Nya kuddar av "fulaste" lammskinnet.

Ibland kan det bli något stort av det som inte ser så mycket ut för världen. Det till synes fula kan bli det allra vackraste. För visst är det så, att det bara gäller att hitta rätt plats för rätt saker, för att det ska bli bra. Så är det med allt; människor, växter och lammskinn.

Vi hade en gång ett lamm med vit lockig päls med potential. Framför mig såg jag ett vackert mattskinn (oklippt skinn) som skulle passa bra i soffan. Veckan innan planerad slakt vägde vi igenom lammen och markerade de som skulle slaktas med en röd prick i pannan, för att underlätta sorteringen senare när slaktbilen skulle komma. Precis när jag
skulle trycka till på sprayfärgen spratt lammet till och resultatet blev lite röd färg på halsen istället. När skinnen väl kom tillbaka från berederiet var hela halsen rosa och 
potentialen som bortblåst. 

Generös linnekudde med ullkant med måtten 35 x 70 cm och en liten "ögongodis-
kudde"

Jag surade ett tag men ganska snabbt väcktes tankarna på vad man skulle kunna göra 
med skinnet istället. Den rosa halsen ligger fortfarande längst in i garderoben men av allt det andra blev det så småningom många vita lurviga hjärtan och fluffiga ljusmanschetter som ni säkert sett här på bloggen. 

Liten linnekudde med spetsband och ullkant.

I mitt senaste projekt sydde jag på en kant med vit, lurvig ull på några kuddar. (Men nu med ett nytt "fult" skinn som är smutsvitt istället för vitt) Jag kan helt sakligt konstatera att min fulaste skinn blev mitt allra bästa. Det finns inga dåliga skinn, bara olika användningsområden. 

Den 14/3 har vi öppet i gårdsbutiken igen. Då blir det även fårklippning. Kom och hälsa på oss och fåren.

Välkomna

Elisabeth