Höstutsikt och trädgårdsöversikt.

Den här veckan har bjudit på en riktig önskedag i trädgården. En vacker frostig morgon och sedan värmande sol och klara höstfärger. Förmodligen kan det inte bli bättre,  nu gäller det att trädgårdsjuta varje minut innan allt tar slut. Vi börjar med lite soluppgångs-bilder från balkongen.





Delar av trädgårdslandet och lekdelen. Till glädje för besökande barn har vi

inte gjort oss av med gungorna och lekstugan trots att våra egna blivit

tonåringar. Fast alla gillar väl att gunga, oavsett ålder.....

Aronia häcken står för rumsindelningen. Här ser ni den del av den som mår bra.

Närmare vägen ser den ut som skrutt. Kanske är jorden lite torrare och magrare där.



Solen börjar leta sig fram till rabatten längs med grusgången. Den har fått det

sofistikerade namnet grusgångsrabatten. Rosenflockel, klematis, flox och kärleks-

ört står för den mest i ögon fallande blomningen så här års.



Bakom silverpäronträdet skymtar lusthuset med tillhörande rabatt som vi rätt och

slätt kallar för lusthusrabatten. Man anar badkaret bakom det stora gräset.

Så är vi nere i marknivå igen efter att ha fått lite perspektiv på min trädgårdstillvaro. Det
kan vara roligt med översiktsbilder på trädgården så att ni kan orientera er en aning och
få ett lite större grepp om hur det egentligen ser ut.



Lite rufsigt och tufsigt ser det allt ut och agapantusen ska snart få flytta ner i

källaren.

 

Grusgångsrabatten igen och i förgrunden ser man jätteverbenan som är

planterad i en av zinkkrukorna i kollosalformat.



Nu kanske ni tycker att bilderna är lite mörka och det kan jag hålla med om.

Jag har fotat både ljusa och mörka varianter och prövat att bildbehandla lite i

efterhand med jag tycker faktiskt att lite av känslan gåt förlorad om bilden blir

ljusare.  

Trädgårdsrundan avslutas med en liten närmre titt på en ljuv, vit och frostig höstanemon.

Ha en härlig höstdag.

Elisabeth

 

 

Kära brudpar.....

Ni har fått det bästa man kan få - varandra och kärleken till varandra.

Lycka till i livet önskar floristen.

För ganska många år sedan gifte vi oss, min man och jag, i samma kyrka samma tid på året. Så ni gjorde ett bra val kära brudpar. Det låter som en bra start på ett liv tillsammans.

Brudbuketten innehöll rosa Heaven rosor, rosa germinin  Kimsey, brudslöja,
texasgräs och murgröna.

Jag har börjat photo shoppa så smått och här kommer mitt första försök. Nu

gäller det att hålla i reglagen och inte göra allt som går att göra bara för att

möjligheten finns.  Riktigt ljust och romantiskt blev det med en vit suddig inramning.

Trappstegens fula varningslinjer kändes det härligt att få plocka bort. Kanske kan

man  hitta sin egen stil. Tidigare har jag på sin höjd ljusat upp bilden lite och känner

jag mig själv rätt blir det även fortsättningsvis ganska naturligt.

 

 

 

Var rädda om varandra

Kram Elisabeth

 

 

 

Godaste spenatmackan.

I vår familj älskar vi varma mackor och vi har en egen liten specialare från trädgårds- täppan som vi mer än gärna både lagar och äter.

 

 Recept på spenatmacka.

 

Bred en skiva bröd med smör.

Lägg på några blad förvälld spenat (blir mildare än rå som innehåller oxalsyra)

Klipp över några basilikablad och lite gräslök.

Toppa med ett par skivor tomat och riven ost.

 

 Fyll en plåt eller två...

Gratinera i ugnen på ca 225 grader i några minuter eller hur ni nu gör.

 

 

 

Jag tyckte att sommarens spenatskörd blev lite klen så i augusti bestämde jag mig för att så en omgång till. Det kunde inte blivit bättre. Fröna grodde snabbt, bladen blev gigantiska och den har ännu inte gått i blom. Det är inte ofta man får chansen att känna sig så nöjd med sin skörd.

 

Så här ser min lilla höstodling ut i all enkelhet. En rad med spenat och en rad med sallat.

 

Ha en finfin trädgårdssöndag

Elisabeth

 

 



Svårfotat.

Har ni precis som jag bilder i huvudet som ni inte får till i verkligheten, motiv som ni

fotar om och om igen utan att lyckas särskilt bra eller "en gång i livet upplevelser" 

med totalt fel inställning på kameran. I bland känns det riktigt surt, andra gånger mer komiskt. Tänk jag börjar nästan tro att att det liksom inte är meningen att vissa bilder ska bli till. När tillfället äntligen kommer kan man vara säker på att kameran

ligger där hemma eller så är batteriet slut eller så är det stört omöjligt att stanna bilen just då.

