Perennrabattsplaner.

Vad gör man när vinden blåser kall runt husen, vägarna snöar igen och temperaturen sjunker. Brrr.

Jo man startar datorn, öppnar bildgalleriet och drömmer sig tillbaka. Njuter av allt det sommarvackra, begrundar sina misstag och planerar för framtiden. Varje tillbakablick är en blick framåt. I det som varit hittar jag kanske lösningen som gör mitt odlingsår optimalt. Det låter som en hyfsat bra början på ett nyårstal men vi skippar det, nu är ju det nya året trots allt inte alls så nytt längre.

Nu glömmer vi snöslask och hala vägar för en liten stund och koncentrerar oss på den rabatt som löper längs med hela grusgången på ena sidan. Jag har gett den det sofistikerade namnet grusgångsrabatten. Tre enar, två bolltujor, en rektangulär sten, tre växttorn och en rosenbuske utgör själva stommen i rabatten. Där emellan växer ett antal 
härdiga perenner, helst planterade i stora sjok men lika ofta vilt spontansådda lite här och där. Jag väljer oftast perenner med lång blomningstid och gärna med fina blad som täcker upp när blommorna blommat över. 

I somras stod jag där många gånger och funderade på hur rabatten skulle kunna bli ännu bättre, för visst ser man att den har några år på nacken och behöver restaureras lite. 

Vissa växter har tagit för sig lite för mycket och andra har nästan blivit utträngda i grusgången. Är man en liten försynt timjan känns nog den tomma varma grusgången som

ett bättre alternativ än att stanna kvar och kämpa om utrymmet.

Men hjälp, nu har jag nästan glömt bort hur jag tänkte. Då är det tur att man har sina bilder som stöd för minnet.

Fler solhattar ska det i alla fall bli. De blommar länge och ger lite stabilitet till allt det skira och småblommiga. Ormroten ska delas så att den återkommer på fler ställen i rabatten, för visst är det fint med lite upprepningar, det kan man gott kosta på sig när rabatten är lång. Sedan skulle jag önska att allt det som är litet och lågt och har vandrat ut i gången skulle få flytta in i rabatten igen men..... Den stora blåcklockan funderar jag på att ta bort helt. I stor mängd blir den gärna lite för babyblå. Visst är den en riktig älsklingsblomma men frågan är om den inte är allra vackrast och mest åtråvärd i på en  vild blomsteräng. Ni vet den som fåren inte får beta förrän sent på sommaren. ;-)

Ha det så gott

med alla era odlingsplaner.

Elisabeth