söndag 29 januari 2012

Livet är en blogg....

Nej riktigt så är det inte, tack och lov, men efter ett års bloggande kan jag konstatera
att bloggandet blivit en del av mitt liv, mer självklar än TV och tidningar. Egentligen
visste jag det redan efter bara några veckor, att jag var totalt fast för detta sätt att uttrycka sig. Mitt liv är fullt av bilder och ett och annat ord som bara måste ut på
något vis. För trädgårdsmästaren och herden är livet fullt av under, både stora som
små. Jag borde kanske nöja mig med att Skaparen gjort allt så vackert men jag vill
gärna vara med lite själv på ett hörn och fixa och dona. Mitt bloggande är en liten
dröm om paradiset.

Förr skrev de allra flesta för byrålådan, kanske i en dagbok med lås men nu kan det
mest privata nå hela världen om man så önskar. Det finns en och annan avart, det har
vi ju sett, men i det stora hela är det en underbart demokratisk och härlig idé att alla 
kan ta för sig i cyberrymden. Teoretiskt sett har vi alla, både vanligt folk och mer
ovanliga, samma möjlighet att nå ut, bara vi har dator och internet och lever i ett någorlunda demokratiskt land. (JA! vårt bredband funkar igen. Tack snälla ni som lät
oss snylta hos er under tiden.)

När man kommer till världen lite, blöt och vinglig är det livsnödvändigt att
 bli sedd. Gotlandstacka med lamm, april 2011.

Bloggar man för att synas? Jag låter frågan vila och hänga lite i luften en stund. Sedda
vill vi ju alla bli på ett eller annat sätt. Om det sedan är genom att vara duktiga på
jobbet, klä oss snyggt, framföra intressanta åsikter eller visa upp en dyr bil spelar
kanske mindre roll. Alla vill vi bli sedda. Det är kanske vårt djupaste mänskliga behov.
Jag har en favorit replik i en film där Hellen Mirren (?, orkar inte göra någon research) 
spelar drottning Elisabeth. En av hennes trogna gamla medarbetare ger en yngre man
råd om hur han skall lyckas vid hovet. Han säger helt enkelt: hon behöver bli sedd.
Ja även drottningar är precis som vi andra, de behöver också bli sedda.









         
Lev väl och sköt om er.
Flitiga Lisa.




9 kommentarer:

  1. Kloka ord du har o jag håller med dig. O vilket sött lamm vad jag saknar att inte ha får nu när lammen kommer det är ju så mysigt. Men jag får väl ta o följa dig när du får små lammingar. ha en skön söndag kram Beijan

    SvaraRadera
  2. Hej! Så bra du skriver...faktiskt! Jag önskar att jag kunde också uttrycka mig så väl...men det går inte ...;o(
    Men i mina tankar så låter det ju precis likadant! Utroligt mysiga bilder på den nya lammen! Vad blev det för ...nåt?
    Hälsningar,Karla.

    SvaraRadera
  3. Hej! Tänkvärt♥...
    Har era pälsfår börjat lamma nu? Inget av våra verkar vara på gång än, men det kommer... Ha det så bra och hälsa familjen, kramar Annika

    SvaraRadera
  4. Nej nu genomskådar du mig mormor Märta. Just nu är det dorset och korsnings lamm som kommer till världen och inga pålsfår/Gotlandsfår. Bilden hamnade här för att den passade till texten. Jag tar med mig kameran till ladugården ganska ofta men det är ju inte så ofta man lyckas fånga en sånhär liten helt färsk lammunge på bild.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, varför bloggar man.....i mitt fall handlar det nog om att jag som "hemmafru" (nu pensionär) har väldigt gott om tid. Jobbat i ca 50 år, uppfostrat 2 fina söner mm Sen har jag alltid gillat att skriva men det har liksom inte blivit av....nu uppmuntrade faktiskt min äldste son mig att starta en blogg och jag tragglar mig fram genom tekniken och tycker faktiskt att det är jättekul! Sen är det ju otroligt trevligt att "titta in" på alla dessa fina bloggar jag kommer i kontakt med......Fortsatt trevlig dag. Här i Göteborg har vi fn strålande sol!

      Radera
  5. Hej! Vad härligt med lamm...få mig att tänka tillbaka när jag var liten och sprang in till grannen och fick mata lammungarna med nappflaska.......nostalgi kram från Maja

    SvaraRadera
  6. Godmorgon!
    Bloggandet är verkligen ett av våra sociala medier och fyller många funktioner för oss människor med många och olika behov.
    Som du säger så är detta att bli sedd viktigt, ett grundläggande behov.

    Så härligt med dina får, så gulligt.

    Önskar dig en fin dag.
    Kram

    SvaraRadera
  7. Så klokt du formulerat dig! Visst bloggar vi för att bli sedda, men kanske också för att vi har ett behov att uttrycka våra innersta känslor och berätta om sånt som berör oss - vare sig det läses av andra eller inte.
    Fast jag har ju märkt att när jag skrivit något som kanske inte direkt berör min käre gubbe, så läser jag gärna upp det hela för honom. Fast när det gäller bloggen så läser han den aldrig. Han gillar inte datorer!

    SvaraRadera
  8. ...lite att fundera på. Själv är bloggandet nytt för mig men känns redan som jag är fast. Måste synas snart/kram sofia

    SvaraRadera