Höstbilder från trädgården.

Nu är den nästan slut, den färgglada, härliga hösten. Skördetiden är över och vi går in i något annat lite grått, vilsamt och längtansfullt. Det är inte sämre, bara annorlunda och jag tror att vi behöver det. Nu får vi pusta ut efter allt trädgårdsarbete, förtränga det som inte blev gjort och längta efter ett nytt ännu bättre trädgårdsår. 

Det slår mig hur glad man blir för det lilla om hösten. Jag hittar en vacker vit höstvädd som fortfarande blommar. Penséer och violer, rabatternas nästan osynliga undervegetation, har fått nytt liv. Om man tar sig tid att krypa ner på knä kan man sa hur 
vacker varje liten blomma är. I växthuset dignar vinrankan av klasar som ingen orkat skörda. De smakar jättegott, trots att de är pyttesmå och fulla med kärnor. Det är ungefär som att äta kräftor, det tar tid att bli mätt. 

Jag önskar er en riktigt fin och fridfull fortsättning av Allhelgona helgen. Jag hoppas 
att den blev som du tänkt dig. Kanske lite vemodig, lite längtans full men ändå full av hopp. Jag tänker på alla dom som gått före oss, plockar fram alla härliga minnen och 
lever på hoppet att vi ska ses igen. Sedan kommer jag på att jag vill berätta om moster Rut, härliga Rutan som betydde så mycket för så många av oss som fanns i hennes närhet. 
Mina allra första trädgårdsminnen finns hos henne,  men det får bli en annan gång. 

Trädgårdsfrid åt er alla

Elisabeth