Tidlöst.

Man kan fundera på varför den heter just tidlösa. Kanske är det för att den blommar när nästan allt annat gett upp i trädgården.

Som om den inte alls bryr sig om tiden och struntar i om den kommer för sent eller kanske rent av för tidigt. Den är märkligt lik en stor och förvuxen krokus  och efter lite research
fick jag reda på att det även finns vårblommande sorter av Colchium eller nakna jungfrun som den även kallas.

Det finns en tanke med att jag har placerat tidlösan strax innanför grinden till trädgården. Här stannar man upp, tittar till och blir välkomnad av en liten blomma.

 

 

 

Allt ljus på närmsta grannen, en grundsten från ladugårdens gamla foderbord som fått flytta in i trädgården och bli skulptur. Bilden är tagen från "fel" håll ner mot grusgången
och de övriga grannarna är kärleksört, lammöron och spansknäva. De är frodiga växter som täcker de något tråkiga bladen som dyker upp på försommaren och sedan har hunnit försvinna när det är dags för blomning. Där fick ni också förklaringen till varför den kallas nakna jungfrun.

Om party prinsessan tidlösan kommer till festen fem i tolv kan nog kärleksörten anses ha varit med ett bra tag. Kärleksörten är en så´n där pålitlig växt som håller hela odlings- säsongen. Den framhäver andra men visar ändå alltid färg efter ett tag och när alla andra gått står den kvar och håller ordning på tidlösan. Den är med andra ord en riktig bästis.

Ha det gott alla trädgårdsbästisar

Elisabeth

 

 

 

Senhöst.

För ett par dagar sedan kom både snön och kylan och som alla andra år blev jag lite tagen på sängen. Det är alltid så mycket man vill och måste hinna med innan det får bli vinter
på riktigt.

På fårfronten håller vi på att förbereda för installning och baggsläpp. Lammen har fått komma in men tackorna hoppas vi kunna ha ute ett tag till. Får är inte särskilt
känsliga för kyla men ogillar däremot regn alla tider på året.  De trivs i det torra och kalla vädret och ser ut att må riktigt bra. Däremot är det inte mycket näring i gräset längre så vi har börjat utfodra med ensilage.

 

 

I går delade jag in tackorna i olika baggrupper, så nu kan vi släppa till baggarna vilken dag som helst. Här ser vi delar av gänget som förhoppningsvis redan är dräktiga och ska lamma i januari. De står vid sin favoritviloplats med full utsikt neråt och en skyddande stenmur i ryggen.

 

 

 

"Grumligt såsom i en spegel" men jag skulle egentligen bara fotografera fönstret.

 



Visst har vi haft en fantastiskt fin dag och framför allt en vacker morgon med rimfrost
och ett underbart ljus. Kameran fick följa med på en liten morgontur till fåren. Det kan man väl kalla en riktig löneförmån.

Ha en skön vecka

Elisabeth

 

 



Julinspiration.

Vitt, rött och lite rosa. Ull, garn, näver

och pinnar. Blommigt, naturligt och så en liten gnutta bling bling.

 

Sådan blir min jul och det kan inte vara mer jag än så. Vilken tur att teamet med julinspiratörer från Blommogram/Interflora prickade så rätt. ;-)

 

Kransarna bli tunnare och gracilare med nya spännande material som tex vitmossa och olivkvistar.
Sätt ljusslingan i buketten eller lägg den i vasen men bara om den är av rätt sort.
Dekorera vasen med ull och kvistar som surras fast med "buljong´" tråd.
Fixa ljusmanschetten med ståltråd, grenar, plättar i luften och en massa bling bling

 

Igår kväll var jag och antal florister på julinspirationskväll och här kommer några små godbitar med fokus på detaljer. Det var trångt, mörkt och svårfotat så klart men håll

tillgodo. 

 



Linda in amaryllislökar, hyacintlökar och orkidéernas rotklumpar i ull eller mossa.
Linda in krukan i ull eller mjuken. Skriv på ett blad. Dekorera med pinnar och stjörnor.
 

 

Placera den låga julgruppen mitt på bordet.
Gör ett snyggt rede till buketten av ståltråd och ullgarn.
 

Gör en hyacintkrans  säg "upp amaryllis" eller skär av förvuxna hyacinter och sätt i vas.

Gör som  vår blomsterinspiratör Niklas Jansen,
offra din finaste boa ;-) och gör en läcker nyårsbukett.

Massor av juldrömmar

och ännu mer härlig höst åt er alla

 

Elisabeth

 

 

Höststädat i växthuset.

