Nu måste jag erkänna att jag inte riktigt vet vad jag har gett mig in på men har man egna
får måste man väl ha eget garn också? Även om jag är ganska pysslig så är jag absolut inte "hel ylle" typen, så karda och spinna själv var inget alternativ. Efter långt letande hittade jag till slut det småskliga spinneriet Ull i Väst som kunde ta hand om vår ull och spinna den åt oss.
Ja, här ser ni det färdiga resultatet. Vårt alldeles egna garn. Ett mjukt och glansigt
lammullsgarn från gårdens Gotlandsfår. Det känns stort på något vis, samtidigt som jag bävar en aning. Det är dyrt att spinna i små mängder men det känns bra i hjärtat på
något vis att ta tillvara det som gården ger. Ett enda grått nystan av det egna känns mer värdefullt än aldrig så många syntetiska garner i glada färger.
 |
| Garnet glänser i solen. |
Jag ser framför mig en så´n där luftig härlig halsduk som är som en tub ni vet, som man virar ett par varv runt halsen, eller en mysig tröja eller..... Garnet är tvåtrådigt så det lämpar sig inte att sticka slitstarka strumpor med, så pass mycket har jag förstått.
Nu återstår bara den lilla detaljen att lära mig sticka......
Ha det gott
Elisabeth
Och du mamma, nu kan du få sticka så mycket du vill.
Så roligt med garn av egna får! Garnet ser jättefint ut och lämpar sig säkert till både sjalar, mössor och tröjor... Du kan ju börja med sjalar och halsdukar som inte är så svåra. ;-)
SvaraRaderaHösthälsningar
Elisabet
Vilket vackert garn! Om du inte kan sticka tycker jag du ska prova med ett annat garn först, för att lära tekniken. Eller kanske något litet plagg....älskade handledsvärmare tex. Lycka till! //M
SvaraRaderaFin blogg du har!
SvaraRaderaJättevackra garnnystan, snygg bild med höstlöven, Förstår känslan av storhet i att ha ett eget garn, från de egna fåren. Men även att inte kunna sticka. Det kan jag inte heller.
Kommer fortfarande ihåg dockan man skulle sticka i 7:an som skulle vara 10 cm hög...min var nog 25. Näe, sticka är inte min grej, tror jag
Och jag ser också sjalen, fast inte till mig själv - för varmt, men den där härliga ollen, pösig och stor och gå, den som alltid får vara med! Vilken lyx, det ser så glansigt och fint ut!
SvaraRaderaAgneta kram
För några år sedan sparade vi ullen från fårklippningen och gav den till en kvinna, som stickade underbara tumvantar till oss! Såå fina!
SvaraRaderaHar alltid haft en dröm om att lära mig sticka när jag fått egna barn. Väntar i dagarna bebis, kanske är det hög tid att förverkliga den där drömmen?!
Kram Ellinor
Härligt!
SvaraRaderaKomme bli varmt och fint!
Marie
Vilka fina bilder Elisabeth!!
SvaraRaderaHärligt med eget ullgarn...du har ju en dotter som kan sticka...:)
Kram Annika
Jag säger bara... underbart! Jag önskar jag var din mamma;)
SvaraRaderaTrevlig helg!
Kram Eva-Mari
Vilken lycka:) Vackra bilder! Kanske lär du dig att sticka en halsduk oxå.
SvaraRaderaHa det gott!
Vackert garn med fin pälsglans! Det kan nog bli underbara vantar också, när du kommit på hur man gör :)
SvaraRaderaVilket vackert garn! Kommer att bli en härlig halsduk så småningom:)
SvaraRaderaHa en fin söndag!
Oj så fint silverskimrande, ja här är det också skralt med stick-kunskapen, var aldrig intresserad när jag hade möjlighet att lära mig av mamma och nu är jag nog för stressad för att lära, får bli sen när man är pensionär kanske?
SvaraRadera