Uteplantering: första penséerna

Tjolahopp! Nu är våren här. 

Mina penséer har överlevt alla kalla nätter. De lever med kunde mått bättre. Sex minusgrader var kanske inte bästa behandlingen med var gör man när man bara vill. 
Men nu har våren kommit och nu ska de växa, må bra och bli vackrare och vackrare för varje dag.

Varmt runt fötterna med lite ull. Kanske bara psykologiskt med ändå.

Ett eget litet växthus borde alla penséer kunna kräva ;-) 

Jag älskar penséer i lite smutsiga dova pastellfärger. Här blev det
övervägande lila nyanser.

En liten söting till.

Jag har upptäckt hur vacker alen är. 

Riset i den stora zinkkrukan är grenar från al. Jag har ett litet buskröjningsprojekt i en 

av våra ängar och man skulle kunna säga att alen är en restprodukt. Fåren som annars 

gillar nästan allt löv, ratar just alen och för att det inte ska växa igen totalt måste jag hjälpa till.  Jag blir så glad när jag kan kombinera nytta med nöje och känner mig både kreativ och arbetsam på en gång. Det blir fint i ängen och fint i krukan. 

Tittar man riktigt noga så ser man att knopparna har en vacker lila nyans som kan få vilken florist eller fotograf som helst att bli lycklig. Fast man måste som sagt var titta riktigt noga.....

Vårkram Elisabeth