Livet är en blogg....

Nej riktigt så är det inte, tack och lov, men efter ett års bloggande kan jag konstatera
att bloggandet blivit en del av mitt liv, mer självklar än TV och tidningar. Egentligen
visste jag det redan efter bara några veckor, att jag var totalt fast för detta sätt att uttrycka sig. Mitt liv är fullt av bilder och ett och annat ord som bara måste ut på
något vis. För trädgårdsmästaren och herden är livet fullt av under, både stora som
små. Jag borde kanske nöja mig med att Skaparen gjort allt så vackert men jag vill
gärna vara med lite själv på ett hörn och fixa och dona. Mitt bloggande är en liten
dröm om paradiset.

Förr skrev de allra flesta för byrålådan, kanske i en dagbok med lås men nu kan det
mest privata nå hela världen om man så önskar. Det finns en och annan avart, det har
vi ju sett, men i det stora hela är det en underbart demokratisk och härlig idé att alla 
kan ta för sig i cyberrymden. Teoretiskt sett har vi alla, både vanligt folk och mer
ovanliga, samma möjlighet att nå ut, bara vi har dator och internet och lever i ett någorlunda demokratiskt land. (JA! vårt bredband funkar igen. Tack snälla ni som lät
oss snylta hos er under tiden.)

När man kommer till världen lite, blöt och vinglig är det livsnödvändigt att
 bli sedd. Gotlandstacka med lamm, april 2011.

Bloggar man för att synas? Jag låter frågan vila och hänga lite i luften en stund. Sedda
vill vi ju alla bli på ett eller annat sätt. Om det sedan är genom att vara duktiga på
jobbet, klä oss snyggt, framföra intressanta åsikter eller visa upp en dyr bil spelar
kanske mindre roll. Alla vill vi bli sedda. Det är kanske vårt djupaste mänskliga behov.
Jag har en favorit replik i en film där Hellen Mirren (?, orkar inte göra någon research) 
spelar drottning Elisabeth. En av hennes trogna gamla medarbetare ger en yngre man
råd om hur han skall lyckas vid hovet. Han säger helt enkelt: hon behöver bli sedd.
Ja även drottningar är precis som vi andra, de behöver också bli sedda.

         

Lev väl och sköt om er.

Flitiga Lisa.

Tillfälligt avbrott.

Det har blivit en ytterst ofrivillig
bloggpaus på en hel vecka orsakad av en icke fungerande internetuppkoppling.

Hela familjen är frustrerad och irriterad, ja vi klättrar nästan på väggarna. Vi är beroende av internet för att sköta vårt lantbruksföretag, våra föreningsåtagande och läxor. Bloggen, facebook och barnens alla spel ska vi bara inte tala om, men det hör ju till den mer känslomässiga delen. Det har sitt pris att bo på landet. Tänk jag trodde nästan att det var en mänsklig rättighet med fungerande bredband.

Blåklinten ´black boy` är ett fint sållskap till praktiskt
taget alla mina ettåringar.

Jag lägger ut första bästa bild jag får tag på och hoppas att mitt lilla hastiga
inlägg inte ska innehålla allt för många felskrivningar och lustiga radindelningar.
Jag längtar så efter att få titta runt lite hos alla er andra bloggare med det får vänta.

Den börjar som just lila......

Den ljuvliga vallmon vet jag faktiskt namnet på, ha ha. Det är ju inte alltid så med
våra lite mer lättfotade ettåringar. ´Purple Peony` heter hon, denna fantastiska pionvallmo. Ja man kan ju inte veta att det är en hon men har man en sådan ballerina kjol är det nog så. Jag sådde en hel rad med bara ett enda frö grodde så ni förstår
att jag vårdade den noga.

......och blir mörkare med tiden.

Ha det så gott alla ni där ute.

Jag ska försöka tygla mina abstinens.

Hoppas vi ses snart.

Flitiga Lisa

Ettårskalas med vallmo.

Jag bjuder på ettårskalas, eller ska vi säga kalas med ettåriga blommor, där vallmon är
en klar favorit.

