Uppladdning.

Tio nejlikor på tio sätt.

del 5.

Alla hjärtans dag närmar sig och jag laddar för fullt. I blomsteraffären kan dagen
närmast räknas vid en kort intensiv julrusch och allt är över lika fort som det började.
Men handen på hjärtat visst är det en mysig dag trots allt prat om att den är så
kommersiell.

Får se nu vad ska jag hjärtevännen få? Rosor kanske? Röda så klart? Nja, men är de
inte hemskt dyra nu? Lugn, det finns alternativ. Köp rosorna en annan gång och satsa
på något annat hjärtligt och rött istället.

Röda blommor och röda hjärtan. Vad mer kan man begära.

Långa stjälkar och ett bindställe upptill och ett nertill på

buketten. Pynta sedan med vackra band eller ett hjärta

eller varför inte en liten liten chokladask som sätts fast i

stjälkarna.

Det känns  verkligen som om det är läge att damma av mitt gamla tema nu till

Alla hjärtans dag. Det gick ju smidigt jag tror att vi tar en del till när vi ändå är igång.

Tio nejlikor på tio sätt.

Del 6.

Fast jag erkänner direkt, det är hela 13 nejlikor i dethär

hjärtat.

Fast kändes det inte lite begravning. Dethär är nog mer jag.

Det skulle hag kunna ge bort. Samma hjärta som innan

fast det är lindat med lite grått ullgarn istället och så fick

vi ju med en liten ros också.

 

Ha nu en riktigt skön

ALLA HJÄRTANS DAG

alla ni där ute i skidbackarna

och ni där hemma vid era datorer.

Vitt, vitt,vitt och en massa färg.

Just nu är hela min värld vit, mest utomhus så klart men även här i huset i den goa
stugvärmen.

Vita blommor är så vackra. Jag bara älskar dem men jag är som florist också fullt medveten om att inte alla delar min passion. Få färger kan tydligen provocera så
mycket som just helvitt. Man rynkar på näsan och förfasar sig, död och begravning.  Ständiga insändare i inredningstidningarna hatar något så oskyldigt som en färg.
Det är ju bara en färg, en av många men färger väcker så mycket känslor. 

Ranunkel, vårens kanske vackraste snittblomma.

Det blir inte bara vitt för att det är så vackert, det är lika mycket en gammal vana, ett säkert kort som man vet passar överallt i hela hemmet. Men så en dag, med julen på lagom avstånd och sommaren alldeles för långt borta, händer det. Jag börjar längta efter färg. Mycket färg och stark färg som en sorts revolt mot mitt nordiskt svala jag och alla oskrivna regler om hur en bukett eller ett hem ska se ut.

Mycket färg ska det vara, knalligt och karamelligt. Kanske inte alla färger på en gång utan noga utvalt. Jag plockar dom godaste bitarna ur godispåsen. Idag blir ranunkler
i rosa, orange och, ja vad ska vi kalla det? Mörk cerise eller rödlila...

Det är helt enkelt dags får lite

vårlik årlig färgfrossa.

Flitiga Lisa

Gamla goda vänner.

Pioner, kirskål och lite annat.

Alla trädgårdar har en historia, också vår, även om den är ganska blygsam. Min mans släkt har bott här i byn i många generationer. Ett hårt och stävsamt bonde liv med ganska lite tid för blommor och annan flärd, kan man gissa sig till när man tar en titt på de steniga åkrar som omger huset. Några fruktträd, bärbuskar och kirskål är det man lägger märke till allra först.

En av de få växter från förr som vi vet något om är en av min mans farmors  pioner. Farmor Sara fick den av sin syster. I utkanten av trädgården finns rester av rabatten där den en gång stod i sällskap med toppklocka, någon form av slide och prästkragar. Kanske växte det även dagliljor, aklejor och malvor där för det ser vi
spår av på andra platser i trädgården.

Skönheten och odjuret är den givna titeln på just denhär kombinationen. Pionen är
även den en av trädgårdens gamla trotjänare. Större delen av året lever den att ganska anonymt liv bland kirskålen borta vid matkällaren.

Det händer att jag tänker fula tankar om kirskålen men just här gör den sig ganska
bra trots allt. Säkert var den som en gång planterade den mycket nöjd, åtminstone
till en början. Kanske har den mättat många munnar, svältfödda på grönsaker tidigt
på växtsäsongen. Själv har jag testat kirskålspaj med det var ingen höjdare.

