Lusthusrabatten.

Tro det eller ej men om några månader kommer det att se ut ungefär så här i rabatten runt
lusthuset.

Först kommer lökväxterna tätt följda av vivorna. När våren sedan övergår i försommar blommar iris, fänrikshjärtan och myskmadra. Aklejorna tittar upp lite här och var precis som humleblomstren och den blå bergvallmon blir rabatten "snackis". 

Ljusgul stor tulpan vid namn ´Yellowa` mfl.

Riddarsporrar i blått och vitt och en kaprifol som jag inte kan bestämma mig för om jag 

verkligen tycker om kommer lite senare. Ungefär i samma veva börjar vidjehortensia´Anna Bell` att blomma liksom nepetan och rabatteternellen.

Färgskalan är mild i vitt, blått och gult, helst cremegult. Inte som den orangegula
kaprifolen som jag jag varje år tänker att jag skulle ta bort för att färgen sticker ut så mycket. Det lär förmodligen inte hända, för under de år  vi har haft den har den vuxit 
sig så stor och fin att jag inte nämns ta bort den. Jag brukar trösta mig med att den 
ändå inte blommar så länge. ;-)

Lusthuset själv, som gett namn åt rabatten, lyckades visst inte komma med på bild.  
som ni kanske anar finns det alltid mer att upptäcka och mer att blogga om.

Ha det gott alla trädgårdsvänner

Elisabeth

Varma och goa (och inte det minsta sticksiga)

Mycket snö, mycket jobb och plugg och så bokföringen som jag ligger efter med. Nej, jag skriver inte för att beklaga mig. Jag tittar in för att det är så roligt att blogga och för att det ger mig sådan energi. Det kanske vore ide att slå ner lite på takten men som den bloggohollick jag är tänker jag vägra bloggpaus. Bloggandet är avkopplande. En del tittar på TV, andra stickar och jag bloggar. Så enkelt är det.

När vi ändå pratar om stickning måste jag visa mina nya fina hemstickade lammulsvantar som är både mjuka och varma. (Ser ni vilken "radioövergång" det blev) Som ni kanske anar är jag helt oskyldig till själva stickningen men det grå garnet däremot kommer från våra egna får (lammull från Gotlandsfåren) och det vita från Falla Finull. 

Tack snälla fina gamla jobbarkompis J som har stickat dem åt mig. Vantarna värmer inte bara händerna utan även hjärtat. Visst känns det lite extra lyxigt att få ett par hemmstickade vantar av gårdens garn. Som nybliven pensionär är J  en passionerad stickare och stor garnkund. Jag bad att få låna ett par vantar för att kunna fota dem för bloggen och så fick jag ett par egna......Tack.

Stickbeskrivningen var med  i nr. 47  2012 i tidningen Året Runt och jag lägger med den här i inlägget och hoppas att det går att läsa. (Snälla Året Runt jag hoppas det är OK att jag gör lite smygreklam för er)

Varma Hälsningar ;-)

Elisabeth

Månadens favoritväxt, februari 2013.

Djupt under snön hittade jag den till slut, julrosen som blir mitt bidrag till månadens växt i Anna Vattenkannas länksamling.

Försiktigt borstar jag bort snön så att också ni kan se. Än blommar den inte men ett antal blekagula  små knoppar ger hopp inför framtiden. Om en månad eller två, när snön smält bort, anar jag att den kommer att var fantastisk.

Det är lite lurigt det där med blomningstiden. Potentialen för julrosen att bli månadens växt flera gånger är faktiskt ganska stor. Hos mig blommar olika sorter från sen höst och ända fram till sommaren men ironiskt nog blommar de aldrig till jul.

Fler månadsväxter hittar ni  som sagt var hos mysiga bloggen Anna Vattenkannas 
Trädgård.Titta in där och anta utmaningen.

Jag tänkte att ni kanske ville bekanta er lite med julrosens grannar också med det mesta i växtväg är ju döljt under snön och kanske inte så mycket att prata om just nu. Dessvärre
ser det ut som om grindstolpen och prydnadsstenen kommer att gå samma öde till mötes.
Ja ja, det blir nog vår här på småländska höglandet så småningom. 

Tänk jag tycker nästan ett det är något lite mänskligt över stenarna. Visst ser den övre ut som en dam med pälsmössa och pälskrage och den undre som en med pagefrisyr. Det ser nästa ut som om de vakar över trädgården.

