Min amaryllistomte.

Det skulle bli en vanlig hederlig amaryllis med lite kardad ull lindad runt stjälken.
Sedan tänkte jag att jag kanske skulle testa med lite fårskinn istället.......

Det var inte tanken från början men med den kardade ullen i ena näven och fårskinnsremsan i den andra blev svaret så självklart. Det måste bli en tomte, en tomte-
amaryllis.

 

 

Ha en fin fortsättning på veckan

 

Elisabeth

 

 





Vinterland.

Alldeles utanför husknuten börjar mitt eget vinterland.

Jag har en trädgård, jag hade nästan glömt bort det men så kom snön och man ser allt med nya ögon. Det är inte en så´n där pyntad och fin adventsträdgård med julbelysning och fina vinterstilleben, utan en alldeles vanlig trädgård. Så här års lever den sitt eget liv helt utan min omtanke.

Först kom det bara lite snö....

Fast lite julfin är den allt. Ser ni att jag har julkulor i grönt och turkost. I de turkosa glaskulorna ser jag hela min sommarhimmel och de gröna påminner om den grönaste gräsmatta. På sommaren matchar de rabattens blommor och annat pynt och nu ger de lite färg i allt det vinterbleka.

.....och sedan kom det jätte mycket men det visste ni väl redan.

Kul klematis kompis. Jul kul.

Med lite tur får trädgården rimfrost, solsken och vacker snö, helst i kombination.
Fast ni vet hur det är, exakt hur ofta är man hemma med kameran just de lätträknade dagarna. Det är bara att hålla kameran redo och fortsätta vänta på trädgårdens "halleluja-
moments"

Ha det gott

Elisabeth

 

 

 

 



Advent. Adventsuppropet.

Till slut blev det advent hos familjen på Högagärde även om adventsljusstaken trilskades lite. Hemstöpta ljus i all ära med försök inte få ner dem i vilken adventsljusstake som helst.

Så det kan bli ibland, med å andra sidan gav det mig en intressant tanke om advent. Det blir så lätt att det handlar om ytan hela tiden, särskilt om man är florist och har en trädgårdsblogg (eller vad det nu är) En blogg blir något som ska konsumeras, flest snygga bilder med bra idéer på kortast tid. Julens tydligaste budskap verkar också vara
konsumtion. Flest julklappar, godast mat och djupare dopp i grytan. Det är så lätt att man tappar bort sig själv och sina rötter, man glömmer bort vad advent innerst inne är och  man glömmer bort varför man firar jul. Advent (som betyder ankomst) är inte vilken ankomst som helst. Jag väntar på ett barn i en krubba, inte bara som en söt tradition utan med en tro på Jesus som min frälsare och budskapet om fred och försoning.

Själv fick jag en liten släng av helig julvrede när jag fick höra om skolverkets påbud om om att skolans adventsfirande i kyrkan inte fick innehålla några religiösa inslag. Inget Jesus barn, inga psalmer, ingen välsignelse och inga böner. Deras snäva tolkning av lagen gör att man frågar sig vad som blir kvar av julen och advent om man glömmer bort varför man firar det. Kalle Anka och julklapps hestsen möjligen. Sjärnan får vi också plocka ner. Bort med tomten när ni ändå håller på, han som är en korsning mellan det
katolska helgonet Sangt Nikolas och folktrons hustomtar.

Vi kan inte tvinga någon att be eller ta emot välsignelsen, inte heller att gå till kyrkan om man har en annan trosuppfattning med vi som samhälle är skyldiga att ge våra barn den allmänbildning som man får av att komma till kyrkan vid några väl valda högtider varje år. Ingen kan blunda för vad julen budskap har betytt och fortfarande betyder för vårt land. Tycker man det är sagor får man kosta på sig att vara lite generös och tolerant. Det är ju ändå bara jul en gång om året.

Under måndagskvällen tändes så äntligen det första ljuset i en stilren, ja nästan spartansk adventsljusstake med fyra stadiga blockljus hemma i köket. Vår skola fick ett riktigt adventsfirande (tack skolan ock kyrkan) och hela vår värld var vintrigt vit.

