Instagram v/s blogg

Instagram har blivit mitt nya pausnöje. Får jag fem minuter över åker mobilen upp och så hamnar jag där. Jag har några riktigt kära favoriter som jag följt ett tag och rätt var det var så hade jag lagt upp en bild själv och på den vägen är det. En liten bild, några ord och så är det klart, snabbt och smidigt men inte så djupt och inte så nära. Ett litet komplement till bloggen, absolut inte istället för.

Jag tror på bloggen, jag tror på det skrivna ordet och jag tror att några minuters text kan, om inte förändra världen, så åtminstone få oss att förstå varandra lite bättre och ändra riktning. När allt låter mer, högre och snurrar fortare känns det bra att få landa i en lite längre text. En bra text kan förklara och sätta punkt. Den tar vid där den hetsiga debatten inte ger några svar, utan bara rullar vidare i nya anklagelser. När motståndet ökar kan man finslipa argumenten och ta fram fler, istället för att höja rösten. 

Vår lagom tokiga vallhund Max. Inte för att han har så mycket med själva texter 

att göra. Visst ser han snäll ut.

Men här ser han inte riktigt så snäll ut. Är han snäll eller farlig? En bild säger
mer än tusen ord men kan vi verkligen lita på bilderna. Någon har sagt att vi
har lärt oss att kritiskt granska text men att vi oftast sväljer bilder med hull och
hår. 

Dagens sista lektion på ett naturbruksgymnasium någonstans i Sverige var slut. 
Stämningen var irriterad men så här ett antal år efteråt kan jag inte komma ihåg vad 
vi bråkade om, säkert en bagatell. När alla gått stannar jag och en kompis kvar. Jag 
vet inte riktigt vad som flyger i oss, vi snälla flickor som inte lyckats göra våra röster hörda i klassrummet. Vi börjar kladda på svarta tavlan och framför vi vår åsikt där. 
Det blir en rolig gubbe med pratbubbla och en lite fyndig text. Hemlighetsfulla och nöjda lämnar vi sedan lektionssalen. 

Så blir det en ny dag och första lektionen ska börja. Det är tyst i klassen. Alla läser och begrundar. Vår lärare tittar forskande ut över klassen för en stund men säger inget. Han bestämmer sig sedan hastigt för att ta fram tavelsudden. "Var det du som skrev det" hör jag en av klassens tuffingar väsa till sin granne men sedan fortsätter tystnaden. Det är färdig bråkat och jag har förstått att även jag har en chans att göra min röst hörd. 

Jag tror på det skrivna ordet.

En provocerande bild för vallhundsexperterna. Vallhundar får inte leka med
pinnar

Vill ni titta in på instagram heter jag hogagarde även där, annars kan ni följa länken överst i sidlisten.

Ha det så gott

Elisabeth

Jag är lite nyfiken, hur har instagramandet påverkat era bloggar, ni som har både och.
Det kanske rent av är dumt att vara på instagram också om folk börjar välja lightvarianten istället. Jag hoppas att det kan bli ett komplement, inte ett istället för.