Ha det gött trädgårdsvänner.

Elisabeth

 Lite bonusmaterial för alla vårlängtare.

Alla hjärtans dag.

Jag tror jag har hittat den ultimata alla hjärtans dags tavlan. Stilen är lite industriell och ruffig med budskapet klart och kärleksfullt. Så borde alla få ha det och efter de fina orden känner jag att det inte finns så mycket mer att tillägga.

Katten Bamse vilar på sin favorit plats.

Jag tror att vi läser det en gång till. Så där ja, nu säger jag bara ta hand om varandra och ha en fin alla hjärtans dag.

Kram Elisabeth

Sitt fint.

Kallt om rumpan? Bilen, trädgårdssoffan och snödrivan känns sådär i kylan... 

Kyrkbänken är hård och pinnstolen känns kanske inte så inbjudande. Nytillverkade 
sittdynor från sportaffären i all ära men inte är de särskilt snygga och inte kan man 
anse att de är en naturlig del av vårt ekosystem. Vackrast och skönast sitter man på ett fårskinn eller en hemtovad stjärtlapp av ull.

För ett par år sedan var jag på en skinntryckarkurs med norska Britt Solheim och blev inspirerad av hennes vackra fårskinnsfällar. Jag investerade i några vackra tryckblock och tänkte köra igång mitt lilla "tryckeri" här hemma men....

Det känns minst sagt lite pirrigt att trycka på ett stort fint lamm- eller tackskinn. Blir det fel kan man inte precis ångra sig. Men så i höstas samlade jag mod och började trycka lite försiktigt på några vita korsningsskinn som jag ändå tänkt göra sittdynor av.

Att tova i ull känner jag mig betydligt mer trygg med. Visst händer det att jag gör fel men ullen i sig är ett billigt material som man har råd att experimentera med. En misslyckad bit tovad ull kan man alltid göra något annat av.

Om skinntryckning kräver precision och planering och bara ger dig en enda chans så ger dig tovningen många möjligheter att rätta till felen under resans gång. Å andra sidan krävs det både tid och tålamod. Det i sig kan kanske vara en nyttig övning för oss stressade nutidsmänniskor. ;-)

Ha en fin 

Alla Hjärtans Dag

Elisabeth

Jag hoppas förstås att jag hinner återkomma med något litet blommigt inlägg innan den stora dagen även om det blir lite mer jobb i blomsteraffären för min del den här veckan.

En ganska risig och hängig bukett.

Inte vet jag om det är riktigt rättvist att kalla den risig och hängig, men varför inte. Varför jobba mot naturen när man kan jobba med den. Det är lika bra att inse att de franska tulpanerna är lite hängiga och göra något roligt av det istället. Förstärka känslan helt enkelt.
 

Björkris, helst från en hängbjörk, är ett tacksamt material att jobba med. Varje vårvinter
plockar jag nedfallna grenar under snyggaste björken i fårhagen. Oftast blir det material till kransar eller små fågelbon och i bland blir det själva stommen till en bukett.

 

Sedan kan man piffa lite till. Mina överblommade pärlhyacinter spolade jag bort jorden från och "hängde" i buketten, varje lök för sig. En enda kruka ger en härlig vårlik känsla.
 
Ja man kan faktiskt piffa ännu mer..... Fram med vackraste banden och pärlorna så gör
vi en brudbukett. Med hjälp av lite fjädrar och vaktelägg blir det istället en påskbukett.
Fast jag tror att det får räcka så här....... för den här gången.

 

 

Ha det gott alla bloggvänner.

Elisabeth

 

 

 

 



Lammrapport.

På självaste julafton fick vi årets första (ja man säger så) lammunge och sedan dess har det rullat på i en lugn men jämn takt under en hel månad. Sista veckan har det däremot varit helt stopp. Vi har en endaste tacka kvar som ska lamma, en liten ungtacka, och hon låter verkligen vänta på sig.

Nu undrar ni kanske hur det har gått och framför allt om vi har klarat oss undan Schmallenberg viruset. Nej vi har inte sluppit undan vi heller.

