söndag 9 februari 2014

Instagram v/s blogg

Instagram har blivit mitt nya pausnöje. Får jag fem minuter över åker mobilen upp och så hamnar jag där. Jag har några riktigt kära favoriter som jag följt ett tag och rätt var det var så hade jag lagt upp en bild själv och på den vägen är det. En liten bild, några ord och så är det klart, snabbt och smidigt men inte så djupt och inte så nära. Ett litet komplement till bloggen, absolut inte istället för.

Jag tror på bloggen, jag tror på det skrivna ordet och jag tror att några minuters text kan, om inte förändra världen, så åtminstone få oss att förstå varandra lite bättre och ändra riktning. När allt låter mer, högre och snurrar fortare känns det bra att få landa i en lite längre text. En bra text kan förklara och sätta punkt. Den tar vid där den hetsiga debatten inte ger några svar, utan bara rullar vidare i nya anklagelser. När motståndet ökar kan man finslipa argumenten och ta fram fler, istället för att höja rösten. 



Vår lagom tokiga vallhund Max. Inte för att han har så mycket med själva texter 
att göra. Visst ser han snäll ut.

Men här ser han inte riktigt så snäll ut. Är han snäll eller farlig? En bild säger
mer än tusen ord men kan vi verkligen lita på bilderna. Någon har sagt att vi
har lärt oss att kritiskt granska text men att vi oftast sväljer bilder med hull och
hår. 

Dagens sista lektion på ett naturbruksgymnasium någonstans i Sverige var slut. 
Stämningen var irriterad men så här ett antal år efteråt kan jag inte komma ihåg vad 
vi bråkade om, säkert en bagatell. När alla gått stannar jag och en kompis kvar. Jag 
vet inte riktigt vad som flyger i oss, vi snälla flickor som inte lyckats göra våra röster hörda i klassrummet. Vi börjar kladda på svarta tavlan och framför vi vår åsikt där. 
Det blir en rolig gubbe med pratbubbla och en lite fyndig text. Hemlighetsfulla och nöjda lämnar vi sedan lektionssalen. 

Så blir det en ny dag och första lektionen ska börja. Det är tyst i klassen. Alla läser och begrundar. Vår lärare tittar forskande ut över klassen för en stund men säger inget. Han bestämmer sig sedan hastigt för att ta fram tavelsudden. "Var det du som skrev det" hör jag en av klassens tuffingar väsa till sin granne men sedan fortsätter tystnaden. Det är färdig bråkat och jag har förstått att även jag har en chans att göra min röst hörd. 
Jag tror på det skrivna ordet.


En provocerande bild för vallhundsexperterna. Vallhundar får inte leka med
pinnar


Vill ni titta in på instagram heter jag hogagarde även där, annars kan ni följa länken överst i sidlisten.

Ha det så gott
Elisabeth


Jag är lite nyfiken, hur har instagramandet påverkat era bloggar, ni som har både och.
Det kanske rent av är dumt att vara på instagram också om folk börjar välja lightvarianten istället. Jag hoppas att det kan bli ett komplement, inte ett istället för.

8 kommentarer:

  1. Så sant! Skönt att få ur sig de där orden som trängs inombords, oavsett om de är av glad eller ledsen karaktär. Ibland behövs det inte så mycket, ett enkelt hej, kan faktiskt göra dagen för en medmänniska.

    Kikar på dina bilder av vallhunden och ser massor av fina adjektiv ;-)

    Kram Ellinor

    SvaraRadera
  2. Många jag "känner" har slutat blogga då de började med instagram. Jag vill gärna fortsätta blogga men insta är snabb och enkel. Tyvärr så har jag ju "förlorat" många som kommenterade hos mig nu då de bara intagramar. Tråkigt. Men nu ska jag leta fram dig på instagram och följa dig! :)

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
  3. Jag gillar din blogg och jag hoppas verkligen att du inte överger den, Har förstått att många med instagram låter det ta över , det är synd tycker jag. Bloggen ger mer av mycket, frågor svar och funderingar. Er hund är sååå härlig tycker jag som är lite reserverad mot hundar
    Ha en fin veka kram Meta

    SvaraRadera
  4. Jag har nyligen börjat Instagramma & vet inte än va jag jag ska ha det till ;) men roligt är det :)
    Letar upp dig där så kanske vi kan reda ut det hela :D
    KRAM från mig!

    SvaraRadera
  5. Ibland kan jag bli så trött på mina arbetskamrater så fort vi sätter oss ner så åker telefonen upp....jag låter kanske lite gammaldags.....men att "bara" prata med varandra håller på att försvinna....eller?Vilken go hund.Ha en fin vecka.Kram Ulrika

    SvaraRadera
  6. Hej! Och jättetack för din fina kommentar det värmer....jag har oxå instagram men jag håller med dig jag gillar oxå det skrivna ordet......min instagram har jag egentligen bara för att min dotter ville det som numera bor i Göteborg så så är det praktiskt.....men helt ärligt gillar jag bloggen bäst..är kanske lite gammalmodig hihihi kram från Maja

    SvaraRadera
  7. Så många fina inlägg du haft under tiden jag varit bortrest! Jag njuter av alla fina bilder och den rofyllda stämningen som dom skänker mig.

    Jag har funderat mycket på det här med blogg vs Instamgram vs också Facebook vs twitter och kommit fram till att bloggen tar den tid jag har att lägga framför datorn så jag har inte hoppat på de andra fenomenen. Jag känner att jag orkar inte med att ta in mer än alla fina bloggar jag tittar och läser på, det ger mig det jag behöver i den vägen, känns det som. Så för min del blir det nog inte mer än blogg.

    Egentligen har jag nog inte förstått varför man ska ha Instagram också! Faktiskt har jag nog inte förstått det, jag känner att det blir lite "snuttifierat" allting, även med bilder och ord. Eller.....? Hade min mobil tagit bättre bilder (skyller på mobilen, men jag har fortfarande iPhone av äldre modell som inte lär ta så bra bilder) så kanske jag hade provat. Nej, förresten, jag tror inte det!

    Kramar
    Agneta

    SvaraRadera
  8. Ja hör ni, det finns hur mycket som helst att lägga sin tid på och allt verkar vara beroendeframkallande.
    Kram Elisabeth

    SvaraRadera