 Själv kämpar jag med svarta pionvallmor, självporträtt, solnedgångar och en hel del  annat.

 

 

Om svarta läckra pionvallmon ´Black peony´ hade varit en maträtt önskar jag att jag hade kunnat ta bilderna som får det att vattnas i munnen. Efter ett oräkneligt antal försök känner jag mig till slut glad om jag åtminstone lyckas få lite skärpa i bilden. Var fokuserar man i allt fluff och hur fotar man svart så att det blir svart och inte svart om ni förstår vad jag menar.

 





Jag kan inte "posa" och ta snygga egobilder men jag skulle vilja kunna ta en liten bild på en blomma i handen åtminstone. Här tror jag faktiskt att jag har fått hjälp.

 

Till sist har vi det där med solnedgångarna...... För er som följt min jakt i verkligheten

eller på bloggen kan jag meddela att det blev ingen fin den här sommaren heller...

 

Ja ja, men vi har i alla fall fina soluppgångar här på Högagärde under vinterhalvåret.

Dessutom har jag hört att det skall vara nyttigt att längta lite.

 

 

Kram på er

Elisabeth

 

 



 



Jalikor.

Namnet låter bekant fast ändå inte och det låter mer positivt än nejlikor. Det har spekulerats i att om ett namnbyte ;-) skulle kunna öka populariteten hos en av mina

älsklings blommor.

 

 

 

Tio nejlikor på tio sätt.

Del 7.

Minns ni att jag körde ett litet tema här på bloggen förra hösten och vintern. Förmodligen inte för jag hade till och med glömt bort det själv men här kommer en liten fortsättning
och några avdammade bilder.

Ett lågt arrangemang eller en låg bukett gör sig alltid bra på ett bord. Jag har som
temat anger använt mig av tio nejlikor som jag stuckit i en oasis (men det funkar lika bra att göra en bukett) Runt detta har jag små kvistar av limonium och kardad ull och sedan har jag öst på med lite pynt i form av plättar i luften och ullgarn. Många blommor av samma sort ger en lugn yta som tål mycket dekoration.

 

Söndags kram

Elisabet

Godis.

Jag började bloggkvällen med att försöks skriva lite om mitt just nu mycket intensiva
och nördiga fårliv men ambitionen försvann någonstans på vägen. För hur skriver man
bloggkort om något som upptar så mycket av ens tid och tankar just nu att jag nästan
helt prioriterar bort trädgården.

Fårnördarnas tid är nu... 

men jag tänker inte skriva om mönstring, riksbedömning, vägnigar,och helgens baggauktion. Är ni riktigt, riktigt nyfikna får ni leta bland inläggen från förra året.
Istället blir det lite bilder från vår tacklammsgrupp. Det har nyss serverats kraftfoder i foderrännorna men själva hinken verkar också väldigt intressant. Finns det mer godis i
den eller är det som jag länge trott, mycket godare att äta ur hinken.

 



Ha det så gott.
Elisabeth


 

Höstrabatt i ruskväder.

Här har det regnat konstant i flera dagar nu och i morse, när det äntligen slutade, gav
jag mig ut med kameran i trädgården. Jag hade hoppats på en strimma solljus, ett
särskilt skimmer som skulle ge mina bilder "det" och visa trädgården från sin allra bästa sida. Men icke. Inga magiska ögonblick infann sig och trädgården kändes bara blöt och mulet gråtrist.

´Carmencita `

Sedan, efter en halvtimme eller så, gav jag mig ut igen men det blev inga "halleluja moments" då heller. Jag hoppas ni håller till godo ändå med en lite blöt och rufsig,
tufsig trädgård.

´Mme. Jules Correvon`

I grusgångsrabatten går färgerna i rosa, lila och lite blått. Just nu är det röd solhatt,
rosenflockel, flox och de småblommiga italienska klematisarna som man helst ska vila ögonen på. Det är tänkt att de sist nämnda skall klättra i växttornen med om de själva får välja slingrar de sig hellre sina grannar enebuskarna.

En lite torrare bild från "arkivet"
Den snygga toppen på växtstödet har vår händige och snälla granne
"på andra sidan skogen" fixat till.

Med hopp om en torrare

och soligare trädgårdssöndag.

Kram Elisabeth



Skilda världar.

Vi är hemma från vår lilla skåneresa men här på bloggen stannar vi kvar och gottar oss lite till. Tänk det känns nästan som att vara utomlands, till och med husen ser annorlunda ut. Allt känns så annorlunda. De har annat klimat, annan odlingszon, andra grödor och så dessa underbara vidder med en fri horisont.
 

