Så det kan bli ibland, med å andra sidan gav det mig en intressant tanke om advent. Det blir så lätt att det handlar om ytan hela tiden, särskilt om man är florist och har en trädgårdsblogg (eller vad det nu är) En blogg blir något som ska konsumeras, flest snygga bilder med bra idéer på kortast tid. Julens tydligaste budskap verkar också vara
konsumtion. Flest julklappar, godast mat och djupare dopp i grytan. Det är så lätt att man tappar bort sig själv och sina rötter, man glömmer bort vad advent innerst inne är och man glömmer bort varför man firar jul. Advent (som betyder ankomst) är inte vilken ankomst som helst. Jag väntar på ett barn i en krubba, inte bara som en söt tradition utan med en tro på Jesus som min frälsare och budskapet om fred och försoning.
Själv fick jag en liten släng av helig julvrede när jag fick höra om skolverkets påbud om om att skolans adventsfirande i kyrkan inte fick innehålla några religiösa inslag. Inget Jesus barn, inga psalmer, ingen välsignelse och inga böner. Deras snäva tolkning av lagen gör att man frågar sig vad som blir kvar av julen och advent om man glömmer bort varför man firar det. Kalle Anka och julklapps hestsen möjligen. Sjärnan får vi också plocka ner. Bort med tomten när ni ändå håller på, han som är en korsning mellan det
katolska helgonet Sangt Nikolas och folktrons hustomtar.
Vi kan inte tvinga någon att be eller ta emot välsignelsen, inte heller att gå till kyrkan om man har en annan trosuppfattning med vi som samhälle är skyldiga att ge våra barn den allmänbildning som man får av att komma till kyrkan vid några väl valda högtider varje år. Ingen kan blunda för vad julen budskap har betytt och fortfarande betyder för vårt land. Tycker man det är sagor får man kosta på sig att vara lite generös och tolerant. Det är ju ändå bara jul en gång om året.
Under måndagskvällen tändes så äntligen det första ljuset i en stilren, ja nästan spartansk adventsljusstake med fyra stadiga blockljus hemma i köket. Vår skola fick ett riktigt adventsfirande (tack skolan ock kyrkan) och hela vår värld var vintrigt vit.
Elisabeth
Ja, fast bara åt er som vill ;-)
Ps. Vill du läsa mer finns det mer under bla. adventsuppropet - ändra skollagen nu. Ds.
Alltid lika intressant och givande att läsa dina finurliga kommentarer.
SvaraRaderaJa, i Sverige idag har väldigt många bråttom att deklarera att de inte tror på Gud. Ibland när jag blir riktigt trött på det brukar jag säga: men då jobbar du väl jul och påsk?
SvaraRaderaSen ser man ju kyrkans betydelse när något upprivande händer i samhället, då samlas vi där.
Julefrid betyder mycket för mig och jag önskar dig en stor skopa av det!
Pia
Jag vill så jag tackar och tar emot och önskar dig detsamma! :)
SvaraRaderaJag förstår inte vart det är på väg egentligen. Ska vi inte få fira??!! Det är mer än knäppt och gör mig vansinnigt arg!
Kram Ann-Louise
Jag tar gärna emot lite advents frid och önskar dig det samma.Så bra skrivet i dagens inlägg,håller helt och fullt med dig.Ha en skön helg.Frid!!!;) Kram Ulrika
SvaraRaderaDet var bra skrivet av dig, håller med på alla sätt. Om man inte delger barnen, kan de ju inte välja när de blir stora? Ibland går det till överdrift tycker jag. Minns att döttrarna hade advent, lucia och julavslutning i kyrkan, det var så vacker! Kören sjöng och man fick rysningar, när det sedan ändrades till firande i skolans aula, var det inte alls samma stämning. Äldsta dottern var aktiv i kyrkan när hon var tonåring, kände gemenskap där, för är man inte som alla andra i tonåren, är det inte lätt passa in, men i kyrkan var det lugn och ro och goda vänner, kanske fler tonåringar skulle delta i ungdomsgrupperna, då tror jag antalet olyckliga tonåringar skulle minska. Ha det så bra, kram :)
SvaraRadera