En frostnatt satte definitivt punkt för odlingssäsongen i växthuset. Visst borde jag ha anat
att kylan var på gång och startat fläkten, men ska jag vara ärlig så har de sista gröna tomaterna inte riktigt fått samma kärleksfulla omvårdnad som sina föregångare.

Soluppgång i vaxthuset.

 

Ett växthus klätt i rimfrost är vackert på sitt vis. Trots det gjorde jag genast slag i saken och röjde ut alla tomatplantor, tagetes, ruccola och annat smått och gott som ändå inte klarar vintern.  Det känns om en befrielse att ha det gjort inför nästa år. Nu ska jag bara byta jorden också (det gör jag inte varje år), sedan kan 2013 komma när det vill.

 

 

Solbrud och gröna tomater. Man tager vad man haver, ni vet....

 

Det blev kanske inte festfint med det blev åtminstone lite vardagsfint i växthuset efter min framfart. Kanske blir det lite mer stylat en annan gång för än jag känner mig inte riktigt redo att stänga dörren och säga tack för i år. 2013 får vänta lite till, än finns det tid för höstmys och kanske till och med lite adventsmys.

 



I rabatten utanför växer en nästan brun solbrud. Färgen är lite svårplacerad så

man kan väl säga att det är satt på undantag.



Gröna tomater som ska eftermogna och röd cilipeppar som ser riktigt riktigt stark

ut.

 

Ha en skön vecka

Elisabeth

 

 





Och jag som inte ens kan sticka....

Eget garn från fårens ull.

Nu måste jag erkänna att jag inte riktigt vet vad jag har gett mig in på men har man egna
får måste man väl ha eget garn också? Även om jag är ganska pysslig så är jag absolut inte "hel ylle" typen, så karda och spinna själv var inget alternativ. Efter långt letande hittade jag till slut det småskliga spinneriet Ull i Väst som kunde ta hand om vår ull och spinna den åt oss.

Ja, här ser ni det färdiga resultatet. Vårt alldeles egna garn. Ett mjukt och glansigt
lammullsgarn från gårdens Gotlandsfår. Det känns stort på något vis, samtidigt som jag bävar en aning. Det är dyrt att spinna i små mängder men det känns bra i hjärtat på
något vis att ta tillvara det som gården ger. Ett enda grått nystan av det egna känns mer värdefullt än aldrig så många syntetiska garner i glada färger.

Garnet glänser i solen.

 

Jag ser framför mig en så´n där luftig härlig halsduk som är som en tub ni vet, som man virar ett par varv runt halsen, eller en mysig tröja  eller..... Garnet är tvåtrådigt så det lämpar sig inte att sticka slitstarka strumpor med, så pass mycket har jag förstått.

 

Nu återstår bara den lilla detaljen att lära mig sticka......

 

 

Ha det gott

Elisabeth

 

 

Och du mamma, nu kan du få sticka så mycket du vill.

 

 



Höstutsikt och trädgårdsöversikt.

Den här veckan har bjudit på en riktig önskedag i trädgården. En vacker frostig morgon och sedan värmande sol och klara höstfärger. Förmodligen kan det inte bli bättre,  nu gäller det att trädgårdsjuta varje minut innan allt tar slut. Vi börjar med lite soluppgångs-bilder från balkongen.





Delar av trädgårdslandet och lekdelen. Till glädje för besökande barn har vi

inte gjort oss av med gungorna och lekstugan trots att våra egna blivit

tonåringar. Fast alla gillar väl att gunga, oavsett ålder.....

Aronia häcken står för rumsindelningen. Här ser ni den del av den som mår bra.

Närmare vägen ser den ut som skrutt. Kanske är jorden lite torrare och magrare där.



Solen börjar leta sig fram till rabatten längs med grusgången. Den har fått det

sofistikerade namnet grusgångsrabatten. Rosenflockel, klematis, flox och kärleks-

ört står för den mest i ögon fallande blomningen så här års.



Bakom silverpäronträdet skymtar lusthuset med tillhörande rabatt som vi rätt och

slätt kallar för lusthusrabatten. Man anar badkaret bakom det stora gräset.

Så är vi nere i marknivå igen efter att ha fått lite perspektiv på min trädgårdstillvaro. Det
kan vara roligt med översiktsbilder på trädgården så att ni kan orientera er en aning och
få ett lite större grepp om hur det egentligen ser ut.



Lite rufsigt och tufsigt ser det allt ut och agapantusen ska snart få flytta ner i

källaren.

 

Grusgångsrabatten igen och i förgrunden ser man jätteverbenan som är

planterad i en av zinkkrukorna i kollosalformat.



Nu kanske ni tycker att bilderna är lite mörka och det kan jag hålla med om.

