Lamningstider.

Som ni säkert redan anat är vår första lamningsomgång här. Det blir täta besök i 

ladugården och hitintills har tio pigga och friska små lammungar sett dagens ljus. 

Alla tider på fåråret är roliga och spännande på sitt vis men jag undrar om det ändå inte 

är lamningstiden som gör mig mest lycklig.

Trots att man jobbar stenhårt på att ge både tackor och lamm bästa tänkbara förutsättningar händer det ändå att någon föds svag eller stöts bort av sina mamma och att ett stort och friskt lamm helt plötsligt kan ligga död. Man får helt enkelt räkna med att inte alla klarar sig, sådan är naturen, sådana är förutsättningarna för livet. Trots allt överväger ändå alltid glädjen och vi har, tack och lov, varit förskonade från katastrofer som vargangrepp eller allvarliga sjukdomar där många djur dött på en gång.

Nej, får sitter normalt aldrig med någon enstaka gång händer det att vi har har högdräktiga tackor som gör det. Antagligen är det för att det känns mer bekvämt när en stor tjock mage trycker på och gör det svårare att andas. Och inte har de vita självlysande ögon heller med så blir det när man fotar med blixt (och inte lyckas photo shopa bort det snyggt)

Jag återkommer såklart med lite mer söta lammbilder längre fram. 

Ha en fin vecka

Elisabeth