Det är slut.

I takt med årstiden har mitt förhållande till trädgården svalnat allt mer och snart
kommer vi att ha ett vilande förhållande, min trädgård och jag. Det blir nog bäst
så kom vi överens om båda två. Vi behöver helt enkelt ta en paus ifrån varandra.

Det blev så många måsten att jag tillslut bara gav upp och tröttnade. Växthuset

har jag inte ens städat ur. Gröna små tomater hänger kvar och ser lite vilsna

ut och alla skadeinsekter jublar och hoppas på en härlig start till nästa år.

Det var i går det..... Idag skiner solen och jag ångrar allt jag sagt. Fram med

räfsan och kameran igen. Än är det inte slut. Än finns det tid för härligt

trädgårdsliv med massor med arbete.

Lite duktiga har vi varit Max och jag och räfsat upp alla kastanjelöv som
hamnat ute på vägen. Trädgårdslandet håller omsorgsfullt på att få ett värmande, näringsrikt täcke av löv. 

Gyllne morgon. Solens strålar träffar rätt och under en liten kort morgon timma
får jag njuta av gyllengult gräs. Vilken förmån att få vara hemma och jobba just
idag.

Det behövs inte så mycket för att kameran ska komma fram såhär års. Varje liten
blomma och varje litet blad med en gnutta färg måste dokumenteras. Man är inte
så kräsen längre och ser skönheten i det lilla på ett helt annat sätt på hösten än
på sommaren.

Riddarsporrarna som jag klippte ner efter avslutad blomning i somras kommer
igen i mindre format och jag har inte ens orkat stötta dem. Det är väl lite si och så
med ordningen på hösten.

Solhattarna får jag kanske njuta av hela vinten för jag är inte typen som klipper
ner perenner och städar rabatter i onödan. Det är för väl att det numera är
trädgårdspolitiskt korrekt ett göra så.

Någon höstplantering hann det aldrig bli här och att silverfallen klarar frost visste

jag ju redan innan.

Men att marguriterna skulle klara det lika bra var jag inte beredd på. Man kanske
skulle ta och gräva upp de numera riktigt stora plantorna för vinterförvaring. Nej
förresten, jag har ju sagt att det är slut.......eller...

Höstkram

Flitiga Lisa

Tema nejlikor.

Tio nejlikor på tio sätt. Del 1.

Botaniskt namn: Diantus

Namnet kommer från grekiskan och betyder

ungefär gudomlig blomma.

Nejlikan älskas av både gammal och ung men en stor grupp människor där emellan
rynkar tyvärr föraktfullt på näsan så fort blomman kommer på tal. Floristen biter
sig i generat i tungan och undrar vad den stackers blomman gjort för ont
egentligen. Det är ju inte nejlikans fel att den tack vare alla sina många
förtjänster hamnade i lite för många begravningsbinderier någon gång för mycket,
mycket länge sedan. Så bort med alla fördomar. Nejlikan är både hållbar, billig
och vacker och dessutom finns den i ett nästan oändligt antal färger.

Själv älskar jag att arbeta med nejlikor, gärna i kombination med andra blommor
men allra, allra helst nästan helt utan sällskap. Flera tillsammans ger ett maffigt
och färgrikt intryck, en lugn yta som är tacksam att pimpa utan att det för den skull
blir pråligt. Så för att inspirera er, oavsett om ni älskar eller hatar den och för att
utmana mig själv, har jag tänkt köra ett litet återkommande tema här under
hösten och vintern. Tio nejlikor på tio sätt. Än har jag inte alla delar klara för
mig, men häng på så får ni se var det landar.

Du behöver.

10 nejlikor

3 kvistar plumosus.

3 kvistar limonium

bast och kniv.

Först ut blir en vanlig, enkel, rundbunden bukett till kaffebordet. Söt och klassisk

med en doft från svunna tider. Den påminner lite om brudbuketterna från 30-
40- 50-talen, fast det är kanske mer troligt att nejlikorna var röda och buketten
ännu större och yvigare.