Jag har fotat både ljusa och mörka varianter och prövat att bildbehandla lite i

efterhand med jag tycker faktiskt att lite av känslan gåt förlorad om bilden blir

ljusare.  

Trädgårdsrundan avslutas med en liten närmre titt på en ljuv, vit och frostig höstanemon.

Ha en härlig höstdag.

Elisabeth

 

 

Kära brudpar.....

Ni har fått det bästa man kan få - varandra och kärleken till varandra.

Lycka till i livet önskar floristen.

För ganska många år sedan gifte vi oss, min man och jag, i samma kyrka samma tid på året. Så ni gjorde ett bra val kära brudpar. Det låter som en bra start på ett liv tillsammans.

Brudbuketten innehöll rosa Heaven rosor, rosa germinin  Kimsey, brudslöja,
texasgräs och murgröna.

Jag har börjat photo shoppa så smått och här kommer mitt första försök. Nu

gäller det att hålla i reglagen och inte göra allt som går att göra bara för att

möjligheten finns.  Riktigt ljust och romantiskt blev det med en vit suddig inramning.

Trappstegens fula varningslinjer kändes det härligt att få plocka bort. Kanske kan

man  hitta sin egen stil. Tidigare har jag på sin höjd ljusat upp bilden lite och känner

jag mig själv rätt blir det även fortsättningsvis ganska naturligt.

 

 

 

Var rädda om varandra

Kram Elisabeth

 

 

 

Godaste spenatmackan.

I vår familj älskar vi varma mackor och vi har en egen liten specialare från trädgårds- täppan som vi mer än gärna både lagar och äter.

 

 Recept på spenatmacka.

 

Bred en skiva bröd med smör.

Lägg på några blad förvälld spenat (blir mildare än rå som innehåller oxalsyra)

Klipp över några basilikablad och lite gräslök.

Toppa med ett par skivor tomat och riven ost.

 

 Fyll en plåt eller två...

Gratinera i ugnen på ca 225 grader i några minuter eller hur ni nu gör.

 

 

 

Jag tyckte att sommarens spenatskörd blev lite klen så i augusti bestämde jag mig för att så en omgång till. Det kunde inte blivit bättre. Fröna grodde snabbt, bladen blev gigantiska och den har ännu inte gått i blom. Det är inte ofta man får chansen att känna sig så nöjd med sin skörd.

 

Så här ser min lilla höstodling ut i all enkelhet. En rad med spenat och en rad med sallat.

 

Ha en finfin trädgårdssöndag

Elisabeth

 

 



Svårfotat.

Har ni precis som jag bilder i huvudet som ni inte får till i verkligheten, motiv som ni

fotar om och om igen utan att lyckas särskilt bra eller "en gång i livet upplevelser" 

med totalt fel inställning på kameran. I bland känns det riktigt surt, andra gånger mer komiskt. Tänk jag börjar nästan tro att att det liksom inte är meningen att vissa bilder ska bli till. När tillfället äntligen kommer kan man vara säker på att kameran

ligger där hemma eller så är batteriet slut eller så är det stört omöjligt att stanna bilen just då.

 Själv kämpar jag med svarta pionvallmor, självporträtt, solnedgångar och en hel del  annat.

 

 

Om svarta läckra pionvallmon ´Black peony´ hade varit en maträtt önskar jag att jag hade kunnat ta bilderna som får det att vattnas i munnen. Efter ett oräkneligt antal försök känner jag mig till slut glad om jag åtminstone lyckas få lite skärpa i bilden. Var fokuserar man i allt fluff och hur fotar man svart så att det blir svart och inte svart om ni förstår vad jag menar.

 





Jag kan inte "posa" och ta snygga egobilder men jag skulle vilja kunna ta en liten bild på en blomma i handen åtminstone. Här tror jag faktiskt att jag har fått hjälp.

 

Till sist har vi det där med solnedgångarna...... För er som följt min jakt i verkligheten

eller på bloggen kan jag meddela att det blev ingen fin den här sommaren heller...

 

Ja ja, men vi har i alla fall fina soluppgångar här på Högagärde under vinterhalvåret.

Dessutom har jag hört att det skall vara nyttigt att längta lite.

 

 

Kram på er

Elisabeth

 

 



 



Jalikor.

Namnet låter bekant fast ändå inte och det låter mer positivt än nejlikor. Det har spekulerats i att om ett namnbyte ;-) skulle kunna öka populariteten hos en av mina

älsklings blommor.

 

 

 

Tio nejlikor på tio sätt.

Del 7.

