Ringblomman, en riktig "feelgood blomma".

Ringblommssalva i all ära men själv undrar jag om blomman inte har störst effekt som humörhöjare. Vissa blommor blir man glad av, så enkelt är det bara. Klara färger, enkla rena former och rik blomning piggar upp. 

Enkel vardagsbukett av Högagärdes egen självsådda ringblomsblandning
blandat med oregano och fontängräs.

Ringblomman gör sig bra i grönsakslandet. Här växer den tillsammans med
purjolök och någon sorts praktmålla. I bakgrunden syns kryddlandet och några
insektsholkar

Ringblomman är en blandning av mustigt 70-tal och krispig 60-tals retro. Den
andas barndom och trygghet och kräftskiva i någons gillestuga. 

Ringblomman, calendula officinalis har läkande egenskaper och används bla.
till salvor och andra hudpreparat.

Vissa människor är som ringblommor, riktiga feelgoodmänniskor. Inte störst, bäst och vackrast utan rara och lätta att vara med. Människor som får oss andra att sänka garden lite mer och slappna av. Människor som blommar mitt i vardagen mellan lök, potatis och morötter. 

Ha det så gott

Elisabeth

Klematis på längden och på tvären.

De slingrar i träden, klättrar på ställningar eller kryper fritt i rabatten. Trädgårdens klematisar ger höjd och spänning lite här och var. De flesta är så kallade italienska klematisar Clematis viticella med ganska små och nätta blommor och en härlig blomning under juli och augusti. 

Växtetiketter försvinner eller går sönder och numera är många klematisar helt anomyma. Jag har minnesfragment av namn som´Carmencita´, ´Warshavska Nike´och ´Madam någonting´ men vet inte säkert. I någon satt en lapp med namnet clematis viticella, inget mer, så nog är en italiensk alltid.

Clematis viticella.

I oxeln med sin vackra bark samsas två sorters klematis med samma färg men med olika blomform, en hängande klockformad och en vanlig.

När växtstöden är på lagning kan de få stöd av kärleksörten, slingra i violkungsljusen och landa mjukt i en bolltuja.

 ´Yvette Houry´

Ljuslila ´Yvette Houry´ har inte riktigt förstått att hon ska slingra i vattenpumpen istället
för på marken.

Just nu är det den här vita skönheten som man lägger märke till. Den står i rabatten vid lusthuset och har en otrolig förmåga att hamna på bild.

Ha det så fint mina trädgårdsvänner

Elisabeth

Jordgubbar i kruka.

Förra året köpte jag en jordgubbsplanta med cerise blommor. Jag köpte den mest för att den såg kul ut och den bara råkade hamna i bakkant på min stora zinkkruka i grusgången. 
I år har den vuxit till sig och börjat ta för sig här i livet. Nu blommar den och ger frukt om vart annat och revorna når ända ner till marken.

Nu undrar ni säkert om jordgubbarna är goda och det är de, fast det är klart, inte riktigt lika goda som vanliga gubbar. Konsistensen är lite fastare och mindre saftig och den är 
inte riktigt lika söt i smaken. Bären är snyggt avlång och hållbarheten extra god men fråga mig inte vad den heter.

I främre delen av krukan planterade jag grusnejlika, jätteverbena, silverfall och
en cerice petunia med limefärgad kant. En vacker kombo, javisst, men det
känns nästan som om baksidan skulle varit fram istället.

Här ser ni jordgubbskrukan i sin miljö på grusgången.  Jag får väl bjuda på den
något stökiga ladugårdsgatan. En levande ladugårdsgata men jag önskar mig
ändå ett nytt staket.

Ha det så skönt

Elisabeth

I fårhagen.

Lammen växer och håller på att blir ganska stora nu. Jag hoppas och tror att de till och med är lite större än vad de brukar vara den här tiden på året. Det får vi tacka den fina sommaren för. Lammen äter nämligen mer när det inte regnar så mycket och gräset anses vara mer näringsrikt. Alla parasiter, som är lammens stora fiender, kryper långt ner i gräset för att söka skydd mot solen och blir inte uppätna i lika hög grad.