Plocka bort allt grönt på nejlikorna som hamnar under vattenytan och byt vatten
varje dag (helst) så håller buketten sig fin riktigt, riktigt länge.

Fortsättning följer.
Flitiga Lisa

Vad har ni för förhållande till nejlikor. Är den vacker, ful, tant- eller trend-

blomma. Väcker den minnen och associationer eller är den bara en blomma i

mängden som inte berör er det minsta. Skriv och berätta! Jag är så nyfiken

och nu i skrivandets stund kommer jag på att den faktiskt också är ett stycke

svensk blomsterhistoria.

Till alla dem vi minns.

Allhelgonahelgen är här med gråmurrigt väder, stämningsfyllda ljus och
vackra blommor. Allt är som gjort för lite eftertanke och vemod och till alla er
som mist någon när och kär och till alla som gått före oss kommer här en liten
sångtext som betytt och betyder mycket för mig. En sång som ger hopp och
kanske också lite tröst när saknaden kommer smygande.

Låten skrevs av bandet Salt efter att en av bandmedlemmarnas bror dött ung.
Katarina Milton sjunger grymt bra och låten finns både på You Tube och Spotyfy
och i vår gamla skivsamling längst in på garderoben....

Två hjärtan till ett par äkta makar och visst är det
bra att kunna jobba lite på höjden när graven redan
är fylld med blommor.

Vi ska ses igen.

Livet kan vara vackert som en sommardag

där himlen är fri från varje moln

men plötsligt som en blixt ifrån en himmel klar

det känns som en iskall vind.

Alla har vi haft någon som vi hållit av

som varit en del av våra liv

och den som var vår älskade, vår bäste vän

finns inte längre kvar.

Personligt. Ett mosshjärta dekorerat  med julros och murgröna från Högagärde.

Jag har en tro som ger mig tröst och styrka

att vi ska ses igen när tiden tagit slut.

Trots att skiljas var så svårt

så vet jag att du lever i ett ljus

i det hemmet som vi kallar Faderns Hus.

Visst är det härligt att jobba med de material som hör årstiden till
och finns nära till hands.

Vi kan inte förklara livets hemlighet

aldrig nånsin förstå allt det som sker

men trots dom frågor som vi har och inga svar

Gud är den som han är.

Men det är också ok. att fuska lite med några sidenrosor som håller sig fina
 hela vintern. Se bara till att plocka bort dem innan vårstädningen då de inte är
 komposterbara. Hjärtat går också att återanvända.

Jag har ett hopp som jag kan lita på.

Jag vet att det bär mig när jag dör

och bortom livet finns en annan dimension

det är min säkra tro.

Hjärttemat avslutas med ett klassiskt vitmosshjärta dekorerat med
kottar(givetvis), murgrönsblad och en liten slinga med caluna ljung
ihopsnurrad med tunn silvertåd.

Vi måste lära oss att det liv vi fått

är några år som snabbt försvinner bort

men själen som vi har den lever alltid kvar.

Den kan aldrig dö bort som den kropp vi har fått.

Den får vara för evigt hos Gud.

Jag har en tro som ger mig tröst och styrka

att vi ska ses igen  när tiden tagit slut.

Trots att skiljas var så svårt

så vet jag att du lever i ett ljus

i det hemmet som vi kallar Faderns Hus.

Ha en riktigt skön

allhelgonahelg.

Flitiga Lisa

Julmarknad.

Vi hinner inte ens passera Allhelgonahelgen förrän  julbestyren drar igång så
smått och alla julmarknader börjar. Själv hoppas jag att jag hinner pyssla lite
nu i veckan och förbereda mig. Mer kransar, tomtar och annat mysigt ska 
tillverkas av ull och skinn innan jag kan packa bilen full och ge mig ut  i stora
vida världen. Ja, så särskilt långt bort brukar jag ju inte hamna. "Jul i huset" på
Emåns Ekomuseum, Nävelsjö Bygdegård och någon plats till brukar vara lagom
men i år tar jag i lite mer. Från torsdag till söndag kommer mina ulliga inrednings-
detaljer att finnas på Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby. Maken ska dit för att
visa fårklippning och jag har fått plats för mina alster i en liten hantverksbod.

