Generositet

Skapelsen är god. Slösande, generös och god. I bland återhållsam och kärv men för det mesta väldigt generös. Hur många frön finns det i en vallmo kapsel och hur många har en maskros? Hur mycket breder en mynta ut sig på ett år? Trädgårdsmänniskor är också generösa. Det tycker inte alls det är svårt att ge vidare av sitt eget överflöd. Om en vanlig grå- eller grönmynta växer en kvadratmeter på ett år (minst) känns det bara helt naturligt, ja rent av befriande, att få dela med sig.

Kryddbukett med gråmynta , läkemalva, malört. temynta  förstärkt med klematis
och bergenia blad.

Några av mina trädgårdsväxter är hett efterlängtade "dyrgripar". Andra är snälla, lättförökade överlevare som jag fått av någon god vän eller släkting. Ibland har en enda liten fröpåse eller rotbit get hundrafalt igen.

Ett av mina första trädgårdsprojekt här på Högagärde var kryddlandet. Hos en god granne grävde jag upp myntor, malört, oregano och annat smått ock gott. Växter som hängt med sedan dess och utgör stommen i det lilla kryddlandet. Själv har jag fortsatt att gräva upp av mitt överflöd till andra.

Här har vi även citrontimjan och lavendel.

Tack alla ni som läser min blogg. Ni är generösa. Uppmuntrande, positiva, roliga 

att hänga med och (jag säger det igen) GENERÖSA.

Jag hoppas på ännu en härlig vårdag

Elisabeth

Fler härliga bidrag på  Blommig Fredag tema generositet hittar ni på bloggen Bland rosor och bladlöss.

Påskfabriken: ullkransar

Nu är det dags för påskfabriken att ta plats här på bloggen igen. Vi mjukstartar med några olika ullkransar som jag pyntat med björkris, fjädrar och lite annat. Det känns vårlikt men inte allt för påskigt.

Även en gammal sliten källardörr kan förtjäna en egen dörrkrans.

Först ut blir en tovad krans till källardörren, enkelt dekorerad med ett par små fåglar och lite hängbjörksgranar. Vill man ha en lite hållbarare krans som klarar regn, rusk och lite smuts rekommenderar jag att man tovar. Annars går det lika bra att bara linda den kardade ullen runt kransen.

En tunn ullkrans där jag lindat kardad ull runt en ståltrådsstomme och sedan
pyntat den med ett spetsband med pärlor.

Här är det en halmstomme som lindats med kardad ull och pyntats med band
och fjädrar.

Ha det gott

Elisabeth

Ödmjukhet

Kan man tänka sig något mer ödmjukt än en blomsteräng som tema på veckans Blommig fredag. Vilda rara blommor i vår natur som sköts om av bonden och bondens djur eller en fin liten slåtteräng i en trädgård. Lika viktiga, lika vackra men väldigt olika blommor som lever sida vid sida. Ingen breder ut sig och tar för sig på sin grannes bekostnad. Biologisk mångfald där den är som bäst. En liten symbol för hur vi människor bör förhålla oss till varandra. 

Ängens blommor trivs bra i dikesrenen.  För att blommorna ska leva vidare krävs
det att man slår sent när blommorna hunnit fröa av sig. 

Lite ängslikt i trädgården. Stor blåklocka har hittat in i finrabatten. Här finns
även allium (ser ni fröställningarna) och violkungsljusen (här bara knoppiga)
som  fröar av sig lite som de vill.

I trädgården känns aklejan ängslik och naturlig både i rabatten och i de lite
mer vilda delarna. Man ser dem ofta  i gamla övergivna trädgårdar.

Fåren som fixar ängarna. Fast just detta är ingen äng utan en åker, en betes/
slåttervall.

Sann ödmjukhet är inte att vara mesig och undfallande. Den bygger på att vi alla har samma värde. När vi själva känner oss trygga, älskade och kanske till och med lite duktiga så vågar vi släppa fram andra och låta alla ta plats. 

Ja, vad säger man, vi får väl jobba på det. ;-)

Fler inlägg på temat hittar du på bloggen Bland rosor och bladlöss.