 

 

Massor av adventsfrid åt er alla

Elisabeth 

 

 

Ja, fast bara åt er som vill ;-)

 

 

 

Ps. Vill du läsa mer finns det mer under bla. adventsuppropet - ändra skollagen nu. Ds.

 

 

 

 

 

 

Julfavoriter på nytt sätt.

Med risk för att verka lite tjatig presenterar jag ännu en hyacint med ull. Denna gång
med ull virad runt hela löken, efter att jag tagit bort jorden och det mesta av rötterna. Sedan är det bara att dekorera med snören och band eller vad som passar.

Ni som tittade in till mig förra julen har sett det förut men handen på hjärtat hur många kransar och hjärtan har vi inte visat på våra bloggar år efter år och inte tröttnar vi på det
inte.

 

 

Det blev en ullanaryllis också när jag ändå var i farten. Har ni sett hur konstigt den växer.

Den har bestämt sig för växa rakt upp mot ljuset, hur lustigt det än blir.

 

 



Favorit snöret får vara med igen.

 

Till sist blir det en variant till av mina tunna fårskinnshjärtan. De första var gråa, söta

och välfriserade men här kommer en lite vildare variant med ett riktigt tomteskäggsrufs.



 

Oj så mycket jul det blev helt plödsligt. Ett tomtehjärta!

 

 

Precis som med de korthåriga Gotlandsfårshjärtanen har jag lindat tunna remsor, ca 1 cm

breda runt en ståltrådsstomme. Att linda hyacinter med ull går på nolltid men  att lida pälsskinsremsor var mycket mer tidsödande än jag antat.

 

 

Lycka till alla julpysselsugna.

 

Elisabeth

 

 

 

 



Hyacinter + konservburkar = sant.

Skrot temat fortsätter här på bloggen. Nu har jag har letat färdigt ute i markerna och istället botaniserat bland vår tids sopor.

Våra grovsopor mellanlandar i källaren innan de transporteras vidare till sopstationen.
Det var just här jag gjorde mina fynd, ett antal konservburkar.

Jag ville ha något billigt, jag ville ha många och det skulle vara lättfixat. Här ser ni resultatet. Åtta stycken hyacinter i varsin dekopagemålad liten konservburk. Piffat och klart med lite ull och ett fint band fäst med en nål. Perfekt för vinterns alla basarer,
missionsauktioner eller vad du vill.

Idén att göra dekopage på konservburkar har jag lånat av Sofia på mysiga pyssel/återvinnings bloggen Sofias Bod. Hon lackar fast motivet på burken med
hjälp av båtlack.

Ursäkta den läskigt gröna färgen på hyacinterna . Det var väl för mörkt när jag

fotade.

 Visst skulle man väl kunna tänka sig att ha ett sån´t här gäng på julbordet.

Varje "vinter" brukar jag köpa någon ny julros som sedan får fortsätta sitt liv ute i trädgården. Här ser ni vackra ´winterbells´som man måste vända upp blommorna på för
att riktigt kunna se hur vackra de är.

Ha en finfin vecka

Elisabeth



En skrotig ljuslykta.

Hej på er alla bloggvänner. Idag blir det bara ett litet kort inlägg. Fast när jag ändå
sitter här så kan jag väl berätta lite om min nya ljuslykta som kom till mest av en slump. Inför ett trädgårdsbesök behövde jag i all hast gömma en mycket ful marshall som låg och skräpade och på den vägen är det. Tänk att jag inte har sett det förut. De är ju som gjorda för varandra.

Vad den skrotiga tingesten egentligen är för något vet jag inte men jag vet att den kommer från den tiden då ett hushåll inte slängde mer på ett år än vad vi gör på en vecka eller kanske en dag. Det som inte hamnade hos grisarna eller i spisen hamnade på en stenmur någonstans. Jag har fyndat zinkhinkar, glasflaskor och lite annat smått och gott. Det skulle de veta vår förfäder.

Ha en finfin bloggdag.

Kram Elisabeth.

