söndag 13 mars 2011

Om våra flasklamm.

Varje år säger jag lika dant: i år ska vi inte ha några flasklamm och oftast blir det också så. Men vad gör man när tackans mjölk inte räcker till alla lammen eller när hon bestämt sig för att inte låta alla äta? Mina moderskänslor väcks till liv och i stunden glömmer jag bort hur jobbigt det faktiskt är att föda upp ett lamm på flaska. 

För att lammet ska få en bra start är det viktigt att det får i sig råmjölk så snabbt
som möjligt. Nyfödda lamm måste man ha mycket god koll på och tackan och
lammen fixar det nästan alltid på egen hand. Får inte lammet tillräckligt med mat 
märks det oftast ganska snabbt, åtminstone om det är nyfött. Det blir skrikigt och
extremt ivrigt i sina försök att få i sig mat för att senare bli svagt och apatiskt. 
Om tackan har tre eller fler lamm kan det bra i flera veckor ända tills mjölken
helt plötsligt bara räcker till de två kaxigaste lammen som äter först. Just ett par
sådana fall har vi tampats med i år. 

Det finns olika metoder att föda upp flasklamm  på och vi ger våra varm Pontus lammnäring i barnens gamla nappflaska 4-6 gånger per dag tills de väger ca 15 kg.


En sak är i alla fall säker, som fostermor blir man omåttligt populär. Att ha
flasklamm har verkligen sin charm, åtminstone så länge lammet är litet. Som
lite äldre kan de bli ganska odrägliga och gå genom vilket stänge som helst för
att komma till sin "mamma". Om de blivit präglade på människor istället för får
blir relationen lite speciell.

Jag kanske ska berätta att lammet på bilden numera klarar sig ganska bra utan
mig. Han är trilling efter en ungtacka (första lammare) och hans mor hade inte
tillräckligt med mjölk till tre små hungriga lammungar så jag fick göra en
livräddande insats under några veckor. En tacka brukar normalt sett bara få
ett lamm första gången hon lammar och har oftast varken mjölk eller ork till
fler. Just dem här tackan är det mycket finullsblod i och finullsrasen är känd för
att ha hög fruktsamhet.


Kan någon förklara för mig varför Gud skapade kossan med fyra spenar när hon
normalt sett bara får en kalv och varför tackan bara har två spenar när hon så
ofta får både tre och fyra lamm.....?

Lamm växer så fort, på ett par månader hinner de bli ganska stora. Nu är de  inga "bebisar" längre. Jag måste nog ge mig ut med kameran igen för att fota lite. På återseende och ha det så gott.

Flitiga Lisa



6 kommentarer:

  1. Intressant läsning! Jag kan tänka mig att det blir mycket extrajobb och passning av tider med flasklamm - precis som med "vanliga" bebisar. Ja, konstigt det där med spenarna...där blev det en miss i produktutvecklingen.

    Kram Anna Vattenkanna

    SvaraRadera
  2. Åh vad kul att få läsa om det här. Hade inte en aning om att dom kunde få så många lammungar -det heter så på gotländska, "lamm" det är får.
    Min väninna som har Gutefår har berättat att hon många gånger har matat lammungar (med blöjor) i sängen, när det blev för jobbigt och hon aldrig fick sova. Numera har hon inte längre någon bagge, så hon slipper det "bekymret".

    SvaraRadera
  3. Jättekul att läsa!! Jag förstår att det är mycket jobb men så mysigt också.

    Kram Maria

    SvaraRadera
  4. Hej Lisa !

    Jag gör mina fotocollage i Picasa som du kan hämta hem gratis från nätet ... det är lätt beroendeframkallande att jobba i ! Varning utfärdas !

    Lycka till !
    /Isa

    SvaraRadera
  5. Hej igen !

    Glömde ju tacka för din fina kommentar ... jättekul att du tycker om mina bilder ... jag bara leker mig fram så det känns kul när någon tycker om dom !

    Du får gärna höra av dig igen när du tankat hem Picasa och kommit igång om du har frågor !

    Ha det så bra !
    Kram/Isa

    SvaraRadera
  6. Hej!
    De små liven... Att livet är en kamp har man nästan glömt bort till vardag... det är bara vid katastrofer som man vaknar upp en smula och ser efter. Ljuvliga bilder!
    kram H.

    SvaraRadera