Just nu lever jag lite i det förflutna. Jag botaniserar bland sommarens alla trädgårdsbilder och hittar en och annan godbit som jag inte bjudit på förut. En enkel lila vallmo har tagit plats i trädgårdslandet där den lever ett närmast perennt liv. Den
frösår sig snällt och återkommer år efter år. Jag odlar mer än gärna ettåringar i trädgårdslandet, det blir liksom mycket roligare att odla grönsaker då och mycket
mycket vackrare.

Vad vallmon heter kommer jag inte längre ihåg och fröpåsen har jag typiskt nog slängt.
Jag brukar skicka efter mina vallmo frön från Rara växter men där hittar jag den inte i sortimentet. Bland fröpåsarna hemma hittar jag endast en gammal skrynklig påse från Visingsborgs Örtagård med den handskrivna texten  "lila vallmo". Jag undra om det
möjligen skulle kunna vara den.... hm. Det lär jag väl inte få reda på, fröna är säkert döda efter så många år.

Se så vacker den är när solen lyser genom de tunna

kronbladen. Här får den sällskap av gurkört.

Blåklinten(!)´black boy` och blommor från en rotselleri som övervintrat blir

fint sällskap liksom bergeniablad som är oumbärliga i floristträdgården.

När man har ett sådant överflöd måste man ju så klart plocka in en och annan bukett
även om hållbarheten är försvinnande kort på just vallmon. Jag kommer på mig själv
med att ha blivit lite tråkig och bekväm när jag tänker ordet " skräpar". Vilken trist
tanke egentligen, att inte vilja plocka in blommor för att de en gång vissnar och dör.  Bort bort med den trista tanken. Våra ettåriga blommor mår i de allra flesta fall bra
av att vi plocka av dem. Om blomman vissnar och sätter frö tror växten däremot
att det är höst och slutar blomma. Ringblommor och luktärter är kanske det bästa exemplet på hur bra det verkligen är.  Så plocka mer och få en längre sommar.

Ha det gott alla

trädgårdsälskare.

Flitiga Lisa

Tulpanensdag.

Tulpantider.

Att det är tulpantider har väl knappast inte undgått någon men att det är
tulpanensdag idag kanske inte alla känner till. Det måste vi fira med ett
litet extra inlägg tycker jag. Egentligen har jag bestämt mig för länge sedan:
max två blogginlägg i vecka men jag kunde bara inte låta bli. Det fick helt
enkelt bli en lite extra stund vid datorn såhär på söndagskvällen.

Direkt från rabatten? Nej!
10-pack tulpaner, 2 krukor pärlhyacinter, oasis och
mossa och ett litet knippe med alldeles för korta körsbärs-
kvistar var allt som behövdes. Det blir lite rufsigt och
lagom oarrangerat . Det behöver man inte vara florist
för att klara av.

    Så underbart vacker att jag bara inte kunde motstå den är denna orange tulpan.

    Annars tror jag inte att jag äger en enda pryl i just den färgen. Allt måste ju

    inte matcha även om just jag tycker att livet blir lite lättare och vackrare om 

    det gör det.

Blått är kanske lite mer jag och rosa och rött med det har ni
kanske redan anat.

När jag ändå sitter här och knattrar på datorn vill jag passa på att hälsa alla

nya följare och läsare välkomna hit till bloggen. Min lilla hjärtan utlottning är

inte avslutad än och jag måste säga att det är jätte kul med alla nya mysiga

bloggar som jag kommit i kontakt med tack vare den. Utlottningen pågår fram

den första februari så än är det  inte för sent....

God natt med er.

Flitiga Lisa

Om jag fick en award.....

....skulle jag ge den vidare till.

Mormor Märtas En ljus och mysig inredningsblogg som till min stora glädje bjuder på
en härlig nystart. Framåt vårkanten hoppas jag att kameran får följa med ut i den fina
trädgården som ni ser på bilderna ovan. Jag vill se mer....

Humlans lott: En trädgårdsintresserad kolonist med smak för det goda och det vackra.

Villa Björkenäs backen: Lantligt och ljust, att jag alltid trillar dit på den sortens bloggar.

Livet på höjden: Så trevligt att jag inte är ensam om att blogga om får.

Spirande grönt: Den härliga trädgårdsbloggen med den fina prickiga bakgrunden.