Nej tacklammet har ingen grön tunga och undrar ni över den konstiga skuggan
på hennes bogar så är det min arm och kameran.

En torr och solig sommar (och mycket bete) är min och lammens bästa vän, även om torkan förstås inte är nyttig i längden. 

Här har vi släppt fåren på en klövervall som vi egentligen planerat att ta en andra ensilage skörd på. När vi märkte att gräset faktiskt började vissna ner i sommarhettan bestämde vi oss hastigt och lustigt att låta fåren beta vallen istället. Nu blir det lite färre ensilagebalar till vintern, fast å andra sidan tror jag att lammen har vuxit lite bättre på det kanonfina betet. Det betyder, hoppas jag, en tidigare slakt och mindre behov av foder till vintern.

I helgen fick vi tillslut vårt efterlängtade regn, i grevens tid skulle man kunna säga. Om regnat inte hade kommit hade vi ångrat oss gruvligt att vi inte tog andra skörden i förra veckan innan det började vissna på åkrarna. Nu känner vi oss så tacksamma för regnet. Man kan riktigt se hur växtligheten fått ny fart och om några dagar blir det dags för vallskörd igen.

Här pågår det landskapsvård på högsta nivå. Fåren ska just ta sig ann de här hassel- buskarna som växer utmed stenmuren och vill växa in i åkern, men det får det bli mer om 
i ett annat inlägg tror jag. 

Ha det så gott i sommarvärmen

Elisabeth

Min bästa jobbaroutfit.

Bloggen presenterar stolt mina bästa arbetsbyxor. De är inte nya, nej verkligen inte och kanske inte snygga heller, men så sköna och såååå praktiska. Byxorna passar lika bra för trädgårdsmästaren som för bonden. De har mängder med fickor som bara töms när det är dags för tvätt. Sekatör, mobiltelefon och en skruvmejsel och några ringisolatorer till fårens elstängsel finns alltid med. Man vet aldrig vad man kan råka ut för, minsta besök i trädgården eller i fårhagen kan resultera i att något behövs. Ska jag ut på ett seriöst 
stängslingsarbete fyller jag på med hovtång, hammare och lite annat. Det är likadant med bagageutrymmet i bilen, det står alltid redo och är packat med diverse mer skrymmande 
stängselmaterial. Sådan är jag, för ibland kan det vara så jobbigt att plocka fram och plocka undan att arbetet inte blir gjort på grund av det.

Vallmobukett av frökapslar och daggkåpa. 

Bloggen presenterar även en bukett helt i grönt, direkt från trädgårdens rabatter. Nu är det tid att frossa i vallmofrökapslar och jättedaggkåpa. Nu är det tid att frossa i sommar och semester.

Allt gott till er

Elisabeth

Självsådda blå riddarsporrar.

Livet blir inte alltid som man har tänkt sig. Oförutsedda saker inträffar, vägar stängs och andra vägar öppnas. Helt plötsligt står man kanske där med något helt annat än det man tänkt sig från början. På något underligt vis kan det bli bra ändå och kännas så självklart.

Lika självklart som om det var meningen från början.

Det är likadant med trädgårdar. Min rabatt runt lusthuset var tänkt att gå i vitt och aprikos men blev så småningom vit, cremegul, lime färgad och, det som jag absolut aldrig tänkt mig, klarblå. Nu känns det ungefär lika självklar som att himmelen är blå.

Blå riddarsporrar, klematis och pärleternell i rabatten vid lusthuset.

Lusthuset bjuder på sköna skuggiga sittplatser. De blå riddarsporrarna känns
svalkande i sommarhettan.

Italiensk klematis på växtställning svalkas av en turkos ljuslykta.