Ha en riktigt fin helg

Elisabeth

Det snickras på Högagärde

Nu har snickarna kommit och vi är snart på gång med skinnboden. Först ska det bara bli ett nytt loggolv ute i ladugården, då vårt gamla murkna blivit en säkerhetsrisk.

Ja, såhär ser den ut, vår blivande skinnbod. Charmig men sliten. Man skulle kunna säga att den har potentials, för hur vi än gör så kan det bara bli bättre. 

Här behöver det grävas bort för boden ligger nästan under markytan.

Grannens vackra timrade bod ( förlåt att jag visar utan att fråga)

Nu är det öppen planlösning som gäller i ladugården. Vårt nya golv går inte ända ut till kanterna, utan vi har ett par meters öppning på båda sidor. Vi tror att det blir praktiskt att slänga ner halmen rakt ner i ströbädden hos fåren och på köpet får vi en luftigare stallmiljö. 

Det var allt för den här gången

Ha det gott. Elisabeth

Min hemlighet.

Vad finns det att avslöja om min trädgård, om min blogg som ni inte redan vet? Något 
som ni skulle kunna få veta, som inte är allt för pinsamt eller banalt. Ni har redan sett baksidan (bara gräs), "fulhörnorna" (komposter, nässlor, kirskål och våtarv) och vårt nedgrävda badkar som ligger lite gömt i grönskan. 

Band till ullkransar och annat pyssel.

Ja men är det inte lite julrött. Själv gillar jag rött nästan hela året och i en lagom
dos är rött väldigt snyggt till gråa och vita fårskinn.

Här kommer nästa hemlighet. Jag har redan köpt saker till min blivande skinnbod. Planen
är att den ska bli färdig i god tid till jul. Nere i garaget står sedan i somras även två rejäla träbord som jag köpte på utförsäljningen hos Village. Nu börjar det blir svårt att hålla sig
och det finns stora viktiga beslut som borde tas redan nu. Dörrar, fönster, väggar och andra roliga beslut.

Fler inlägg på temat "Min hemlighet" hittar ni på bloggen Bland rosor och bladlöss.

Ha en fin helg

Elisabeth

Vårkänslor, snödroppar och lite scilla

Idag njuter vi av våren. Köksdörren har stått öppen, fåglarna kvittrar och solen skiner.
Det går till och med lätt att sitta inne på kontoret och jobba även om man förstås allra allra helst hade jobbat i trädgården. Nu längtar jag efter tid till trädgårdsarbete.

Fast nej, varför längta när det redan är så bra. Aldrig någonsin har våren kommit så tidigt till Högagärde.

Snödroppar nedanför lusthusrabatten.

Här längsmed rabattens kantsten växer snödropparna i ett skyddat läge.

Visst är snödropparna vackrare när de växer i gräsmattan än i en kal jordig rabatt.

Under silverpäronträdet får snödropparna en tidig start.

I bakgrunden se ni den rekordtidiga scillan som faktiskt är allra vackrast som liten
ljusblå knopp. När den slår ut kommer den att bli lite mer grå vit.

Ha en underbar vårvecka

Elisabeth

Film: Mata flasklammen.

Idag blir det "filmtime" från Högagärde. Våra små flasklamm ska ha mat fyra gånger om dagen och det är lika roligt varje gång.

Ha en riktigt skön söndag

Elisabeth

Blommig fredag: Solen

Efter en lång och mörk vinter har jag drabbats av existentiella tvivel, på solen alltså. 
För kan man verkligen veta att något finns om man inte ser det. Månader har gått utan synliga tecken och under i form av gnistrande vinterlandskap och magiska soluppgångar. Ändå blir det ljust varje dag, snödropparna tittar upp och andra små lökväxter är inte långt efter. Idag såg jag till och med en gnutta blått på himlen så nu vågar jag tro på solens återkomst.

Mitt soltema handlar inte om solrosor, maskrosor eller solnedgångar som jag egentligen hade tänkt från början. Istället landar det i vårdrömmar, lökfrossa och hopp. Det blir
blommor i gult och lite blått. Soliga blommor.