En annan vanlig växt i gamla lantträdgårdar är krollliljan. Nu skulle man kunna tro att 
den stått här i generationer men den är relativt nyinflyttad. Jag räddade den undan grävskopans framfart på det lilla torpstället som en gång i tiden varit undantagsstuga
till vår gård. Det känns verkligen som den har hittat hem.

Ha en bra dag
Flitiga Lisa

Vita vinter.

Äntligen riktig vinter, jag myser och plågas på samma gång. Min värld är vit och gnistrande vacker men ack så kall.

Vattnet har frusit hos fåren och lammen trängs under "grisa lamporna" som vi hängt upp för att de ska få lite extra värme. Vår panna käkar vedträn och det går inte så
värst många timmar förrän den behöver fyllas på igen. Dagarna har blivit ljusare och
det är ett annat ljus nu, ett ljus som väcker lusten att fotografera. Med frusna fingrar återupptäcker jag och kameran trädgården. Nu äntligen kommer tillfället som jag
väntat på så länge, att få fotografera trädgården i vinterskrud.

Ett par "grindstolpar" markerar trappan som leder från lusthusrabatten ner till gräsmattan. De finns där någonstans under murgrönan och snön.

Det finns tecken på närvaro av barn, numera tonåringar, som tycker om att gunga. Förresten tror jag aldrig att man blir för gammal för att gunga.

En alltid lika glad trädgårdsgroda sträcker lättjefullt ut sig i det som en gång varit en
fin höstplantering.

Här har vi pumpan som vi inte åt upp i höstas. Den ser ganska läcker ut med lite

pudersnö på. Sedan blev jag så frusen om fingrarna att jag gick in igen.

Ha nu en riktigt skön vinterhelg

och glöm inte vantarna, ta dubbla.

Spänningen är oliiiidlig.

Så var det dags för dragning i utlottningen av och här har vi vinnarna.

Hjärtruds Stuga 

Ett vitt fårskinnshjärta till dig.

Karla-Soil, water and nutrients
Du får ett grått fårskinnshjärta.

Pernilla på Pärlan

Det blev som du ville, ett vitt tovat hjärta.

Maj Berggrens värld

Du  har vunnit ett grått tovat hjärta.

.

Kul att så många ville vara med i utlottningen, hela 146 lotter blev det till slut.

Långt fler än jag vågade hoppas på. Jag har några fler hjärtan hemma till försäljning

och tillverkar gärna fler om det finns intresse. Eftersom de är hemgjorda och i naturmaterial kan det skilja lite i storlek och form, varje hjärta är unikt. Pris för porto tillkommer

Fårskinnshjärtan: ca 17 cm. Finns i vitt Liesterskinn och grått Gotlandsskinn från

våra egna får. Pris 290 kr. st.

Tovade ullhjärtan: ca 11 cm. Finns i mörkgrå (se bilden ovan) och ljusgrå Gotlandsull

från våra egna får samt i vitt och rött. Pris 150 kr. st.

Stort grattis till er som vann.

Hör av er till mig hogagarde@netatonce.net  så kommer det snart ett litet paket med

posten.

Livet är en blogg....

Nej riktigt så är det inte, tack och lov, men efter ett års bloggande kan jag konstatera
att bloggandet blivit en del av mitt liv, mer självklar än TV och tidningar. Egentligen
visste jag det redan efter bara några veckor, att jag var totalt fast för detta sätt att uttrycka sig. Mitt liv är fullt av bilder och ett och annat ord som bara måste ut på
något vis. För trädgårdsmästaren och herden är livet fullt av under, både stora som
små. Jag borde kanske nöja mig med att Skaparen gjort allt så vackert men jag vill
gärna vara med lite själv på ett hörn och fixa och dona. Mitt bloggande är en liten
dröm om paradiset.

Förr skrev de allra flesta för byrålådan, kanske i en dagbok med lås men nu kan det
mest privata nå hela världen om man så önskar. Det finns en och annan avart, det har
vi ju sett, men i det stora hela är det en underbart demokratisk och härlig idé att alla 
kan ta för sig i cyberrymden. Teoretiskt sett har vi alla, både vanligt folk och mer
ovanliga, samma möjlighet att nå ut, bara vi har dator och internet och lever i ett någorlunda demokratiskt land. (JA! vårt bredband funkar igen. Tack snälla ni som lät
oss snylta hos er under tiden.)

När man kommer till världen lite, blöt och vinglig är det livsnödvändigt att
 bli sedd. Gotlandstacka med lamm, april 2011.