Nu är det faktiskt så att jag har gått och fått en award av snälla Sofia på bloggen
Sofias bod och den tänker jag ge vidare till dessa bloggar.

Liebster är ett tyskt ord som betyder "käraste" och utnämningen ges endast till
bloggar med färre än 200 följare/prenumeranter. När man fått utmärkelsen ska

man göra följande:

*Tacka den som gett dig utmärkelsen och länka.

*Skriv ner de 5 bloggar man vill lämna awarden vidare till och låt dem veta
  det genom att lämna en kommentar hos dem.

* Till sist hoppas man att de utvalda vill lämna utmärkelsen vidare....
  

Ha det så gott.

Flitiga Lisa

Ps. Jag haft svårigheter med att kommentera på andras bloggar i ett par dagar nu
och jag har förstått att jag inte är ensam om problemet. Är det någon som begriper
sig på det hela.....? DS.



 

Bä bä vita lamm.

Nu är det fullt ös i fårhuset. Nya små lamm ser dagens ljus nästan varje dag och både

vi och tackorna har fullt upp.

Våra tackor lammar i två olika omgångar, i januari och i april och just nu är vi mitt
uppe i den första då våra Dorsettackor och köttraskorsningstackor lammar. De tackor
som inte lammat än förflyttar sig långsamt och majestätiskt likt stora Finlandsfärjor.
En tjugo cm hög tröskel mellan utfodringsplatsen och ligghallen blir dagens största utmaning. Ja vem minns inte hur man stånkade och pustade när man var höggravid.
Här innehåller alla magar två eller tre små lamm och det fick vi reda på redan tidigt
i november då vi gjorde ultraljud på dem, eller scanna som det heter på fackspråk.  

Vårt mål är att tackor och lamm ska leva ett så naturligt liv som möjligt och klara så
mycket som möjligt själva. Trots det blir det en hel del passande och extra pyssel
och ibland får man hjälpa naturen på traven. Kanske kommer nappflaskan fram och
ibland får man agera barnmorska och hjälpa till med ett felläge.

Efter ett par dagar på BB, dvs en egen lamningsbox för tackan och lammen, när vi
har sett att allt fungerar är både "mor  och barn" redo att möta världen utanför.
Det mesta kretsar kring mat och vila och så måst man ju busa lite och träna på att
springa fort och hoppa högt.

Tackan blir den första lekkompisen och tålmodigt finner hon
sig i det mesta.

Matdags. Tre munnar och två spenar. Konkurrensen är hård.

Alla lamm är ju förstås inta vita. Vår bruna finullsbagge ger ett och annat svart

lamm och korsningar kan ibland bli svart och vitfläckiga och se väldigt roliga ut.

Vi får se om även de fastnar på bild så småningom.

Så var det dags att gå

ut till fåren igen.

Vi ses, Flitiga Lisa

Årets bilder 2011 del 2.

Ettårskalaset fortsätter och jag hoppas att ni inte är blyga av er utan att ni

skriver en liten kommentar i förra inlägget så att ni får vara med utlottningen av

mina fårskinns- och ullhjäran.

Annars tänkte jag att vi skulle fortsätta att gotta oss lite i får- och trädgårdsbilder

från förra året. Visst är det läskande med flädersaft, tomater och allt det gröna

men just nu känns det otroligt avlägset. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om

jag längtar efter vår och sommar än, men på något vis tror jag att det är nyttigt

att få längta lite ibland.

Jag tror att jag säger som mannen sa: Var det verkligen så vacker hemma hos oss

i somras. Ja förmodligen var det det med vi hann nog inte titta efter eller så såg

vi bara allt arbete och alla skavanker. 

Jag gillar det där med bilder, att man kan välja vad man vill se och att man kan

välja vad man vill visa. Att man kan välja att se det vackra och att man kan se det

vackra i det "fula". Det skavda, nötta och svaga blir vacker och starkt och man ser

skönheten i vardagen.

 

Jag önskar er en riktigt 

skön vintervecka.

Flitiga Lisa

Ettårskalas med utlottning.

För precis ett år sedan började jag blogga och det tänkte jag att vi skulle
fira med en liten utlottning.