Ett blått hav med riddarsporrar men nu har de snart blommat över.

Rabattens vita riddarsporrarna fröade av sig och de nya plantorna blev blå. Basen i rabatten är fortfarande vita blommor men det blå tillför lite spänning och lyster på att självklart vis. Så kan det bli när naturen själv får bestämma.

Sommarhälsningar

Elisabeth

Sommarblommor i urnor och krukor.

Det är lätt att förändra uteplatsen med sommarblommor i krukor och urnor. Jag har nya färgteman och kombinationer på blommorna varje år men annars är det samma gamla möbler och prylar som jag flyttar runt på. 

Årets färger är vaniljgult, vitt, syrenlila, lime och silvergrått. Jag utgick ifrån tagetesen ´Vanilla`som jag drivit upp fån frö redan tidigt i våras. Den lila jätteverbenan, som jag

hittade som liten frösådd i grusgången i höstas och övervintrade inomhus, var också en given ingrediens. Sedan har det tillkommit både det ena och det andra.

Fontängräs eller panikum som det också kallas är en favorit från blomster-
affärernas snittkylar. Jag blev jätteglad när jag hittade frö till den i våras. Den är
lite ömtålig och ostadig och det blev inte mycket av de ynka små fröna men
vacker är den.

Tagetes ´Vanilla` och underbar fjärilslavendel.

Här ser vi även den lilla charmiga grusnejlikan. Tyvärr är den ingen långkörare
som varar hela sommaren. 

Krukstilleben på uteplatsen invid husväggen.

Sommarblomspalntering i jättekrukan på uteplatsen. Ja  alunroten är ju förstås
perenn. Den har gulgröna blad med rosalila baksida. Färgen är lite höstig men
passar bra till vitt och lime som får den att lyfta. 

Andra sidan av samma plantering. Limefärgad tobak, vit grusnejlika och silverfall. 

Ha det så gott alla trädgårdsvänner

Elisabeth

Justa galgar.

Jag måste bara visa mina nya fina galgar. Riktigt justa faktiskt. En vacker idé med ett ännu vackrare resultat, visade det sig. 

Galgarna finns i många olika färger och de svartvita passade bäst hos mig. Här
har galgen fått sällskap av en ullkrans. (Jag måste erkänna att jag använder
fjädrar mer än till påsk. ;-)

Årets smålänning Annika Jonasson, bosatt i Bangkok, tröttnade på att att hennes fina sommarklänningar inte ville hänga kvar på galgarna. Nu driver hon ett välgörenhets-
projekt i Bangkoks slum där ett tjugotal kvinnor är sysselsatta med att klä hållbara stålgalgar med vackra tyger. Vackra inredningsdetaljer ger hjälp till självhjälp och passar så bra hemma hos mig.

Bilder lånade från hangonhangers hemsida där du kan läsa mer om galgarna.

Ibland är det svårt att veta hur man ska hjälpa människor i nöd. Det här är ett av många sätt att hjälpa människor ut ur fattigdom till ett värdigt och rättvisare liv.

När vi ändå pratar galgar tänkte jag bara visa mina retrogalgar som också är en liten kul inredningsdetalj. Det är säkert någon flitig hemmapysslare som tillverkat dessa. "Såna
sålde dom på varenda missionsauktion förr", sa svärfar och jag tror att vi har ärvt dem efter honom.

Ha det så gott och vårda er konsumtion

Elisabeth

Sommarbukett och internet.

I måndags åskade det ordentligt här i våra trakter. Ett stort område blev strömlösa, både på landet och i stan . Själva elavbrottet varade någon timme men det dröjde ända till torsdag kväll innan vi fick tillbaka vår internetuppkopplingen. 

