lördag 2 februari 2013

Lammrapport.

På självaste julafton fick vi årets första (ja man säger så) lammunge och sedan dess har det rullat på i en lugn men jämn takt under en hel månad. Sista veckan har det däremot varit helt stopp. Vi har en endaste tacka kvar som ska lamma, en liten ungtacka, och hon låter verkligen vänta på sig.

Nu undrar ni kanske hur det har gått och framför allt om vi har klarat oss undan Schmallenberg viruset. Nej vi har inte sluppit undan vi heller.



Det är inte så ofta det pratas om får i nyhetsrapporteringen med i år har det gjorts det   en del. Anledningen är ett nytt virus som upptäcktes så sent som 2011 i tyska Schmallenberg och som sedan dess har spridit sig till idisslare i stora delar av Europa. Viruset sprids med svidknott och ett djur som blir smittat kan få feber, dålig matlust och nedsatt mjölkproduktion. Vuxna djur dör inte av infektionen men smittas tackan under lågdräktigheten kan hon kasta eller få missbildade och/eller dödfödda lamm. Tackan själv utvecklar antikroppar och blir troligtvis immun hela livet. Än så länge finns inget vaccin med det spås komma.




Hos oss har en tacka fått ett gravt missbildat lamm men hur drabbade just vi är vet vi inte riktigt. Vi har betydligt färre lamm födda nu i vinter jämfört med förra året med vad det exakt beror på är svårt att säga. Kanske ville det sig inte riktigt när baggen var i farten i augusti, kanske var det några tackor som blev smittade och kastade, kanske var de dödfödda lammen också smittade.  Kanske, kanske inte. (Som ni ser gillar jag att upprepa mig, det blir liksom lite mer tryck i orden då) Det kan också ha varit så att tackorna som hade trillingar förra året "tyckte" att de ville ta det lite lugnt i år. Det funkar ofta så i får världen, efter ett tufft år med  många lamm är det svårare för tackan att bli dräktig med flera foster året efter.


Jag tänker bespara er bilder på det missbildade lamm som vi under stor möda lyckades få ut för ett par veckor sedan och istället blir det lite glada lammbilder. Det är nämligen så 
man får se livet när man är fårägare, man får glädja sig över de djur som lever och mår bra och försöka låta bli att tänka på det svåra. Vi kanske rent av ska se oss som förskonade. Det var ju bara ett lamm och lamningstiden är trots allt en glädjens tid. 


Lammkramar
Elisabeth


10 kommentarer:

  1. Så fina lamm! Man blir ju helt varm inombords bara av att se dem. Förstår också att det kan vara svårt som uppfödare att se missbildade lamm, eller att det inte blir lamm alls. Hoppas ni blir skonade framöver! Men söta är de ...
    Ha så gott!

    SvaraRadera
  2. Gripande inlägg om verkligheten i djurvärlden....../M

    SvaraRadera
  3. Jag har läst om detta nya virus och det låter fasansfullt vad det kan ställa till med. Kan inte låta bli att undra varför??? det kommer nya sjukdomar hela tiden. Besvärliga sådana. Jag är ju inte så insatt i djursjukdomar men även inom växtriket kommer än den ena farsoten efter den andra på löpande band nu. Vad är det som händer?

    Jag hoppas att man kommer med ett vaccin snart så att era och alla andra idisslare slipper detta virus med sina hemska följder.

    Kram

    SvaraRadera
  4. Alldeles underbart att se de små söta liven. Som utomstående tänker man sällan på de tråkiga sidorna med djuruppfödning. Hoppas era friska tackor och lamm hålls friska.

    Rabatten i förra inlägget ser så härligt lummig ut. Jag är ännu i stadiet plantera nya rabatter, så jag ser fram emot det där skedet då de vuxit till sig så pass att de måste restaureras lite, även om det ju kräver en del jobb också :)

    Ha en bra söndag!

    SvaraRadera
  5. Hej
    När jag läste om sjukdomen för några veckor sen så tänkte jag på dig. Undrade om du var förskonad och hoppades verkligen det. Tråkigt nog var det inte så, men jag beundrar ändå ditt förhållningssätt.
    Dina friska lammungar är så grymt fina och söta, att det är svårt att hitta ord. Man blir varm inombords när man ser dem!
    Kram Pia

    SvaraRadera
  6. Usch vad otäckt det lät, har inte hört talas om det tidigare. Får hoppas ens får blir beskonade.

    Vilka härliga får- och lammbilder du bjuder på och vad skönt att "bara" ett lamm drabbades för er, även om det förstås inte är roligt..

    Önskar dig en fin kväll!
    Kram, Sofie

    SvaraRadera
  7. Usch tråkigt. Vi har vissa år haft många problem med lamm, det är jobbigt, så jag förstår dig! Men kul med alla era små friska busiga lamm. kram Sophia

    SvaraRadera
  8. Du har naturligtvis helt rätt inställning för att vara en fårbonde,jag skulle nog aldrig greja det. Jag tar illa vid mig så fort jag får höra att det ska bli slakt t.ex. Är nog en typisk stadsbo som hamnat på landet! SÅ blödig får man bara inte vara.....men dom är ju så vansinnigt söta dom små liven och att då få se dödfödda och missbildade, nä det skulle jag aldrig greja!!

    SvaraRadera
  9. Trots sjukdomar å annat elände så blir jag helt varm inombords när jag läser om era fina får. Om jag nån gång flyttar ut på landet så är det får jag ska ha och en ullig ko.

    Tack för det fantastiska ullhjärtat! Har gosat med det hela helgen ♥ Vår lilla katt är också förtjust i det, hon kör in hela sin lilla skära nos och luktar sig trött.

    Kram!

    SvaraRadera
  10. Men så jobbig för er önskar er all lycka och att man hittar vaccin för att sätta stopp för denna grymma sjukdom.
    Jag är helt betagen i 13016 har aldrig sett något så sött, vill ha.... men förstår att det lilla lammet trivs bäst hos sin mamma.
    Önskar dig en fin vecka!
    Kramar Raina

    SvaraRadera