Bloggar man för att synas? Jag låter frågan vila och hänga lite i luften en stund. Sedda
vill vi ju alla bli på ett eller annat sätt. Om det sedan är genom att vara duktiga på
jobbet, klä oss snyggt, framföra intressanta åsikter eller visa upp en dyr bil spelar
kanske mindre roll. Alla vill vi bli sedda. Det är kanske vårt djupaste mänskliga behov.
Jag har en favorit replik i en film där Hellen Mirren (?, orkar inte göra någon research) 
spelar drottning Elisabeth. En av hennes trogna gamla medarbetare ger en yngre man
råd om hur han skall lyckas vid hovet. Han säger helt enkelt: hon behöver bli sedd.
Ja även drottningar är precis som vi andra, de behöver också bli sedda.

         

Lev väl och sköt om er.

Flitiga Lisa.

Tillfälligt avbrott.

Det har blivit en ytterst ofrivillig
bloggpaus på en hel vecka orsakad av en icke fungerande internetuppkoppling.

Hela familjen är frustrerad och irriterad, ja vi klättrar nästan på väggarna. Vi är beroende av internet för att sköta vårt lantbruksföretag, våra föreningsåtagande och läxor. Bloggen, facebook och barnens alla spel ska vi bara inte tala om, men det hör ju till den mer känslomässiga delen. Det har sitt pris att bo på landet. Tänk jag trodde nästan att det var en mänsklig rättighet med fungerande bredband.

Blåklinten ´black boy` är ett fint sållskap till praktiskt
taget alla mina ettåringar.

Jag lägger ut första bästa bild jag får tag på och hoppas att mitt lilla hastiga
inlägg inte ska innehålla allt för många felskrivningar och lustiga radindelningar.
Jag längtar så efter att få titta runt lite hos alla er andra bloggare med det får vänta.

Den börjar som just lila......

Den ljuvliga vallmon vet jag faktiskt namnet på, ha ha. Det är ju inte alltid så med
våra lite mer lättfotade ettåringar. ´Purple Peony` heter hon, denna fantastiska pionvallmo. Ja man kan ju inte veta att det är en hon men har man en sådan ballerina kjol är det nog så. Jag sådde en hel rad med bara ett enda frö grodde så ni förstår
att jag vårdade den noga.

......och blir mörkare med tiden.

Ha det så gott alla ni där ute.

Jag ska försöka tygla mina abstinens.

Hoppas vi ses snart.

Flitiga Lisa

Ettårskalas med vallmo.

Jag bjuder på ettårskalas, eller ska vi säga kalas med ettåriga blommor, där vallmon är
en klar favorit.

Just nu lever jag lite i det förflutna. Jag botaniserar bland sommarens alla trädgårdsbilder och hittar en och annan godbit som jag inte bjudit på förut. En enkel lila vallmo har tagit plats i trädgårdslandet där den lever ett närmast perennt liv. Den
frösår sig snällt och återkommer år efter år. Jag odlar mer än gärna ettåringar i trädgårdslandet, det blir liksom mycket roligare att odla grönsaker då och mycket
mycket vackrare.

Vad vallmon heter kommer jag inte längre ihåg och fröpåsen har jag typiskt nog slängt.
Jag brukar skicka efter mina vallmo frön från Rara växter men där hittar jag den inte i sortimentet. Bland fröpåsarna hemma hittar jag endast en gammal skrynklig påse från Visingsborgs Örtagård med den handskrivna texten  "lila vallmo". Jag undra om det
möjligen skulle kunna vara den.... hm. Det lär jag väl inte få reda på, fröna är säkert döda efter så många år.

Se så vacker den är när solen lyser genom de tunna

kronbladen. Här får den sällskap av gurkört.

Blåklinten(!)´black boy` och blommor från en rotselleri som övervintrat blir

fint sällskap liksom bergeniablad som är oumbärliga i floristträdgården.

När man har ett sådant överflöd måste man ju så klart plocka in en och annan bukett
även om hållbarheten är försvinnande kort på just vallmon. Jag kommer på mig själv
med att ha blivit lite tråkig och bekväm när jag tänker ordet " skräpar". Vilken trist
tanke egentligen, att inte vilja plocka in blommor för att de en gång vissnar och dör.  Bort bort med den trista tanken. Våra ettåriga blommor mår i de allra flesta fall bra
av att vi plocka av dem. Om blomman vissnar och sätter frö tror växten däremot
att det är höst och slutar blomma. Ringblommor och luktärter är kanske det bästa exemplet på hur bra det verkligen är.  Så plocka mer och få en längre sommar.

Ha det gott alla

trädgårdsälskare.