Minns ni att jag körde ett litet tema här på bloggen förra hösten och vintern. Förmodligen inte för jag hade till och med glömt bort det själv men här kommer en liten fortsättning
och några avdammade bilder.

Ett lågt arrangemang eller en låg bukett gör sig alltid bra på ett bord. Jag har som
temat anger använt mig av tio nejlikor som jag stuckit i en oasis (men det funkar lika bra att göra en bukett) Runt detta har jag små kvistar av limonium och kardad ull och sedan har jag öst på med lite pynt i form av plättar i luften och ullgarn. Många blommor av samma sort ger en lugn yta som tål mycket dekoration.

 

Söndags kram

Elisabet

Godis.

Jag började bloggkvällen med att försöks skriva lite om mitt just nu mycket intensiva
och nördiga fårliv men ambitionen försvann någonstans på vägen. För hur skriver man
bloggkort om något som upptar så mycket av ens tid och tankar just nu att jag nästan
helt prioriterar bort trädgården.

Fårnördarnas tid är nu... 

men jag tänker inte skriva om mönstring, riksbedömning, vägnigar,och helgens baggauktion. Är ni riktigt, riktigt nyfikna får ni leta bland inläggen från förra året.
Istället blir det lite bilder från vår tacklammsgrupp. Det har nyss serverats kraftfoder i foderrännorna men själva hinken verkar också väldigt intressant. Finns det mer godis i
den eller är det som jag länge trott, mycket godare att äta ur hinken.

 



Ha det så gott.
Elisabeth


 

Höstrabatt i ruskväder.

Här har det regnat konstant i flera dagar nu och i morse, när det äntligen slutade, gav
jag mig ut med kameran i trädgården. Jag hade hoppats på en strimma solljus, ett
särskilt skimmer som skulle ge mina bilder "det" och visa trädgården från sin allra bästa sida. Men icke. Inga magiska ögonblick infann sig och trädgården kändes bara blöt och mulet gråtrist.

´Carmencita `

Sedan, efter en halvtimme eller så, gav jag mig ut igen men det blev inga "halleluja moments" då heller. Jag hoppas ni håller till godo ändå med en lite blöt och rufsig,
tufsig trädgård.

´Mme. Jules Correvon`

I grusgångsrabatten går färgerna i rosa, lila och lite blått. Just nu är det röd solhatt,
rosenflockel, flox och de småblommiga italienska klematisarna som man helst ska vila ögonen på. Det är tänkt att de sist nämnda skall klättra i växttornen med om de själva får välja slingrar de sig hellre sina grannar enebuskarna.

En lite torrare bild från "arkivet"
Den snygga toppen på växtstödet har vår händige och snälla granne
"på andra sidan skogen" fixat till.

Med hopp om en torrare

och soligare trädgårdssöndag.

Kram Elisabeth



Skilda världar.

Vi är hemma från vår lilla skåneresa men här på bloggen stannar vi kvar och gottar oss lite till. Tänk det känns nästan som att vara utomlands, till och med husen ser annorlunda ut. Allt känns så annorlunda. De har annat klimat, annan odlingszon, andra grödor och så dessa underbara vidder med en fri horisont.
 

Jag passade på att köpa med mig lite pumpor hem. Den skånska myllan kan få fart på sådant som inte trivs här hemma på småländska höglandet. Visst har jag odlat pumpor, många gånger men det var mer som ett lotteri. En fin sommar gav stor skörd men sedan kom det kanske tre dåliga somrar på rad, så jag gav upp.

När man ser en så´n här åker undrar man förstås vad man håller på med hemma....

De odlar så mycket konstiga saker som jag knappt vet vad det är: raps, bönor,
sockerbetor och annat oidentifierbart. Det är verkligen skilda världar. De odla spannmål också, massor av spannmål. Det kan väl vi med i och för sig, på våra små åkrar, men bara till djurfoder och med varierat resultat. Min inställning till spannmålsodling här på gården är väl ungefär den samma som till pumpaodling - låt dem som har förutsättningarna odla. Själva odlar vi gräs. 

Det talas så mycket om att det inte är klimatsmart att äta kött med då glömmer man bort att all mark faktiskt inte är lämplig att odla grönsaker eller spannmål på. Tänk jag tycker det är riktigt fiffigt att djuren kan äta det som inte vi kan äta, nämligen gräs.

 

 

Skåne är mitt favorit semestermål, även på hösten och nu skulle man ju kunna tro att jag kom hem med kameran full med vackra skånebilder men så är tyvärr inte fallet. Fårklippningstävlingarna tog musten ur oss totalt kan jag säga och kameran är mest fylld

med bilder på pojkar i linne (fniss) och en massa får.

 

 

Ha det så gott

Elisabeth