Två personer har chansen att vinna varsitt hjärta i fårskinn, som jag knåpat ihop
på min nya symaskin, (det är också värt att fira) och två personer kan vinna
varsitt tovat hjärta som även det är hemma gjort.

Fårskinnshjärtanen är ca 18 cm höga och du kan välja mellan grått Gotlandskinn

och vitt Liesterskinn. De tovade hjärtanen är ca 12 cm och finns i grått, rött och

vitt.

Du behöver inte ha en egen blogg för att delta. Det går bra att logga in under
anonym. (Eventuellt måste man förhandsgranska innan man trycker på publicera)

Du kan delta i utlottningen med upp till tre lotter genom att göra något av följande.


1 lott: Lämna en kommentar till detta inlägg.

2 lotter: Lämna en kommentar och bli följare av min blogg (om du inte redan är
              det)

3 lotter: Lämna en kommentar, bli följare och länka hit från din blogg med den
              övre bilden.

Dragningen sker den 1/2.  Glöm inte att skriva vilken färg du vill ha.

Ta nu chansen alla goa bloggvänner, kända som okända. Det är ju ändå ni som

gör halva jobbet om man säger så. Ni ger mig så mycket tillbaka.

Ja ni är faktiskt värda varsit hjärta allihop.

Kram Flitiga Lisa.

Jag är ju som ni förstår ingen storbloggare med jag hoppas att min lilla blogg under
dagen hinner passera 10.000 sidvisningar. Tänk om det kunde slumpa sig så jämt
och bra.

Årets bilder 2011 del 1.

Så här på årets allra första dag bjuder jag på en liten bildkavalkad från mitt

allra första bloggår.

Snö i mängder, härliga lammungar, tulpanfrossa och favoritrosor dominerade

årets första månader.

Det är inte lätt att starta en trädgårdsblogg mitt i vintern med endast ett fåtal

bilder, så det "bidde" ingen trädgårdsblogg, det blev en blogg som handlade om

lite mer.

Så kom den äntligen, våren,  med ännu fler lamm och en massa vårblommor och

jag började fotografera. Och fotografera och fotografera. Så nu mera är datorn

sprängfylld med bilder som jag hoppas att jag hinner visa någon gång nu i vinter när trädgården gått i vila.

Om bara några dagar fyller min lilla blogg ett år och det tänker jag fira med ett

riktigt ettårskalas. Håll utkik för det blir party, party......

Jag hade tänkt att ha en liten utlottning av något pyssligt här från gården för alla

er goa läsare, med eller utan egen blogg.

Gott Nytt År på er.

Flitiga Lisa

Jag vann!!!

Jag har vunnit ett pris på en utlottning hos Sofia med den söta, lantliga och pyssliga
bloggen Sofias bod. Jag blev så barnsligt förstjust att jag helt enkelt bara måste
visa vad jag fick. Tack snälla Sofia. Det var helt i min smak.

Vi fortsätter väl att njuta av julen ett litet tag till.....eller..... Även om det

kliar lite i fingrarna att få skriva om våra alldelas nyfödda lammungar  och visa

lite vårblommor, så är det ändå officiellt jul till Tjugondedag Knut eller åtminstone

till nyår. Jag kan bara konstatera att jag lever i två skilda världar. I blomster-

affären städades julen bort redan i tisdags och vi har ägnat de senaste dagarna

åt att förbereda inför nyår.

Amaryllisen är nog min favorit julblomma men kanske har ni precis som jag
tröttnat på att den tippar ur krukan och att stänglarna till och med går av
av tyngden. Numera planterar jag den oftast i en hög vas så att den får lite stöd.
Ett annat tips är att nästan inte låta den få något vatten alls innan den börjat
blomma. Då växer den inte så mycket på höjden.

Om olycka är framme så finns det inga hopplösa fall, bara nya möjligheter.
Skär av stängeln och sätt den i en vas eller häng den upp och ner och häll vatten
i stjälken.

Ja julen är kort, eller kanske inte. Det är i alla fall väldigt kul med julkort, både
att få och att göra egna. Julgranskulor är ju också kul. Fniss!

Vi hörs.

Ha en skön fortsättning på veckan.

Flitiga Lisa.

Mer jul, ge mej mer jul.

