Lammliv på Högagärde

I januari kommer årets första lamm till världen här på Hägagärde och så här i början av februari närmar vi oss slutet på vår första lammningsomgång. Det kan ju tyckas konstigt med lamning mitt i smäll kalla vintern, helt mot naturen. Väldigt många fårraser som tex våra Gotlandsfår är också  styrda efter årstiden och  lammar på
senvåren och försommaren ( enstaka undantag förekommer tex. en besättning på
Gotland med 300 tackor)
Men hur som helst vill ju vi konsumenter kunna äta färskt lammkött hela året. Lösningen är bla. tackor av raserna dorset och finull, eller korsningar där dessa raser ingår, som kan bli dräktiga under hela året.



Hur hamnade jag här? Jo min herde ville ha en födelsevikt på mig och sedan
tryckte hon i plastmärken i mina öron . Nu vet både hon och EU vem jag är.
Nr. 11 051 heter jag. Något mer du ville veta?

Det kan bli  jobbigt med tidiga lamnigar om vädret är extremt kallt och då är det extra viktigt att lammet snabbt blir torrt och snabbt får i sig den livsviktiga råmjölken. Tänker man sig inte för kan det gå åt väldigt mycket kraftfoder med den här produktionsformen och då blir det dyrt. Detta ska väl å andra sidan kompenseras av att vi får mer betalt för köttet från lammen som går till slakt under första halvan av året.

Framåt mars, april brukar vi låta tackor och lamm få komma ut och rasta av sig i hagen runt ladugården, dörren står öppen och de kan gå ut och in som de vill. När sedan sommaren kommer kan jag släppa mina tackor på ett naturbeten som har alldeles för dåligt näringsvärde för växande lamm och digivande tackor. För oss känns det väldigt bra att kombinera två olika produktionsformer, vi fördelar arbetet lite mer jämt över året och kan använda våra åkrar och ängar på det sätt som passar djuren bäst.



Morsor kan man ha till mycket.
Viloplats  kanske?

Lekplats?
 Herre på täppan.

Som fårbonde tycker jag att lamningstiden är den allra roligaste på fåråret. Visst är det mycket passande på djuren, sena nätter, tidiga mornar och flera gånger där emellan men för det mesta klarar tackorna lamningen helt själva. I sällsynta fall får man rycka in och vara barnmorska, rätta till ett felläge eller hjälpa till att dra ut ett lamm som tar lite för lån tid på sig. Det är lika fantastiskt varje gång en ny liten lammunge kommer till världen och jag upphör aldrig att förundras över livet. Under en mycket kort och känslig period  knyter tackan och hennes lamm band till varandra som skall vara under lång tid. Får hon ett tacklamm kan relationen bli livslång.

Ibland går det inte som man tänkt sig. Gränsen mellan liv och död kan vara tunn men tackor är rationella djur som inte sörjer i onödan. Får de inget gensvar från lammet ger de snabbt upp hela projektet. Det är nästan så att jag tror att jag blir mer ledsen över ett förlorat lamm än tackan själv.

Är man av någon anledning lite deppig finns det nog ingen bättre humörhöjare än att ställa sig och titta på de små lammen när de busar med  varandra.



Gotlandsbaggen Ram omsvärmad av tackorna.
I april är det dags för nästa lamningsomgång.



Så till sist alla trädgårds freak, håll ut, nästa gång blir det lite trädgårdsbilder även om trädgården känns lite gråtrist just nu.

Flitiga Lisa