Vinterprojekt

Stormen Egon har dundrat in över landet. Hela dagen har jag gått här som en äggsjuk höna och väntat på att strömmen och vår internetuppkoppling ska komma tillbaka. Vi har tack och lov ett reservelverk så det går egentligen ingen nöd på oss men det är lite irriterande att inte kunna blogga när man vill. Men nu funkar allt som det ska igen och jag har samlat ihop all trädgårdsprydnader och pulkor som blåsten flyttat runt på, så nu ska här bloggas.

Nya schackrutiga tapeten, eller säger man harlekinrutig?

Det var ju egentligen inte stormen jag tänkt skriva om utan mina vinterprojekt. Skinn-boden är (som jag säkert sagt alldeles för många gånger) inte färdig än. Det som står närmast på programmet är tapetsering av syrummet. Jag har köpt en läcker grönvit harlekinrutig tapet på nätet. Den var snyggare än jag någonsin vågat hoppas på och jag blev glatt överraskad när jag såg att den hade nästan samma färg som den gamla träkofferten.

Ingenting är omöjligt. Det omöjliga tar bara lite längre tid. 

Dörren till syrummet har fått ett väggordet " Ingenting är omöjligt. Det omöjliga tar bara lite längre tid " Ja tack, jag vet. ;-) Det var ganska länge sedan jag köpte det och det tog ett tag innan det hittade sin rätta plats.

Jag verkligen älskar den här blå färgen. Den passar perfekt till vitt, ett vitt
leicesterskinn.

Mamma har hittat ett härligt blått gammalt täcke till mig hemma i sina gömmor. Det blir perfekt till alla kuddarna i järnsängen sen när jag har slängt ut julen. 

Nu längtar jag så efter få komma igång ute i skinnboden igen men först väntar lite tråkigt
kontorsarbete.

Vi hörs

Elisabeth