Det är inte så ofta det pratas om får i nyhetsrapporteringen med i år har det gjorts det   en del. Anledningen är ett nytt virus som upptäcktes så sent som 2011 i tyska Schmallenberg och som sedan dess har spridit sig till idisslare i stora delar av Europa. Viruset sprids med svidknott och ett djur som blir smittat kan få feber, dålig matlust och nedsatt mjölkproduktion. Vuxna djur dör inte av infektionen men smittas tackan under lågdräktigheten kan hon kasta eller få missbildade och/eller dödfödda lamm. Tackan själv utvecklar antikroppar och blir troligtvis immun hela livet. Än så länge finns inget vaccin med det spås komma.

Hos oss har en tacka fått ett gravt missbildat lamm men hur drabbade just vi är vet vi inte riktigt. Vi har betydligt färre lamm födda nu i vinter jämfört med förra året med vad det exakt beror på är svårt att säga. Kanske ville det sig inte riktigt när baggen var i farten i augusti, kanske var det några tackor som blev smittade och kastade, kanske var de dödfödda lammen också smittade.  Kanske, kanske inte. (Som ni ser gillar jag att upprepa mig, det blir liksom lite mer tryck i orden då) Det kan också ha varit så att tackorna som hade trillingar förra året "tyckte" att de ville ta det lite lugnt i år. Det funkar ofta så i får världen, efter ett tufft år med  många lamm är det svårare för tackan att bli dräktig med flera foster året efter.

Jag tänker bespara er bilder på det missbildade lamm som vi under stor möda lyckades få ut för ett par veckor sedan och istället blir det lite glada lammbilder. Det är nämligen så 
man får se livet när man är fårägare, man får glädja sig över de djur som lever och mår bra och försöka låta bli att tänka på det svåra. Vi kanske rent av ska se oss som förskonade. Det var ju bara ett lamm och lamningstiden är trots allt en glädjens tid. 

Lammkramar

Elisabeth

Perennrabattsplaner.

Vad gör man när vinden blåser kall runt husen, vägarna snöar igen och temperaturen sjunker. Brrr.

Jo man startar datorn, öppnar bildgalleriet och drömmer sig tillbaka. Njuter av allt det sommarvackra, begrundar sina misstag och planerar för framtiden. Varje tillbakablick är en blick framåt. I det som varit hittar jag kanske lösningen som gör mitt odlingsår optimalt. Det låter som en hyfsat bra början på ett nyårstal men vi skippar det, nu är ju det nya året trots allt inte alls så nytt längre.

Nu glömmer vi snöslask och hala vägar för en liten stund och koncentrerar oss på den rabatt som löper längs med hela grusgången på ena sidan. Jag har gett den det sofistikerade namnet grusgångsrabatten. Tre enar, två bolltujor, en rektangulär sten, tre växttorn och en rosenbuske utgör själva stommen i rabatten. Där emellan växer ett antal 
härdiga perenner, helst planterade i stora sjok men lika ofta vilt spontansådda lite här och där. Jag väljer oftast perenner med lång blomningstid och gärna med fina blad som täcker upp när blommorna blommat över. 

I somras stod jag där många gånger och funderade på hur rabatten skulle kunna bli ännu bättre, för visst ser man att den har några år på nacken och behöver restaureras lite. 

Vissa växter har tagit för sig lite för mycket och andra har nästan blivit utträngda i grusgången. Är man en liten försynt timjan känns nog den tomma varma grusgången som

ett bättre alternativ än att stanna kvar och kämpa om utrymmet.

Men hjälp, nu har jag nästan glömt bort hur jag tänkte. Då är det tur att man har sina bilder som stöd för minnet.

Fler solhattar ska det i alla fall bli. De blommar länge och ger lite stabilitet till allt det skira och småblommiga. Ormroten ska delas så att den återkommer på fler ställen i rabatten, för visst är det fint med lite upprepningar, det kan man gott kosta på sig när rabatten är lång. Sedan skulle jag önska att allt det som är litet och lågt och har vandrat ut i gången skulle få flytta in i rabatten igen men..... Den stora blåcklockan funderar jag på att ta bort helt. I stor mängd blir den gärna lite för babyblå. Visst är den en riktig älsklingsblomma men frågan är om den inte är allra vackrast och mest åtråvärd i på en  vild blomsteräng. Ni vet den som fåren inte får beta förrän sent på sommaren. ;-)

Ha det så gott

med alla era odlingsplaner.

Elisabeth



Vinnare.

Spänningen är oliiiidlig och med hela familjen samlad vid middagsbordet förrättas dragningen med hjälp av slumpgeneratorn slump.nu. Stort grattis till er värdiga vinnare.