 

 

 

Nu säljer vi lammkött.

Äntligen är vi igång. Slakt och styckning av ca 10 lamm är bokade i början av veckan och
i några dagar senare räknar vi med att kunderna ska kunna får sina lådor med lammkött.
Många små steg har tagit oss hit och tanken att kunna hitta ett slakteri i närområdet
och själva sälja på den lokala marknaden har funnits där länge. Samarbetet med fyra andra fårgårdar, i vår nybildade ekonomiska föreningen Höglands Lamm, har gjort det så mycket lättare och framförallt roligare att komma igång.

Den lokala pressen  har visat intresse för vår nysatsning (och vår annonser)

Jag måste erkänna att vi är utanför vår komfort zon nu. Vi kan mycket om får men inte
lika mycket om kött och det kommer nog att ta lite tid innan vi riktigt landar i vår nya roll. Samtidigt är det väldigt spännande att utforska något nytt och lära sig nya saker. Sedan får väl tiden utvisa om det är mödan värt med det extra arbete som det faktiskt 
innebär. Jag tror att vi även i framtiden kommer att sälja huvuddelen av våra lamm till det stora slakteriet i Linköping. 

 

Det har varit många sammanträden under resans gång. Slakterier som inte kommit
igång, kalkyler som måste räknas om och så har vi hela biten med marknadsföringen. Jag har ritat en logga och vi har tryckt upp klistermärken och etiketter till våra varor. En reklamvepa är på gång, vi har fixat en hemsida och vi ska ordna ett gemensamt visitkort. Till nästa helg bär det av till julutställningen på Ljunga Park i Sävsjö där vi är
med och säljer kött och hantverk.

Ha det så gott.

Elisabeth

 

 



PS. Om ni kommer till Sävsjö, missa inte att provsmaka lammwoken som blev så populär
på Segerstad skolan.DS

Pysseltider - snart dags för julmarknad.

Eller ska vi kalla det hantverkstider för att lyfta det till en lite högre nivå. Hur som helst
håller jag på och producerar lite inför årets julmarknader och här kommer ett litet, litet
smakprov och lite tider.

Jag har gjort en för mig nu typ av fårskinnshjärtan genom att linda tunna remsor

av fårskinn runt en en ståltrådsstomme. Det låter inte så svårt men vilken tid det

tog. Här har vi den lilla varianten, ca 20 cm.

24 nov. Julskyltning i Sävsjö.

Vi och några får håller till utanför Asklunds Blommor

på eftermiddagen.

 

24-25 nov. Ljunga Park, Sävsjö.

Vi är med i en monter på Kulturhuset på söndagen.

 

 

1 dec. Jul i huset på Emåns Ekomuseum

i Bodafors kl. 11-16

 

 

2 dec. Nävelsjö Bygdegård Vetlanda.

kl.14-18

 

 

Det stora hjärtat ca 35 cm.

 

Nu är jag glad att jag sparat min rumsgran som jag retat mig på hela året.



Vackra snören och band kan man inte få för mycket av. Dessa hittade jag på

Sockerklaras. De är värdiga efterträdare till min gamla favorit som tyvärr tagit

slut.

Ha det så gott allihopa. Här i huset går vi runt och snörvlar och nyser och allt har gått
på halvfart i nästan en vecka nu och nu får det snart vara slut på det.

Kram Elisabeth

 

 





Ljuskrans av taggtråd.

Jag har länge sneglat på diverse gamla taggtrådsrullar som finns här på gården på alla möjliga och omöjliga ställen. Min tanke var att jag skulle göra en så´n där tjusig ljuskrona som finns i inredningsbutikerna på "fina gatan". Men blotta tanken på vilken tid det skulle ta att försöka böja och knipsa av något så otäckt som gammal rostig taggtråd fick mig att tänka om.

Ljushållare för vanliga ljus eller värme ljus? Jag kunde inte bestämma mig så det

fick bli både och jag skulle kunna tänka mig att sätta i ännu fler.

Kransen är dekorerad  med nypon och mossa och eklöven som redan fanns där när

jag  plockade in den fick vara kvar. Nedfallna löv från växthusets vinstock

kompletterar dekorationen.

