Max heter jag, Tazzehagens Max om vi skall vara lite mer formella.
Jag är en tre år gammal vallhund av raser border collie. Att valla får
är mitt kall, mitt yrke och min passion.
Husse blev lite mallig när han såg att jag fanns med på mattes blogg så jag
bestämde mig för att komma ut i offentligheten. Jag har nämligen inga som
helst problem med att synas och tycker om att vara i centrum. Om jag får säga
det själv så är jag glad, trevlig, intelligent och outtröttlig. Dessutom är jag
charmig och mycket social. Jag vill leka med alla men är absolut ingen kelgris
(dumt ord förresten) fast om jag får riktigt långtråkigt kan jag tycka om att bli
kliad i öronen.
 |
| Försök inte prata med mig nu. Ser ni inte att jag kollar in fåren. |
Jag kom hit till gården som liten valp. Matte var väl egentligen inte så förtjust
över mina ankomst så därför var det lite pinsamt att jag började min karriär med
att äta upp just hennes allra bästa trädgårdsskor. Kort därefter åt jag upp lillhusses födelsedags tårta. Ja men va´då, den stod ju bara där, alldeles ensam på
köksbordet och ungarna hade ju redan ätit klart. Sedan dess har jag aldrig hoppat
upp på ett bord igen. Matte blev lite arg om man säger så.
 |
| Alla inrednings tokiga, har ni sett att ladugårdsdörren är chabychik. (hur stavar man det) Ett bra mode tycker matte som inte hinner måla. |
Som de flesta vallhundar lever jag ett ganska fritt liv. Fast det är klart det finns ju
regler även om man är lite ögontjänare ibland. (men det tror jag inte att de har
märkt) Här ligger jag och vaktar så att tackorna inte kommer in på fel plats i
ladugården. Det är ett viktigt jobb ska ni veta. Matte hon bara pratar och pratar
med sina får men jag, jag vaktar. Jag kan ligga och titta på fåren hur länge som
helst men allra roligast är det förstås om jag får springa efter dem, helst fort.
Fast det går ju inte för sig.
 |
| Jag är lite rädd att ni ska få fel bild av mig när ni ser de här korten. Jag är inte slö med matte kan inte ta bra kort med sin gamla kamera när jag rör på mig. |
Under stallperioden när fåren bor inne och bara går ut i rasthagen blir det mest
lite småjobb. Jag flyttar lite på fåren och håller dem borta när dom ska få ny mat.
När traktorn kommer med en ny ensilagebal tex. "jagar" jag bort dem så att de
inte blir överkörda. Jag är också väldigt bra på att fösa ihop dem när de ska
hanteras, ni vet vägas, klippas, fånga en sjuk tackan och allt sådant som man gör
med får.
Här ligger jag och drömmer om lite mer "action" och då är sommaren bäst. Om ni
bara visste hur mycket bete det går åt till 90 tackor och deras lamm. De behöver
nytt bete nästan jämt så det blir många roliga flyttningar mellan betena. Nu är jag
rädd att matte kommer att skriva något så pinsamt som att det går jätte bra även
utan mig bara man har en hink med kraftfoder. Hon säger till och med att man kan
flytta dem utan både mig och hinken om man planerar väl. Har ni hört något så
dumt. Det är tur att husse är på mins sida.
Busiga kramar från Max.
Matte hälsar.
Max - jag tycker att din matte skulle börja värdesätta dina insatser lite mer. Har du löneförhandlat ännu? be om rejäl påökning av något som är gott - själv hade jag bett om en burk tonfisk och ett paket salami.
SvaraRaderaSjälv har jag inte alls ett så ansträngande jobb - är enbart vakthund och larmar med skall. Sedan rastar jag min familj också - de behöver allt röra på sig, lååånga promenader.
Ha det bra i fårhagen önskar eurasiern Masai
Hej hej, säger fårbonden i norr! Vilken fin och inspirerande blogg du har! Hit kommer jag tillbaka!
SvaraRaderaLäste med ett leende kommentaren om vallhundsägare. Vi hör nog också till kategori ett! Har en valp nu som förhoppningsvis ska bli nå't. Ibland känns det som om vi skulle köra på kraftfoderhink istället!! ;)
Och du - jag ska på kurs med Britt Solheim i maj! Ska du också det?
På återseende!
Underbart Max, jag håller på Dig! ;-)
SvaraRaderaHejsan Max! Visst är det jobbigt på vintern när man är vallare och inte har nått att roa sig med. Själv ska ju jag egentligen inte valla får utan nötkreatur - trots att jag bara väger 6 kg. Dom säger att Lancashire Heelers är alldeles för tuffa mot får som ska vallas med ögonen, vi biter ju korna och hästarna i hasorna om dom inte lyder. Men...nu är ju jag uppfödd i Stockholm och så många kor och hästar finns det inte där, så det enda jag har vallat är en skock får här på Gotland. Dom höll på att träna en unghund på en gård i närheten, men han fattade ju ingenting - så där fick man rycka in. Inga problem alls, gick jättebra.
SvaraRaderaMen...det var på den tiden man hörde husses kommandon, numera är jag ju döv så jag gör lite som jag vill och så gillar jag att sova och vila mig så jag skulle inte ha nått emot att ligga där i dörröppningen hos dig!
Hälsningar
Penny
Haloj! Max här igen.
SvaraRaderaVa underbart att ni förstår mig. Det är ju det jag alltid har sagt, fler hundar skulle blogga.
Och du Penny, jag är nog lite som du, en
kroppsvallare. Tänk om man kunde få bita lite också.....suck.
Så här års har jag ett litet broblem.
När tackorna har lamm ser dom inte mej -
dom ser vargen. Det är hel OK för mej, jag
har naturlig pundus och jag vet vem jag
är och vad jag kan så tackorna kan jag
hantera. Mitt problem är snarare lammen.
Dom är ju liksom inte får, dom är små, söta, busiga och lekfulla. Mer som kompisar på
nå´t vis och så fattar dom inte att jag är farlig. Fy så pinsamt, matte tycker att
jag ser generad ut när dom kommer för
nära. För hur ska jag bete mig. Hela
vintern har jag vaktat lagårsdörren (den
som ni ser på bilderna ovan)utan att nån
tacka gått in. Matte har varit så nöjd med
mig och jag har fått så mycket beröm.
Numera går det tackor med lamm i den hagen
och för ett par dagar sedan hände det som
inte får handa. Två halv stora lamm gick rakt fram till mig och vips så var dom inne i lagårn. Pinsamt. Matte och jag blev lika förvånade och hjälptes åt att jaga ut dem.
Som tur var var det inte svårt och långsint
är jag inte heller.
Tack för att ni hörde av er.
Hälsningar Max.
Jag tycker att du verkar vara en alldeles undebar vallhund :)
SvaraRadera