Skulle ni ha missat det så säger jag det
igen. GOD JUL på er och god fortsättning.

Årets snyggaste julkrukor i ruffig lite stram betong. Snygga i fönstret men
inte så ergonomiska för oss florister, de är ju så tunga.

Tomten har varit här, gästerna har åkt hem och lite trötta men nöjda går hela

familjen runt och njuter av julefriden och allt det vackra. Vi slappar och bryr oss
inte ens om att bädda sängarna. Äter en massa julmat och konstaterar nöjt att
julbord är fantastiskt, man kan leva på rester i flera dagar. Sedan blir man bort-
bjuden och då behöver man inte heller laga mat. Härligt och helt i min smak.

Ullkrans, ull hyacinter och en ullig liten luva på enen. Jag älskar att julpyssla men

anar att det nog inte blir något mer pysslat på ett tag nu. Nu ska jag bara umgås,

blogga och läsa julklapps böcker.

Snön försvann lagom till jul men innan granen fick komma in var vår värld lika

vit och vacker som ett julkort. Nu får vi njuta av vita blommor inomhus istället.

Kolla in vår jätte kruka, än har den inte helt besegrats av vintern. Silverfallet

mår bra och i den lilla krukan har vi en ganska välmående "spisi bell". Bacopan

strök nog med i veckan och min fina ljung den gav upp för länge sedan.

Är ni sugna på mer jul? Jag är det absolut. Får jag bara en ljus och fin dag som

lämpar sig för fotografering så tänker jag  bjuda på mer. Lite amaryllis kanske

och en och annan hyacint.

Julkramar

Flitiga Lisa.

I juletid.

Det hände sig vid den tiden..... för ca.

tvåtusen år sedan och det känns lika

verkligt nu som då.

Vår något plastiga julkrubba....

Nu i veckan fick jag följa med på en julvandring i Norra Sandsjö kyrka för att

med alla sinnen ta del av julens budskap. Jag fick skattskriva mig i Betlehem, följa

samma stjärna som de österlänska stjärntydarna, träffa herdarna och fåren  och

sist men inte minst fick jag träffa julens huvudperson, Jesus.

......och lite riktiga bilder. Skattskrivning i Betlehem

Julevangeliet. Lukas 2:1-20.

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle

skattskrivas. Det var den första skattskrivningen,och den hölls när Quirinius var
ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig var och en till sin stad. Och
Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i
Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig
tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son,

den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte

fanns plats för dem inne i härberget.

I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod
Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de
greps av stor förfäran. Men ängels sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud
till er om en stor glädje,en glädje för hela folket. I dag har en frälsaren fötts
åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall
finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Och plötsligt var
där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: "Ära i
höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt."

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra:
"Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit
oss veta." De skyndade iväg och fann Josef och Maria och det nyfödda barnet
som låg i krubban. När de hade sett det berättade de var som hade sagts till
dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria
tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka
och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som
det hade sagts dem.

Massor av julfrid åt er alla.

Kram Flitiga Lisa.

Adventsmys och julefrid.

Själv befinner jag mig någonstans där mitt
emellan. Jag tror att det kallas julstress.

Det är så lätt att ryckas med i den allmänna julhysterin. Mer jul, mer mat och
ännu mera klappar. Då tar jag ett djupt andetag, andas in, andas ut och påminner
mig själv om varför vi firar jul. Jag bestämmer mig raskt för att bara göra det jag
själv orkar och vill och då gäller det att prioritera och delegera nu när det är bråda
tider i blomsteraffären.

Julpyntat i glasverandan.

Jag älskar verkligen julen och tillsammans med min familj kommer jag att plocka
russinen ur kakan. Jag har lagat julgodis ihop med tjejkompisarna och tänker göra
egna julkort. Mannen får den stora äran att städa och koka julskinkan och så ska
vi så klart pynta lite. Mer än så behövs egentligen inte, man kan ju faktiskt köpa
färdigt.... men du mamma du glömmer väl inte att ta med köttbullarna och
världens bästa Jansson. Är det någon som vill baka lite pepparkakor går det också bra...........

Förra årets mosskrans fick nytt liv med lite vit sprejfärg.

Adventsmys och julefrid åt er alla.