Istället fick det bli en tidsmässig budget variant. Fram med rullen på bordet, i med ljushållare och lite pynt och sedan var det klart. Ingen upphängning och varken blod, svett

eller tårar. Klar att avnjutas  i höstrusket och lysa upp den grå november.

Här kan man sitta och ta det lugnt och njuta av att inget växer längre och behöver

tas omhand. Sedan råkade jag se våtarven som visst inte tänker ta någon vintervila.

Jag kommer på mig själv med att faktiskt tycka om även lite murrigare färger som rost, grått och brunt. November är en lugn månad och då kan färgskalan gärna få vara åt
det lugnare hållet.

I bland är det kul att fota från "fel håll". Jag gick runt på baksidan och knäppte av

genom rutan. Glaset var blött och smutsigt med jag tycker ändå att det blev en

ganska mysig känsla.

 

I dag är det en lugn dag, vi gör "ingenting" och återhämtar oss efter gårdagens intensiva

studiebesök här på gården. Ca. 80 personer dök upp och vi pratade får, lövskog och hantverk, grillade hamburgare och hade det allmänt trevligt. Vi fick även in lite bokningar

på lammkött men det projektet ska jag berätta lite mer om en annan gång.

 

Söndagsmys åt er alla.

Elisabeth

 

 



Välkomna på studiebesök.

På lördag är ni välkomna hit till Högagärde på studiebesök kl 10. Det är Norra Sandsjö
LRF-avdelning och Södra som har en liten höstträff här hos oss.


Man får titta på fåren, fårhuset och vårt lövträhägn bla. För eventuella trädgårdsfantaster går det bra att ta sig en liten runda i trädgården, även om den just nu är ganska novembergrå. Jag kommer även att plocka fram lite hantverk och pyssel som jag har till försäljning. (Just nu är det tyvärr lite tunnsått med lammskinn här på gården men den som väntar på nå´t gott.... ni vet) Det bjuds på kaffe och något grillat och vi har ett närvarolotteri där alla deltagare får varsin lott med chans att vinna hantverk från gården.

 

 

Helt plödsligt blev det så mycket man vill hinna innan. Trädgårdsbloggandet får vänta ett litet tag, nu är det förberedelser som gäller.

 

 

Välkomna

Elisabeth med familj

 

 



 



Vid graven.

Idag är det Alla helgons dag, en dag som under stora delar av mitt liv passerat förbi
ganska obemärkt. På senare år har det blivit ändring på det och sedan pappas död i somras har dagen fått ett tydligare fokus.

Det låter kanske som ett "allhelgona maraton" men jag tror att det kan vara lite nyttigt, även sorgen och minnena måste få sin tid. Jag har aktivt besökt tre gravar, strosat runt på två kyrkogårdar och tittat på ännu fler gravar, missat några och varit på två fina Gudstjänster. Jag har grottat ner mig i  min sorg och allt elände med ändå kännt mig lite tröstad och kännt att det finns hopp.

Jag har två gravar som jag sköter om och det är väl bara att erkänna att men är lite

yrkesskadad. Jag tycker om att göra gravdekorationer, till och med sådana som

man massproducerar med tre kottar men privat vill jag gärna testa något nytt,

spänna bågen lite och utforska gränserna. Efter ett par år med hjärtan i olika former

blev det ett par srtutar med sidenrosor, mossa och lite murgröna från trädgården.

Hos svärföräldrarna blev det en mossboll och en ullboll och i förgrunden står

det en lite felplacerad julros som jag inte hade hjärta att ta bort.

Jag vill att gravdekorationerna ska kännas naturliga och lite "skogiga" och nu

vet jag precis vad ni tänker, man får inte ha plastblommor på kyrkogården. Själv  

kunde jag bara inte motstå mina bättre begagnade sidenrosor, man kan ju faktiskt

återanvända vissa saker. Här består i alla fall bottnarna av naturmaterial. Fast visst

hade det varit underbart med en riktig ros men...

