Fånga dagen.

Söndag morgon. Allt är lugnt och stilla. Det enda som hörs är diskmaskinens

skvalande. Familjen är ute var och en på sina aktiviteter och jag sitter ensam

framför datorn. Det kallas egentid och jag blickar ut över fälten bakom huset.

En maskrosäng vill jag kalla åkern som i mina ögon är så vacker. Den rätta

benämningen av den är nog snarare en gammal dålig vall med mycket ogräs som

borde läggas om. Skönheten sitter i betraktarens öga brukar man ju säga.

Nu har körsbärsträden längre upp i backen nästan blommat över och maskrosorna

fått sällskap av mer blommor. Allting går så fort att man inte riktigt hinner med att

njuta och fånga varje ögonblick. Jag har fått en ganska okänd men fantastiskt bra

Magnus Uggla låt på hjärnan. " Första gången". Lyssna på den och njut. Den är som

själva livet. Lite längtan, lite vemod och väldigt mycket om att fånga dagen.

Bowls Black eller black bowls någonting heter den söta svarta  mini penséen
som trivs så bra hemma hos mig att den numera finns i nästan alla rabatter.

Vinter, vår eller sommar. Årstiderna krockar ibland.

Ibland måste man ner på knä för att upptäcka trädgårdens och livets små under.

Den vackra julrosen låter sig inte ses eller fotograferas från ovan. Här har den

sällskap av ljuva små förgätmigej blommor. Sitt söta utseende till trots är denna

tvååriga växt busig, yvig och tuff och dyker upp lite varstans i trädgården.

Hade den inte varit så söt och ett så bra sällskap till andra blommor hade jag nog

kallat den för ett ogräs. Den är snabb med att ta för sig men när den blommat över

rycker jag bara upp hela plantan och slänger den innan den fröat av sig allt för

mycket. Rabatten blir ledig för andra blommor och de små nya frösådderna som

ska blomma nästa år gör inte mycket väsen av sig.

Tulpanen Gavotta passar bra ihop med färgätmigej. Tittar men riktigt noga
ser man att även den sistnämda skiftar i lite lila.

Många dikter och sånger har skrivits om förgätmigejen och det är nog inte så

konstigt med tanke på dess utseende och att den blommar under den kanske mest fantastiska tiden på året. Man vill gärna ta i så att man spricker när man ska

beskriva allt det fina man ser. Själv tänker jag inte ens försöka med det händer

ofta att jag går och nynnar på någon liten melodi som passar mig för stunden.

Det kan vara en Uggla låt eller en gammal psalm, ja allt mellan himmel och jord.

Sången nedan har ideligen poppat upp i mitt huvud när jag jobbat med mitt

förgätmigej tema.

Det stod en blomma så skön och blid vid dikesrenen där hemmavid.

Den lilla blomman jag glömmer ej. Den himmelskt blåa förgätmig ej.

Fast utan ord den bilden ger mig bud det finns en Gud, det finns en Gud

och allt det sköna som mitt öga ser en större tro på Gud mig ger.



Tulpaner, förgätmigej och judas silverpenningar i en liten rufsig hastigt

hopkommen bukett. Det får bli vårens allra sista tulpanbukett för nu är det inte

längre någon tvekan om vilken årstid det är - sommaren är här.

Carpe Diem.

Ha ännu en härlig försommar vecka.

Flitiga Lisa.

Undrar ni hur min maskrosäng ser ut? Såhär såg den ut för en vacka sedan. Jag

tycker väl egentligen inte att den var "fin" nog att matscha mina julsosor och

tulpaner men här kommer den i alla fall. Hade maskrosen varit mer sällsynt hade

den varit en något alldeles fantastiskt och eftertraktat, ja kanske en dyrgrip.

Undrar ni om jag har mycket maskrosor i gräsmattan.......