 |
| Galgarna finns i många olika färger och de svartvita passade bäst hos mig. Här har galgen fått sällskap av en ullkrans. (Jag måste erkänna att jag använder fjädrar mer än till påsk. ;-) |
Årets smålänning Annika Jonasson, bosatt i Bangkok, tröttnade på att att hennes fina sommarklänningar inte ville hänga kvar på galgarna. Nu driver hon ett välgörenhets-
projekt i Bangkoks slum där ett tjugotal kvinnor är sysselsatta med att klä hållbara stålgalgar med vackra tyger. Vackra inredningsdetaljer ger hjälp till självhjälp och passar så bra hemma hos mig.
 |
| Bilder lånade från hangonhangers hemsida där du kan läsa mer om galgarna. |
Ibland är det svårt att veta hur man ska hjälpa människor i nöd. Det här är ett av många sätt att hjälpa människor ut ur fattigdom till ett värdigt och rättvisare liv.
När vi ändå pratar galgar tänkte jag bara visa mina retrogalgar som också är en liten kul inredningsdetalj. Det är säkert någon flitig hemmapysslare som tillverkat dessa. "Såna
sålde dom på varenda missionsauktion förr", sa svärfar och jag tror att vi har ärvt dem efter honom.
Ha det så gott och vårda er konsumtion
Elisabeth
Dina galgar är verkligen fina.Härligt med människor med idéer och förmåga att sätta det i verket.
SvaraRaderade andra har jag en hög av här med, fått från min moster hon gjorde såna till just missionsauktioner.
Önskar dig en fortsatt fin sommar
kram Meta
Galgar är en sån där kul sak som man inte tänker så ofta på. Jag började samla sådana med butikstryck när jag var i tjugoårsåldern. Och sådana med virkat runt. "Det blir så fula veck mot det skarpa träet annars." sa tant Elna, och virkade runt sina galgar.
SvaraRaderaFina galgar och intressant projekt från Thailand. För många år sedan gjorde jag liknande galgar till mej själv. Kanske dags att göra nya! Härligt att vara tillbaka hemma i Wales ialla fall och kunna läsa trevliga bloggar igen.
SvaraRaderaSå fina och vilket fantastiskt initiativ. Ett projekt som betyder så oerhört mycket på en mängd olika plan.
SvaraRaderaTa hand om dig!
Kram