Vad tröstar oss i sorgen? Alla vackra minnen, tankar om att det är livets gång och att allt
måste gå vidare. Ja visst, självklart och jag känner också hopp och tröst i det som de läste i kyrkan idag (Uppenbarelseboken 7:9-17) att döden inte är slutet. Livet kanske aldrig blir riktigt bra, åtminstone inte för alla och då måste man få tro på himmlen.


De ska inte längre hungra och inte längre törsta, varken solen
eller någon annan hetta skall träffa dem. Ty lammet(Jesus)som står mitt för tonen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor och Gud skall torka alla tårar från deras ögon.

Ha en riktigt fin fortsättning

på helgen.

Kram Elisabeth



Tidlöst.

Man kan fundera på varför den heter just tidlösa. Kanske är det för att den blommar när nästan allt annat gett upp i trädgården.

Som om den inte alls bryr sig om tiden och struntar i om den kommer för sent eller kanske rent av för tidigt. Den är märkligt lik en stor och förvuxen krokus  och efter lite research
fick jag reda på att det även finns vårblommande sorter av Colchium eller nakna jungfrun som den även kallas.

Det finns en tanke med att jag har placerat tidlösan strax innanför grinden till trädgården. Här stannar man upp, tittar till och blir välkomnad av en liten blomma.

 

 

 

Allt ljus på närmsta grannen, en grundsten från ladugårdens gamla foderbord som fått flytta in i trädgården och bli skulptur. Bilden är tagen från "fel" håll ner mot grusgången
och de övriga grannarna är kärleksört, lammöron och spansknäva. De är frodiga växter som täcker de något tråkiga bladen som dyker upp på försommaren och sedan har hunnit försvinna när det är dags för blomning. Där fick ni också förklaringen till varför den kallas nakna jungfrun.

Om party prinsessan tidlösan kommer till festen fem i tolv kan nog kärleksörten anses ha varit med ett bra tag. Kärleksörten är en så´n där pålitlig växt som håller hela odlings- säsongen. Den framhäver andra men visar ändå alltid färg efter ett tag och när alla andra gått står den kvar och håller ordning på tidlösan. Den är med andra ord en riktig bästis.

Ha det gott alla trädgårdsbästisar

Elisabeth

 

 

 

Senhöst.

För ett par dagar sedan kom både snön och kylan och som alla andra år blev jag lite tagen på sängen. Det är alltid så mycket man vill och måste hinna med innan det får bli vinter
på riktigt.

På fårfronten håller vi på att förbereda för installning och baggsläpp. Lammen har fått komma in men tackorna hoppas vi kunna ha ute ett tag till. Får är inte särskilt
känsliga för kyla men ogillar däremot regn alla tider på året.  De trivs i det torra och kalla vädret och ser ut att må riktigt bra. Däremot är det inte mycket näring i gräset längre så vi har börjat utfodra med ensilage.

 

 

I går delade jag in tackorna i olika baggrupper, så nu kan vi släppa till baggarna vilken dag som helst. Här ser vi delar av gänget som förhoppningsvis redan är dräktiga och ska lamma i januari. De står vid sin favoritviloplats med full utsikt neråt och en skyddande stenmur i ryggen.

 

 

 

"Grumligt såsom i en spegel" men jag skulle egentligen bara fotografera fönstret.

 



Visst har vi haft en fantastiskt fin dag och framför allt en vacker morgon med rimfrost
och ett underbart ljus. Kameran fick följa med på en liten morgontur till fåren. Det kan man väl kalla en riktig löneförmån.

Ha en skön vecka

Elisabeth

 

 



Julinspiration.

Vitt, rött och lite rosa. Ull, garn, näver

och pinnar. Blommigt, naturligt och så en liten gnutta bling bling.