Flitiga Lisa

Tulpanensdag.

Tulpantider.

Att det är tulpantider har väl knappast inte undgått någon men att det är
tulpanensdag idag kanske inte alla känner till. Det måste vi fira med ett
litet extra inlägg tycker jag. Egentligen har jag bestämt mig för länge sedan:
max två blogginlägg i vecka men jag kunde bara inte låta bli. Det fick helt
enkelt bli en lite extra stund vid datorn såhär på söndagskvällen.

Direkt från rabatten? Nej!
10-pack tulpaner, 2 krukor pärlhyacinter, oasis och
mossa och ett litet knippe med alldeles för korta körsbärs-
kvistar var allt som behövdes. Det blir lite rufsigt och
lagom oarrangerat . Det behöver man inte vara florist
för att klara av.

    Så underbart vacker att jag bara inte kunde motstå den är denna orange tulpan.

    Annars tror jag inte att jag äger en enda pryl i just den färgen. Allt måste ju

    inte matcha även om just jag tycker att livet blir lite lättare och vackrare om 

    det gör det.

Blått är kanske lite mer jag och rosa och rött med det har ni
kanske redan anat.

När jag ändå sitter här och knattrar på datorn vill jag passa på att hälsa alla

nya följare och läsare välkomna hit till bloggen. Min lilla hjärtan utlottning är

inte avslutad än och jag måste säga att det är jätte kul med alla nya mysiga

bloggar som jag kommit i kontakt med tack vare den. Utlottningen pågår fram

den första februari så än är det  inte för sent....

God natt med er.

Flitiga Lisa

Om jag fick en award.....

....skulle jag ge den vidare till.

Mormor Märtas En ljus och mysig inredningsblogg som till min stora glädje bjuder på
en härlig nystart. Framåt vårkanten hoppas jag att kameran får följa med ut i den fina
trädgården som ni ser på bilderna ovan. Jag vill se mer....

Humlans lott: En trädgårdsintresserad kolonist med smak för det goda och det vackra.

Villa Björkenäs backen: Lantligt och ljust, att jag alltid trillar dit på den sortens bloggar.

Livet på höjden: Så trevligt att jag inte är ensam om att blogga om får.

Spirande grönt: Den härliga trädgårdsbloggen med den fina prickiga bakgrunden.

Nu är det faktiskt så att jag har gått och fått en award av snälla Sofia på bloggen
Sofias bod och den tänker jag ge vidare till dessa bloggar.

Liebster är ett tyskt ord som betyder "käraste" och utnämningen ges endast till
bloggar med färre än 200 följare/prenumeranter. När man fått utmärkelsen ska

man göra följande:

*Tacka den som gett dig utmärkelsen och länka.

*Skriv ner de 5 bloggar man vill lämna awarden vidare till och låt dem veta
  det genom att lämna en kommentar hos dem.

* Till sist hoppas man att de utvalda vill lämna utmärkelsen vidare....
  

Ha det så gott.

Flitiga Lisa

Ps. Jag haft svårigheter med att kommentera på andras bloggar i ett par dagar nu
och jag har förstått att jag inte är ensam om problemet. Är det någon som begriper
sig på det hela.....? DS.



 

Bä bä vita lamm.

Nu är det fullt ös i fårhuset. Nya små lamm ser dagens ljus nästan varje dag och både

vi och tackorna har fullt upp.

Våra tackor lammar i två olika omgångar, i januari och i april och just nu är vi mitt
uppe i den första då våra Dorsettackor och köttraskorsningstackor lammar. De tackor
som inte lammat än förflyttar sig långsamt och majestätiskt likt stora Finlandsfärjor.
En tjugo cm hög tröskel mellan utfodringsplatsen och ligghallen blir dagens största utmaning. Ja vem minns inte hur man stånkade och pustade när man var höggravid.
Här innehåller alla magar två eller tre små lamm och det fick vi reda på redan tidigt
i november då vi gjorde ultraljud på dem, eller scanna som det heter på fackspråk.  

Vårt mål är att tackor och lamm ska leva ett så naturligt liv som möjligt och klara så
mycket som möjligt själva. Trots det blir det en hel del passande och extra pyssel
och ibland får man hjälpa naturen på traven. Kanske kommer nappflaskan fram och
ibland får man agera barnmorska och hjälpa till med ett felläge.

Efter ett par dagar på BB, dvs en egen lamningsbox för tackan och lammen, när vi
har sett att allt fungerar är både "mor  och barn" redo att möta världen utanför.
Det mesta kretsar kring mat och vila och så måst man ju busa lite och träna på att
springa fort och hoppa högt.