Jag passade på att köpa med mig lite pumpor hem. Den skånska myllan kan få fart på sådant som inte trivs här hemma på småländska höglandet. Visst har jag odlat pumpor, många gånger men det var mer som ett lotteri. En fin sommar gav stor skörd men sedan kom det kanske tre dåliga somrar på rad, så jag gav upp.

När man ser en så´n här åker undrar man förstås vad man håller på med hemma....

De odlar så mycket konstiga saker som jag knappt vet vad det är: raps, bönor,
sockerbetor och annat oidentifierbart. Det är verkligen skilda världar. De odla spannmål också, massor av spannmål. Det kan väl vi med i och för sig, på våra små åkrar, men bara till djurfoder och med varierat resultat. Min inställning till spannmålsodling här på gården är väl ungefär den samma som till pumpaodling - låt dem som har förutsättningarna odla. Själva odlar vi gräs. 

Det talas så mycket om att det inte är klimatsmart att äta kött med då glömmer man bort att all mark faktiskt inte är lämplig att odla grönsaker eller spannmål på. Tänk jag tycker det är riktigt fiffigt att djuren kan äta det som inte vi kan äta, nämligen gräs.

 

 

Skåne är mitt favorit semestermål, även på hösten och nu skulle man ju kunna tro att jag kom hem med kameran full med vackra skånebilder men så är tyvärr inte fallet. Fårklippningstävlingarna tog musten ur oss totalt kan jag säga och kameran är mest fylld

med bilder på pojkar i linne (fniss) och en massa får.

 

 

Ha det så gott

Elisabeth

 

 



Fårklippnings SM

I helgen har vi varit i Skåne och tittat på fårklippningstävlingar på Näsbyholms gård

utanför Skurup. Maken och jag har varit engagerade som funktionärer men jag försökte ändå ta mig tid att fota lite. Tjugofyra tävlande från minst sju länder deltog i en öppen klass och i svenska mästerskapen för både herrar och damer. Här gäller det att klippa fort men inte fel och både fåret och ullen måste behandlas med den respekt de förtjänar

Sporten är väldigt funktionärsintensiv. Till de 4 klipparna som var på scenen samtidigt gick det åt 7 domare, 8 personer som langade fram fåren till klipparna och 2 fårlangare bakom scenen, 4 ullplockare, 4 tidtagare, 2 till sekretariatet, 1 speaker och några till.

 

Martin Sjunnesson, Torbjörn Svensson, Hannes Niklasson, Joel Barton och

Anna-Lotta Allered.





Josef Åstrand

Reine Åkerbäck och fokuserade domare och medhjälpare.

I väntan på att att resultatet på herrarnas SM skall tillkännages.

SM herrar 2012

1:a Torbjörn Svensson

2:a Martin Sjunnesson

3:a Josef Åstrand

4:a Hannes Niklasson

SM damer 2012

1:a Therese Lindh

2: Anna- Lotta Allered

Kul att ni ville följa med på fårklippningstävling och om möjligheten dyker upp i verkligheten tycker jag absolut att ni ska ta den. I länder som Australien, Nya Zeeland

och Storbritannien är sporten stor. Kolla gärna på nätet efter spännande och snabba klipp.

Vår svenske mästare klippte i finalen sju får på tiden 9.03 men på stortävlingar som VM växlar man upp lite till.







Nyfriserade SM deltagare på godsets ägor.


Tack och hej

Elisabeth



En liten helgblomma.

Trots att det bara är torsdagkväll tar jag mig friheten att önska er en trevlig helg. Fredagen kommer att vara över på ett litet kick och helgen rusar förbi fortare än vi anar, så därför tänkte jag att vi kunde få njuta av en liten helgblomma redan nu.

 

 

 

Jag har alltid tyckt om rosa, även på hösten, men tonen får gärna vara lite gråare, lite

smutsigare, lite mer som ljung. Valet faller på den rosalila rosen ´cool water`, en härlig anastasia chrysantemum och så självklart höstens bästa snittbloms- och rabattkompis, kärleksörten.

 

Oasisen täcks med långa murgrönsrankor och jag pyntar till arrangemanget med ett par texasgräs och en liten nål. Jag skulle ju förstås ha fotat blommorna så att ni såg de vackra pressglasskskålarna med det är alltid lätt att vara eferklok. Nåväl, det är ett i-landsproblem. Det blir helg ändå.

Ha det nu så skönt i helgen. Vi får hoppas att det fina vädret håller i sig.

Helgkram

Elisabeth

Vattenskott. Bekämpning enligt fårmetoden.

