söndag 13 januari 2013

Våra fårraser: Gotlandsfåret.

Jag tänkte att jag skulle ta och presentera våra får lite mer, en inte helt homogen grupp på ca 90 tackor, fem baggar och ett stort antal lamm.

Ibland får jag frågan vilken ras jag tycker bäst om. Det är inte helt lätt att svara på för alla raser har sina för och nackdelar och vilka djur som är "bäst" beror helt enkelt på vad man ska ha dem till. Därför blir mitt lite diplomatiska svar ALLA. Det är lite som att fråga vilket av mina barn jag tycker bäst om.


Gotlandstacka med lamm. Lammen föds svarta men efter några veckor börjar
pälsen övergå i grått. Huvud och ben förblir svarta hela livet. Vita tacken
förekommer .



Gotlandsfåret (som ibland kallas pälsfår) är den vanligaste fårrasen i Sverige och rasen kommer ursprungligen från det gotländska utegångsfåret. Mest karaktäristiskt för rasen
är den glansiga och lockiga ullen i olika grå nyanser. Skinnen är mycket populära i inredningssammanhang och passar även bra att sy västar, mössor, nallar osv. av. Allra vackrast är skinnen på hösten när lammen är 4-6 månader gamla. Tackornas brunst är årstidsbunden och de allra allra flesta lammen föds i april även om undantag förekommer. 


Ungefär så här kommer pälsarna att se ut. 

De vuxna tackorna väger ca 55-90 kg och baggarna ca 80-120 kg. Tackorna har lätta lamningar och från två års ålder får hon oftast tvillingar men trillingar är inte ovanligt.
För ungtackor är ett lamm att föredra.


Fåren saknar horn. Huvudet är ädelt och likaså benstommen. De har ingen ull på
ben och huvud och den korta svansen saknar ull längst ut.

Gotlandsfåren är nyfikna, livliga, rörliga och mycket lätta att få tama. 

Ja vad mer kan man säga, mycket mer. Gå in på Gotlandsfårsföreningens hemsida silverlock.se och läs mer.



Ha det så gott
Elisabeth

PS. Glöm inte min lilla utlottning där ett av fyra priser är ett hjärta av gotlandsskinn.DS


15 kommentarer:

  1. Ljuvliga bilder! Får gör sig snyggt på kort. De är så fina och jag tycker om när du visar bilder på dem :) Ser att du har en utlottning och den bara måste jag vara med på! Ett "Änglahjärta" av ull var det visst tror jag. Underbart!

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
  2. Tack så mycket för din trevliga beskrivning över dina älskade får. Jag kan inget om dessa vackra djur och det är trevligt att lära sig.
    Så underbar bilder du har tagit. Läste att du hade fått ett makroobjektiv av tomten, det är något som står högt på min önskelista.
    Har också tittat tillbaka i din blogg och sitter bara och gapar över alla vackra bilder på blomsterarrangemang och annat. Är så glad att jag hittade dig!
    Ha en fin söndag!
    Kramar
    Raina

    SvaraRadera
  3. Kul att få lite mer fakta om de söta fåren. Köpte ett par vantar på julmarknaden med ull från gotlandsfår. Dom värmer gott!
    Ha en fin dag!

    SvaraRadera
  4. Å vilka vackra bilder på fåren !!
    Jag längtar så efter att få se våra första gotlandslamm nu i vår. Pälsarna är verkligen något speciellt på den här rasen.

    SvaraRadera
  5. Kul att du valde att presentera gotlandsfåren först! *fniss* Ser dom ju precis överallt här, men dom jag tycker är mer "äkta" gotland är Gutefår. Alltså dom högbenta sakerna där både tackor och baggar har horn!
    Men riktigt vad man har just dom till vet jag inte. Deras päls ser inte alls så kul ut, speciellt när dom börjar fälla den och dom mest ser ut som stora raggiga och sjuka djur!!

    SvaraRadera
  6. Vilka finingar! Jag visste inte att de kunde väga såpass mycket, kul att läsa om. :-)

    SvaraRadera
  7. Njuter av dina bilder & minns en gotlandstacka vi hade för några år sedan. Hon var av den rymningsvilliga sorten och hade helt sonika bestämt sig för att sommarbetet på grannmarken var bättre. "Gräset är liksom grönare på andra sidan..." Hursomhelst, den sommaren betade våra tackor & lamm på en stor holme omgiven av en å. Enda vägen att ta sig till & från var via en träbro med grind. Trodde vi...denna uppfinningsrika tacka hittade väl placerade stenar i ån som hon hoppade på, för att sedan rymma iväg över ängarna & in till grannens betesmark.
    Tackan finns inte längre kvar men jag glömmer aldrig hennes påhittighet!

    Kram Ellinor

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har väl alla haft en tacka eller två som varit för smarta för oss. ;-)

      Radera
  8. Hej där!
    O, vad jag älskar lammen och lammungarna! Säljer du några skinn själv eller levererar du bara till detaljister?I vilket fall är det oslagbart. Köpte ett jättefint skinn till mitt lilla barnbarn när hon var nyfödd i våras. Föräldrarna önskade sig det!
    Kram Pia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi säljer alla skinn själva. I början sålde vi dem direkt till slakteriet och senare till ett berederi. Det var smidigt men det är så roligt med kundkontakterna. Tänk känslan av att veta att DET favoritskinnet finns hemma hos en nöjd kund. Det låter som om just du är en typisk skinnkund, mor och farföräldrar.

      Kul att du tittar in och kommenterar, har jag förstått det hela rätt så har du ju ingen egen blogg....
      Elisabeth

      Radera
    2. Ja, det stämmer, har inte startat någon blogg ännu, trots att jag är trädgårdsnörd. Har ett krävande jobb, och får nog vänta lite. Men jag följer så gärna dig och några fler som är till sån glädje för mig.
      Har du någon rutin om man vill köpa några skinn?
      Kram Pia

      Radera
    3. Jag säljer oftast till folk som köper direkt av mig och betalar kontant. Några gånger har jag skickat med posten till kunder som bor längre bort. Då brukar vi göra såhär:
      Kunden betalar in pengarna för skinnet plus 155 kr (1 eller 2 skinn, samma pris) för portot på vårt bankgiro eller postgiro. När vi har fått pengarna skickar vi skinnet. Just nu har vi lite dåligt med skinn, vi har bara vita och svarta korsningsskinn, med vi får in en liten sändning efter påsk.

      Hälsningar Elisabeth

      Radera
    4. Är intresserad i det här läget av två vita eller två svarta till vårt sovrum. Bilder? Priser?
      Hörs
      Pia

      Radera
    5. Hej.
      Om jag får din mailadress kan jag skicka bilder på skinnen. Jag har två svarta skinn som är lika varandra som skulle kunna funka bra tillsammans. Priset är 1100 kr
      st. De vita jag har kvar var lite för olika varandra.
      Vi hörs. Elisabeth

      Radera
  9. Tror jag sagt det förut, men säger det igen... i mitt nästa liv ska jag bli fårbonde:)

    Skön ny vecka önskar jag dej!
    Kram Eva-Mari

    SvaraRadera