Tackan blir den första lekkompisen och tålmodigt finner hon
sig i det mesta.

Matdags. Tre munnar och två spenar. Konkurrensen är hård.

Alla lamm är ju förstås inta vita. Vår bruna finullsbagge ger ett och annat svart

lamm och korsningar kan ibland bli svart och vitfläckiga och se väldigt roliga ut.

Vi får se om även de fastnar på bild så småningom.

Så var det dags att gå

ut till fåren igen.

Vi ses, Flitiga Lisa

Årets bilder 2011 del 2.

Ettårskalaset fortsätter och jag hoppas att ni inte är blyga av er utan att ni

skriver en liten kommentar i förra inlägget så att ni får vara med utlottningen av

mina fårskinns- och ullhjäran.

Annars tänkte jag att vi skulle fortsätta att gotta oss lite i får- och trädgårdsbilder

från förra året. Visst är det läskande med flädersaft, tomater och allt det gröna

men just nu känns det otroligt avlägset. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om

jag längtar efter vår och sommar än, men på något vis tror jag att det är nyttigt

att få längta lite ibland.

Jag tror att jag säger som mannen sa: Var det verkligen så vacker hemma hos oss

i somras. Ja förmodligen var det det med vi hann nog inte titta efter eller så såg

vi bara allt arbete och alla skavanker. 

Jag gillar det där med bilder, att man kan välja vad man vill se och att man kan

välja vad man vill visa. Att man kan välja att se det vackra och att man kan se det

vackra i det "fula". Det skavda, nötta och svaga blir vacker och starkt och man ser

skönheten i vardagen.

 

Jag önskar er en riktigt 

skön vintervecka.

Flitiga Lisa

Ettårskalas med utlottning.

För precis ett år sedan började jag blogga och det tänkte jag att vi skulle
fira med en liten utlottning.

Två personer har chansen att vinna varsitt hjärta i fårskinn, som jag knåpat ihop
på min nya symaskin, (det är också värt att fira) och två personer kan vinna
varsitt tovat hjärta som även det är hemma gjort.

Fårskinnshjärtanen är ca 18 cm höga och du kan välja mellan grått Gotlandskinn

och vitt Liesterskinn. De tovade hjärtanen är ca 12 cm och finns i grått, rött och

vitt.

Du behöver inte ha en egen blogg för att delta. Det går bra att logga in under
anonym. (Eventuellt måste man förhandsgranska innan man trycker på publicera)

Du kan delta i utlottningen med upp till tre lotter genom att göra något av följande.


1 lott: Lämna en kommentar till detta inlägg.

2 lotter: Lämna en kommentar och bli följare av min blogg (om du inte redan är
              det)

3 lotter: Lämna en kommentar, bli följare och länka hit från din blogg med den
              övre bilden.

Dragningen sker den 1/2.  Glöm inte att skriva vilken färg du vill ha.

Ta nu chansen alla goa bloggvänner, kända som okända. Det är ju ändå ni som

gör halva jobbet om man säger så. Ni ger mig så mycket tillbaka.

Ja ni är faktiskt värda varsit hjärta allihop.

Kram Flitiga Lisa.

Jag är ju som ni förstår ingen storbloggare med jag hoppas att min lilla blogg under
dagen hinner passera 10.000 sidvisningar. Tänk om det kunde slumpa sig så jämt
och bra.

Årets bilder 2011 del 1.

Så här på årets allra första dag bjuder jag på en liten bildkavalkad från mitt

allra första bloggår.

Snö i mängder, härliga lammungar, tulpanfrossa och favoritrosor dominerade

årets första månader.

Det är inte lätt att starta en trädgårdsblogg mitt i vintern med endast ett fåtal

bilder, så det "bidde" ingen trädgårdsblogg, det blev en blogg som handlade om

lite mer.

Så kom den äntligen, våren,  med ännu fler lamm och en massa vårblommor och

jag började fotografera. Och fotografera och fotografera. Så nu mera är datorn

sprängfylld med bilder som jag hoppas att jag hinner visa någon gång nu i vinter när trädgården gått i vila.

Om bara några dagar fyller min lilla blogg ett år och det tänker jag fira med ett

riktigt ettårskalas. Håll utkik för det blir party, party......

Jag hade tänkt att ha en liten utlottning av något pyssligt här från gården för alla

er goa läsare, med eller utan egen blogg.

Gott Nytt År på er.

Flitiga Lisa