Jag tänkte visa några riktigt läskiga bilder på vårt gamla äppelträd som är fullt med vattenskott. Kanske har ni som jag tröttnat på de veka snabbväxande grenarna  som inte är dugliga till att bära frukt. Klipper du bort ett kommer det två nya. Visst har vi fått lära oss att man inte ska ta alla på en gång utan ta dem i omgångar under flera år med det hjälper ju inte. Det ser ni ju själva på bilden till vänster.

 

 

Jag har försökt tänka till lite. Hur fungerar naturen? Slår jag av ett sly, dvs ett lövskott i naturen eller klipper det med sekatör kommer det alltid tillbaka, ja det kanske till och med grenar sig. Om jag däremot låter fåren äta det dör det. Dör det inte efter första betningen gör det det efter andra och man blir av med det.

 

Nu skulle dethär inlägget kunna handla om hur suveräna får är på att beta, hur de håller markerna öppna och hur viktiga de är för våra  ekosystem men nu ska det handla om oönskad tillväxt i äppelträd. I år testar jag min nya metod, fårmetoden. Jag har inte släppt lös fåren med jag har repat bort bladen från skotten för hand hela två gånger och  det ser mycket lovande ut. Det helt ovetenskapliga resultatet av mitt lilla experiment är att vattenskotten tänker ge upp. Än har jag inte börjat klättra i träd för att utöva min syssla med jag skall överväga det till nästa sommar.

 

 



Jag har letat efter bilder på får som äter löv och fastnade för de här bilderna från i våras.

Allt måste kanske inte vara dagsfärskt på en blogg men lite färsk frukt från äppelträdet

´Risäter`blir det i alla fall dagen till ära. De är små och lite maskätna men smaken är frisk och god, underbart god.

  





Ha en finfin höstvecka

Elisabeth





Höstplantering.

Jag har tänkt fixa en liten höstplantering här hemma men tiden vill inte riktigt räcka till.
Så nu står växterna där i sin kasse och ser ledsna ut, i väntan på att jag ska "hinna" plantera dem. Tänk jag som hade fått för mig att hösten var en lugn tid men det stämmer inte för mig. De dagar jag är hemma från blomsteraffären har jag fullt upp med fåren och kvällarna är oftast fullbokade med andra aktiviteter.
 

Ungefär så här har jag tänkt att det ska se ut. Jag har köpt rödbladig alunrot, rosa klockljung och plättar i luften till min zinkhink. Sedan är det bara att pynta till det lite med härliga ullband i rosa och grått, en gammalrosa sidenros eller kanske en liten skylt med vacker text på. Vi får väl se hur det blir. 

Som ni kanske anar fick kameran följa med till jobbet. Det är tur att man har ett skapande jobb när man stundtals inte hinner pyssla så mycket hemma.
 

 

 

Visst är den väl underbart söt, den lilla rosa klockljungen Gaultheria (Pernethya)Mucronata. Den tillhör familjen ljungväxter och släktet vaktelbär. Det där med särskild
surjord hoppar jag över, för det är ändå ganska svårt att få den att överleva vintern även om den tål en del minusgrader. Den perenna alunroten tänker jag sedan återanvända i en rabatt och min pättar i luften måste jag komma ihåg att plocka in innan den värsta kölden slår till. Jag hoppas att det dröjer riktigt, riktigt länge.

 

Hösthälsningar

Elisabeth

 

 

 

Kryddbukett.

Jag sitter vid datorn och kollar igenom mina bilder och tänker att jag nog ska skriva

några rader om kryddlandet. Lite förvånat konstaterar jag att det finns nästan inga bilder alls. Visst har jag anat att det finns platser i trädgården som gör sig bättre på bild än andra och att vissa stråk blir nästan bortglömda men att det var så illa kände jag inte till. Nåväl, nu slipper ni se min fula snigelätna libstika som jag kapat i knähöjd, kveken (=kvickroten) i gräslöken och den ilsket limefärgade oreganon som inte riktigt vill passa in.

 

 

Kryddbukett med malört, grönmynta, lavendel,citron timjan och läkemalva.

 

Vissa kryddor använder jag flitigt och andra odlar jag bara för att de är vackra. Somliga bara finns där av någon anledning som jag för länge sedan glömt bort. Det är lätt att odla kryddväxter, så "lätt" att man aldrig blir av med vissa, även om man skulle vilja.

 

Det blir många turer med saxen när jag lagar mat och så får man ju inte glömma bort att torka eller frysa in för kommande behov.

 

 

Lavendel och citrontimjan på tork.



Min lilla örtagård mitt i trädgårdslandet har inte så mycket mer att erbjuda för i år. Det är

färdig skördat och den börjar se lite tufsig ut men nästa år ska kameran fram lite oftare.

 

 

Ha en fin fortsättning på helgen

Elisabeth