Flitiga Lisa

Nästan som julafton.

Två stora säckar står och väntar på mig när jag kommer hem från jobbet en kväll  nu i veckan. Det är inte tomten som av misstag kommit för tidigt. Nej det är
roligare än så. Årets första riktiga leverans av lammskinn har anlänt, direkt från
berederiet i Tranås. Äntligen får jag se hur årets skinn blev och äntligen slipper
jag be kunderna vänta.

Varken säckarna eller högarna med skinn gjorde sig på bild så jag bjuder på
lite mys från kökssoffan istället. Fårskinnskuddar och klassiska ränder som
aldrig går ur.

En stund senare har matsalsbordet förvandlats till arbetsbord och skinnen ligger
utspridda över hela rummet. Nu vidtar ett intensivt plockande. Jag tittar och
känner, jämför storlek och kvalité och kollar in mönstringsresultaten från i somras.
Alla skinnen är individ märkta och vissa känner jag igen direkt medans andra
kanske levt sina liv lite mer anonymt.

Till slut har jag lyckats sortera upp dem i ett antal högar i olika prisklasser och
nästa dag gör jag kanske om proceduren igen. Oftast är det förstas intrycket
bestående med det händer att jag ångrar mig och undrar varför jag var så stäng
mot just det skinnet? Det var ju alldeles, alldeles underbart, trots den lilla vita
fläcken eller kanske tack vare den? Ungefär så går tankarna hos den nördiga
fårbonden på Högagärde. Det är mycket som spelar in när kunden sedan gör sitt
val: pris, kvallitet, färg, storlek och små högst personliga reflektioner. Kort sagt
finns det ett skinn för alla och en plats för varje fårskinn.

Nej hör ni , nu tror jag att jag lägger tillbaka skinnen i påsarna igen och tar kväll.

En riktig adventsmysarkväll med tre tända ljus och ett gammalt avsnitt ur min

favoritjulkalender, danska Jesus och Josefin.

Adventsmyshälsningar

Flitiga Lisa

Kanske gillar du:

Hyacinter. Kanske gillar du: Ull. Kanske gillar du: Hyacinter och ull.

Hyacintlöken är en fantastisk skapelse. Allt som hyacinten behöver finns i löken.

Du kan ta bort jorden. Du kan ta bort rötterna. Den enda du behöver göra är att

ge den lite vatten på ett fat någon gång.

Under ganska lång tid har vi florister lekt med hyacinter och roat oss med att linda

in löken i mossa. Men en dag fick jag nog. Det gröna, mjuka och levande hade

förvandlats till något torrt, brunt och skräpigt som fanns precis överallt, både

hemma och på jobbet, men allra mest på mina koftor och stickade tröjor. 

Räddningen för vårt hem blev den härliga ullen från våra får.

Till en hyacint går det åt ca 10-15 gram kardad ull som man varsamt sveper runt

löken. Ull fibrerna hakar ganska snabbt i varandra och det gör att ullen sitter fast.
Det bildas en slät men fluffig fusktovad yta. Sedan lindar jag oftast lite silver-
färgad spoltråd runt mest för syn skull. Jag gillar kontrasten med det hårda och

metalliska mot den mjuka ullen med ullöken är egentligen lika fin utan pynt.

Kanske gillar du: Julstjärnor .
Har du en egen blogg är svaret förmodligen nej. Inte en endaste julstjärna har jag

sett på era bloggar och jag måste erkänna att inte heller jag har den som min

favoritjulblomma. Dessa små rosa sötnosar föll jag dock genast för och jag kunde

inte låta bli att linda lite ull runt själva krukorna. Det var riktigt svårt så pröva inte

det. Ullen halkade bara av de hala plastkrukorna. Det var en riktigt, riktigt dålig idé.

Kanske gillar du:
Jag har sett att flera av er bloggare har just den texten med länkar tillbaka till tre

av era äldre inlägg längst ner efter inläggen. Är det någon som vet och kan tipsa
om hur man gör så är jag så tacksam. Har man väl lagt tid på att skriva en text är
det ju inte fel att återanvända den, särskilt om den handlar om något liknande
och kan fungera som lite fördjupning i själva ämnet.

Vi hörs.

Flitiga Lisa.