Nu går jag och väntar på att årets skinn ska komma från berederiet i Tranås. Har

jag otur dröjer det till Lucia. Jag har lite ont om Gotlandsskinn just nu och jag

längtar så. Nej, nu ska jag pyssla vidare. Det blir nog inte mer bloggat idag.

Behöver ni en liten paus från Ronja Rövardotter och alla hennes vänner så kanske

vi syns.

Ha en skön höstlovs vecka.

Flitiga Lisa.

Ett litet rop på hjälp.

Hej alla ni där ute i cyberrymden som vet hur man sköter en blogg. Jag har stött
på problem, visserligen ett typiskt i-lands problem men det är ändå ett problem.
Ett stort problem för mig.

" Du har överskridit kvoten för bildöverföring" står det.

Jag hade tänkt byta header och ändra lite bland bilderna vid sidan eller gadget
som det heter. Helt enkelt höststäda lite och förnya mig en aning. Men där gick
jag bet. Bloggers engelska hjälpsida med prislista på ytterligare lagringsutrymme
gör mig bara förvirrad. Så snälla hjälp......ska det verkligen vara såhär. Jag har
inte lust att att börja om med en ny blogg men står inte ut med att inte kunna
ändra den.

Nej nu "pratar" vi om något roligare tycker jag, julrosor tex. Nu blommar nämligen
årets första, eller sista ska man kanske säga. Ljusrosa och vårlikt späda lyser de
upp min höstträdgård som håller på att göra sig redo för nästa årstid. Den ena
årstiden hinner inte ta slut förrän nästa tar vid. Det är brytningstid och jag
spjärnar emot. Frosten var ok. men jag vill slippa tänka på dubbdäck, snö och kyla.
I blomsteraffären har vi fått hem våra första hyacinter och amaryllisar. Jag var
nära att köpa men la beslutsamt dem ifrån mig, man ska inte försöka forcera
tiden, den kommer av sig själv ändå.

Det fina våningsfatet har kommit till Högagärde för att stanna. Jag skulle ju bara

låna det över helgen för att fota lite skördebilder och så gick det som det gick....

Amarantusen ´green tails` hann jag rädda undan frosten. För mig är den en viktig

ingrediens i trädgårdslandet. Oumbärlig som snittblomma och snygg tillsammans

med grönsaker. Gissa om jag plockar och njuter men nu är det slut på härligheten.

Fluffig som en ballerina kjol och söt som en marsipan ros. Visst är den bedårande.

Jag kan inte minnas vad hon heter, än mindre när jag köpte henne. Placeringen i

trädgården är inte heller så framstående. Jag saknar i det närmaste skuggiga

rabatter Det jag har att erbjuda är i princip en plats under krusbärsbuskarna.

En plats för höstslileben tänkte matte men så tänker inte jag.
Är man katt så är man.

Eftersom ni ändå läst ända hit frågar jag en sak till. Jag hade tänkt att ha en

bakgrundsbild bakom hela bloggen med det verkar vara svårt att föra över en egen

bild där. Den är för stor eller för.... ja jag minns inte men det funkar inte.Är det

någon som vet hur man gör så är jag tacksam för lite hjälp  även med detta. Det är

kanske lite överkurs men det vore roligt att göra sin blogg lite mer personlig. 

Jag tackar på förhand och funderar på om

denhär stilen skulle passa mig.

Det finns ju trots allt vissa saker man kan påverka i mallen simple och kanske får

man hålla sig till det om man inte är nå´t datasnille. Hur gör alla ni andra?

Ha det gott/Flitiga Lisa



Fårklippnings SM och Knarrhult Open.