 

Sådan blir min jul och det kan inte vara mer jag än så. Vilken tur att teamet med julinspiratörer från Blommogram/Interflora prickade så rätt. ;-)

 

Kransarna bli tunnare och gracilare med nya spännande material som tex vitmossa och olivkvistar.
Sätt ljusslingan i buketten eller lägg den i vasen men bara om den är av rätt sort.
Dekorera vasen med ull och kvistar som surras fast med "buljong´" tråd.
Fixa ljusmanschetten med ståltråd, grenar, plättar i luften och en massa bling bling

 

Igår kväll var jag och antal florister på julinspirationskväll och här kommer några små godbitar med fokus på detaljer. Det var trångt, mörkt och svårfotat så klart men håll

tillgodo. 

 



Linda in amaryllislökar, hyacintlökar och orkidéernas rotklumpar i ull eller mossa.
Linda in krukan i ull eller mjuken. Skriv på ett blad. Dekorera med pinnar och stjörnor.
 

 

Placera den låga julgruppen mitt på bordet.
Gör ett snyggt rede till buketten av ståltråd och ullgarn.
 

Gör en hyacintkrans  säg "upp amaryllis" eller skär av förvuxna hyacinter och sätt i vas.

Gör som  vår blomsterinspiratör Niklas Jansen,
offra din finaste boa ;-) och gör en läcker nyårsbukett.

Massor av juldrömmar

och ännu mer härlig höst åt er alla

 

Elisabeth

 

 

Höststädat i växthuset.

En frostnatt satte definitivt punkt för odlingssäsongen i växthuset. Visst borde jag ha anat
att kylan var på gång och startat fläkten, men ska jag vara ärlig så har de sista gröna tomaterna inte riktigt fått samma kärleksfulla omvårdnad som sina föregångare.

Soluppgång i vaxthuset.

 

Ett växthus klätt i rimfrost är vackert på sitt vis. Trots det gjorde jag genast slag i saken och röjde ut alla tomatplantor, tagetes, ruccola och annat smått och gott som ändå inte klarar vintern.  Det känns om en befrielse att ha det gjort inför nästa år. Nu ska jag bara byta jorden också (det gör jag inte varje år), sedan kan 2013 komma när det vill.

 

 

Solbrud och gröna tomater. Man tager vad man haver, ni vet....

 

Det blev kanske inte festfint med det blev åtminstone lite vardagsfint i växthuset efter min framfart. Kanske blir det lite mer stylat en annan gång för än jag känner mig inte riktigt redo att stänga dörren och säga tack för i år. 2013 får vänta lite till, än finns det tid för höstmys och kanske till och med lite adventsmys.

 



I rabatten utanför växer en nästan brun solbrud. Färgen är lite svårplacerad så

man kan väl säga att det är satt på undantag.



Gröna tomater som ska eftermogna och röd cilipeppar som ser riktigt riktigt stark

ut.

 

Ha en skön vecka

Elisabeth

 

 





Och jag som inte ens kan sticka....

Eget garn från fårens ull.

Nu måste jag erkänna att jag inte riktigt vet vad jag har gett mig in på men har man egna
får måste man väl ha eget garn också? Även om jag är ganska pysslig så är jag absolut inte "hel ylle" typen, så karda och spinna själv var inget alternativ. Efter långt letande hittade jag till slut det småskliga spinneriet Ull i Väst som kunde ta hand om vår ull och spinna den åt oss.

Ja, här ser ni det färdiga resultatet. Vårt alldeles egna garn. Ett mjukt och glansigt
lammullsgarn från gårdens Gotlandsfår. Det känns stort på något vis, samtidigt som jag bävar en aning. Det är dyrt att spinna i små mängder men det känns bra i hjärtat på
något vis att ta tillvara det som gården ger. Ett enda grått nystan av det egna känns mer värdefullt än aldrig så många syntetiska garner i glada färger.

Garnet glänser i solen.

 

Jag ser framför mig en så´n där luftig härlig halsduk som är som en tub ni vet, som man virar ett par varv runt halsen, eller en mysig tröja  eller..... Garnet är tvåtrådigt så det lämpar sig inte att sticka slitstarka strumpor med, så pass mycket har jag förstått.

 

Nu återstår bara den lilla detaljen att lära mig sticka......

 

 

Ha det gott

Elisabeth

 

 

Och du mamma, nu kan du få sticka så mycket du vill.