4:e och 3:e pris

Vallmofrön

Meta

Lyckliga Praliner

2:a pris

Grått fårskinnshjärta

Humlans Lott

1:a pris

Vitt lurvigt fårskinnshjärta

Inger i Vrigstad

Hör av er till mig antingen direkt hit på bloggen eller till min mailadress (som ni ser i listen till höger) så kommer det snart ett litet paket på posten. Tack alla som ville vara med.

Ingen blogg utan en bild även om den inte har något som helst samband
med inlägget.  Efter veckor av hård bevakning fick jag till slut min
soluppgångsbild i de rätta färgerna.

Kram Elisabeth

Sista chansen.

En liten påminnelse bara. I morgon är sista dagen att vara med på tvåårskalaset och delta i utlottningen här på bloggen. Två ullhjärtan och vallmofröer väntar kanske just på dig. 

Klicka HÄR så kommer du direkt till sidan.

Lite nytt måste vi allt bjuda på här på bloggen, inte bara gamla "skåpmatsbilder"
Har man väl hittat en ny teknik vill man göra ännu mer, så jag gjorde en krans till hallen
och här har ni den.

Ja då håller vi tummarna...... och så syns vi på måndag kväll då vinnarna presenteras.

Kramar till er

Elisabeth

Om kött och klimat.

Jag och mina får har för länge sedan tröttnat på att ses som miljöbovar. Men idag tänker jag inte skrika mig hes och föra fram några argument, utan istället bjuder jag på lite fakta. Det blir tio tunga procent fakta om kött och klimat, sammanställda av Hilda Runsten, LRF. Läs och begrunda.

     10 siffror om Kött och klimat

• 80 % av klimateffekten orsakas av koldioxid, av det kommer 60 % från fossila källor och 20 % från ändrad markanvändning t ex skövlade regnskogar. Av återstående 20 % är 15% metan och 5 % lustgas. Av metanet svara djuren för ca 1/3 eller 5 %.
• 30-40% mer växthusgasutsläpp bidrar det brasilianska köttet med i jämförelse med svenskt kött.
• 15 % kan utsläppen från livsmedel minskas genom att inte slänga mat som går att äta.
• 25-40 % minskar du utsläppen orsakade av köttproduktion genom att välja svenskt kött.
• 32 % av utsläppen i Sverige kommer från inrikestransporter.
• 13 % av utsläppen kommer från jordbruket.
• 800 mil/år kan du köra på biogasen som kommer från en kossas gödsel.
• 40 % har köttkonsumtionen i Sverige ökat med sedan 1990, samtidigt har den inhemska produktionen minskat.
• 20 % kan svenskt lantbruk minska sina klimatgasutsläpp med inom 10 år om rätt förutsättningar ges, t ex satsningar på biogas, kväveeffektivitet och förnybara bränslen. Arbetet pågår just nu.
• 11 ton CO2-e per åt släpper varje svensk ut, målet är att minska till 1-2 ton per år. Maten står för drygt 2 ton av hushålllens utsläpp på 8 ton. Kött står för ca 0,7 ton av dessa, om man inte räknar in markeffekterna från importerat kött. Godis/läsk står för 0,5 ton.

Läs hela artikeln på: Fåravelsförbundets hemsida och läs även Jordbruksverkets rapport om du har en stund över.

Ha det gott

Elisabeth

Vinterträdgård.

Vad gör man när man inte riktigt vet vad man ska skriva om. När tiden inte vill räcka till för faktaspäckade, tunga och intressanta artiklar om blommor med svåra latinska namn och fantasieggande sortnamn. När bilderna i galleriet inte matchar tankarna om vad bloggen borde handla om just i dag.

Jag vet, alla bloggare vet. Man letar rada på en bild, lägger ut den och sedan brukar det  lösa sig av sig själv. Även om en bild säger mer än tusen ord blir det helt plötsligt svårt att låta bli att knacka på tangentbordet.

Här ser ni tex. mitt växthus. I förgrunden har vi lavendelhäcken och strax framför växthuset har vi en av maken specialtillverkad portal för kaprifolerna. Den är tillverkad av vanliga hederliga tryckimpregnerade stängselstolpar modell längre och småpinnarna emellan är tillverkade av spillvirke. Jag tänker inte måla portalen och........Ja ni ser det löser sig. Det finns alltid något att skriva.