En matta av vårlök under gungan i det gamla äppelträdet. I rabatten vid lust-

huset växer det gula och vita krokus.

Gul krokus lyser som solen själv.

Sol och himmel under silverpäronträdet. Vårlök och två sorters scilla

Jag tror att den underbara gula tulpanen heter ´Yellowa`

Bamse, vår kära Bamse. Han hittar alltid trädgårdens varmaste och soligaste
plats där han vräker ut sig och bara njuter. Just här har han dock bestämt sig
för att göra mig sällskap istället.

Solig och skön helg till er alla

Elisabeth

Fler inlägg på temat sol hittar ni på bloggen Bland rosor och bladlöss

Sommarplantering i rosa och rött.

Jag blev så förtjust i länksamlingen Blommig fredags förra veckotema "rött och rosa", att

jag bara måste göra ett litet inlägg till under samma rubrik.

Ni ska få följa den stora zinkkruka som står i grusgången från vår till höst. 

Vi börjar lite ljuvt och snällt med änglavakt och vårfavoriten bellis i rosa som har fått sällskap av vita penséer och lite pynt.

Sedan blir det sommar och penséerna behöver bytas ut men bellisen får hänga med ett litet tag till.

Jag planterar chokladblomma, silverfall, rödbladig klöver och en rosa skönhet som jag inte minns namnet på. Kanske någon av er duktiga bloggare vet vad den heter.

Sedan blir det höst och sommarblommorna dör en efter en. Den trogna chokladblomman står dock kvar liksom silverfallet som nu når nästan ända ner till marken. Sedan kommer 
granen med röda äpplen och nu är det snart tid att börja drömma om nya läckra färgkombinationer igen.

En stor mitt i veckan kram och tack för alla rara värmande kommentarer som ni strör omkring er här på bloggen.

Elisabeth

Rosa och rött

Det kan inte bli ett bättre tema för veckans blommig fredag. På självaste alla hjärtans dag
smäller vi till med en härlig färgkombo. Det gulliga flickiga möter det vuxna passionerade. Förr fnös vi åt kombinationen som var en riktig "no, no" men med rätt nyanser blir det alldeles, alldeles underbart. Tufft och ljuvt på samma gång.

Rosa ´Acua` ros, röd  ´Red Naomi`och ranunkler i olika rosa nyanser och 

så lite ull runt såklart. ;-)

 Fler inlägg på temat hittar vi på bloggen Bland rosor och bladlöss

 Ha en fin 

Alla Hjärtans Dag

Elisabeth

Alla hjärtans dags blommor

En liten blomma till er alla fina som tittar in här på bloggen. På fredag är det dags. Vi har laddat i blomsteraffären hela veckan och här hemma har det också pysslats en del.

Rosor, ranunkel, buplerum, ull och ett björkrishjärta.

Tyvärr lyckas jag inte få någon skärpa på rosorna. Jag har märkt tidigare att röda rosor

kan vara lite knepiga, eller så har jag väl helt enkelt hittat på något knas med kameran.

Men hör ni det bjuder jag på.

Kram Elisabeth

Instagram v/s blogg

Instagram har blivit mitt nya pausnöje. Får jag fem minuter över åker mobilen upp och så hamnar jag där. Jag har några riktigt kära favoriter som jag följt ett tag och rätt var det var så hade jag lagt upp en bild själv och på den vägen är det. En liten bild, några ord och så är det klart, snabbt och smidigt men inte så djupt och inte så nära. Ett litet komplement till bloggen, absolut inte istället för.

Jag tror på bloggen, jag tror på det skrivna ordet och jag tror att några minuters text kan, om inte förändra världen, så åtminstone få oss att förstå varandra lite bättre och ändra riktning. När allt låter mer, högre och snurrar fortare känns det bra att få landa i en lite längre text. En bra text kan förklara och sätta punkt. Den tar vid där den hetsiga debatten inte ger några svar, utan bara rullar vidare i nya anklagelser. När motståndet ökar kan man finslipa argumenten och ta fram fler, istället för att höja rösten. 

