju om man bor på en fantastisk ö med otrolig natur, att man bor i ett fint bekvämt hus, att man har en otroligt stor (med tanke på vad vi hade i Stockholm) och dessutom egen designad trädgård med massor av växter.
Och sist men inte minst, att man har en gubbe man gillar och en ny ursnäll hund! Då leker faktiskt livet!!
Vilken tur att min man har passerat 46 i år ;-) Fast jag skulle säga att eventuellt olyckligt lynne har passerat mig obemärkt förbi. Själv har jag några år kvar att froda och odla min olycka för att därefter bara bli lyckligare :-)
SvaraRaderaDu tar så fina bilder! Det är alltid en fröjd att kika förbi här hos dig.
Ha en fin dag!
/Anna
Ja, det var lite överraskande! Men jag tror att Susie är på rätt spår man har mindre måsten och bryr sig kanske mer om vad man själv tycker och mindre om hur andra tycker det borde vara ju äldre man blir. Vackra bilder! Ha det härligt i solen!
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaSurfar runt lite i bloggvärlden och hittade hit till din fina blogg :-) Vackra bilder och tänkvärt om åldern. Så mysigt det ser ut med alla fåren!
Ha en fortsatt fin helg!
Annika