En sommarbukett från trädgården: rosen ´Maidens Bluch`, borstnejlika, plister,
rabatt eternell, kirshål, klematis mm. (Ljuset blev kanske lite lustigt här i skuggan
i lusthuset.... )

Världen stannar liksom av lite utan internet. Visst har jag en surfpott till mobilen men en telefon klarar inte allt. Det blir lite svårt när man inte kan betala räkningar och göra allt det andra som man måste kunna göra som företagare även på landsbygden. Lite irriterad blir man också över att det som man trodde var en allmän samhällsservice inte alltid fungerar för oss på landet. Vill vi ha fiber får vi bekosta det själva och på många håll är mobiltelefontäckningen urusel. Det känns inte roligt att telefonledningarna plockas ner på
sina håll innan det finns en fungerande teknisk lösning för alla. 

Men nu är allt i sin ordning igen. Vi har fått tillbaka vårt internet. Jag sitter inne i vårt svala hus och jobbar i fatt lite vid datorn samt stillat mitt bloggabstinens. ;-)

Ha det så skönt i sommarvärmen

Elisabeth

Högsommar och lite lantlig charm.

Det känns som vi är mitt i finalen för alla växter med gammaldags lite lantlig charm.

Pioner och fingerborgsblommor tar i allt vad de förmår och rosor och blåklockor hänger på. Jag håller på att klippa ner överblommade aklejor och prästklragar men är inte ledsen för det. Allting har sin tid och frånsett mördarsniglarna så njuter både jag och katten Bamse av trädgården.

Regntunga pionen ´Sara Bernard` i sällskap med en halvt överblommad akleja
vid namn ´Ruby Red´skulle jag tro. 

Fingerborgsblommor i olika nyanser i sällskap med hjärtbergenia, strandiris och
phlox.

Rosen ´Maidens Blush´och blåklockor.

Jag önskar er en riktig trädgårdsnjutardag

Elisabeth

Mördarsniglar.

Så hamnade de till slut här i min avlägsna trädgård. Frågan är var kanske inte om man 
skulle få hit dem, utan när. En av granngårdarna hade bekymmer för ett par år sedan men sedan kom det en riktig vargavinter som tog död på både sniglar och nya små äppelträd. Jag hade nästan blåst faran över när jag upptäckte att någon kalasat på mina zinnior. Ett trettiotal knubbiga sniglar i varierande storlek hade fullt party på mina blommor. Ingen går säker. Spansk skogssnigel, som den egentligen heter, förflyttar sig med postbilen, sopbilen eller någons stövlar. Det räcker inte att låta bli att köpa eller byta växter. Mördarsniglarna invaderar mitt paradis ändå.

Lite änglavakt kanske. Jag har hört att mördarsniglar inte gillar timjan men hur är
det med vit fetknopp? Timjan och fetknopp är fina marktäckare i rabatten under
silverpäronträdet.

Nu har det gått ett par dygn sedan upptäckten. Jag har hunnit läsa på lite och beställt
nematoder, strött ut snigelmedel och plockat ännu fler sniglar. Vad det kommer att för konsekvenser för mina odlingar vet jag inte riktigt än. Kommer jag att bli tvungen att ha som rutin att plocka en hink sniglar varje kväll nu? Jag bävar inför tanken men är nästan förvånad över att jag ändå tar det så lugnt. 

Ett litet krukstilleben på uteplatsen. Den vilda vitlöken är så skir och söt men
luktar vitlök något förfärligt. Om jag vore snigel skulle jag akta mig för den. 

Ikväll regnar det ute och jag orkar varken plocka sniglar och vattna med nematoderna
som just nu ligger i kylskåpet och väntar på att få börja jobba. Jag kurar framför datorn och tröstar mig med lite trädgårdsbilder och drömmer om en varm och solig sommar utan sniglar.

En liten förhandstitt på jättekrukan på uteplatsen. Grusnejlika, silverfall,
limefärgad tobak mm. Vår uteplats är stor och vanligtvis ganska outnyttjad.
Skulle snigelangreppen bli stora får det blir grönsaker här uppe på något
vis.

Kramar till er

Elisabeth