Vår lagom tokiga vallhund Max. Inte för att han har så mycket med själva texter 

att göra. Visst ser han snäll ut.

Men här ser han inte riktigt så snäll ut. Är han snäll eller farlig? En bild säger
mer än tusen ord men kan vi verkligen lita på bilderna. Någon har sagt att vi
har lärt oss att kritiskt granska text men att vi oftast sväljer bilder med hull och
hår. 

Dagens sista lektion på ett naturbruksgymnasium någonstans i Sverige var slut. 
Stämningen var irriterad men så här ett antal år efteråt kan jag inte komma ihåg vad 
vi bråkade om, säkert en bagatell. När alla gått stannar jag och en kompis kvar. Jag 
vet inte riktigt vad som flyger i oss, vi snälla flickor som inte lyckats göra våra röster hörda i klassrummet. Vi börjar kladda på svarta tavlan och framför vi vår åsikt där. 
Det blir en rolig gubbe med pratbubbla och en lite fyndig text. Hemlighetsfulla och nöjda lämnar vi sedan lektionssalen. 

Så blir det en ny dag och första lektionen ska börja. Det är tyst i klassen. Alla läser och begrundar. Vår lärare tittar forskande ut över klassen för en stund men säger inget. Han bestämmer sig sedan hastigt för att ta fram tavelsudden. "Var det du som skrev det" hör jag en av klassens tuffingar väsa till sin granne men sedan fortsätter tystnaden. Det är färdig bråkat och jag har förstått att även jag har en chans att göra min röst hörd. 

Jag tror på det skrivna ordet.

En provocerande bild för vallhundsexperterna. Vallhundar får inte leka med
pinnar

Vill ni titta in på instagram heter jag hogagarde även där, annars kan ni följa länken överst i sidlisten.

Ha det så gott

Elisabeth

Jag är lite nyfiken, hur har instagramandet påverkat era bloggar, ni som har både och.
Det kanske rent av är dumt att vara på instagram också om folk börjar välja lightvarianten istället. Jag hoppas att det kan bli ett komplement, inte ett istället för.

Å ena sidan...

 ....å andra sidan. Allting har två sidor och med ett plank i trädgården blir det så tydligt.

Vårt grenplank fungerar som insynsskydd runt trädgårdsbadkaret men gör också att vi slipper se ett ganska trist brunnslock. Det ger en fin rumsindelning av trädgården och 
bildar en lugn bakgrund till växtligheten. Vad som är fram- eller baksida kan förstås diskuteras. Det beror ju på.... 

Visst är det lite lockande att inte riktigt veta vad som döljer sig på andra sidan. Spänningen stiger och man bara måste kika vad som finns bakom. Allt blir inte serverat
på en gång utan i lagom små portioner. 

På framsidan hittar vi badkaret mitt i all grönska.

En liten översiktsbild med badkaret bakom planket.

En liten bild på ett spontansått kungsljus, som det dessutom är ganska dålig 

skärpa på, är enda bilden jag lyckas hitta på baksidan.  Jag måste verkligen

skärpa mig och fota även här  i fortsättningen.

Fler trevliga, roliga, tänkvärda och vackra bilder på temat " Å ena sidan" hittar ni på fina bloggen Bland rosor och bladlöss

Ha en fin fredag

Elisabeth

Maffig tulpanbukett i blandade färger.

Visst är det härligt med tulpanbuketter och ju fler färger de innehåller, desto gladare blir man, alla utom vi florister och en och annan finsmakare. Vi är lite snobbiga och gillar inte alla blandningar minsann. Jag kan nog nästan bevisa att en "tokblandning" säljer bättre än snäll ton i tonblandning. Själv gillar jag att mixa, inte alla färger på en gång, men en väl avvägd blandning. Blandningar som man inte kan beskriva på förhand men när man ser dem känns det bara så rätt och så spännande.

I förra veckan fick vi tulpaner både maken och jag och jag kunde bara inte låta att leka lite själv med dem också. Visst var det en söt blandning. Tack snälla ni och vilken tur att det inte fanns tex lila.

Ha en fin vecka

Elisabeth