Svårfotat.

Har ni precis som jag bilder i huvudet som ni inte får till i verkligheten, motiv som ni

fotar om och om igen utan att lyckas särskilt bra eller "en gång i livet upplevelser" 

med totalt fel inställning på kameran. I bland känns det riktigt surt, andra gånger mer komiskt. Tänk jag börjar nästan tro att att det liksom inte är meningen att vissa bilder ska bli till. När tillfället äntligen kommer kan man vara säker på att kameran

ligger där hemma eller så är batteriet slut eller så är det stört omöjligt att stanna bilen just då.

 Själv kämpar jag med svarta pionvallmor, självporträtt, solnedgångar och en hel del  annat.

 

 

Om svarta läckra pionvallmon ´Black peony´ hade varit en maträtt önskar jag att jag hade kunnat ta bilderna som får det att vattnas i munnen. Efter ett oräkneligt antal försök känner jag mig till slut glad om jag åtminstone lyckas få lite skärpa i bilden. Var fokuserar man i allt fluff och hur fotar man svart så att det blir svart och inte svart om ni förstår vad jag menar.

 





Jag kan inte "posa" och ta snygga egobilder men jag skulle vilja kunna ta en liten bild på en blomma i handen åtminstone. Här tror jag faktiskt att jag har fått hjälp.

 

Till sist har vi det där med solnedgångarna...... För er som följt min jakt i verkligheten

eller på bloggen kan jag meddela att det blev ingen fin den här sommaren heller...

 

Ja ja, men vi har i alla fall fina soluppgångar här på Högagärde under vinterhalvåret.

Dessutom har jag hört att det skall vara nyttigt att längta lite.

 

 

Kram på er

Elisabeth