Bä bä vita lamm.

Nu är det fullt ös i fårhuset. Nya små lamm ser dagens ljus nästan varje dag och både

vi och tackorna har fullt upp.

Våra tackor lammar i två olika omgångar, i januari och i april och just nu är vi mitt
uppe i den första då våra Dorsettackor och köttraskorsningstackor lammar. De tackor
som inte lammat än förflyttar sig långsamt och majestätiskt likt stora Finlandsfärjor.
En tjugo cm hög tröskel mellan utfodringsplatsen och ligghallen blir dagens största utmaning. Ja vem minns inte hur man stånkade och pustade när man var höggravid.
Här innehåller alla magar två eller tre små lamm och det fick vi reda på redan tidigt
i november då vi gjorde ultraljud på dem, eller scanna som det heter på fackspråk.  

Vårt mål är att tackor och lamm ska leva ett så naturligt liv som möjligt och klara så
mycket som möjligt själva. Trots det blir det en hel del passande och extra pyssel
och ibland får man hjälpa naturen på traven. Kanske kommer nappflaskan fram och
ibland får man agera barnmorska och hjälpa till med ett felläge.

Efter ett par dagar på BB, dvs en egen lamningsbox för tackan och lammen, när vi
har sett att allt fungerar är både "mor  och barn" redo att möta världen utanför.
Det mesta kretsar kring mat och vila och så måst man ju busa lite och träna på att
springa fort och hoppa högt.

Tackan blir den första lekkompisen och tålmodigt finner hon
sig i det mesta.

Matdags. Tre munnar och två spenar. Konkurrensen är hård.

Alla lamm är ju förstås inta vita. Vår bruna finullsbagge ger ett och annat svart

lamm och korsningar kan ibland bli svart och vitfläckiga och se väldigt roliga ut.

Vi får se om även de fastnar på bild så småningom.

Så var det dags att gå

ut till fåren igen.

Vi ses, Flitiga Lisa