Nu har jag landat framför datorn igen efter några intensiva dagar som funktionär
på fårklippnings tävlingarna på Elmia. Trött men nöjd skulle man kanske kunna
säga. Tack alla ni klippare, funktionärer och härliga publik. Det har varit så kul.
Här kommer ett litet smakprov (eller kanske en överdos) för er som inte var med.

Fåren bör klippas två gånger om året för att må bra och även det kan man göra
 till en sport. I länder som Austraslien, Nya Zeeland och Storbrittannien är
sporten stor och med tanke på hur publikvänlig den är borde den vara större
även i Sverige

Knarrhult Open

Scenen med tre klippare och deras medhjälpare, får, domare, ullsorterare
och tidtagare.

Långa härliga drag av Fårklipparförbundets ordförande Martin Sjunnesson.

Upp med fåret igen så klipper vi andra sidan.

Håll skinnet spänt så undviks klippskador. Näven i ljumsken
och de sista dragen går som en dans. Resultatet blev ett pris
för mest välklippta får( cleenest pen) och lite till......... för
Krystian Jarosz från Polen.

Full fart. Anna-Lotta Allared blev utsedd till årets rookie.
Denna duktig tjej har klippt får mindre än ett år. Imponerande.

In med fåret i fållan och bort med ullen. A. Fiks från Estland.

Tv. sponsorn av tävlingen Knarrhult Open.
1:a Krystian Jarosz, Polen
. 2:a Darryl Keenan, Nya Zeeland.
 3:a Torbjörn Svensson, Gotland

Dam SM

Therese Lindh blev etta i Dam SM.

Anna-Lotta kom tvåa.

Herr SM

Snyggaste tatueringen....

....tillhörande SM finalisten Torbjörn Svensson.

Ännu en finalist, Magnus Wuolo.

Emil Nordin var också med i finalen.

Vår engelske domare Martyn och hans kollegor granskar
fåren i fållan efter klippningen. Eventuella klippskador
försämrar resultatet.

 Lyckliga SM-pristagare.

1:a Torbjörn Svensson (mitten)

2:a Magnus Wuolo (tv)

3:a Emil Nordin (th)

I finalen klippte herrarna 8 får och detta klarade Torbjörn av på 8 min och 44 sek.

Tvåans tid var 10,43 och treans 11,10. Torbjörn fick även priset för cleenest pen
vilket bevisar att man både kan klippa väl och snabbt.

På väg hem från tävlingarna efter en dag i rampljuset.

Jag önskar Torbjörn och Magnus lycka till på VM på Nya Zeeland och tackar alla de

härliga tackor som ställde upp och lät sig klippas.

Man får tacka

hälsningar

Flitiga Lisa.



Snabba klipp.

Fårklippnings SM

Jag tänkte bara passa på att göra lite reklam för fårklippnings SM som går av
stapeln på Elmia i Jönköping nu till helgen. Ja du läste rätt, fårklippnings SM.
Man kan tävla i allt, även i att klippa får snabbt och väl. Det som till vardags
tar ca tre minuter för en professionell fårklippare kommer då att klaras av på
under minuten om det går riktigt, riktigt bra. Men då har man fuskat lite och
klippt fåren runt rumpan innan för att undvika eventuella skador som annars
lätt skulle kunna uppstå när det går fort. 

Fårklippning är inget hantverk, det är en konst. Ungefär så skulle man kunna
uttrycka det. Det är inte bara svårt att hantera saxen. Det är minst lika svårt
att hantera fåret och få det att sitta still på rumpan och låta sig plockas runt i
de olika momenten.

Helt färska bilder från dagens klipp uppvisning på Elmia. Hemmaklipparna

värmer upp scenen men på fredag och lördag är det på riktigt.

Knarrhult Open

Fred. kl.8.30 - 12 och kl. 13.00 - 15.30

Fårklippnings SM

Lörd. kl. 8.30 - 12.00 och kl. 13.00 - 15.00

SM final kl. 14.00

Jag ser fram emot ett par spännande och roliga klippdagar på Elmia. Åk gärna

dit om du har möjlighet. Fårklippning är lika kul att titta på om du 4 år eller 94.