Här ser ni mina fjärilskupor, strategiskt placerade mitt i kryddlandet. Det är meningen att fjärilarna ska lägga sina larver här.....hrm.... fast var det så? Ägg, larv, puppa fjäril? Jag borde nog ha läst på lite bättre för visst är det väl trevligt med lite fakta också. Tanken från början var nog att holkarna skull tas in till en frostfri plats över vintern för att gynna de små liven. Ja, ja man kan inte hinna allt. Sedan var det det där med blickfång, för visst älskar vi trädgårdstokar att pynta våra trädgårdar. Vi dekorerar gärna med pynt men ännu hellre med bruksföremål.

Nu börjar det här inlägget bli lite för långt. Jag har gett mig själv max en timmes bloggtid

och den håller på att rinna ut. Dessutom befarar jag att hälften av er redan har slutat läsa

vid det här laget. Som alla vet ska ett blogginlägg vara kort, men är man vuxen kan man få dispens tycker jag och barnen håller motvilligt med.

Hur som helst ser ni en liten växtskylt på bilden ovan. En vackert (?) textad egentillverkad

sådan som hänger i en rostig pinne från en gammal stengrep. 

Ja, det var väl allt för den här gången. Nu ska jag bara läsa igenom texten en gång och

förhoppningsvis hitta stavfelen och plocka bort alla andra små missöden.

Ha det så gott!

Elisabeth

Tulpanens dag 15 januari.

Nu njuter vi av vintern och fyller vaserna med tulpaner. Dags för riktig tulpanfrossa. 
Jag har lyckats hitta tulpanerna med "extra allt": dubbla, flerfärgade, slingrande och med den mest fantastiska rosa färg men kan hitta.

Det blev lite extra piffande med rosa papper runt buketten, härligt björkris och lite ullband. Inte för att det alltid behövs men vem gillar inte att sätta en personlig prägel

på det man omger sig med.

Tänk er att just idag kommer en miljoner tulpaner att säljas i Sverige, precis som under alla andra dagar under tulpansäsongen. Vi svenskar fullständigt älskar tulpaner.

Elisabeth

Våra fårraser: Gotlandsfåret.

Jag tänkte att jag skulle ta och presentera våra får lite mer, en inte helt homogen grupp på ca 90 tackor, fem baggar och ett stort antal lamm.

Ibland får jag frågan vilken ras jag tycker bäst om. Det är inte helt lätt att svara på för alla raser har sina för och nackdelar och vilka djur som är "bäst" beror helt enkelt på vad man ska ha dem till. Därför blir mitt lite diplomatiska svar ALLA. Det är lite som att fråga vilket av mina barn jag tycker bäst om.

Gotlandstacka med lamm. Lammen föds svarta men efter några veckor börjar
pälsen övergå i grått. Huvud och ben förblir svarta hela livet. Vita tacken
förekommer .

Gotlandsfåret (som ibland kallas pälsfår) är den vanligaste fårrasen i Sverige och rasen kommer ursprungligen från det gotländska utegångsfåret. Mest karaktäristiskt för rasen
är den glansiga och lockiga ullen i olika grå nyanser. Skinnen är mycket populära i inredningssammanhang och passar även bra att sy västar, mössor, nallar osv. av. Allra vackrast är skinnen på hösten när lammen är 4-6 månader gamla. Tackornas brunst är årstidsbunden och de allra allra flesta lammen föds i april även om undantag förekommer. 

Ungefär så här kommer pälsarna att se ut. 

De vuxna tackorna väger ca 55-90 kg och baggarna ca 80-120 kg. Tackorna har lätta lamningar och från två års ålder får hon oftast tvillingar men trillingar är inte ovanligt.
För ungtackor är ett lamm att föredra.

Fåren saknar horn. Huvudet är ädelt och likaså benstommen. De har ingen ull på
ben och huvud och den korta svansen saknar ull längst ut.

Gotlandsfåren är nyfikna, livliga, rörliga och mycket lätta att få tama. 

Ja vad mer kan man säga, mycket mer. Gå in på Gotlandsfårsföreningens hemsida silverlock.se och läs mer.

Ha det så gott

Elisabeth

PS. Glöm inte min lilla utlottning där ett av fyra priser är ett hjärta av gotlandsskinn.DS

Nytt, nytt, nytt.