Hälsningar. Flitiga Lisa.

Trädgårdens allra sista?

Det oundvikliga slutet närmar sig. Än så länge har jag kommit undan med en
tillfälligt vit gräsmatta och en vindruta som behövde skrapas. Frosten naggar
lite i kanterna och snart kommer vintern att inta mitt trädgårdsrike bit för bit.
Men just idag känner sig min höstträdgård totalt oövervinnerlig. Än har inte
vintern vunnit slaget.

Just idag bjuder jag på höstens kanske allra sista blomma- tidlösan.

Den står tryggt och stadigt jämte min mest fotograferade sten, en grundsten från

det gamla foderbordet i ladugården.

Spansknävan är en trogen vän i rabatten. Från juni till november hinner den med

att vara ett diskret och lågmält sällskap till mång olika blommor.

Solhattarna har nästan gett upp men floxen låter sig inte skrämmas av höstrusket.

Höstkrokusen ser kanske inte så märkvärdig ut men allt som blommar sent är

mer  än välkommet.

Själv funderar jag på när stunden kommer då det är dags för trädgården och säga

tack och godnatt. Jag håller på att hösta in för fullt med allt vad det innebär. 

Purjolöken ska upp ur jorden, växthuset städas och jag vill bra gärna hinna ge trädgårdslandet ett regält täcke men löv innan det vita täcket kommer och

gömmer allt. Förra året kom snön redan den 18 oktober, enligt de som kommer

ihåg sådant, men det skulle vara skönt om den dröjde lite längre i år så man hann

med alla måsten och hann njuta av allt det frostiga krispiga ett litet tag.

Själv säjer jag

God morgon världen

och ha en skön trädgårdssöndag.

Flitiga Lisa

Skönhet och förfall.

Livet är som bäst vid 74-års ålder, åtminstone om man får tro en nyligen gjord
undersökning. Lite överraskande kanske, för det är nog ungefär då som vi tror att
det börjar gå utför. Kanske är det därför man uppskatter hösten så. Man vet att
allt det härliga en gång kommer att ta slut, precis som själva livet men det gäller
att fånga varje ögonblick. 

Pionvallmo.
Av jord är du kommen.

Hösten är så förlåtande på något vis. Lugn och kravlös, en tid då man ser
skönheten i det lilla. Även det som är sprött och skört och nästan dött kan vara
så otroligt vackert. Knotiga gamla äppelträd älskas av de flesta och det nötta
och skavda gör sig så bra på bild. Ting med patina och en historia tilltalar mig men.......... kan någon förklara för mig varför just färgen på min veranda ska
behöva flaga så.

Ladugårdsvägg att njuta av av flera anledningar.

Sten och mossa, hur japansk kan det bli på en
svensk ladugårdsgata. Säkert har det tagit lång tid
för regnvattnet att skapa denna skönhet.

Krolliljans frökapslar är fascinerande. Jag har hört att det
 tar sju år från det att frö grott tills växten börjar blomma.

Syrenhortensia framför ett naturligt patinerat staket och vår
vacker åldrade bod.

Vill ni veta när man är som olyckligast då? Jo om man ska tro undersökningen ovan

är det vid 46-års ålder. 46 är kanske ungefär som högsommar. Det regnar för

mycket, för lite, skadeinsekterna invaderar och pionerna har blommat över.

Nej skämt å sido, varje tid i trädgården har sin charm och det bästa är att den

aldrig dör den kommer bara igen och igen.

Om livet är som en trädgård är det trots allt inte så farligt att åldras och dö heller

för den delen, bara alldeles, alldeles naturligt. Det blir höst varje år och likaså

vår, som om Gud själv hade tänkt ut att vi skulle få träna oss lite och vänja oss vid

tanken på att det en gång tar slut och att slutet kanske bara är början......

En härlig höst åt alla.

Flitiga Lisa