Nu känns mitt nya år precis som vanligt igen. Helgdagarna är slut, skolorna har dragit igång och tackorna lammar på så där lite lagom mycket. Livet rullar på helt enkelt.

En liten nyhet har jag dock att bjuda på, eller två. Tomten hade med sig ett nytt objektiv till mig förra året (ni hör hur länge sedan det låter) ett makroobjektiv. Otroligt spännande
men jag har inte hunnit experimentera så mycket med det än. Trots det utlovar jag nästan en liten varning för att jag kommer att fastna i närbildsträsket.;-)

Det går bra att fotografera "vanligt" också med objektivet.

Nära, riktigt nära och inte var det mycket skärpedjup här inte.

Jag har börjat fotografera en hel del med stativ. Bilderna ovan togs när det
höll på att skymma ute och det var egentligen omöjligt att få en bra bild.

Nyhet nummer två är att jag skall läsa en liten högskolekurs på distans, Digital bild- behandling på 7,5 poäng. All undervisning sker hemma vid datorn. Jag loggar bara in

och kan titta på lektionerna om och om igen. Det låter som ett helt fantastiskt sätt att 

lära sig på. Fattar man inte första gången är det bara att köra igen och igen. Ingen press, ingen stress, bara jag, photoshop och en härlig massa kunskap att suga i sig. O, vad det är kul att lära sig nya roliga saker. 

Ha det så gott med allt nytt.

Elisabeth

Sedan gick jag in med mina rosor och pysslade liter medan skymningen  sänkte
sig över Högagärde. Lite tomteskägg och ullband runt en helt vanlig glasburk
och det blev så här fint. Men ljuset då och färgerna? Nej det blev inte alls samma
härliga färger och lyster som i bilderna ovan. 

Tvåårskalas.

Två roliga bloggår måste absolut firas och hur firar man på en blogg? Jo med en liten

Utlottning.

 

Bara för att ni finns och tittar in till mig ibland, för vad vore bloggen utan er?

 



1:a pris.

 

1:a pris.

Vitt "änglahjärta" av fårskinn från Högagärde (se ovan) ca. 40 cm.

 

2:a pris.

 Grått hjärta av fårskinn från våra Gotlandsfår. Ca 20 cm.

 

3:e och 4:e pris.

Ett par små tröstpriser. Frön till ettårig vallmo.

En ljuslila enkelblommande skönhet som ingen i hela bloggvärlden tycks veta namnet på

eller pionvallmo i en intensiv korallrosa färg som blommar riktigt länge.

 

 

2:a pris (skylten ingår ej)

 

Ja hör ni, vi gör väl som vanligt.

Du kan delta i utlottningen med upp till tre lotter och man behöver inte ha en egen blogg för att vara med.

 

Du anmäler i kommentarsfältet att du vill vara med = 1 lott.

Du länkar med den övre bilden i detta inlägget på din egen blogg = + 1 lott till.

Du är eller blir följare av min blogg = + 1 lott till.

 

 

Om du inte vet hur man blir följare, gör så här: 

Gå till fältet Bloggintresserade i min högerlist. Där följer man bloggen med

Google Friend Connekt.

Klicka på "anslut dig till den här webbplatsen".

Logga in med ditt googlekonto eller liknande.

 

Dragning sker den 27/1.

 

 

Den namnlösa. Kanske kommer hon att blomma hos dig
till sommaren.

 

  

Stor Bloggkram från

Elisabeth

 

 

2012 i växthuset.

Alla gör det, TV, tidningar, bloggare och så även lilla jag. Vi summerar 2012 och här kommer året som gick i bilder.

Det blir lite växthusbilder från i våras och somras att drömma sig bort till. Sommaren
känns avlägsen och våren likaså men med ett växthus blir säsongen både längre och varmare.

 

 

Det blir några murriga höstbilder också även om det kanske inte så mycket att drömma sig tillbaka till. (Nu när jag la ut collaget ser jag ju att bilderna är lite mörka. Jag har tydlligen hittat lite oredigerade bilder men det bjuder jag på)

Ni som inte hängt med hela året på bloggen vill kanske veta vad jag odlar? Säsongen startar med ruccola och spenat och en barnkammaravdelning för frösådder. Sedan  är
det mest tomater kan jag avslöja och lite paprika, chilli och ömtåliga kryddor. I år fick vi
även vindruvor efter många års väntan.

Ha en fin fortsättning på

det nya odlingsåret.

 

Elisabeth